v 32 (31+5)

Jag fortsätter att dricka min vitamin/mineraldryck varje kväll och jag tror det är räddningen för mig då jag slipper enorma krampanfall i benen! Sömnen är ganska dålig ändå tyvärr men jag kämpar på och ofta kan jag slappna av bättre efter att Krister strukit mig över ryggen eller masserat mig.

Förra onsdagen hade jag ett ganska rejält påslag av någon form av posttraumatisk stress då jag upplevde det som helt stilla i magen. Det i sin tur gjorde att jag fick samma känsla som med Tusse, när han dött, att barnet rörde sig enbart på grund av tyngdkraften. Det var en väldigt stark skräckkänsla, vilket gjorde att jag grät tröstlöst. Detta skrev jag om förra onsdagen och som tur var så kom lillasyster igång rejält sen och mina skräckfyllda känslor lättade.

Förra fredagen var Krister och jag på badhuset och hade minisemester. Vi flöt omkring där i det ljumma vattnet (en slags äventyrsbassäng) och bara mös tillsammans. Det är skönt att bli viktlös och fint att få vara nära Krister och känna sig lite lättare och tillgängligare.
Jag har även börjat på gravidvattengympa vilket är väldigt bra och avslappnande.

På fredagskvällen var vi faktiskt in till förlossningen efter att ha varit och lyssnat på ett band vars medlemmar vi känner. Det var flera dagars pålagring av oro, trots att onsdagen slutade med att Flingan rörde sig så har jag ändå känt oro då jag haft ont i magen en del. Det svåra i detta är att jag kan inte lita på mig själv. Jag vet inte om det jag uppfattar är någon som man måste ta på allvar och kolla upp eller om det är normala gravidkrämpor. Därför tog vi det säkra före det osäkra och det var så fantastisk att få komma in till förlossningen. Vi blev så väl emottagna och det gjorde både CTG och ett noggrant ultraljud av en av våra favoritläkare. Efteråt var jag verkligen lättad.

Jag pratade ju om att få en tid på Spec MVC eller Obstetriken för att göra ett extra UL. Nu gjorde vi så här istället men på tisdag ska vi göra ett nytt TUL och då tänker jag be om att få komma varannan vecka istället för som tidigare var fjärde vecka. Tänker att det rent psykologiskt kommer underlätta för mig/oss att komma tätare nu mot slutet.

Idag har jag gjort min sista dag på kommunen som sjuksköterska, inom socialpsykiatrin. Det kommer kännas tomt och jag kommer sakna den arbetsplatsen. Dock är jag ganska instängd i min egen bubbla nu och våldsamt trött, så det var verkligen läge att ta farväl.

Bilden är tagen i tisdags och då var jag i vecka 31+2

Inställd kväll

Skulle ju haft min sångelev ikväll men fick ställa in på grund av utmattning och attacker av skräckkänslor. Jag fick hemska minnen när jag låg i sängen och försökte få kontakt med Flingan. Inget hände. Hon reagerade inte på mina buffar. Hon har varit väldigt lugn hela dagen. Vilket gjorde att om jag inte fick kontakt på tidiga kvällen så kändes det som att det blev för långt emellan. 

Vi var beredda att åka iväg. Precis då gav hon flera livstecken ifrån sig. Nu, när jag sitter här i soffan är det full fart igen.

 Tack kära barn. 

Tack till er som kommenterar om era erfarenheter. Vi har en plan nu och imorgon ringer jag och ber om den! 

V 31 (30+1) Rörelserna är starkare och intensivare

Tack alla ni fina för era kommentarer! Jag är jättedålig på att svara er nu, då jag är så trött på kvällarna. Men ni ska veta att det betyder jättemycket för mig att läsa era kommentarer och känna att ni finns där och läser det jag skriver!

