Jag tror på ord. Ord gör saker med oss. Ord kan dra ned oss i mörka vatten och dyiga bottnar. Ord kan lösgöra tankar som frusit fast. Ord kan dra dig uppåt när benen känns tunga. Ord kan vara så oerhört banala men ändå så värdefulla eller triviala och ändå så verkningsfulla både på gott och ont. Ord kan vara slentrianmässiga, som vi slänger ur oss då och då i affekt. Men de orden är som mest betydelsfulla tror jag, eftersom det är de som bara ploppar ur oss och matar oss med föreställningarna om att orden ska hjälpa oss vidare (för man ska ju ge utlopp för sina känslor eller?). Tvärtom kan vissa ord som sägs slentrianmässigt falla ned i dig, rota sig fast och sprida ett pyrande gift som du sedan undrar över, hur i allsindar det kommit dit. Orden sägs oftast av en själv till sig själv. Men lika ofta sägs de av andra.
Ord kan sprida sig som ett varmt leende i din kropp och smeka din insida. Ord som skrivs och kan läsas av andra har en vidare funktion. De kan sprida något, ett budskap eller en känsla.
En aforism av Alf Henriksson får avsluta mitt inlägg:
Ett ord en människa fäster sig vid
Kan verka i oberäknelig tid
Det kan framkalla glädje livet ut
Det kan orsaka obehag till livets slut
Ja, det påverkar livet på jorden
Så slarva inte med orden!
Jag vill ge alla mina läsare en stor kram – jag är så glad att ni finns!