Skål Zinfandel och Primolut Nor!

Ikväll tar jag det sista glas vinet på länge, hoppas jag. Om cirka en vecka hoppas jag på att få mens med hjälp av primolut nor, även denna gång. Tillslut förstod jag, eller snarare insåg att jag var tvungen att lyssna på min kropp ordentligt, att det var något som inte riktigt var som det skulle med mina hormoner. Efter att ha suttit och svettats (vallningar med illrött ansikte) och frusit om vartannat en månad nu så visade det sig att två små cystor hade börjat ta över på äggstocken igen. Slemhinnan i livmodern hade inte heller vuxit till sig som den skulle. Så in med hormonerna igen. Släng in dem bara!

Jag gick ju till akupunktören och visst kanske hon kan göra en del men att åtgärda cystor tar tid och primolut nor tar en vecka... Vad jag förstår så har andra lyckats bli gravida trots att de inte haft en naturlig menscykel innan sin IVF behandling.

När jag nu får mens så ska jag börja behandling igen. På dag två börjar sprutandet.

sprutorna ligger där i kylen och väntar


Det kommer bli av nu och vet ni, det är tack vare er!! Tack vare er!!! Kom snart hit och dansa med mig, med oss. För jag vill dansa och skratta med er och ge er en mycket mycket stor kram!

Denna gång har vi också halvt blivit lovade att de kommer sätta in två embryon om det finns två som ser lovande ut. Dessutom finns möjlighet att göra så kallat AHA, Assisted Hatching. Vilket innebär att man förtunnar skalet på ägget efter befruktningen så att det/de lättare ska fästa i livmoderväggen.

Vision och utkast

Jag skulle vilja fråga er som läser här,
Hur mycket tycker ni att man kan ta när man arrangerar ett bröllop för 55 pers?
Låt säga att ca 13 000 kr går till cateringfirman för maten.

Är 25 000 kr (55 pers) för ett bröllop inkl lokal, mat, underhållning, dekoration, dukning, städning, arrangemang en lagom summa?


Här är ett smakprov på vad som komma skall....

En ström av kärlek

Det fortsätter strömma in pengar till vårt konto från er. Jag gråter varje gång jag får en gåva, jag gråter av glädje och av de känslor som inte lämnar mig ifred och det är jag glad för. Jag är glad för att jag har den förmåga att kunna känna känslor och ha förmågan att vara social. Det är en av de viktigaste förmågorna en människa kan ha.

Jag är så glad för att jag kan omge mig med så kärleksfulla och omsorgsfulla människor!




Två inlägg på raken

Samtal med läkaren på IVF kliniken igår. Hon anser att det inte finns något som talar för att inte köra på och göra ett nytt försök på en gång efter det förra. Den enda som inte anser det är nog min kropp som förmodligen inte haft ägglossning denna cykel och förmodligen blir det kanske ingen vanlig mens då heller vilket jag tänker kan ligga i fatet för en bra IVF behandling... detta fick jag inte svar på då det alltid är ett stressmoment att tala i tel på grund av att jag var på jobbet och på grund av att mottagningen försvinner då och då på grund av värdelös täckning av 3. En del fick jag dock svar på.


Så om mensen kommer som den ska trots allt, då kör vi igång IVF nr 2 snart. Om mensen inte kommer som den ska kommer jag besöka en TCM akupunktör. Det kommer jag göra vilket fall som helst, för jag tror akupunktur kan hjälpa till att öka oddsen för IVF behandlingen. Det ska bli mycket spännande att se vad hon kan göra med min kropp. Något som också är viktigt för att öka fertiliteten är att se till att bäcken och rygg är i balans. Inga snedställningar  bör finnas då det kan minska blodcirkulationen bland annat, vilket i sig kan göra att livmodern blir påverkad. Det kan kanske akupunktören hjälpa till med men ännu bättre en riktigt bra naprapat. 

Ödmjukhet och försiktiga frågor

En fin vän till mig i Stockholm fick sin fjärde son i förrgår! Och som fler av mina vänner som fått barn den senaste tiden är hon underbar i sin kontakt med mig. Det gör mig varm och rörd. Hon skriver till mig och säger hur tacksam hon är för det hon har. Hur hennes liv har blivit något förändrad i och med det som hänt mig/oss. Hon frågar försiktigt om det var okej att sända sms:et till mig. Självklart!
    - Jag hade just tänkt på henne på morgonen och undrat så när deras barn skulle titta ut, det är klart jag vill veta. Jag blir glad för hennes och deras skull. Det hon skriver till mig gör att jag kan närma mig det, som ibland också gör ont. Hennes ödmjukhet gör så mycket gott med min sorg.

