Tänker korta tankar. De löper först i långa meningar men sen blir de korta, liksom avhuggna. Byter riktning fort. Tankarna lever sitt eget liv. Som vanligt.
Idag har varit en underbar dag. Jag har känt en enorm livslust och glädje. Kan det vara Agnus Castus och rosenroten, DHEA:n eller akupunkturen?? Eller allt tillsammans? Helt otroligt, vilken skillnad. Är driven av en lust och ser framför mig hur fint allt kan bli och hur bra det kan bli. Precis som det ska vara!
Jo jag äter DHEA igen... trodde ju jag tappat halva mitt hår på grund av den. Tror inte det var den som var anledningen. Troligtvis var det prolaktinhämmarmedicinen som var anledningen till håravfallet. Nu har jag bytt prolaktinhämmare till Norprolac istället, om det intresserar någon...
Det som är mina bryderier då det gäller DHEA är att jag började äta DHEA i maj 2012 första gången. I februari och maj gjorde vi IVF med återinsättande av ett fint embryo var gång. Efter jag har börjat äta DHEA så har mina embryon betett sig märkligt måste jag säga. I augusti fyra månader efter DHEAstarten så blev ägget väldigt sent befruktat. Så sent att ingen trodde det skulle bli befruktat. Läkaren var mäkta förvånad. Det blev dock ett fint embryo tillslut som inte tog sig. I november gjorde vi vårt sista IVF-försök och då blev äggen inte alls bra. Det ena delade sig för fort och den andra blev inte befruktad. Allt detta skedde efter att jag börjat äta DHEA.
De flesta som blivit gravida naturligt med hjälp av DHEA blir det efter ca 7 mån. Det finns undantag med... det finns de som ätit det i fem månader och sedan gjort ett uppehåll och efter tre månader har de blivit gravida. Ungefär 50% av dem som intar DHEA får ingen effekt av det alls enligt studier. Men skulle DHEA kunna göra äggen sämre, alltså har motsatt effekt? Det är väl inte så troligt, hoppas jag. Jag blev gravid när jag var 39 naturligt helt utan några tillsatser, men att bli gravid vid 42 års ålder naturligt är mycket svårare. Då kanske det behöver lite tillsatser?
Ladybond, jag vet vad du kommer svara... att det inte behövs. Jag provar detta nu så får vi se - två månader kvar, sen är det dags för Äggdonation. Det är därför det känns så himla svårt. Det är två månader kvar till Äggdonationsdags. Vad ska jag göra och vad ska jag inte göra för att öka mina chanser till att bli gravid?
Visar inlägg med etikett fertilitet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fertilitet. Visa alla inlägg
Februari månads sista inlägg
Det blev inget guldägg denna månad heller. L min vän, som gjort ett sånt fint collage åt oss, som står på spishyllan och lyser med sitt guldägg påminner mig om mitt guldägg. Hon tror fortfarande att det finns där. Det tror Krister med. Men jag... jag har svårt att tro det. I collaget finns vi också. Jag och Krister. En bild från vårt bröllop. Havet är i bakgrunden. Visualiseringen var så stark när vi båda (jag och vännen L) gjorde IVF i augusti. Där vid havet såg vi framför oss att vi skulle sitta. En dag skulle vi få sitta på stranden och hålla dem i händerna och känna deras små ivriga fingrar röra sig i våra händer. I maj kommer hon få sin bebis. Jag är så glad för hennes skull. Även om det känns sorgligt att det inte blev som vi hoppats.
En annan vän som också förlorat barn fick häromdagen sin efterlängtade flicka! Förstå vilken glädje!
Jag har beställt en liten grej till henne som jag snart vill lämna över. Den lilla grejen var en sak jag även köpte när Tusse låg i magen, som jag lekte med framför magen så att han skulle känna igen ljudet när han kom ut. Jag tänker mig in i att en dag få ge den till vårt barn med! Men först ska lilla L få en!
Jag har bestämt mig för att ge akupunkturen en chans till. Ska redan i morgon få en behandling. Har gjort en analys av min temperaturkurva och inser att jag förmodligen har lite problem i den luteala fasen. Det kallas Qistagnation och blodstas. Det är för lite flöde på något sätt. Det står bra beskrivet här i denna bok: "The infertility cure". Jag har ägglossning men sen händer det något som gör att processen avstannar.
Jag har också beställt tid på Medibalans i Hudiksvall, för att se om jag kan få någon hjälp mot min utmattning.
Jag har också minskat ned på kaffedrickandet igen. Eftersom jag är så pass trött så tänker jag att jag inte ska försöka använda mig av någon konstgjord andning i form av koffein.
Sen gäller det att hitta på något kul och avkopplande mellan varven också. Något prestationsfritt. Det finns en del personer som jag gärna umgås med för jag skrattar så mycket då. Det gör jag gärna mer!
En annan vän som också förlorat barn fick häromdagen sin efterlängtade flicka! Förstå vilken glädje!
Jag har beställt en liten grej till henne som jag snart vill lämna över. Den lilla grejen var en sak jag även köpte när Tusse låg i magen, som jag lekte med framför magen så att han skulle känna igen ljudet när han kom ut. Jag tänker mig in i att en dag få ge den till vårt barn med! Men först ska lilla L få en!
Jag har bestämt mig för att ge akupunkturen en chans till. Ska redan i morgon få en behandling. Har gjort en analys av min temperaturkurva och inser att jag förmodligen har lite problem i den luteala fasen. Det kallas Qistagnation och blodstas. Det är för lite flöde på något sätt. Det står bra beskrivet här i denna bok: "The infertility cure". Jag har ägglossning men sen händer det något som gör att processen avstannar.
Jag har också beställt tid på Medibalans i Hudiksvall, för att se om jag kan få någon hjälp mot min utmattning.
Jag har också minskat ned på kaffedrickandet igen. Eftersom jag är så pass trött så tänker jag att jag inte ska försöka använda mig av någon konstgjord andning i form av koffein.
