Kärleksfullhet

Igår grät jag i bilen hem för jag var så slut. Ikväll släcker jag snart lampan, somnar in med öppet fönster, känner den sköna sommarvinden komma in som en ljuv fläkt och jag kan känna kärlek till alla människor. Det är bara en skön känsla. Vi har lyckats genomföra tre stycken levande melodikryss hos oss, tre onsdagar i rad och det har blivit en succé. Det har varit väldigt lyckat och uppskattat.

Jag känner mig nöjd och glad med det men väldigt väldigt slut. Nu har vi bestämt att ha café öppet endast lörd och söndag och endast TVÅ helger till för den 13 augusti är det dags att få tillbaka ett eller två embryon! Nu på måndag blir det VUL i Hudiksvall på gyn. Då ser vi om allt är ok! Men tänk, det är snart dags att ruva igen...

Ikväll gjorde jag en sommarrulle som bestod av jordgubbar, bigarråer och vinbär tillsammans med lemoncurd och grädde. Det var en förträfflig kombination!

Sommarrulle med röda vinbär.

Insikt och uppstart inför FET

Skulle vilja skriva ett långt inlägg. Men jag ska sova. Tråkigt men måste sova.
Har bakat mycket ikväll. Trött och slut i kroppen.

Fick en insikt häromdagen. Den handlade om hur jag hela livet funderat över vad jag ska jobba med, syssla med och varför jag egentligen inte satsat på det jag ville från början nämligen teater och sång. Det har att göra med att mitt liv har inte gått ut på att jobba för att bli bra på något utan mitt liv har gått ut på att jobba på att älska mig själv och bli trygg i mig själv. När det inte finns självklart i grunden så är det svårt att sträva efter något annat. Låter som något som man lätt skulle fattat för länge sedan men jag fattade häromdagen varför jag inte har suttit i timmar och övat på gitarr t.ex. eller gått in för något annat kreativt utan jag har suttit i timmar och flämtat över min ångest istället.

Cykeldag 3 idag. Började med fragmin igår. Började med Trombyl i förrgår och progynon. På cykeldag 13 ska jag göra Ultraljud. Runt den 12 augusti blir det FET (Frozen Embryo Transfer).

Nu måste jag gå och duscha så att mannen slipper känna surströmmingsdoften i hela mitt ansikte när han kommer hem på morgonkvisten. 

En dröm som blev sann men som sedan dog

Drömde häromnatten att vi hade fått en bebis. Den var välmående och fin först. Krister tog hand om den mycket. Jag vet inte om det var en flicka eller pojke, det var förmodligen inte viktigt i sammanhanget. Jag blev distraherad av en kvinna som kom till oss och gjorde roliga saker, underhåll oss, och vår bebis skrek ingenting på länge och jag var fullt upptagen med underhållningen. När jag väl tittade till bebisen så låg den i en liten plast låda. Den hade krympt, ögonen var ihåliga, uttorkade och andningen hade stannat. Bebisen var inte någon bebis utan ett foster.

Jag tog på dennes huvud som låg mot kanten på plastlådan och det var alldeles lealöst.

Det var en fruktansvärd dröm och kanske har den inte alls att göra med min barnlängtan. Den kanske har med något annat att göra, där jag blivit mycket besviken. Tror att det är så att en dröm blivit sann och sedan dött.

Bilden av fostret i den lilla plastlådan sitter kvar på näthinnan och senaste dagarna har jag inte mått speciellt bra tyvärr. En stund igår på utflykt med mamma och syster på mammas födelsedag mådde jag ganska bra. En stunds befrielse. Skönt att komma iväg lite. På kvällen fick jag fantastisk hjälp att baka av en vän men jag kom i säng för sent som vanligt. Idag har jag varit alldeles för utslagen för att kunna jobba i caféet på ett bra sätt. Men på ett eller annat sätt klarar jag av det ändå och nu är kl bara 21 och jag ska snart sova. Ska bara packa ned brödet som jag bakat i plastpåsar först... efter detta inlägg förstås...

Just nu klarar jag inte av gravida. Jag kan inte prata med er, inte höra talas om er och jag vill inte heller se nyfödda bebisar helst om jag slipper.  Förlåt mig!!
 Så här har jag inte varit tidigare men jag har intagit ett försvarsregister av största kaliber. Förmodligen för att jag är så sårbar nu och vill och behöver skydda mig. Jag är sårbar för jag jobbar så mycket. Jag vet att jag skulle bli uppmjukad inuti av mindfulnessövningarna... de gör att jag ger mig själv kärlek och på så sätt klarar jag mer av världen utanför med. Men tror att jag främst behöver sömn nu... eller både och faktiskt. Då blir det sömn nu och mindfulness i morgon.

bara för att man är bra på något

Vi har haft teater hos oss. Friteatern har varit här och spelat sin fantastiska föreställning "Den långa vägen till nu".  Igår kväll var 54 personer här i vår lokal och det var en oerhört härlig stämning!

Det gjorde mig glad att inse att det där är verkligen vår grej att ordna såna evenemang. Det var inte sista gången.