Samma hände när Tusse skulle begravas. Då skulle en annan mycket nära vän till mig sjunga i kyrkan. Hon var då gravid i sjunde månaden med deras andra son. Hon frågade om inte det skulle väcka anstöt på något sätt att hon stod där framme och sjöng med magen i vädret. Jag fick övertyga henne om att så inte var fallet.

Vår relation efter det att Tusse dog har bara blivit bättre och bättre och när hennes son föddes så fick jag reda på det på en gång och jag åkte ganska fort och hälsade på henne och den nya lilla människan. Vår relation har genomsyrats av ödmjukhet och hon lämnar hela tiden öppet till mig att säga om det blir för jobbigt. Det har gjort att det inte har känts så svårt som man kanske kan tro. Det viktiga är just att känslorna får lov att finnas och de ödmjuka försiktiga frågorna.

Lättare

Imorgon är pappas begravning. Vi har förberett en enkel ceremoni. Jag och Krister kommer sjunga lite och Kristers pappa kommer spela dragspel och min kära vän kommer vara präst. Som hon var på Tusses begravning och som hon också ska vara när vi gifter oss.

Sen några dagar tillbaka har jag ändå känt mig lättare. Det blev jag efter det förra inlägget om sorgen som äter upp.

Det är inte ofta det fungerar att säga till sig själv att det finns de som har det värre. Det beror så på vad man drabbats av och hur stark känslan är. Dock fungerade det på mig nu när jag insåg att jag inte vill tycka för synd om mig själv. Jag vill inte bli ett offer för det som hänt. Jag läste om en inspirerande kvinna som drabbats hårt av sorg, som sedan gjort så mycket för andra efter att hon bearbetat sin egen sorg. Det tillsammans med era kommentarer gjorde att jag i söndags började känna mig piggare och lättare. Jag vill inte låta sorgen äta upp mig.

Det som också gör mig lättare är det faktum att vi nu snart fått ihop pengar till ett nytt IVF! Hoppet har tänds igen. Jag ska dessutom börja i TCM akupunktur nästa vecka för att öka oddsen ännu mer.
Förstår ni vad ni gör? Det är helt otrolig!

Sorg som äter upp

Flera skikt inom mig jublar av all kärlek jag känner från alla er läsare. Igår fick jag flera fantastiska meddelanden om att ni vill hjälpa oss. Samtidigt innehåller flera skikt inom mig mer och mer sorg. Det känns svårt att säga det. Jag hade önskat att jag kunde säga annorlunda. Men Tusses ett-årsdag närmar sig nu mer och mer och skräcken över att aldrig kunna få ett barn naglar sig fast i mig. Allt som oftast tänker jag att det hade varit bäst att jag aldrig blev gravid i augusti 2010. Då hade jag aldrig fått vara så nära det jag aldrig helt fick uppleva till fullo. Då hade jag besparats all den här smärtan som jag nu blivit tvungen att förhålla mig till.

Nu gäller det att komma på något. Som om jag inte gjort det då hela tiden?

Vi ska starta ett företag med massor av innehåll och vi ska gifta oss. Räcker inte det för att avleda mig från besattheten, sorgen och längtan? Nej, det gör tyvärr inte det. Just nu är jag inne i en period då jag gråter varje morgon och saknar vår fina underbara son. Inget kan få mig att tänka på annat verkar det som.

Jag letar fortfarande efter det som jag ska göra för att locka fram hela min kompetens och hela min kreativitet. Frågan är, vad är jag bra på? Vad gör mig glad att göra? Vad får mig att gå upp i det till den grad att jag glömmer tid och rum? Av vilken grund vill jag göra saker? Är det för att jag saknar det i mig själv eller är det för att jag vill syssla med det? Jag behöver glömma en stund min tomma famn... något riktigt uppslukande skulle jag behöva göra. Den här sorgen äter upp mig annars.

Tanke till handling

Först kände jag mig lite dum. Jag vågade inte fråga om er hjälp. Jag hade ju redan fått ett stort bidrag från en vän till IVF. Skulle jag våga fråga er alla där ute och alla jag känner på Facebook om att få till skänks ännu mer? Girighet? Känslor av skuld och skam uppenbarade sig inom mig.

