Kemisk
Jag äter på hårdsmörgås fast jag egentligen inte skulle göra det, men det är så jäkla gott helt enkelt. Frågar katten vad han vill. Han tittar lite förstrött på mig och kliar sig på hakan.
Jag är i kemiskt uppror. Hela kroppen längtar, vill spricka ut. Explodera, implodera och orgasmera. Det bara vill i mig!
Det är så här det skulle kunna vara. Livet alltså.
Jag har ju redan berättat i mitt förra inlägg men det som slår mig är att så här vill jag leva! Jag vill umgås, samtala, äta och arbeta tillsammans.
Vi sitter vid samma bord, skriver och formulerar oss. Emellanåt klargör vi ett och annat genom att synliggöra våra innersta tankar. Vi lyfter fram dem i ljuset. Vi talar om önskningar, förväntningar, krav, skam, föreställningar och om att släppa taget.
Vi släpper då taget en stund och arbetar med texterna. Vi tar en promenad, solen skiner och idag kan jag med att solen skiner. Solen är lycklig i sina strålar och snön smälter och jag kan gå och värmas av den och fortsätta fundera över tankarna som kommer och går men mest kommer. De kommer och kommer. Det är det de gör förstår ni. De intar mig och jag låter de besätta mig. Jag är beroende av dem.
Samvaro
Sitter vid mitt skrivbord, avlutat träskrivbord med handtag på lådorna inköpt i kyrkheddinge, det finns en affär där som säljer återvunnet material, kommer inte ihåg vad den heter.
Jag har en vän på besök från Stockholm. Hon ligger just nu inne på en madrass i köket och vilar. Vi har hållit igång mycket idag. Varit på loppis och letat köksbord, jag har joggat och hon har läst in teatermonologtexter som hon sedan har skådespelat upp för mig i vardagsrummet prytt med banankartonger i fonden. Emellan varven har vi satt upp en bokhylla och placerat några böcker där i.
Så kom vi till dagens höjdpunkt, kokta jordärtskockor, potatis, morötter i ugn, köttfärsbiffar med fetaost i, en ljuvlig sallad till med pinjenötter och nu, denna vilopaus och snart ska vi repa lite till.
Jag känner mig inte helt avslappnad men ändå mycket mer lugn när hon är här hos mig!
Inget bredband
Jag flyttade i måndags. I huset på söder i Gävle bor jag nu i en etta. Jag har så mycket saker att de inte fick plats i den lilla lägenheten och inte heller i det lilla förrådet. Nu väntar mig en tid där jag måste slänga och göra mig av med en hel del för jag tror nämligen att jag snart kommer flytta igen och då är det smart att inte ha så mycket saker. Arbetsbänk till trädgården är kanske inget att flytta omkring på om det inte är så helt enkelt att nästa gång jag flyttar så flyttar jag till en trädgård!
Jag har börjat ett nytt jobb. Det är andra dagen jag är här. Det blir tydligt vad jag inte vill göra. Det blir tydligare och tydligare och jag längtar efter att få må bra och göra något stimulerande. Jag finner snart min väg. Jag vill tro det och släpper taget inför framtiden.
Hejsan Tanke!
Det går ju att se det hela på olika sätt. Det kan ju bli som ett önskemål som jag vänder utåt och ser fram emot att få önskan uppfylld. Det kan också tyvärr bli ett önskemål som är krampaktigt och krävande: " Varför har jag inte det annorlunda, jag önskar att saker och ting var på ett annat sätt, vill ha kontakt med människor, vill ha sammanhanget". De slags tankarna är dränerande. Men tanke, där är du och du finns här och du längtar - Åh, ja vad jag förstår din längtan!
Jag har gått runt i dag och känt mig rastlös. Jag har all möjlighet att göra något, pyssla med något, läsa något men det går inte idag. En av tankarna säger att det inte går att hitta på något - att jag är ensam och att det finns så många fantastiska platser att vara på just nu än just den som jag är på. Det säger också en tanke. Hejsan tanke! Det är det du säger, jaha, okej... jag hör vad du säger...