Inspiration

Tänk att ha en sån här bra och fin kontakt med sitt barn att det går att sjunga en sång på detta sätt!







Dagens tre positiva

Ja ni vet på Facebook pågår en skickavidarelek som är ganska trevlig faktiskt. Den går ut på att man ska lista tre positiva händelser för dagen i sju dagar. Jag hade det på min blogg ett tag, en gadget i marginalen där jag varje dag skrev in några positiva saker för att påminna mig om att det faktiskt skedde bra saker. Det var då när jag mådde som sämst i slutet på 2009 och början på 2010, precis innan jag träffat Krister.

Detta skrev jag på Facebook idag:
Jag har äntligen varit iväg och fixat AC:n till min bil! (Dock kunde jag knappt komma dit då det är andra smärre problem med bilen, men det är ju en annan historia). AC:n kommer göra det lättare för mig och Klara att göra utflykter i sommar!
2. Det är väldigt positivt att det går att bråka med min älskade make och bli sams fort igen (Till alla som tror att jag och Krister aldrig blir osams så tror ni fel, vi är oerhört envisa - var och en på sitt sätt och varje gång tänker jag flytta och tror att vi aldrig mer kommer prata med varandra (taskiga erfarenheter)).
3. Jag har gödslat mirakelhäcken - så nu kommer den växa kämpa-, kämpa, kämpahög (vi kommer snart sitta bakom den och mysa) 


Tänker att jag gärna vill skriva det här på bloggen med för det hänger ihop med mina uppdateringar här och eftersom jag nuförtiden är lite dålig på att uppdatera så är det ju smart att använda det jag skrev på FB. (Jag är lite vimsig märker jag :-))

TACK till er som kommenterat om amning!! Det har varit väldigt betydelsefullt och ni som läser min blogg är så kloka, så underbart kloka! 

Jag håller faktiskt på att lägga ned amningen. Det blev för mycket kamp och Klara blev bara mer ledsen av att vi försökte. Någon dag så fungerade det och idag när jag gett upp så lät jag henne bara ligga hos mig på bröstet efter att hon fått sin flaska och då rootade hon sig fram mot bröstet - precis så där som barnet gör efter förlossningen. Det är nog så vi får göra. Jag kommer handmjölka lite några dagar framöver och prova ibland att hon får eftersuga lite efter att hon fått mat och se om hon vill mysa lite bara, inte forcera något. Det blir ju lätt så desperat när hon är hungrig. 

Detta beslut känns så bra!! 

Nu ett svar på en fråga från en läsare. Någon undrade om vi kunnat ta reda på om Klara är från mitt ägg eller inte. Familjerätten gör inte det. Däremot kan vi göra det när Klara blir stor och vill veta själv. Det finns dock en sida på nätet som heter pappatest. se där man kan beställa test men mammatestet är flera hundra kronor dyrare än pappatestet. Då blev jag lite tvär. 

Sen tänker jag på en grej. En annan bloggare talade idag om risken att skriva och lägga ut bilder på sin bebis och att bebisen sen i vuxen ålder ska reagera över detta. Jag tänker, det går ju att låsa bloggen så ingen annan kommer åt innehållet. Det kan man ju göra när det gått några år, eller? Finns ändå alla bilder tillgängliga på nätet? Hur resonerar ni kring detta, ni som bloggar om barn osv...

Kramar till er alla! Hoppas ni haft en skön solig dag idag!

Det har jag och Klara haft!

Underbara älskade unge

Så fort jag får chansen försöker jag prata lite med henne. Dock sover hon mest, men senaste dagarna har hon varit mer social och idag, dagen innan sin 6-veckorsdag så gav hon mig ett leende efter en stunds flörtande från min sida. Det blir dn kontakt och det bara klickar till i hela kroppen, hjärtat och själen. Tänk, vi fick vårt levande barn! Hon är här och hon ler mot mig!

K väger idag 4055 gram och mår väldigt bra förutom magknip som hon får ganska ofta. Det är svårt att veta om de är normala, knipen eller något som vi borde analysera mer. Vi ska testa en annan ersättning så får vi se om det blir bättre. Igår började vi även med magdroppar. 

Just nu är det 17 grader varmt i skuggan och jag och K sitter under ett parasoll och lyssnar på vinden och en gök som hörs i söder. 
Här, inte så leende. Ganska varm och trött och alldeles underbart söt enligt mamma. 
K har fått ett smultronmärke under vänster öga. Det är den röda förhöjnaden. 
Den här bilden togs i söndags när vi hade besök av våra kära vänner från Uppsala! 


