Visar inlägg med etikett övergivenhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett övergivenhet. Visa alla inlägg

Sov gott pappa

Klockan är 06.30. Åker till arbetet. Känner mig lugn och metodisk men huvudet är trångt. Synen är dimmig. Pannan är hård, fältet mellan ögonbrynen är hårt sammandraget och nacken gråter. Kommer till jobbet. Håller i hop. Svettas och fryser om vartannat.

Telefonen ringer. I andra änden hör jag min brors röst. Han meddelar att pappa är död. Pappa är död nu. Pappa som jag längtat efter hela mitt liv. Nu finns han inte längre på riktigt. På riktigt är han borta. Hela han. Det som är kvar är jag med mina tankar om livet.

Vilket är jag med mina tankar och känslor i det hela? Omöjligt att förstå. Jag är för involverad och för medlingsbenägen, hela jag för att kunna reda ut vad som är jag och vad som är någon annans tankar och åsikter.

Åker dit och lägger en hand på hans kind. Den är fortfarande varm. Säger till honom - Pappa, nu är det slut. Jag vet inte, pappa hur man ska ta hand om sig? Varför gjorde inte du det? Jag försöker leva i livet och inte utanför. Framförallt vill jag undvika att bli ett offer. Pannan är kall och kinden varm.

Tur att jag har Krister nu. Han håller mig i handen. Åsa, min vän, leder mig till min alldeles egna ö, en ö där jag har en känsla av eget bestämmande, där jag försöker tillåta mig vara den jag är, där mina tycken får vara okej. Där jag inte är fel.

Tänk att känna att man är fel bara för att man tänker och tycker det man gör.

Jag har i familjesammanhang haft en föreställning om att jag är fel och människor i min omgivning har talat om för mig att jag endast ser mig som den som har rätten till att döma och rätten att bara vara en egoist som bara ser mig själv och mina behov. Saken är den att jag aldrig vetat om vad jag har för behov... Allt är märkligt nu. Mycket märkligt. Har inte ord faktiskt att täcka in hur mitt liv varit med en pappa som jag längtat efter. Jag vet inte hur en pappa skulle ha varit så jag vet inte vad jag har längtat efter egentligen. När jag blivit vuxen så har jag fått aningar om hur en pappa kan vara.

Men han var ändå min pappa och nu är han död. Sov gott pappa.