Embryot växer ca 1 mm per dag denna vecka. Kanske inte undra på att jag är hungrig hela tiden ;-)
Det hjälpte väldigt bra att ta omeprazolen en halvtimme innan frukost så suget på grund av magsyran har tonats ned något men jag fortsätter att ha en våldsam hungerkänsla. Jag har inte vågat ställa mig på vågen. Min mage är väldigt svullen och står rakt ut så gått upp i vikt det har jag redan gjort. Det är oerhört svårt att låta bli sötsaker (vilket nog har en del att göra med att jag äter kortison med). Ska trappa ned det med början i vecka 12. Ska bli skönt.
Jag har även spagettikänsla i benen. Svag och lite darrig men jag lyckades cykla till affären i solskenet idag och solen strålade så intensivt och inom mig strålar solen också faktiskt. Jag känner mig glad, mycket glad. Då och då väcks oron till liv och jag funderar på om Flingan fortfarande lever. Ja, vi har börjat kalla embryot för Flingan. Det blev så. Flingan, flimrade av liv. Flingan blinkade till oss där på skärmen! Men den oron tar aldrig över helt som precis innan UL då den blev till skräck. Jag är gravid nu. Jag känner att jag är det och jag har tillit till att jag kommer fortsätta vara det ett långt ta framöver.
Häromdagen när jag var till Familjehälsan så började vi diskutera förlossningen med Tusse och jag insåg att det var väldigt märkligt att vi inte fått en genomgång av den tillsammans med en barnmorska. Vi borde ha fått gå igenom journalerna och fått ställa de frågor vi hade kring hur det kom sig att förlossningen blev som den blev. Jag sa till sköterskan där på Familjehälsan att om jag for fortsätta vara gravid så är det av stor vikt att vi får träffa en Aurorabarnmorska och och samtala kring kommande förlossning och det som hände med Tusse, för att vi ska känna oss trygga och förberedda.
Jag har tårarna väldigt nära när vi pratar om det som hände med Tusse. När jag får berätta det för någon, berätta hela historien från början till slut så sköljs tårarna igenom mig och efteråt känner jag mig lugnare. Hon var en bra lyssnare.
På tisdag åker jag och Krister till Italien och precis när vi kommit hem så ska vi göra nästa ultraljud. Då är jag i vecka 9.
Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg
Livet vill fram
Livet värker i oss. Krister sa idag att han hoppas snart vi kan börja leva igen. Han sa det efter jag sagt att jag önskade så vi slapp gå igenom allt det här.
Läste sen ett blogginlägg och det var så fint det som bloggvännens man gör. Det påminde mig om så mycket. Hennes man har satt upp på kylskåpet en lapp där det står: Vad är viktigt? Han ställer fram hennes vitaminer till henne på morgonen och har gjort en liten lagom plan över hur de kan ta hand om sig på bästa sätt inför nästa äggdonationsförsök. Vad är viktigt?
Min massör frågade mig häromdagen vad jag skulle tycka om att göra, om någon skulle få för sig att göra en möhippa för mig. Vad skulle du tycka va kul? Så frågade hon. Och jag insåg att jag inte visste något svar. Tillslut kom jag fram till det. Jag vill leka! Jag vill leka massa lekar! Skratta och göra prestigelösa flamsiga skojiga saker. Det är bara för strävsamt det här just nu, (idag känns det ju så).
Nu vill jag börja samla på lekar. Kom med tips!
Läste sen ett blogginlägg och det var så fint det som bloggvännens man gör. Det påminde mig om så mycket. Hennes man har satt upp på kylskåpet en lapp där det står: Vad är viktigt? Han ställer fram hennes vitaminer till henne på morgonen och har gjort en liten lagom plan över hur de kan ta hand om sig på bästa sätt inför nästa äggdonationsförsök. Vad är viktigt?
Min massör frågade mig häromdagen vad jag skulle tycka om att göra, om någon skulle få för sig att göra en möhippa för mig. Vad skulle du tycka va kul? Så frågade hon. Och jag insåg att jag inte visste något svar. Tillslut kom jag fram till det. Jag vill leka! Jag vill leka massa lekar! Skratta och göra prestigelösa flamsiga skojiga saker. Det är bara för strävsamt det här just nu, (idag känns det ju så).
