V 19 (18+6) Magbild

Läste i en tidning att ett tips på att motverka tröttheten i graviditeten kan vara att gå ut och ta en promenad... mmm, det hade varit nåt det. Mörkret ligger som en tät vägg utanför dörren, inte ens stjärnorna bidrar med ljusglimtar ikväll då det verkar vara molnigt. Krister åkte nyss iväg på kvällen gig. Vi konstaterade båda innan han åkte att vi gärna velat vara här tillsammans och pyssla istället eller varför inte ta en promenad och sen sätta upp lite adventsstjärnor och ljus. Jag skulle inte ha något problem alls att acceptera min trötthet om det inte varit för att det finns vissa uppdrag/jobb jag måste göra denna vecka. Jag måste förbereda inför detta nu i helgen. Efter nästa helg lugnar det ned sig helt och jag ser så fram emot det.

Jag har blivit sjukskriven 50% relaterat till mina sömnstörningar. Det kallas organisk sömnstörning när det blir så där att man är vaken utan anledning. Det är kemiskt och inte psykiskt.
Det var en befrielse att bli sjukskriven. En tyngd släppte från min axlar. Det kändes så pressande att sköta jobbet i denna dimma av trötthet. Nu får jag tid att sova på f.m om jag inte har kunnat sova på natten då jag ska jobba på eftermiddagen. Som vanligt är min chef så oerhört stöttande! Det är fantastiskt att ha en sån chef!

Här är jag. V 18+6 med lilla Flingisen!




V 19 (18+3) luftballongskrämpor och sömnstörningar (vad händer kl 2?)

Förra veckan blev en kamp varje dag. En kamp att höra vad kollegorna sa, en kamp att höra vad brukarna ville berätta, en kamp att köra bilen, ta sig ur och i, åka hem och sen klara av det som skulle klaras av där. På lördagen hade vi vår premiär på Astrid Lindgren programmet. Det kom ca 9 barn och det var få men de var riktigt riktigt intresserade och en liten två-åring dansade järnet hela tiden! Vi blev mycket nöjda med vårt framträdande och vi kommer absolut satsa på att spela den fler gånger.

På lördagkvällen var vi bortbjudna på middag, världens lyxigaste middag blev det. Sällan man känner sig så uppassad förutom hemma hos min syster  och mamma då, där är det jämt så god mat och det känns som att man är på lyxrestaurang och detta i lördags var verkligen så med! Vi njöt, Krister och jag och det är verkligen inget vi är vana vid! Men, denna kamp resulterade i en enorm trötthet som förlamade mig ju längre kvällen gick. Vid ett tillfälle höll jag på att somna vid bordet där vi satt och umgicks. Ögonen klippte och ville bara igen. Tillslut fick jag vila och jag tror jag sov hela den natten.

När sen söndagsnatten kom så började det. Det som jag så väl känner igen sen graviditeten med Tusse. Sömnstörningarna. De ter sig så att jag går upp kl 2 för att gå på toa och när jag sedan kommer tillbaka till sängen är det störtomöjligt för mig att somna om. Det är inget jag tänker på. Inget jag känner. Det bara är ett slags vakuum av en icke sömnbubbla. Denna sömnstörning pågår i cirka tre timmar - fram till 5 ungefär och då lyckas jag somna. När sedan klockan ringer kl 6.15 så sover jag som tyngst och det är tortyr att gå upp. I måndags stannade jag därför hemma. Jag mådde illa och hade ont i huvudet av tröttheten och eftersom vi ändå skulle åka iväg på ultraljud på eftermiddagen så tycker jag det var lika bra. Tyvärr hände samma sak natten mot tisdagen och tröttheten håller i sig - ihärdigt och jag har svårt att höra vad folk säger för orden grötar ihop sig och hjärnan känns som tuggummi.

Till detta läggs luftballongmagen till. Jag håller på att sprängas. Tarmarna är så uppsvällda så att det känns verkligen som att jag ska sprängas. Jag har ätit bra idag men förmodligen vill inte min mage ha för mycket potatis eller så var det broccolin... smörgåsen på eftermiddagens möte tog knäcken på magen och därefter har jag varit redo för ballongfärd. Det är inte skönt. Vi gick därför ut och kämpade upp för en stor backe, pulsen ökade och på halva vägen stannade vi och titta på stjärnhimlen och kysstes.

Nu till Flingan. Flingan väger 200 gram!! Som en stor chokladkaka. Barnmorskan menade att BF är 23 april istället för 26 som vi tidigare fått uträknat. Så nu är det ingen tvekan. Flingan är från mitt genetiska ägganlag.

Jag tänkte först att det skulle vara lite sorgligt och lite konstigt att köpa bodyn men nu när vi har gjort det så är jag så glad. Bodyn med de fina skogdjuren gör mig så fylld av längtan och glädje. Får mig att känna mycket hopp!
Här här vi, precis innan framträdandet!