Sen gäller det att hitta på något kul och avkopplande mellan varven också. Något prestationsfritt. Det finns en del personer som jag gärna umgås med för jag skrattar så mycket då. Det gör jag gärna mer!
Senaste tiden
För några veckor sedan ringde läkaren från Åbo och äggdonationskliniken. Han ville bara försäkra sig om att det var okej att de gör s.k. ICSI på äggen om det behövs. Ni vet då de injicerar en spermie in i ägget vid befruktningen. Det sa jag var helt okej. Han meddelade sen på sin brutna svenska att det kommer vara vår tur i april eller maj. Det är klart jag känner mig glad att vi står i kö och att jag kanske har möjligheten att bli gravid i år men mina förhoppningar är ganska små ändå. Känner mig inte så positiv just nu och det är nästan svårt att omge mig med positiva människor har jag märkt. Jag menar när folk hela tiden säger hur fantastiska deras liv är.
Det är en sak som oroar mig vad gäller äggdonationen och det är min stresskänsla i kroppen. Senaste tiden har jag fått flera utslag av herpes på mina läppar. Det tyder på stress och jag känner att det susar i huvudet och jag fortsätter och fortsätter att hålla mig upprätt och göra det jag gör trots att kroppen skriker att den vill gå och lägga sig. Varför går jag inte och lägger mig då, kanske ni frågar er? Om man har sovit mer än 10 timmar på en natt så känns det helt avigt att tänka sig att man ska behöva sova mer... Jag sover 10 timmar på natt men är dödstrött när klockan är efter lunch. Inte trött på det där sömniga viset, utan just utmattad med en värkande nacke på köpet.
Som jag skrev i mitt inlägg igår så har jag sagt upp mig från jobbet på 1177. Min axel och arm klarade inte av det monotona som var att sitta vid en dator hela dagarna. Här hemma är en annan sak, jag skriver lite och sen kan jag gå och slappna av en stund. Det kan man ju inte göra på sin arbetsplats, bara så där.
Jag är just nu sjukskriven på grund av axelbesväret men frågan är om inte min utmattning har lika stor del i min totala hälsostatus. Jag är sjukskriven under tiden min uppsägning ska gå igenom. Det är en månads uppsägningstid. Därefter får jag söka ett nytt jobb. Det bästa vore dock om jag hittar ett jobb på 50 % och att jag kanske kan vara sjukskriven 50% ett tag framöver. Jag behöver hitta ett sätt att återhämta mig mellan varven om det över huvudtaget ska vara någon vits att göra den här äggdonationen.
Det går verkligen upp och ned, hela hela tiden. I morse kunde jag konstatera att min temp efter att ha gett mig hopp igår, då den steg de grader den ska stiga efter ägglossning sågs nu ha sjunkit tillbaka till noll-läget. Alltså den temp jag har innan ägglossning. Jag tog inte den där Ovitrellesprutan och det ångrar jag nu. Kanske hade den hjälpt till... vem vet?
Så ser det ut. Just nu.
Samtidigt är jag så glad och tacksam över alla människor som uppskattar det jag och Krister gör. Vi har fått väldigt många gillare till vår företagssida på Facebook och det vore väldigt kul om jag kunde få igång min verksamhet här mer och mer: www.facebook.com/Tuvalina
Info finns också på tuvalinaitronodalen.blogspot.se Vi håller på att fila på en hemsida också :-)
Det är en sak som oroar mig vad gäller äggdonationen och det är min stresskänsla i kroppen. Senaste tiden har jag fått flera utslag av herpes på mina läppar. Det tyder på stress och jag känner att det susar i huvudet och jag fortsätter och fortsätter att hålla mig upprätt och göra det jag gör trots att kroppen skriker att den vill gå och lägga sig. Varför går jag inte och lägger mig då, kanske ni frågar er? Om man har sovit mer än 10 timmar på en natt så känns det helt avigt att tänka sig att man ska behöva sova mer... Jag sover 10 timmar på natt men är dödstrött när klockan är efter lunch. Inte trött på det där sömniga viset, utan just utmattad med en värkande nacke på köpet.
Som jag skrev i mitt inlägg igår så har jag sagt upp mig från jobbet på 1177. Min axel och arm klarade inte av det monotona som var att sitta vid en dator hela dagarna. Här hemma är en annan sak, jag skriver lite och sen kan jag gå och slappna av en stund. Det kan man ju inte göra på sin arbetsplats, bara så där.
Jag är just nu sjukskriven på grund av axelbesväret men frågan är om inte min utmattning har lika stor del i min totala hälsostatus. Jag är sjukskriven under tiden min uppsägning ska gå igenom. Det är en månads uppsägningstid. Därefter får jag söka ett nytt jobb. Det bästa vore dock om jag hittar ett jobb på 50 % och att jag kanske kan vara sjukskriven 50% ett tag framöver. Jag behöver hitta ett sätt att återhämta mig mellan varven om det över huvudtaget ska vara någon vits att göra den här äggdonationen.
Det går verkligen upp och ned, hela hela tiden. I morse kunde jag konstatera att min temp efter att ha gett mig hopp igår, då den steg de grader den ska stiga efter ägglossning sågs nu ha sjunkit tillbaka till noll-läget. Alltså den temp jag har innan ägglossning. Jag tog inte den där Ovitrellesprutan och det ångrar jag nu. Kanske hade den hjälpt till... vem vet?
Så ser det ut. Just nu.