Medan publiken skrattade och även fick ta del av en till viss del sorglig historia stod jag i vårt cafékök och skar upp bitar av apelsinrutor med choklad på. Vid sidan så fick de en kanelprick.
I pausen serverades detta och kaffet räckte nästan... hm. Jag trodde att 60 koppar skulle räcka till 54 personer men våra kaffekoppar är så stora!

Jag ska sova nu, men mycket far igenom mitt huvud. Tråkigt att min bloggvän Ladybond fått dra in på kommentarsfälten då det är så många som kommenterat så jäkla ogenomtänkt där - Taskiga kommentarer helt enkelt. Trist - så trist då jag tycker hon skriver så bra och det är ju utifrån hennes liv och funderingar hon skriver.... men men... folk hänger upp sig så mycket. Det gör jag med förresten ibland, på allt möjligt faktiskt.

Idag kom jag hem efter mitt sjuksköterskejobb och möttes av en glad man som längtat efter mig, själv var jag som ett åskmoln och ville bara sova. Jag ville varken höra att jag var vacker eller efterlängtat heller. Efter en stund öppnade jag ett kuvert från kommunen där det stod att vi är skyldiga massa pengar för livsmedelsgranskning osv... suck.
   Men!! Icke att förglömma, min fantastiska och gulliga chef gav mig 500 kr i löneökning för hon tyckte jag var värd det! Så där det ena tar ger det andra så att säga. Dessutom fick vi ett mycket fint bidrag från Söderhamns kommun i kulturarrangemangsbidrag i och med att vi fixade så att teaterföreställningen med Friteatern blev av! Det är ju helt fantastiskt!! Så varför var jag sur egentligen när jag kom hem... TACK Söderhamns kommun och Miljö och bygg kan ju inte veta hur lite pengar vi tjänar på caféet så deras nota är ju den den är för de tror ju liksom att vi har värsta verksamheten här där vi lagar kyckling varje dag... kycklingar som behöver hygienisk översikt, men det har vi ju inte... tack ändå för att ni finns, faktiskt. Det behövs ju, hur skulle det annars ser ut?

Vi har fått frågan från Friteatern att göra någon slags julhappening här med teater och mat och musik!! Visst... men att jobba heltid som sjuksköterska och göra det samtidigt blir nog lite svårt tror jag... Jag vill ju sjunga jag med och jag har insett att jag inte hinner det om jag ska stå med näsan ned i degbunken hela dagarna.... BARA för att man är bra på något behöver man inte göra det. 

Sen till min girighet. I och med det egna företaget så har det väcks en girighet hos mig. Jag räknar pengarna febrilt och hoppas de ska växa bara jag håller i dem en stund till... men det gör de ju inte och häromdagen var en av mina bästa vänner här och hjälpte mig i caféet hela dagen - GRATIS och jag kunde väl ha gett henne en gåva som tack för hjälpen men jag är så tankspridd och allt flyger så omkring i sånt tempo att jag inte ens har vett att ge henne något ordentligt som tack för hjälpen. Jag hinner nog göra det med. Visst. Och förlåt min kära älskade make för jag är sån dryg hustru ibland!

Kram!!

Här är jag i vårt cafékök!

Skönt avslut på helgen

Så härligt att få sitta här på vår gård. Be min älskade gå och hämta några kulor glass i frysboxen i caféet. Bara njuta. Nu är helgens arbete över. Ikväll kan jag bara slappna av. 
Imorgon börjar förberedelserna igen. 

Imorse, var det en glad gubbe på ÄL-testet. Tänk. Min kropp fortsätter att jobba på. Det är bara äggen som inte riktigt är med i matchen längre. Eller så finns ett kvar?

Evighetsblomman

Äntligen fick vi tag på dem igen! Blommorna som har kommit att bli en symbol för Tusse. Blommorna som jag tog in och la vid Tusses minnesplats inne. Blommorna som aldrig tröttnar att blomma och trots de ligger nu inne sen ett år tillbaka inte mattats ut i sin gula lysande färg!
Det var tack vare min syster vi kom över dem. De heter jätteeternell och förra sommaren hade vi ett exemplar av dem i en kruka och den blommade oavbrutet som sagt, hela sommaren, ända in i september. Jag försökt få den att övervintra men den klarade inte det. Ända sen i våras så har jag letat efter nya jätteeterneller men inte funnit dem men nu, nu har de åter kommit till affärerna och min syster ringde glatt och meddelade och frågade om hon skulle köpa ett gäng och det bad jag henne göra såklart.

Denna lysande gula blomma, en evighetsblomma. Sinar aldrig i sitt skimmer och försvinner inte i våra hjärtan, där hoppet kommer och går. När jag ser denna blomma så fylls min kropp av en strävan att nå ljus och glädje och fortsätta kämpa trots allt! Precis som Tusse är för oss så symboliserar blomman ljus, glädje och hopp. Jag har lagt en bild här i rubriken på bloggen,  på blomman som vi idag planterade på Tusses grav. Resten av blommorna tog jag med hem och ska plantera här på gården.