Amning

Jag var nära att ge upp häromdagen. Och det på grund av att det blev mer och mer en kamp mellan mig och K än en självklar matningsstund fylld av närhet och värme. Vi var både helt utmattade efteråt. Det blev till och med så att när jag såg att hon var hungrig så blev jag alldeles spänd och kände obehag inför att försöka amma henne.
   Men så var vi till amningsmottagningen igen och då fick vi prova en annan amningsnapp, en mindre sort. Jag visste inte ens att det finns mindre! Den storleken gjorde att K kunde få ett bättre tag och det verkade faktiskt som om hon sög på ett helt annat sätt.
Jag fick också syntocinonspray för att få igång utdrivningsreflexen snabbare och dessutom så ska den verka så att den håller i utdrivningen. Det verkar nämligen som att det kommer mjölk först men att det sen stannar av något. Det var i onsdags som vi började med det här nya och "peppar, peppar" det verkar som att K får i sig lite nu i alla fall. Idag låg vi länge i sängen och bara mös, där jag lät henne amma när hon ville. Vi sov om vartannat och hon sög då och då. Det varade säkert 1 1/2 timme.

Efteråt skrek hon ändå otröstligt och hon fick lite bröstmjölk som jag hade på flaska. Då kräktes hon. Kanske hade hon ändå fått tillräckligt?

Å andra sidan så resonerar jag så här att om hon får i sig, om än bara lite bröstmjölk per dag och det är mysigt att ligga snutta vid mitt bröst och att vi ger henne ersättning resten så är det helt ok :D

På väg till BVC

Idag blir det läkarundersökning på Klara. 
Klara grimaserar av den starka solen. Sitter i babyskyddet med mormors stickade tröja på. Igår fick hon prova napp och det visar sig va bra när hon har ont i magen. 

Krister sitter och kör medan han sjunger barnvisor efter sin spotifylista. 

Amningen går inget vidare. Nån dag trodde jag det va på väg att släppa men nu skriker hon igen så fort hon fått tag och stretar emot. När hon får tag så somnar hon lätt och det hela stannar av. När hon däremot får flaskan så mumsar hon för fulla muggar. 

Jag är väldigt utmattad. Orkar inget knappt. Behöver vila mer. Ska göra det med Klara när vi kommer hem. 

Tack till Måns Mamma som skickade en fin present till Klara!

Puss och kram till er från oss 

:-)

Tillägg efter besöket:
Allt är jättebra med Klara. Hon går verkligen upp i vikt. Faktum är att vi fick rådet av läkaren att ge henne mindre mat per gång eftersom hon bajsar extremt mycket, ca 14 ggr per dygn ibland. 

Det tråkiga var att vi vägde henne innan amningen på BVC för att se hur mycket hon får i sig och hon hade bara gått upp 5 gram efter amningen!!! Förmodligen sätter hon tungan i gommen när hon suger. Det smackar och mjölken åker bara fram och tillbaka i amningsnappen 
:-( 

3 veckor

Gulliga kära ni! Som hör av er och undrar hur jag har det. Jag har inte uppdaterat på länge. Det räcker ju egentligen med några rader så jag förstår faktiskt inte varför jag inte gjort det. Fick just ett sms från en läsare som undrar hur jag har det så nu ska jag skärpa till mig! 

Vi har det bra men ganska kämpigt med amningen. Vi var till amningsmottagningen i lördags och fick jättebra stöd där. 

Vi tillmatar henne med ersättning och urpumpad bröstmjölk. 
Då och då suger hon bra men aldrig utan amningsnapp. Idag på hennes treveckorsdag så är första gången som hon ammade på ena bröstet och släppte efter 30 min ca och visade att hon var mätt. Glädjande. 

Jag är väldigt utmattad mellan varven och har blandade känslor. Alla hormoner och alla andra känslor som är förknippade både med sorg och glädje. 

Vi har haft en del besök och fler vill komma och hälsa Klara till världen. Vi har fått så många gåvor och glädje och kärlek strömmar emot oss var vi än är! 

När Krister är ute och spelar möts han ideligen av glada människor som vill gratulera. 

Klara har gått upp jättefint i vikt och äter och sover bra! 
Igår invigde jag bärselen. Krister har använt den innan men nu var det första gången för mig. 

Såret efter operationen känns knappt längre. Nu är det mina ben som behöver bli starkare. Jag försöker komma ut på en promenad varje dag men orkar inte alltid. 

Jag lovar att skriva snart igen. 

Många kramar från Anne