Samtidigt är jag så glad och tacksam över alla människor som uppskattar det jag och Krister gör. Vi har fått väldigt många gillare till vår företagssida på Facebook och det vore väldigt kul om jag kunde få igång min verksamhet här mer och mer: www.facebook.com/Tuvalina
Info finns också på tuvalinaitronodalen.blogspot.se Vi håller på att fila på en hemsida också :-)
 |
| Krister håller på att trilskas med ett element i stora salen som innan vi flyttade in användes men som stängdes av vid ett tillfälle och tyvärr frös sönder. Om några timmar får vi veta om det går att använda det. Vi behöver få upp värmen mer i lokalen. |
Uppdrag i vårt hus
I morse ringde telefonen från dolt nummer. Det var en chef över en enhet på Hudiksvalls sjukhus och hon ville gärna ha konferens i vårt hus med 100 av sina medarbetare. De ska ha verksamhetsplanering. 50 personer den ena dagen och 50 personer den andra. Jag stammade lite och blev lite paff över hennes förslag men det var ju jag som skickat ut reklamen till henne men egentligen i ett annat syfte att få göra en annorlunda lunch på min systers café. Eftersom de åker från Hudik så tyckte de att det passar mycket bättre att komma till oss i Trönö.
Sagt och gjort. Nu är det bokat. I mars. Det innebär att vi har en hel del att göra för att kunna ta emot dem då och skapa en trevlig dag för dem. De ska få fika, lunch, underhållning och musiktävling!
Det pulserar inom mig av idéer men även lite rädsla att något ska gå fel eller att vi inte ska hinna få ordning här.
Vi behöver fixa ett lån för att kunna iordningställa lokalerna på nedervåningen, därför har jag fått en tid på en bank på fredag i nästa vecka! På måndag börjar jag även ett nytt jobb.
På graviditetsstickan intet nytt... denna månad med pergotime gav ägglossning men inget guldägg.
Sagt och gjort. Nu är det bokat. I mars. Det innebär att vi har en hel del att göra för att kunna ta emot dem då och skapa en trevlig dag för dem. De ska få fika, lunch, underhållning och musiktävling!
Det pulserar inom mig av idéer men även lite rädsla att något ska gå fel eller att vi inte ska hinna få ordning här.
Vi behöver fixa ett lån för att kunna iordningställa lokalerna på nedervåningen, därför har jag fått en tid på en bank på fredag i nästa vecka! På måndag börjar jag även ett nytt jobb.
På graviditetsstickan intet nytt... denna månad med pergotime gav ägglossning men inget guldägg.
Nytt år
Egentligen ser jag inte ett nytt år som något magiskt, att det ska på något sätt bli annorlunda bara för att det är ett nytt år. Jag ser det som att vi har möjlighet att börja på något nytt varje dag.
Jag ska ändå sammanfatta 2012. Inte med så många språkliga utlägg och funderingar utan mer sakligt vad som hänt månad för månad.
Januari/februari - hade hoppet i sitt sköte. Vi stod inför den första IVF behandlingen. Tre embryon blev till på självaste "Alla hjärtans dag" Endast ett överlevde och det sattes tillbaka i min livmoder men glädjen var ändå stor! Det blev ett minus på testdagen 1 mars.
I februari sände vi också ut vår inbjudan till vårt bröllop som skulle bli av i juni. Vi gjorde en digital inbjudan ackompanjerad med en låt av Asa "Be my man".
Den 7 Mars dog min pappa i en stor stroke. Det var väntat då han under lång tid varit sjuk från och till. Jag hade dessvärre ingen bra kontakt med min pappa. Anledningen till att jag haft svår ångest i mitt liv bottnar sig nog en del i mitt förhållande till min pappa. Det är dock inget jag fortsätter att "skylla" på utan jag arbetar ständigt på att gå vidare i livet och göra mig fri från min låga självaktning. Min pappa hade testamenterat allt till min bror som straff åt mig och min syster då vi inte klarat av att ha kontakt med honom. Krister och jag sjöng på hans begravning.
I april var det Tusses ettårsdag. Vi gjorde klart hans sten. Krister ristade in hans namn och datum för födseln och sen fyllde vi i det med vit nagellack. Jag skrev ett blogginlägg om det. I April var det dags att starta IVF nr 3 vilket resulterade i ett fint embryo som sattes tillbaka men även det blev minus på testdag den 11 maj. Förhoppningarna var så stora och besvikelsen total förstås.
Den 24 april bildades vårt företag: Tuvalina i Trönödalen.
I slutet på maj så var jag helt uttömd på energi och blev sjukskriven från jobbet. Jag kunde inte köra bil, utan var tvungen att stanna vid vägkanten och sova.
Vi fortsatte förberedelserna till bröllopet. Så många som 117 personer skulle komma!
Årets höjdpunkt - Den 30 juni var det dags. Bröllopet! Det blev en fantastisk dag för oss båda. Det var som en saga från att ha börjat i katastrof på fredagskvällen då vi trodde att hela bröllopet skulle behöva ställas in på grund av de skyfall av regn som öste ned om och om igen. Bröllopet var perfekt på alla sätt och vis, utom två bottennapp.
Bottennapp 1: Brudbuketten. Min brudbukett som jag borde ha beskrivit bättre för floristen hur jag ville ha den. Det är så knasigt när man har en bild inom sig och så tror man att man gett uttryck för den. Buketten - Den såg snarare ut som en liten vissen stängel med några vita rosor i toppen. Det roligaste var de långa stjälkarna. Jag hade velat den skulle vara rund, stor och överöst med champagnefärgade rosor. Istället blev den en trist tillställning som när jag ser den på bilden blir full i skratt. Jag förstår inte hur man kan misslyckas så med en bukett?
Bottennapp 2: Var servitriserna som vi hade hyrt in. De skulle få en bra betalning, helt rättvis. Men på min egen bröllopsnatt stod dessa unga tjejer och bråkade med mig och var missnöjd över hur hårt de fått jobba och att de minsann ville ha mer betalt. Vi hade under kvällens lopp frågat dem vid upprepade tillfällen om det var något de tyckte var jobbigt, om allt gick som det skulle osv osv... men de sa hela tiden att allt var bra. Istället för att säga till oss under kvällens lopp så står de sedan mitt i natten och tjafsar med mig om pengar. Det sitter tyvärr kvar som en tagg, deras beteende, deras attityd brände sig hårt in i mig. Vilket enbart berodde på att de är bortskämda och inte vana att jobba.