Många bad mig öppna ett konto för ett tag sedan, så att de kunde sätta in en liten gåva. Jag räknade snabbt ihop att om alla mina vänner på FB satte in 100 kr var så skulle vi ha pengar till ett helt nytt IVF försök! Jag tänkte OJ, kan man göra så?

Tillslut vågade jag sätta ut kontonumret och jag vågade be om er hjälp. Men efter de följande inlägg jag gjort här på bloggen har jag börjat tvivla på om jag gjort rätt. Det var som det blev tyst på något sätt. Missförstå mig inte nu, det var flera som satte in pengar och det gjorde mig jätteglad!

Min pappa dog och jag tappade andan lite granna. Kanske gjorde ni det med? Kanske blev det för mycket? Kommentarerna från er försvann ett kort ögonblick och likaså på Facebook, blev det lite tomt. Jag tänkte att nu har jag nog fått min kvot. Nu har jag fått tillräckligt från alla och jag har inte orkat och hunnit läsa så mycket vad ni andra skrivit så därför är det nog ingen som är intresserad mer... Givandet och tagandet hade tippat över åt för mycket tagande. Många trodde nog att det behövdes så mycket med. Egentligen hade det räckt med 50 kr från er var...Så många är ni!

I går kväll var jag nära att lägga ned bloggen. Det kändes meningslöst på något sätt.

Men så tänkte jag att jag berättar lite om hur jag tänker och känner istället och helt plötsligt så förstår jag att alla ni nog tänkt en hel del med (ni har ju fullt upp med era liv också) och nu när jag berättade så fick jag ta del av era tankar! Därefter föll det ena efter det andra på plats.

Nu har ni visat att ni går från tanke till handling. Ni gör en stor gärning och min högsta dröm just nu det är att få dela detta med er! Tänk om det lyckas nästa gång - Tänk vilken lycka. Just nu i denna stund är allt möjligt och genom era kärlekshandlingar så får jag kraft att gå vidare! Era tankar är guld värda, ni som läser är så betydelsefulla. Jag vill ta del av det ni tänker och känner med.

Stanna kvar här hos mig i solen

Krister talar allvar till mig med kärlek i ögonen. Han ler med sitt hjärta.
Stanna kvar här hos mig i solen, säger han.

I svåra samtal med människor som funnits i min närvaro hela mitt liv, med mycket sorg och besvikelser så gäller det att stanna kvar i solen. Uppe på land, bland grönskande träd och blommor. Det gäller att vara på sin vakt. Kanske hitta en sak att hålla i sin hand där jag påminns om Kristers ord.

I samma stund kommer ett mail från en bloggvän som har kommit att bli en väldigt stöttande samtalspartner. Hon berättar om övningen där man föreställer sig att man gnuggar fram en varm, gul sol mellan händerna och sträcker sedan upp händerna över huvudet och låter solen sprida sina strålar över hela kroppen. Strålarna rinner ned över hela mig. Nu skickar jag de strålarna till dig med LadyBond - du behöver dem så väl!


Massiva texter

Jag har konstaterat sen Tusse dog att jag inte kan läsa texter som är för massiva och som inte har tillräckligt med styckesindelningar. Jag kan inte se orden då. Det blir bara för mycket text. jag behöver luft mellan meningarna.

Luft.

Längtan.

Värme.

Kramar.

Kärlek.

Jag har tänkt mycket på pappa senaste dagarna. Jag har varit och är väldigt förkyld. Jag har också tänkt mycket på att min famn saknar ett barn att krama.

Sen vill jag igen tacka er som gett oss pengar: Månsmamma, Anna W, Annelie, Anders M, Zinfandel, Vickan och sen är det några som inte uppgett sitt namn! Stort tack till er alla!

Sov gott pappa

Klockan är 06.30. Åker till arbetet. Känner mig lugn och metodisk men huvudet är trångt. Synen är dimmig. Pannan är hård, fältet mellan ögonbrynen är hårt sammandraget och nacken gråter. Kommer till jobbet. Håller i hop. Svettas och fryser om vartannat.

Telefonen ringer. I andra änden hör jag min brors röst. Han meddelar att pappa är död. Pappa är död nu. Pappa som jag längtat efter hela mitt liv. Nu finns han inte längre på riktigt. På riktigt är han borta. Hela han. Det som är kvar är jag med mina tankar om livet.

Vilket är jag med mina tankar och känslor i det hela? Omöjligt att förstå. Jag är för involverad och för medlingsbenägen, hela jag för att kunna reda ut vad som är jag och vad som är någon annans tankar och åsikter.

