Stanna kvar här hos mig i solen, säger han.
I svåra samtal med människor som funnits i min närvaro hela mitt liv, med mycket sorg och besvikelser så gäller det att stanna kvar i solen. Uppe på land, bland grönskande träd och blommor. Det gäller att vara på sin vakt. Kanske hitta en sak att hålla i sin hand där jag påminns om Kristers ord.
I samma stund kommer ett mail från en bloggvän som har kommit att bli en väldigt stöttande samtalspartner. Hon berättar om övningen där man föreställer sig att man gnuggar fram en varm, gul sol mellan händerna och sträcker sedan upp händerna över huvudet och låter solen sprida sina strålar över hela kroppen. Strålarna rinner ned över hela mig. Nu skickar jag de strålarna till dig med LadyBond - du behöver dem så väl!
Tack! Fina du! :) Ja inget är som solens strålar.Det är i solen man växer och blir hel.
SvaraRaderaIbland måste man (läs jag-Jenny) in i skuggan. Men man får inte vara där för länge. Men måste veta när man ska gå. När skuggan blir kall och gör att man tappar lusten för livet-eller ens ifrågasätter livet ska man gå ut i solen.
Det har alltid varit lättare för mig att tänka i skuggan. Men att ta sig ut kan bli allt svårare. Speciellt när det är mycket, ofta och långa stunder.Jag var ofta där när jag var yngre tills jag blev frusen och kall nästan. Länge länge. och tom jättelänge. Men jag tig mig ut och aldrig har det varit ljuvligare i solen som då. Små stunder när man verkligen behöver så är jag i skuggan. Men då vet jag innan att jag kan ta mig till solen igen.
Jag håller med Krister, stanna i solen. Roger är med sån. Han vill att jag ska vara i solen. Han drar ut mig om han märker. Men jag behöver skuggan ibland. Så ibland smyger jag mig dit ändå. Korta stunder bara för att tänka genom och sortera-få vara där för balans och jämföra.'
Bli påmind om vad det är jag missar i solen.
Sen skyndar jag mig ut igen.
Ibland har det varit frestande att stanna där i skuggan för gott. Men det kan jag inte. Jag måste ha solen för att leva och vara och finnas.
Jag vill leva inte bara existera. Se livet. Vara i livet och leta efter det som gör allt så vackert. Och det vackra finns i solen.
Allting finns..
Jag behöver också vara i skuggan. Om jag inte kunde vara i skuggan så skulle jag nog inte kunna ha den förmåga jag har att förstå andra människor som är i skuggan mycket mer än de behöver vara.
RaderaJag skulle nog inte heller kunna skriva som jag gör ibland om jag inte kan vara i skuggan.
Men jag ska inte vara i skuggan när jag samtalar med min familj. Då gräver jag ned mig för mycket i gamla mönster. Då behöver jag vara i starkt solljus och vara så bländad att jag inte ser de som sitter mitt emot mig utan att jag bara ser ljus och ler som en fånig turist på en glättig bar. Allt ska rinna av mig och inget ska fastna..
Nej, jag kanske ska tänka att jag delar med mig av några solstrålar istället, till mina ursprungsfamiljemedlemmar :-)
Jag bara ler. Just så behöver det få vara :)
SvaraRaderaDela solen :)
Vackert. En styrka att kunna gå undan söka ro, och sen njuta till fullo. Jag har också stort behov av att dra mig undan ljuset för en stund. Konsten är att inte fastna i mörkret, i ensamhetens dystra tankar. Ovärderligt att ha någon vid sin sida,som lockar ut en i solen igen.
SvaraRaderaVilket fint tips från din mailvän !
/Teresia