Som ni märker har händelsen med servitriserna tyvärr överskuggat mycket av det vackra med bröllopet. Men ser man på bilderna här nedan så ser man hur otroligt lycklig jag var och ÄR att ha fått gifta mig med denna underbara man!
I juli firade vi min mammas födelsedag i vårt nyfunna paradis - som ligger 30 minuters bilfärd från vårt hus. Jag och Krister åkte dit innan och dukade upp ett bord, så när hon kom en bit bort i skogen fick hon denna vy! I vasen står hennes favoritros - Ingrid Bergman.
I augusti gjorde vi IVF nr 3 som vi trodde skulle sluta med ingenting. Inget embryo hade blivit befruktat på den dagen som de normalt blir. En dag senare hade ändå ett embryo blivit till helt mirakulöst och det sattes tillbaka på dag 3. Den 31 augusti på testdagen visade sig ändå att ingen graviditet blivit till.
I september började vår läkare prata med oss om äggdonation. Detta blev en chock för oss då de hela tiden gett uttryck för att de trott så mycket på oss. Det blev så tomt på något sätt, att Tusse inte skulle få ett genetiskt syskon. Det kändes ännu hårdare och saknaden efter Tusse blev ännu större. Vi kom ändå överens om att vi skulle få göra ett IVF försök till.
I Oktober var jag med i en artikel i DN om IUFD och behovet av nationella riktlinjer. Efter reportaget och flera andra påtryckningar från fler håll, så tog Socialstyrelsen ställning till att Nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser ska upprättas. Ett beslut som vi som startat Facebookuppropet (jag och Elin) väntat länge på. En seger!!
I Oktober påbörjade vi också IVF försök nr 4. Jag och Krister genomförde ett musikprogram som heter "Ett steg närmre". Vi blandade egna och andras låtar. Det blev mycket omtyckt och tanken är att vi ska fortsätta bygga vidare på den konserten.
Våra nära vänner från Stockholm köper ett hus i Trönö som de ska ha som ett sommarhus! Det gläder oss mycket!
I November fick vi konstaterat att inget embryo blev till efter att två ägg plockats ut. Det innebar slutet för våra IVF försök med egna äggceller.
Då bestämde vi oss att i slutet på november åka till Åbo för ett första möte med äggdonationskliniken där. Undersökning, psykologsamtal och prover - allt gjordes klart. Vi blev ställda i kö vilken är sex månader lång.
December har varit en månad fylld med olika känslor med diverse inriktning. Jag har varit arg, fly förbannad, ledsen om vartannat, fylld av glädjetårar på grund av alla underbara människor som finns och jag har varit mycket deprimerad.
I december har jag ätit pergotime för att förstärka ägglossningen och det visade sig att jag fick en mycket fin ägglossning också. Det har jag konstaterat genom ÄL-test samt temperaturtagning på morgonen. Det blev en fin stegring, vilket tyder på att ägglossning ägt rum. Min kropp fungerar som den ska förutom en massa håravfall vilket jag tror kan ha att göra med att jag äter pravidel mot förhöjt prolaktin och DHEA. Kanske blev det för mycket för kroppen? Jag har i alla fall sänkt DHEA-dosen och kanske kan jag sänka Pravidel-dosen med. Jag behöver få kontakt med en läkare ang det. Ägglossningen ägde således rum - nu väntar vi bara på att se om det var ett guldägg denna månad!
Jag ska ändå sammanfatta 2012. Inte med så många språkliga utlägg och funderingar utan mer sakligt vad som hänt månad för månad.
Januari/februari - hade hoppet i sitt sköte. Vi stod inför den första IVF behandlingen. Tre embryon blev till på självaste "Alla hjärtans dag" Endast ett överlevde och det sattes tillbaka i min livmoder men glädjen var ändå stor! Det blev ett minus på testdagen 1 mars.
I februari sände vi också ut vår inbjudan till vårt bröllop som skulle bli av i juni. Vi gjorde en digital inbjudan ackompanjerad med en låt av Asa "Be my man".
Den 7 Mars dog min pappa i en stor stroke. Det var väntat då han under lång tid varit sjuk från och till. Jag hade dessvärre ingen bra kontakt med min pappa. Anledningen till att jag haft svår ångest i mitt liv bottnar sig nog en del i mitt förhållande till min pappa. Det är dock inget jag fortsätter att "skylla" på utan jag arbetar ständigt på att gå vidare i livet och göra mig fri från min låga självaktning. Min pappa hade testamenterat allt till min bror som straff åt mig och min syster då vi inte klarat av att ha kontakt med honom. Krister och jag sjöng på hans begravning.
I april var det Tusses ettårsdag. Vi gjorde klart hans sten. Krister ristade in hans namn och datum för födseln och sen fyllde vi i det med vit nagellack. Jag skrev ett blogginlägg om det. I April var det dags att starta IVF nr 3 vilket resulterade i ett fint embryo som sattes tillbaka men även det blev minus på testdag den 11 maj. Förhoppningarna var så stora och besvikelsen total förstås.
Den 24 april bildades vårt företag: Tuvalina i Trönödalen.
I slutet på maj så var jag helt uttömd på energi och blev sjukskriven från jobbet. Jag kunde inte köra bil, utan var tvungen att stanna vid vägkanten och sova.
Vi fortsatte förberedelserna till bröllopet. Så många som 117 personer skulle komma!
Årets höjdpunkt - Den 30 juni var det dags. Bröllopet! Det blev en fantastisk dag för oss båda. Det var som en saga från att ha börjat i katastrof på fredagskvällen då vi trodde att hela bröllopet skulle behöva ställas in på grund av de skyfall av regn som öste ned om och om igen. Bröllopet var perfekt på alla sätt och vis, utom två bottennapp.
