Att kunna skilja på små och stora problem

Jag har inte mycket tålamod idag för små problem. Små skråmor och gnäll ryms inte i min värld just nu. 

Det klagas mycket på äldreomsorgen. Det sägs att de äldre inte får den vård de har rätt till. Jag kan inte förstå det. Där jag jobbar så kommer undersköterskorna springandes för minsta lilla skråma på den äldre och vi sjuksköterskor är på plats direkt. Vilka ute i samhället får sådan vård?

Jag fick just ett mail från medicinsk ansvarig sjuksköterska om att det ska bli en högskoleutbildning för att kvalitetssäkra vården och vårdkedjorna inom äldreomsorgen. Inte nog med det så finns det redan flera kvalitetssäkrade riktlinjer och system för att de äldre inte ska felbehandlas. Senior alert är en sådan kvalitetssäkrad profilbedömning som ska göras på varje äldre patient för att minimera fallrisk, undernäring och trycksår. Senior Alert tar minst en timme i anspråk per patient att fylla då det är flera olika frågor i formuläret och samma fråga upprepas sedan i nästa formulär, vilken nytta finns med det?

Som sagt, det finns så mycket riktlinjer och kvalitetssäkrade program inom äldrevården. Men när en gravid måste åka 12 mil i ambulans och föda ett barn som sedan dör för att barnmorskan missat att se att barnet låg i säte, då finns det inga riktlinjer att tillgå. Riktlinjer om ultraljud i sen graviditet som skulle vara en självklarhet i sammanhanget, eller? Riktlinjer som skulle kunna rädda liv!

Nej jag får väl fortsätta ta hand om Agda 95 år som har lite klåda på underarmarna, hydrokortison eller lite svampmedel kanske, medan ytterligare ett barn dör…