En fin vän till mig i Stockholm fick sin fjärde son i förrgår! Och som fler av mina vänner som fått barn den senaste tiden är hon underbar i sin kontakt med mig. Det gör mig varm och rörd. Hon skriver till mig och säger hur tacksam hon är för det hon har. Hur hennes liv har blivit något förändrad i och med det som hänt mig/oss. Hon frågar försiktigt om det var okej att sända sms:et till mig. Självklart!
- Jag hade just tänkt på henne på morgonen och undrat så när deras barn skulle titta ut, det är klart jag vill veta. Jag blir glad för hennes och deras skull. Det hon skriver till mig gör att jag kan närma mig det, som ibland också gör ont. Hennes ödmjukhet gör så mycket gott med min sorg.
Samma hände när Tusse skulle begravas. Då skulle en annan mycket nära vän till mig sjunga i kyrkan. Hon var då gravid i sjunde månaden med deras andra son. Hon frågade om inte det skulle väcka anstöt på något sätt att hon stod där framme och sjöng med magen i vädret. Jag fick övertyga henne om att så inte var fallet.
Vår relation efter det att Tusse dog har bara blivit bättre och bättre och när hennes son föddes så fick jag reda på det på en gång och jag åkte ganska fort och hälsade på henne och den nya lilla människan. Vår relation har genomsyrats av ödmjukhet och hon lämnar hela tiden öppet till mig att säga om det blir för jobbigt. Det har gjort att det inte har känts så svårt som man kanske kan tro. Det viktiga är just att känslorna får lov att finnas och de ödmjuka försiktiga frågorna.
Det låter som att du har väldigt fina och omtänksamma vänner. Vissa människor överraskar och när det är åt det positiva hållet så gör det en glad!
SvaraRadera