Bottennapp 1: Brudbuketten. Min brudbukett som jag borde ha beskrivit bättre för floristen hur jag ville ha den. Det är så knasigt när man har en bild inom sig och så tror man att man gett uttryck för den. Buketten - Den såg snarare ut som en liten vissen stängel med några vita rosor i toppen. Det roligaste var de långa stjälkarna. Jag hade velat den skulle vara rund, stor och överöst med champagnefärgade rosor. Istället blev den en trist tillställning som när jag ser den på bilden blir full i skratt. Jag förstår inte hur man kan misslyckas så med en bukett?
Bottennapp 2: Var servitriserna som vi hade hyrt in. De skulle få en bra betalning, helt rättvis. Men på min egen bröllopsnatt stod dessa unga tjejer och bråkade med mig och var missnöjd över hur hårt de fått jobba och att de minsann ville ha mer betalt. Vi hade under kvällens lopp frågat dem vid upprepade tillfällen om det var något de tyckte var jobbigt, om allt gick som det skulle osv osv... men de sa hela tiden att allt var bra. Istället för att säga till oss under kvällens lopp så står de sedan mitt i natten och tjafsar med mig om pengar. Det sitter tyvärr kvar som en tagg, deras beteende, deras attityd brände sig hårt in i mig. Vilket enbart berodde på att de är bortskämda och inte vana att jobba.
Som ni märker har händelsen med servitriserna tyvärr överskuggat mycket av det vackra med bröllopet. Men ser man på bilderna här nedan så ser man hur otroligt lycklig jag var och ÄR att ha fått gifta mig med denna underbara man!
 |
| Tessan, Kristers systerdottter tog många riktigt bra bilder! |
 |
| Mycket skratt i kyrkan blev det! |
 |
| Kristers första son gjorde ett fantastiskt framträdande i kyrkan! |
 |
| Dags för löften. Jag hade mitt nedskrivet på en lapp som jag hade i BH:n. |
 |
| Solen strålade som aldrig förr när vi kom ut från kyrkan! |
 |
| Hur ska jag kunna förstå att jag fått ta del av en sån djup kärlek? |
I juli firade vi min mammas födelsedag i vårt nyfunna paradis - som ligger 30 minuters bilfärd från vårt hus. Jag och Krister åkte dit innan och dukade upp ett bord, så när hon kom en bit bort i skogen fick hon denna vy! I vasen står hennes favoritros - Ingrid Bergman.
I augusti gjorde vi IVF nr 3 som vi trodde skulle sluta med ingenting. Inget embryo hade blivit befruktat på den dagen som de normalt blir. En dag senare hade ändå ett embryo blivit till helt mirakulöst och det sattes tillbaka på dag 3. Den 31 augusti på testdagen visade sig ändå att ingen graviditet blivit till.
I september började vår läkare prata med oss om äggdonation. Detta blev en chock för oss då de hela tiden gett uttryck för att de trott så mycket på oss. Det blev så tomt på något sätt, att Tusse inte skulle få ett genetiskt syskon. Det kändes ännu hårdare och saknaden efter Tusse blev ännu större. Vi kom ändå överens om att vi skulle få göra ett IVF försök till.
I Oktober var jag med i en artikel i DN om IUFD och behovet av nationella riktlinjer. Efter reportaget och flera andra påtryckningar från fler håll, så tog Socialstyrelsen ställning till att Nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser ska upprättas. Ett beslut som vi som startat Facebookuppropet (jag och Elin) väntat länge på. En seger!!
I Oktober påbörjade vi också IVF försök nr 4. Jag och Krister genomförde ett musikprogram som heter "Ett steg närmre". Vi blandade egna och andras låtar. Det blev mycket omtyckt och tanken är att vi ska fortsätta bygga vidare på den konserten.
Våra nära vänner från Stockholm köper ett hus i Trönö som de ska ha som ett sommarhus! Det gläder oss mycket!
I November fick vi konstaterat att inget embryo blev till efter att två ägg plockats ut. Det innebar slutet för våra IVF försök med egna äggceller.
 |
| En bit från hamnen i Åbo så fanns ett jätteprästkrage - den var helt underbart hoppingivande! |
December har varit en månad fylld med olika känslor med diverse inriktning. Jag har varit arg, fly förbannad, ledsen om vartannat, fylld av glädjetårar på grund av alla underbara människor som finns och jag har varit mycket deprimerad.
I december har jag ätit pergotime för att förstärka ägglossningen och det visade sig att jag fick en mycket fin ägglossning också. Det har jag konstaterat genom ÄL-test samt temperaturtagning på morgonen. Det blev en fin stegring, vilket tyder på att ägglossning ägt rum. Min kropp fungerar som den ska förutom en massa håravfall vilket jag tror kan ha att göra med att jag äter pravidel mot förhöjt prolaktin och DHEA. Kanske blev det för mycket för kroppen? Jag har i alla fall sänkt DHEA-dosen och kanske kan jag sänka Pravidel-dosen med. Jag behöver få kontakt med en läkare ang det. Ägglossningen ägde således rum - nu väntar vi bara på att se om det var ett guldägg denna månad!
Ambivalens till DHEA
Dagens tvehågsenhet handlar om DHEA. Detta hormon som vi alla har en produktion av i binjurebarken och som avtar med åldern. DHEA kan tas som ett tillskott. Det gjorde jag fyra månader under sommaren. Slutade och har nu sedan en mån tillbaka ätit det igen. Denna gången har jag tappat kopiöst med hår som en biverkan.
Olika studier visar på att DHEA kan ha positiv effekt på fertiliteten hos kvinnor med låg ovariell reserv. Alltså få ägg kvar i äggstockarna. Den som är specialintresserad av ämnet kan läsa mer
här bl.a: http://m.humrep.oxfordjournals.org/content/21/11/2845.full.pdf
Sen finns det ju kritiska röster med. Och det är ju bra men mycket svårt att förhålla sig till i en utsatt och sårbar situation.