Hemligt barn

Nix, gick inte att se könet. Så vi står fortfarande i ovisshet. Men men. Det spelar ingen roll. 

Allt var helt perfekt. Alla organ är fungerande och utan anmärkning. Flingan låg dubbelvikt med fötterna uppe ovanför huvet och har vuxit precis som hon/han ska. Hen rörde sig mycket och jag kände absolut inget. Så då vet jag, trots alla rörelser så känns de inte. Tro tro tro. 

<3 

Snart dags att få svar 18+1

På exakt detta datum för tre år sedan gjorde vi rutinultraljudet med Tusse och fick reda på att det var en pojke vi väntade. Nu är det dags att ta reda på vad Flingan har för kön. Hoppas bara att han/hon vill samarbeta. 

Jag försöker ha tillit men inatt har jag drömt mardrömmar om ultraljudet och varit väldigt orolig att vi ska få se ett hjärta som inte slår. Det sitter djupt - minnesbilderna. Tro tro tro. 

Kram 

V 18 (17+3) Pippilåtar och längtan

Jag förstår att ni undrar mellan varven vart jag tar vägen och jag skulle önska att jag gjorde fler uppdateringar här också för min skull att kunna titta tillbaka på sen för att se hur jag mått och hur det gått.

Jag har varit ganska orolig senaste dagarna. Det är som ett vakuum på ett sätt. Jag känner inte mycket rörelser förmodligen på grund av att moderkakan ligger i framvägg och Flingan ligger nog mest vänd  inåt ryggen. En halv minut lyssnade vi med dopplern idag och Flingan lever och finns där. Det kändes skönt att veta det då jag som sagt inte känner något alls nästan.  
Jag har varit oerhört trött de senaste dagarna. Så trött att jag inte orkar sitta med andra ute i personalrummet då för mycket ljud gör att huvudet, ögonen och öronen går i kors och jag blir framförallt väldigt irriterad av det. Jag har känt mig överkörd och tilltufsad av människor och vet inte om det har med mig eller dem att göra. Svårt att urskilja det och har tack och lov inte sagt något även om det inom mig ropar ett slags behov av att säga ifrån, men som vanligt vet jag inte om jag har rätt till det eller om det är så att jag överreagerar. Det har inte gjort det hela bättre att vi haft besök av möss här på nätterna så nästan varje natt har jag varit vaken  mellan kl 2 - 4 och sen gått upp kl 6.30.

Magen är jättestor för att tarmarna sväller upp särskilt efter att jag ätit stärkelse, för mycket pasta och för mycket bröd... Så GI-mat är nog inte helt fel för mina tarmar i detta läge.

Men emellanåt drömmer jag, åh vad jag drömmer om vår fina lilla bebis och längtar och då blir jag så lycklig.

Sen repar vi för fullt inför lördagen då vi ska sjunga ett program med Astrid Lindgrenvisor. Vi har döpt det hela till "Tuvalina sjunger - bom sicka bom - är du med på den!" Och jag har letat strumpor, over-knee som är roliga men inte hittat några. Jag vill vara fin på lördag, behöver inte se ut som Pippi direkt men liknande... 


V 17 (16+1) Besök på Spec MVC med UL

Hela min kropp och själ längtar efter detta lilla barn som jag idag återigen fick se, fullt levande, liggandes där i min livmoder och vinka till mig. Jag hade en jättefin vän med mig på ultraljudet idag för Krister är ute på turné. Det var en mäktig känsla att vara där och att hon var med!

 Jag frågade läkaren om när jag skulle sluta med fragminet och varför. Jag fick till svar att fragminet används för att förebygga missfall och för att förhindra blodproppar när moderkakan anläggs, blir till. Därför så anser de att jag kan sluta med fragminet efter rutinultraljudet.

Jag frågade också om vad hon har för kunskap om ultraljudsmonitorer (doppler) och dess eventuella skadliga verkan på fostret. Hon menade att det inte finns några bevis för att det är skadligt men att man ska använda det när det finns en medicinsk indikation till det, alltså inte bara för nöjes skull, men det förstår ju vem som helst med lite förnuft i behåll. Det hon menade var att den största risken med att använda den är att man kan invaggas i en falsk trygghet, precis som en av mina facebookvänner också tog upp i en av sina kommentarer. Det är ju så här att hjärtat kan ju slå bra men det kan vara så mycket annat som är fel, som t.ex. för lite fostervatten och det talar ju inte dopplern om. Min slutsats av det hela är att fosterrörelsernas kvalitet och kvantitet är det viktigaste att känna in. Nu känner inte jag Flingan varje dag än... så det är ju nu i  detta ingenmansland som det kan kännas svårast men för varje UL vi gör så förändras mina tankar från att skräckslaget undra om det ska vara ett dött foster eller inte till att vi i dag ska få hälsa på vår bebis. Från skräck till tro!