Nu den senaste veckan har Flingans rörelser blivit livligare och mer kraftfulla! Äntligen! Äntligen men också mer läskigt för då blir det mer allvar på något sätt om ni förstår. För någon vecka sedan så var Flingan ändå så pass liten så att moderkakan som ju ligger i framvägg dämpade många stötar men nu är hon så stor så att moderkakans placering inte har någon betydelse och om det nu blir stilla på senkvällen och natten till exempel så är vi beredda att åka in på en gång. Det är då hon rör sig som mest. Senaste dagarna har jag börjat känna en oro igen eftersom när vi sist gjorde UL så gjordes ingen koll på moderkakans blodgenomströmning och läkaren sa till min förvåning att den undersökningen kunde inte förebygga intrauterin fosterdöd och så här efteråt förstår jag inte ett dugg vad hon menade. Jag har bestämt mig nu för att ringa och höra om vi kan få göra ett UL på fredag denna vecka, där man kollar flödena i navelsträng och moderkaka. Jag förstår inte hur de resonerar för de menar att det räcker med att kolla navelsträng och moderkakans blodflöde i vecka 24 och om det är bra då så behöver det inte göras mer??

Jag är nästan övertygad om att Tusses moderkaka var finfin ända fram till slutet. Det är ju då det är viktigt att kolla!

57 dagar kvar (v 29+4)

Var till barnmorskan igår och mätte magen, tog blodtrycket, HB och blodsocker. Allt var bra, förutom lite lågt HB så jag får nog pilla i mig en och annan Niferex ändå. Jag hade hoppats slippa det då jag tar järntillskott varje kväll i pulverform tillsammans med magnesium, d-vitamin och kalcium. Det pulvret har gjort mina nätter till något som jag kan stå ut med i jämförelse under graviditeten med Tusse, då jag hade fruktansvärda kramper i fötter och ben på nätterna. Nu har jag inga kramper alls!

Naturligtvis lyssnade vi på Flingans hjärtljud också hos barnmorskan. Men det där med hjärtljuden har blivit av mindre betydelse för mig då jag vet att det är rörelserna som räknas. Moderkakan kan vara på väg att haverera trots att man kan höra fina hjärtljud. Det är hjärtat som stannar sist. Det är en fruktansvärd insikt.

Det är svårt det här med fosterrörelser. Mycket svårt och förvirrande. Jag pratade med vår barnmorska om fosterrörelser och att jag läst häftet som Ingela Rådestad skrivit. Häftet heter Mindfetalness (utgiven 2013) och jag har berättat om häftet här innan.  Ingela Rådestad är professor i omvårdnadsvetenskap vid Sophiahemmet Högskola sedan april 2010. Här kan du läsa ett jättefint porträtt om henne och hennes arbete. 

Vår barnmorska hävdar att det finns barn som blir lugnare mot slutet men hon poängterade att de ska ju inte bli helt stilla - men hur, menade jag ska man kunna informera om det utan att det blir missuppfattningar och feltolkningar? Ingela skriver i Mindfetalness att det inte är sant att ett barn rör sig mindre mot slutet. Men om man menar att lugnare och mindre är samma sak, vet jag inte. Det är förvirrande och jag vet inte om jag gillar alls det vår barnmorska sa igår även om hon var tydlig med att säga att man ska söka hjälp så fort man är orolig. Tyvärr har jag hört rykten om att det finns en barnmorska eller om det är fler på en barnmorskemottagning i Gävle som till och med säger att det är vanligt att fostret vilar upp sig innan förlossningen och det värsta var som jag hörde häromdagen att en gravid kvinna blivit uppmanad att inte höra av sig till förlossningen för ofta för att de då blir "less" på en... Mycket märkligt. Jag ska ta reda på mer fakta om detta och kontakta chefen för den mottagningen. 

Jag citerar ordagrant ur Mindfetalness: "Är det sant att barnet rör sig mindre mot slutet av graviditet? Nej, det är inte sant. Barnets rörelser ökar fram till graviditetsvecka 32, därefter och fram till förlossningen ligger rörelsernas antal på i stort sett samma nivå. Det är viktigt att komma ihåg att barnet ska fortsätta vara aktiv under hela graviditeten."

I övrigt går det framåt. Magen växer och det känns. Jag klarar mig oftast ganska bra under dagen men framåt 16-tiden börjar jag segna. Efter det klockslaget känns kroppen som bly resten av kvällen. Vi hade en konferens häromdagen och hade en till inbokat lite senare i februari men jag fick inse i tisdags att jag inte kommer orka fler konferenser innan Flingan är född. Jag ringde återbud till dem som ville komma. Jag fortsätter att jobba halvtid februari ut och Krister är nästan klar med rusten av vårt sovrum. Det ska bli roligt sen att tillsammans med Krister sy gardiner, ett babynest och en bonad att ha vid Flingans säng med praktiska fickor i. Ni kommer få se bilder här sen. 