Vår IVF läkare i Falun rådde mig att äta DHEA/prasteron medan vi står i ÄD-kö men nu har jag blivit eftertänksam - igen! Innan jag började ta prasteron fick jag f ett fint embryo vid varje ET och efter jag ätit det så har det bara gått utför. En tillfällighet eller har det med detta att göra som går att läsa här: http://haveababy.com/fertility-information/ivf-authority/dhea-use-in-ivf-it-could-be-harmful-in/
Mina ögon värker, så jag har inte orkat läsa hela texten. Finns det nån som orkar så får ni gärna förmedla vad som står. Jag vill ju inte förvärra våra chanser!
Tack för att ni finns därute!!
Olika studier visar på att DHEA kan ha positiv effekt på fertiliteten hos kvinnor med låg ovariell reserv. Alltså få ägg kvar i äggstockarna. Den som är specialintresserad av ämnet kan läsa mer
här bl.a: http://m.humrep.oxfordjournals.org/content/21/11/2845.full.pdf
Sen finns det ju kritiska röster med. Och det är ju bra men mycket svårt att förhålla sig till i en utsatt och sårbar situation.
Vår IVF läkare i Falun rådde mig att äta DHEA/prasteron medan vi står i ÄD-kö men nu har jag blivit eftertänksam - igen! Innan jag började ta prasteron fick jag f ett fint embryo vid varje ET och efter jag ätit det så har det bara gått utför. En tillfällighet eller har det med detta att göra som går att läsa här: http://haveababy.com/fertility-information/ivf-authority/dhea-use-in-ivf-it-could-be-harmful-in/
Mina ögon värker, så jag har inte orkat läsa hela texten. Finns det nån som orkar så får ni gärna förmedla vad som står. Jag vill ju inte förvärra våra chanser!
Tack för att ni finns därute!!
Lättnad
Jag är lättad. Det fanns en cysta men det är endometrioscystan som suttit där ett bra tag. Den växer i början av varje cykel och sitter på äggstocken. Den gör ont men den hindrar inte oss att fortsätta med IVF behandlingen!
Nu fortsätter vi och hoppet finns här!
Nu fortsätter vi och hoppet finns här!
Förändra endast en sak...
Kom på en sak. Det kanske går att förändra en sak. Så jag tänkte att jag skulle gå upp i morse kl 05.30 och köra ett kort styrkepass, ta en dusch, äta lite och sen iväg till jobbet. Jag vakande när klockan ringde som sig bör och sa tyst till mig själv: Anne, du har inte försovit dig på detta jobb någon gång, vad bra gjort av dig, det ska jag inte göra idag heller. Med den meningen la jag ned huvudet på kudden och somnade gott om och vaknade med ett ryck 06.50. Skulle då ha varit på jobbet för fem minuter sen!!
Jag är utmattad. Inte trött. Utan utmattad. Letar efter något att hålla mig fast vid. Inte deprimerad men utmattad. Sorg, ja, under ytan, lite gråt som kommer ut, då lättar det tillfälligt.
Imorgon ska vi åka till Falun över bergen. Göra ett ultraljud för att se om det släppts ett ägg kanske denna cykel. Hoppas att det gjort det. Att ägget släppt och att det varit vitalt och inte stannat kvar och vuxit fast och bildat cysta. Hoppas det gjort sig fri och att min lilla trumpna äggledare varit vital och samarbetsvillig.
Jag är utmattad. Inte trött. Utan utmattad. Letar efter något att hålla mig fast vid. Inte deprimerad men utmattad. Sorg, ja, under ytan, lite gråt som kommer ut, då lättar det tillfälligt.
Imorgon ska vi åka till Falun över bergen. Göra ett ultraljud för att se om det släppts ett ägg kanske denna cykel. Hoppas att det gjort det. Att ägget släppt och att det varit vitalt och inte stannat kvar och vuxit fast och bildat cysta. Hoppas det gjort sig fri och att min lilla trumpna äggledare varit vital och samarbetsvillig.
Mirakelmedicin?
Idag har hoppet åter smugit sig på. Hämtat ut DHEA, alltså Prasteron på apoteket. Medicinen som du kan läsa lite mer om här, i fall du är intresserad. DHEA även kallat Dehydroepiandrosteron eller androstenolon. DHEA är det viktigaste utgångsmaterialet för syntes av naturliga östrogener. DHEA finns naturligt i våra kroppar och har som högst värde i 20-års åldern. Därefter avtar det för varje år, ju äldre vi blir.
Mirakelmedicin? Nej, det tror jag inte, men jag tror den kan hjälpa mina ägg att potentiera aningen. Hjälpa dem att bli mer vitala. De två embryon som satts tillbaka hos mig vid de två IVF behandlingarna vi gjort, har ändå haft god kvalitet men det skadar inte om vi får några fler befruktade ägg när vi gör behandlingen. Det ska bli intressant att se vad ätandet av detta tillskott kan göra.
Idag har jag också besökt min akupunktör och även där fått tillskott och stärkande nålar som ska göra mig piggare och må bättre.
Men som många sagt... det är ju inte konstigt att jag känner mig trött och förlamad. Det vore mer konstigt om jag inte gjorde det.
Dagens insikt är att jag ska inte boka in fler saker att göra varje dag utan endast göra en sak om dagen därefter får det komma lite som det vill, det som ska göras. För det är en hel del som ska göras inför bröllopet...
Mirakelmedicin? Nej, det tror jag inte, men jag tror den kan hjälpa mina ägg att potentiera aningen. Hjälpa dem att bli mer vitala. De två embryon som satts tillbaka hos mig vid de två IVF behandlingarna vi gjort, har ändå haft god kvalitet men det skadar inte om vi får några fler befruktade ägg när vi gör behandlingen. Det ska bli intressant att se vad ätandet av detta tillskott kan göra.
Idag har jag också besökt min akupunktör och även där fått tillskott och stärkande nålar som ska göra mig piggare och må bättre.