Åker dit och lägger en hand på hans kind. Den är fortfarande varm. Säger till honom - Pappa, nu är det slut. Jag vet inte, pappa hur man ska ta hand om sig? Varför gjorde inte du det? Jag försöker leva i livet och inte utanför. Framförallt vill jag undvika att bli ett offer. Pannan är kall och kinden varm.

Tur att jag har Krister nu. Han håller mig i handen. Åsa, min vän, leder mig till min alldeles egna ö, en ö där jag har en känsla av eget bestämmande, där jag försöker tillåta mig vara den jag är, där mina tycken får vara okej. Där jag inte är fel.

Tänk att känna att man är fel bara för att man tänker och tycker det man gör.

Jag har i familjesammanhang haft en föreställning om att jag är fel och människor i min omgivning har talat om för mig att jag endast ser mig som den som har rätten till att döma och rätten att bara vara en egoist som bara ser mig själv och mina behov. Saken är den att jag aldrig vetat om vad jag har för behov... Allt är märkligt nu. Mycket märkligt. Har inte ord faktiskt att täcka in hur mitt liv varit med en pappa som jag längtat efter. Jag vet inte hur en pappa skulle ha varit så jag vet inte vad jag har längtat efter egentligen. När jag blivit vuxen så har jag fått aningar om hur en pappa kan vara.

Men han var ändå min pappa och nu är han död. Sov gott pappa.



Nätkärlek

En början, en väv, ett hav av trådar, garn och längtan som sammanförs. En brusten dröm, en kärleksfull men mycket öm hand. Ett rop på hjälp, en andning ifrån det som hade varit sanningen. Ett ögonblicks verk, en mirakulös händelse med en tragisk historia som letar ett lyckligt slut.

Ni, ni därute som tror på oss, på mig på livet. Skulle jag inte vara en tvivlare så skulle jag tro jag är religiös. Det växer ett liv hos er, en sån stark kraft att den sprider ringar på vattnet i den klaraste bergsjön. Där botten lyser som kristall.

Ni är inte bara kontakter på nätet. Ni är ett nät av sammanlänkade solstrålar. Jag vill ge er det ni ger mig.

Tack kära ni för det de pengar ni har skänkt oss, anonym som känd!

Jag är så glad för det ni gör - snacka om att omge sig med boostande människor!
Med våra sparade pengar tillsammans med era insättningar har vi nu 13.500 kr.
Det innebär att det fattas 11 500 kr. Det kommer vi säkert kunna fixa på något sätt, för fler har också sagt att de kommer skänka oss en slant lite längre fram!

Nästa plan är uppstakad:
Vid nästa mens ska jag börja med sprutor, Menopour, korta metoden. Förra gången sprutade jag med Gonal-f. Korta metoden. Jag ska använda Menopour denna gång för de tror att äggen kommer bli ännu bättre då :-)

Det var först snack om att jag skulle äta en medicin som använts i USA en del. En medicin som ska förbättra äggkvaliteten. Läkarna ansåg efter en diskussion att mina ägg inte har dålig kvalitet därför tycker de att vi ska köra på med ett nytt IVF försök snarast istället. Medicinen heter Prasteron och är en kapsel 25 mg. Det är en syntetisk variant av DHEA, ett androgent könshormon. Det verkar som att medicinen funnits länge (används som dopingpreparat i vissa sammanhang) men att det skulle användas i Svenska IVF vården är helt nytt!!

Det är spännande med denna medicin, men jag är ju glad om de tror på mina ägg ändå... vilket de nu gör. Så i slutet på mars börjar vi nästa behandling!


All kärlek till er! 
Anne

Staka ut en ny bana

 
Jag vill köra på. Jag vill staka upp banan och ge mig ut i spåret igen!

Nu är det allt eller inget som gäller. Det går att jämföra med den kreativa processen som har tre stadier. Tillblivelsen (precis som med befruktningen), assimileringen det vill säga, tillväxten (barnet växer i livmodern) och sedan kommer fullbordan av det kreativa som man skapat (Alltså barnet föds!)

Vi fick ju vara med om 2/3 av den processen och fullbordandet blev vi utan! Jag födde honom och han var ju en helt fullbordad liten människa, men den totala tillfredsställelsen, efter att ha burit ett barn i nio månader, den uteblev helt. Glädjen och kärleken över att få titta in i sitt barns pliriga ögon och leta efter kontakt, den uteblev. Kärleken i att få se på sin skapelse, sitt vackra barn, lägga honom vid mitt bröst, pussa honom på den varma kinden. Allt det uteblev. Det blev bara tomt och ett ihåligt rum som jag nu fått bära med mig i snart 11 månader. 