Idag är det 71 dagar kvar till BF men för oss är det bara 57 dagar cirka eftersom vi ju ska sättas igång. Faktum är att jag har inte ord för de känslor jag känner inför att få träffa vårt barn. Det är så överväldigande och ibland tror jag inte alls på att det kommer ske. Jag kan ha hemska tankar ibland, om att det kommer upprepas igen. När jag tänker dessa tankar så tar det bara slut. Tankarna tar slut. Det är bara svart bakom dem. Ofta känner jag dock glädje, som ikväll när Krister spelade på gitarren och Flingan buffade hejvilt där inne. Då känner jag glädje och tillit.

Intrauterin fosterdöd INTE missfall

I onsdags var vi på TUL igen. Läkaren mätte mage, ben och huvud och tittade att det var fint flöde i navelsträngen. Allt såg bra ut. Hon gjorde sedan inget mer utöver det hon skulle. Vi tyckte gott hon kunde bjuda på en liten sväng till så vi kunde få se Flingans ansikte men hon gjorde sig inte tid med det. Nästa gång vi ska dit får vi träffa vår favoritläkare!

Igår var jag tvungen att skriva ett brev till min husläkare då jag såg efter jag varit där och fått sjukintyg skrivet att denne kallade vår sons födelse för missfall!!

Skrev följande:
Jag vill att du ändrar i sjukintyget och att det står i journaler hos er att vårt barn föddes i v 39+3 och dog en intrauterin fosterdöd, alltså IUFD - det är INTE ett missfall så som du skrivit i sjukintyget till F-kassan. Efter v 23 så räknas fostret som ett barn och det ska inte kallas missfall. Det är både förminskade för mig som patient och helt felaktig information till andra parter då det är stor skillnad att få ett missfall i tidig gravididet och att föda ett barn som dött intrauterint så sent som i v 39. Tacksam om du ändrar det och tar till dig att vi faktiskt förlorat ett fullgånget friskt barn som dog på grund av blodpropp i moderkakan.

Det är jätteviktigt att läkare inte förminskar IUFD och mycket viktigt att F-kassan får rätt information till varför denna graviditet är extra komplicerad. Tänk vad kunskap betyder mycket! Jag förstår inte hur läkaren kunde kalla det missfall, hen sa även det till mig när jag var där i samtalet om min oro -  att jag var orolig för missfall - missfall nu, i vecka 29?? Jag har gått till denna läkare i två år så hen borde veta vad vi har varit med om! Alternativet är att hen enbart är tanklös och det är i så fall bedrövligt eller har hen haft öronproppar i vid varje besök! Mer kunskap åt läkare!

10 sparkar på 11 minuter - lär känna ditt barns rörelsemönster

Från och med denna vecka (28+1 idag) har jag börjat räkna sparkar/rörelser från Flingan. Det var en mysig stund när jag gjorde det idag. Jag somnade nästan till och det behövde jag. Innan hade jag fått massage av Krister och jag kände mig skönt avslappnad, vilket jag inte gjort på länge.

Jag utgår ifrån Ingela Rådestads råd i häftet som heter "mindfetalness". En stunds närvaro med ditt ofödda barn och inkännande av dess sparkar och rörelser. Man kan välja att göra det varje dag eller någon gång i veckan. Man ska räkna barnets sparkar när denna har sin vakenhetsperiod. Nu valde jag idag att göra det när Flingan inte var så vild som hon brukar. Jag trodde hon skulle röra sig mer för det brukar hon göra när jag lägger mig på sidan. I många fall så rör hon sig 10 gånger inom loppet av 5 minuter. Det var en mysig stund att göra detta och inte alls stressande som man kanske kan tro att denna övning är. Tvärtom så hjälper den mig att bli mer förnuftsmässig genom att jag kan titta på schemat och falla tillbaka på det när jag blir orolig. Strax efter mindfetalövningen satte jag mig upp i soffan och då sparkade hon loss som bara den.

I schemat sen fyller man i hur lång tid det tog för barnet att röra sig 10 gånger. I kanten noterar man även hur styrkan var på rörelserna. Ett + för ganska starkt, två + för starkare och tre + för mycket stark rörelse.

Här är sparkschemat.

Så här glad är jag ibland, de dagar jag känner mig avspänd och Flingan har rört sig mycket! Hon ger mig energi!