Men som många sagt... det är ju inte konstigt att jag känner mig trött och förlamad. Det vore mer konstigt om jag inte gjorde det.
Dagens insikt är att jag ska inte boka in fler saker att göra varje dag utan endast göra en sak om dagen därefter får det komma lite som det vill, det som ska göras. För det är en hel del som ska göras inför bröllopet...
Två inlägg på raken
Samtal med läkaren på IVF kliniken igår. Hon anser att det inte finns
något som talar för att inte köra på och göra ett nytt försök på en
gång efter det förra. Den enda som inte anser det är nog min kropp som
förmodligen inte haft ägglossning denna cykel och förmodligen blir det
kanske ingen vanlig mens då heller vilket jag tänker kan ligga i fatet
för en bra IVF behandling... detta fick jag inte svar på då det alltid
är ett stressmoment att tala i tel på grund av att jag var på jobbet och
på grund av att mottagningen försvinner då och då på grund av värdelös
täckning av 3. En del fick jag dock svar på.
Så om mensen kommer som den ska trots allt, då kör vi igång IVF nr 2 snart. Om mensen inte kommer som den ska kommer jag besöka en TCM akupunktör. Det kommer jag göra vilket fall som helst, för jag tror akupunktur kan hjälpa till att öka oddsen för IVF behandlingen. Det ska bli mycket spännande att se vad hon kan göra med min kropp. Något som också är viktigt för att öka fertiliteten är att se till att bäcken och rygg är i balans. Inga snedställningar bör finnas då det kan minska blodcirkulationen bland annat, vilket i sig kan göra att livmodern blir påverkad. Det kan kanske akupunktören hjälpa till med men ännu bättre en riktigt bra naprapat.
Så om mensen kommer som den ska trots allt, då kör vi igång IVF nr 2 snart. Om mensen inte kommer som den ska kommer jag besöka en TCM akupunktör. Det kommer jag göra vilket fall som helst, för jag tror akupunktur kan hjälpa till att öka oddsen för IVF behandlingen. Det ska bli mycket spännande att se vad hon kan göra med min kropp. Något som också är viktigt för att öka fertiliteten är att se till att bäcken och rygg är i balans. Inga snedställningar bör finnas då det kan minska blodcirkulationen bland annat, vilket i sig kan göra att livmodern blir påverkad. Det kan kanske akupunktören hjälpa till med men ännu bättre en riktigt bra naprapat.
Jeans i vårsol
Jag har satt på mig ett par jeans, första gången efter Tusse föddes, faktiskt. Jag har inte gått ned speciellt mycket i vikt efter förlossningen och har inte trott att jag kunnat ha jeansen. Men nu sitter de på och det var väl inget jag trodde om ruvardag 12. Trodde väl att det skulle vara tvärtom egentligen, att magen skulle vara svullen... Istället känner jag att jag mår bättre fysiskt än jag gjort på väldigt länge.
Jag har faktiskt gett upp den här gången och konstigt nog känner jag mig inte helt nedbruten. Jag vet att det kanske var för tidigt att testa igår men eftersom jag har varit gravid för inte alltför länge sedan så tänker jag att jag borde känna lite hur ligamenten rör sig i alla fall om nu Lilla Ru hade varit där och grott...
Progynon - östrogenpillrena jag tar, har förmodligen den effekten att den skjuter upp mensen som borde kommit nu...
Därför kommer den oron krypande som ett brev på posten. Progynon och endometrios är nog ingen bra kombination! Det kan göra att endometriosen späs på. Därför har jag ringt till kliniken idag och hoppas få en dialog kring det.
Jag har faktiskt gett upp den här gången och konstigt nog känner jag mig inte helt nedbruten. Jag vet att det kanske var för tidigt att testa igår men eftersom jag har varit gravid för inte alltför länge sedan så tänker jag att jag borde känna lite hur ligamenten rör sig i alla fall om nu Lilla Ru hade varit där och grott...
Progynon - östrogenpillrena jag tar, har förmodligen den effekten att den skjuter upp mensen som borde kommit nu...
Därför kommer den oron krypande som ett brev på posten. Progynon och endometrios är nog ingen bra kombination! Det kan göra att endometriosen späs på. Därför har jag ringt till kliniken idag och hoppas få en dialog kring det.
Inte bara förkyld
Nere i en lång korridor står det som är jag. Tittar bortåt. Ser inte jaget utan ser bara en annan som kanske är jag. En suddig kontur. Det är en längtande mamma. Hon längtar efter sitt barn. Barnet finns inte mer. I rummet bredvid skriker en kvinna ut sin sista kraft hon har och får äntligen den belöning hon väntat på så länge. Barnet skriker. Det gör inte den här kvinnans barn. Det har somnat in i magen och tänker komma ut sovandes till världen. Barnet har stängt sina ögon fort och förhoppningsvis smärtfritt. Det var en chans, ett mirakel och nu vet hon aldrig om det kommer kunna hända igen, kan ett mirakel ske fler gånger?
I fönstret står en nyplanterad planta. Häromdagen log kvinnan åt sin man och en planta skulle planteras och växa med hjälp av skyddande plastväv. Hon log med hela sin soliga längtansfulla kropp till sin lika vackra kärleksljusa man. Han såg så glad ut. Plantan i sin lilla plasthydda skulle bli början på Växthuset. Växthuset som ska skapas i Trönödal, där de ska bo och skapa en framtid.
Solen strömmar nu in och fotosyntesen strömmar genom bladen som strömmar ned till stjälkens ände som förhoppningsvis sträcker ut sina små försiktiga spröt, en försiktig början till nya späda rötter.
Tiden står stilla i rummet. Kanske kan hon höra hur rötterna börjar växa, tårarna hör hon, snoret rinner längs överläppen, ned mot hakan, hon är inte bara förkyld utan ledsen också. Det är som att ha kommit till världens ände.
Och var finns ni i livet
Läkaren tittade på oss med en utmanande och varm blick. Det plirade i hans ögon. Han älskar sitt jobb, det syntes lång väg.
