Först kände jag mig lite dum. Jag vågade inte fråga om er hjälp. Jag hade ju redan fått ett stort bidrag från en vän till IVF. Skulle jag våga fråga er alla där ute och alla jag känner på Facebook om att få till skänks ännu mer? Girighet? Känslor av skuld och skam uppenbarade sig inom mig.
Många bad mig öppna ett konto för ett tag sedan, så att de kunde sätta in en liten gåva. Jag räknade snabbt ihop att om alla mina vänner på FB satte in 100 kr var så skulle vi ha pengar till ett helt nytt IVF försök! Jag tänkte OJ, kan man göra så?
Tillslut vågade jag sätta ut kontonumret och jag vågade be om er hjälp. Men efter de följande inlägg jag gjort här på bloggen har jag börjat tvivla på om jag gjort rätt. Det var som det blev tyst på något sätt. Missförstå mig inte nu, det var flera som satte in pengar och det gjorde mig jätteglad!
Min pappa dog och jag tappade andan lite granna. Kanske gjorde ni det med? Kanske blev det för mycket? Kommentarerna från er försvann ett kort ögonblick och likaså på Facebook, blev det lite tomt. Jag tänkte att nu har jag nog fått min kvot. Nu har jag fått tillräckligt från alla och jag har inte orkat och hunnit läsa så mycket vad ni andra skrivit så därför är det nog ingen som är intresserad mer... Givandet och tagandet hade tippat över åt för mycket tagande. Många trodde nog att det behövdes så mycket med. Egentligen hade det räckt med 50 kr från er var...Så många är ni!
I går kväll var jag nära att lägga ned bloggen. Det kändes meningslöst på något sätt.
Men så tänkte jag att jag berättar lite om hur jag tänker och känner istället och helt plötsligt så förstår jag att alla ni nog tänkt en hel del med (ni har ju fullt upp med era liv också) och nu när jag berättade så fick jag ta del av era tankar! Därefter föll det ena efter det andra på plats.
Nu har ni visat att ni går från tanke till handling. Ni gör en stor gärning och min högsta dröm just nu det är att få dela detta med er! Tänk om det lyckas nästa gång - Tänk vilken lycka. Just nu i denna stund är allt möjligt och genom era kärlekshandlingar så får jag kraft att gå vidare! Era tankar är guld värda, ni som läser är så betydelsefulla. Jag vill ta del av det ni tänker och känner med.