Det är därför vi inte kan tänka oss att adoptera (nu får vi inte heller det, för vi är för gamla). Men många frågar oss och vissa försöker påpeka att vi kan adoptera istället, att det finns faktiskt andra sätt att få barn än att föda fram dem själv.

Det tänket går inte ihop med mina känslor för fem öre. Det är att rycka bort hela fullbordan i ett enda slag att tänka så.

Vi måste fixa detta! Vi vill ha ett levande barn.

Att kunna skilja på små och stora problem


Jag har inte mycket tålamod idag för små problem. Små skråmor och gnäll ryms inte i min värld just nu. 

Det klagas mycket på äldreomsorgen. Det sägs att de äldre inte får den vård de har rätt till. Jag kan inte förstå det. Där jag jobbar så kommer undersköterskorna springandes för minsta lilla skråma på den äldre och vi sjuksköterskor är på plats direkt. Vilka ute i samhället får sådan vård?

Jag fick just ett mail från medicinsk ansvarig sjuksköterska om att det ska bli en högskoleutbildning för att kvalitetssäkra vården och vårdkedjorna inom äldreomsorgen. Inte nog med det så finns det redan flera kvalitetssäkrade riktlinjer och system för att de äldre inte ska felbehandlas. Senior alert är en sådan kvalitetssäkrad profilbedömning som ska göras på varje äldre patient för att minimera fallrisk, undernäring och trycksår. Senior Alert tar minst en timme i anspråk per patient att fylla då det är flera olika frågor i formuläret och samma fråga upprepas sedan i nästa formulär, vilken nytta finns med det?

Som sagt, det finns så mycket riktlinjer och kvalitetssäkrade program inom äldrevården. Men när en gravid måste åka 12 mil i ambulans och föda ett barn som sedan dör för att barnmorskan missat att se att barnet låg i säte, då finns det inga riktlinjer att tillgå. Riktlinjer om ultraljud i sen graviditet som skulle vara en självklarhet i sammanhanget, eller? Riktlinjer som skulle kunna rädda liv!

Nej jag får väl fortsätta ta hand om Agda 95 år som har lite klåda på underarmarna, hydrokortison eller lite svampmedel kanske, medan ytterligare ett barn dör…

Insamling

Kära bloggläsare!

Vi har nu öppnat ett levandebarn konto i ICA BANKEN där ni kan stötta oss med en gåva inför vårt nästa IVF försök!

Fakta:
Ett IVF försök i Falun kostar 24 500 kr. 
Nedfrysning av Embryo kostar 5 000 kr.
Upptining och FET kostar 10 000 kr.

Idén om att sälja något för att kunna få in en slant att skänka verkar vara en bra idé! Värt att prova. 

Kontonumret är:  9271-612 071 4

Farväl Lilla Ru

Inga kladdiga vaginaltabletter mer för denna gången. Inga fräna svidande Fragminsprutor som färgar magen blå och gul. Hejdå till dem! Jag har redan börjat blöda.

Jag har förlikat mig med att Lilla Ru var ett starkt hopp men som inte hade rätt förutsättningar för att växa sig fast i min livmoder. Eller så var det min livmoder som inte hade de rätta förutsättningarna för ett embryo att växa sig fast i. Förmodligen är det det sista alternativet som gäller denna gång. Även om läkarna många gånger säger att allt endast har med embryots kvalitet att göra så är jag övertygad om att det är nonsens.

Jag känner mig inte så nedslagen. Det jag däremot känner, är mer agg mot politiken, socialstyrelsen och obstetriken i Sverige som inte anser att barns fullbordan till livet är så pass viktigt att fler rutinundersökningar görs under en graviditet. Då hade vår Tusse överlevt och flera små människoliv med honom!

Jag tänkte ju starta en sån bra insamling, samma som Anna har på sin blogg men samlain.se ska läggas ned. Därför vet jag inte riktigt hur jag ska göra nu. Kan man bara lägga ut ett kontonummer tror ni?

Glöm inte att vi vill ge er något tillbaka, ni som bidrar. Ni kommer snart få ta del av Tuvalina i Trönödalens erbjudanden! 

Tips jag har fått är att ni kan sälja något ni har hemma som ni ändå vill bli av med och det ni får in på det kan ni om ni vill skänka till tillblivelsen av Tusses syskon!