Nu vill jag börja samla på lekar. Kom med tips!
Nätkärlek
En början, en väv, ett hav av trådar, garn och längtan som sammanförs. En brusten dröm, en kärleksfull men mycket öm hand. Ett rop på hjälp, en andning ifrån det som hade varit sanningen. Ett ögonblicks verk, en mirakulös händelse med en tragisk historia som letar ett lyckligt slut.
Ni, ni därute som tror på oss, på mig på livet. Skulle jag inte vara en tvivlare så skulle jag tro jag är religiös. Det växer ett liv hos er, en sån stark kraft att den sprider ringar på vattnet i den klaraste bergsjön. Där botten lyser som kristall.
Ni är inte bara kontakter på nätet. Ni är ett nät av sammanlänkade solstrålar. Jag vill ge er det ni ger mig.
Tack kära ni för det de pengar ni har skänkt oss, anonym som känd!
Jag är så glad för det ni gör - snacka om att omge sig med boostande människor!
Med våra sparade pengar tillsammans med era insättningar har vi nu 13.500 kr.
Det innebär att det fattas 11 500 kr. Det kommer vi säkert kunna fixa på något sätt, för fler har också sagt att de kommer skänka oss en slant lite längre fram!
Nästa plan är uppstakad:
Vid nästa mens ska jag börja med sprutor, Menopour, korta metoden. Förra gången sprutade jag med Gonal-f. Korta metoden. Jag ska använda Menopour denna gång för de tror att äggen kommer bli ännu bättre då :-)
Det var först snack om att jag skulle äta en medicin som använts i USA en del. En medicin som ska förbättra äggkvaliteten. Läkarna ansåg efter en diskussion att mina ägg inte har dålig kvalitet därför tycker de att vi ska köra på med ett nytt IVF försök snarast istället. Medicinen heter Prasteron och är en kapsel 25 mg. Det är en syntetisk variant av DHEA, ett androgent könshormon. Det verkar som att medicinen funnits länge (används som dopingpreparat i vissa sammanhang) men att det skulle användas i Svenska IVF vården är helt nytt!!
Det är spännande med denna medicin, men jag är ju glad om de tror på mina ägg ändå... vilket de nu gör. Så i slutet på mars börjar vi nästa behandling!
All kärlek till er!
Anne
Ni, ni därute som tror på oss, på mig på livet. Skulle jag inte vara en tvivlare så skulle jag tro jag är religiös. Det växer ett liv hos er, en sån stark kraft att den sprider ringar på vattnet i den klaraste bergsjön. Där botten lyser som kristall.
Ni är inte bara kontakter på nätet. Ni är ett nät av sammanlänkade solstrålar. Jag vill ge er det ni ger mig.
Tack kära ni för det de pengar ni har skänkt oss, anonym som känd!
Jag är så glad för det ni gör - snacka om att omge sig med boostande människor!
Med våra sparade pengar tillsammans med era insättningar har vi nu 13.500 kr.
Det innebär att det fattas 11 500 kr. Det kommer vi säkert kunna fixa på något sätt, för fler har också sagt att de kommer skänka oss en slant lite längre fram!
Nästa plan är uppstakad:
Vid nästa mens ska jag börja med sprutor, Menopour, korta metoden. Förra gången sprutade jag med Gonal-f. Korta metoden. Jag ska använda Menopour denna gång för de tror att äggen kommer bli ännu bättre då :-)
Det var först snack om att jag skulle äta en medicin som använts i USA en del. En medicin som ska förbättra äggkvaliteten. Läkarna ansåg efter en diskussion att mina ägg inte har dålig kvalitet därför tycker de att vi ska köra på med ett nytt IVF försök snarast istället. Medicinen heter Prasteron och är en kapsel 25 mg. Det är en syntetisk variant av DHEA, ett androgent könshormon. Det verkar som att medicinen funnits länge (används som dopingpreparat i vissa sammanhang) men att det skulle användas i Svenska IVF vården är helt nytt!!
Det är spännande med denna medicin, men jag är ju glad om de tror på mina ägg ändå... vilket de nu gör. Så i slutet på mars börjar vi nästa behandling!
All kärlek till er!
Anne
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)