Jag tog sats och som vanligt hann jag före Krister. Formulerade mig i långa meningar med undertext av en krampaktig längtan. Berättade om vår kärlek som tillslut blev en Tusseson. Berättade om miraklet, att han blev till över huvudtaget. Berättade om telefonsamtalet i bilen från läkaren, samtalet som bröts och att han aldrig ringde upp igen. Provsvaren som fick mig att tappa hoppet. Att allt verkade kört. I rummet satt vi. Tre människor. En läkare, en kvinna (hon som är jag) och mannen (han som är han, den jag älskar villkorslöst). Mannen som är så närvarande att det gnistrar av partiklarna i rummet. Krister – mannen – sitter tyst men är talande ändå. Med hela sin kropp.
Med hela oss så befinner vi oss här i vår kärlek och i sorg och skulle vi säga allt som vi befinner oss i så skulle inte tiden räcka till för det är så himla mycket vi befinner oss i nu – som ett helt livssynopsis, det sammanfattas varje dag om och om igen för att påminna oss att livet är viktigt att närvara i men förbannat svårt att leva upp till ibland, om man är som kvinnan – hon som är jag, för jag tänker mer än vad jag handlar och mannen han gör, för det är det enda som leder till nåt. Han gör bara och får se, det sa han helt självklart till mig häromdagen när vi åt frukost och jag, jag tänker och tänker och tänker för att se om det kan bli nåt gjort…
Vi lägger tillsammans upp en plan. Det blir en undersökning. Det visar sig sitta en cysta, 4 cm stor på äggstocken. Det klart att den inte vill samarbeta då, det förstår väl vem som helst.
Nu ska livmodern få lite hjälpmedel och göra det den behöver. Sen börjar vi om igen. Fina älskade kropp.
Vakuum
Tomt som i vakuum. Hur ingenting skulle kunna vara någonting.
Visst är det så. Ett vakum kan inte existera egentligen. Det som känns som en enda stilla lång väntan är ändå någonting.
Tur att det finns passionsblommor!
Holismens verkan
Efter ett dygn ungefär av malande tankar har jag äntligen kommit ut i ljuset. Huvudet spränger av alla tankar och av allt sökande. (Kan ju låta lite skrytsamt att min hjärna har en sån aktivitet, men det bjuder jag på). Jag är en problemlösare. Det finns inte ett problem jag kommer över som jag inte vill göra något åt. Synd bara att jag inte är läkare så jag kan förskriva min egen medicin, för då skulle jag göra det direkt. Har förstått hur det hänger ihop. Jag kan inte helt medicinskt förklara det men jag förstår det med hela holismens verkan.
Dopamin, serotonin och noradrenalin är sårbara komponenter i det centrala nervsystemet. När de rubbas och det kan de göra t.ex. när en svår händelse sker. Som t.ex. att förlora sitt barn. En svår stressreaktion utlöses. Dopamin som är en mycket central signalsubstans kan få sig en rejäl känga då. Det kan i sig öka sårbarheten till att hypofysen utsöndrar mer Prolaktin vilket är ett hormon som hjälper till med mjölkproduktionen. Förhöjt prolaktin minskar fertiliteten och som i sin tur gör att kvinnan kan ha svårt att få ovulation (ägglossning).
Mitt hopp är tillbaka. Nu gäller det bara att få balans på hypofysen och det centrala nervsystemet. Alltså hitta en bra medicin bland annat. Jag får överväga om jag ska ringa Läkarhuset i morgon igen eller försöka få tag på en annan läkare som kan skriva ut medicinen åt mig.
Nu har jag också förklaringen på varför jag inte gått ned ett enda kilo i vikt sen förlossningen. Förhöjd prolaktinhalt försvårar nämligen för fettförbränningen.
jag har haft mitt hopp i en skål av längtan
Det är tvivlet som gör entré. Jag behövde bara få det formulerat för att höra ordet och smaka på det. Smaka på tvivlet. Det har varit så bergfast i mig. Hoppet. Hoppet har suttit i mig med lena lockande fingrar. Det har smekt mig varje dag fast sorgen har bultat i min panna. Hoppet har viskat till mig och kanske lurat mig att tro. Men jag har inte velat se det så.
Jag har läst om andra som tappat hoppet eller trott de skulle säga eller göra på ett speciellt sätt, för att så beter man sig när man förlorat sitt barn. När man förlorat sitt barn så ska man gråta varje gång man får mens och banna sin kropp. Många gör så trots de inte mist sitt barn, för att det är så vi lärt oss genom det vi läst och sett på TV eller film. När man inte kan bli gravid och får sin mens om och om igen varje månad så gråter man och förlorar hoppet och till sist bannar sin kropp! Skäller på den och förstår inte varför det ska vara så orättvist.
Somliga säger att de ska ”skaffa” sig barn och inser sen att det kanske inte bara är att skaffa ett barn. Ett barn är en gåva och jag har sett det så. Jag har det. Det var ett mirakel att Tusse blev till, jag hade det inte med i min sinnevärld. Jag har sett på alla som bannar sin kropp och tänkt, att jag önskar de ska sluta göra så mot sig själv. Jag har inom mig sett deras bannor och lutat mig mot vårt gemensamma hopp och vår kärlek. Jag har velat be de sluta upp! Nu står jag här själv och stirrar tvivlet i vitögat.
Jag har haft mitt hopp i en skål av längtan. Nu raserades det och tvivlet kom in som en brutal kastvind. Nu finns det där. Tvivlet gjorde en knivvass skiljelinje i mig. Nu är hoppet på ena sidan och å andra sidan är tvivlet. Tänk om det inte går en gång till? Trots det tänker jag inte banna mig själv och livet. Jag tänker gråta tills tårarna gräver sig in i mina kinder om så behövs. Men sen ska jag resa mig upp, vrida upp volymen och kasta mig ut på virvlande språngmarsch!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)