Vecka 16 (15+6)

Fast vår barnmorska säger att inom vården så säger man alltid vecka 15 när man t.ex. är i 15+6. Förstår då inte riktigt varför 1177.se (sjukvårdsrådgivningen som numer har gått ihop med Vårdguiden) skriver vecka 16 då när man är i vecka 15+6? Eftersom 1177.se ska ju vara en sida där all sjukvårdspersonal kan gå in och kolla för att få den senaste uppdaterade informationen om sjukdomar och andra vårdrelaterade händelser. När jag knappar in det beräknade förlossningsdatum där så säger den att jag är i vecka 16 idag fast jag är i vecka 15 då enligt vår barnmorska... Ska det vara så svårt att bestämma sig för ett förhållningssätt?

I måndags så skulle vi testa en ny B-glukosapparat på jobbet och jag tog då mitt B-glukosvärde som visade sig ligga på 9.2!! Jag blev förskräckt och tänkte att nu får det verkligen vara slut på kak-ätandet. Jag uteslöt allt socker direkt och började genast tänka på att äta långsamma kolhydrater. Dagen efter tog jag ett till värde och det var likadant!! Aj aj aj. Jag ringde barnmorskan och fick en tid till nästa vecka för att mäta värdet där hos henne. Därefter har jag tagit två värden och båda dem är normala. Förhoppningsvis var det bara något tillfälligt.

Jag vill inte få graviditetsdiabetes så därför är det nu strikt sockerstopp!!

I torsdags hade vi konferens här hos oss med 20 personal från ett serviceboende för äldre. De fick smaka nybakat bröd till f.m. fika och vegetarisk lasagne med trattkantareller till lunch. Till e.m. fika blev det kolabakelse, brownies, grädde och hallon. Vi kände oss väldigt nöjda med dagen som avslutades med glädjefyllda musiklekar! Gästerna såg också mycket glada och nöjda ut när de gick!

Igår stod jag och lagade mat hela dagen för att ta emot 20 gäster på kvällen. Det gick också bra och jag blev väldigt nöjd med buffén. Gästerna åt så de höll på att spricka och det får man väl anse var ett gott betyg. Dock var det värre med mig under dagens arbete. På eftermiddagen hade jag så ont i fötterna efter att ha stått i 4-5 timmar att jag nästan bara ville gråta (trots att jag hade bra skor) och på kvällen var jag så slut att jag grät mig till söms. Det var många rätter till buffén och min ambitionsnivå är nog lite väl hög i förhållande till kraft. Ska försöka tänka på det till nästa buffé och fest som ska bli den 4 dec.




Konferenser och fester

Jag tog bort det förra inlägget. Jag har insett att jag vill hitta tillbaka till mitt sätt att skriva som jag gjorde förr efter Tusse dött, eller mitt sätt att skriva överhuvudtaget! Jag känner mig inte hemma här på bloggen längre och framförallt så känner jag mig för genomskinlig. Jag behöver mer integritet. Det är svårt att hantera oro och alla har sina olika sätt att göra det. Det finns bra och dåliga sätt. Jag har kämpat hela mitt liv med att hantera min oro/ångest och jag tycker jag har blivit mycket bättre på det.
Därför ska jag nu ändra skrivstrategi på min blogg!

Igår hade vi en fantastisk dag med många fina gäster här på konferens och ikväll blir det fest för Trönöföretagarna - så nu ska jag ner i köket och laga mat för fullt!


V 16 (15+0) införskaffa en ultraljudsmonitor?

Det är fortfarande tidigt att känna kontinuerliga fosterrörelser jag vet... men eftersom jag känt Flingan röra sig några gånger så längtar jag så efter att få lite livstecken igen! Dessutom ligger ju moderkakan i framvägg. Jag tycker det gått bra med min oro ändå får jag lov att säga, men den poppar upp med jämna mellanrum och ger mig en skräckkänsla och påminner mig brutalt om den dagen som vi insåg att Tusses hjärta slutat slå.

Därför har jag funderingar på nu om vi ska köpa en ultraljudsmonitor för att kunna lyssna på  Flingans hjärtslag men kanske är det dumt med... Clearblue har kommit med fler nya produkter och bland annat en ultraljudsmonitor som gör att man kan lyssna på sitt ofödda barns hjärtslag. För ett tag sedan så hittade jag en sån på nätet och den kostade 2000 kr men denna från Clearblue är mycket mycket billigare och frågan är nu om den är något att ha eller om det kommer göra min oro värre kanske - om den inte fungerar som den ska?

Är det någon som har tankar eller erfarenhet kring detta så får ni gärna dela med er!

http://se.clearblue.com/clearblue-graviditet/prenatal-ultraljudsmonitor#accord-video