sorgfylld dag

Att läsa om denna mamma som nu äntligen skulle få sitt barn efter att förlorat sitt andra barn i vecka 24 och nu förlorar även detta barn vid fullgången tid det blev bara för mycket för mig! Det hela handlar om en ung mamma som skulle föda sitt tredje barn och som vad jag förstår vänt sig till vården flertalet gånger med oro då hon trodde att det inte stod rätt till. Inget gjordes. Barnet togs inte ut!! Det var det enda raka, men det gjordes inte det då det inte fanns tillräckligt med data som indikerade det ( jag bara gissar här vad som hänt, jag har inte egentligen någon fakta).
Förmodligen hände det som hände för att det inte finns tillräckligt med apparatur eller tillräckligt med mod och jävlar anamma! Jag vet inte vad det beror på, men i det längsta så tror människan att det ska ordna sig ändå!! VADÅ ändå??? Närdå? När barnet är dött redan?

Jag blev nedtyngd av sorg. Bilresan upp till Sundsvall var fylld av tunga sorgsna tankar och jag började till och med tänka igen på att jag kunde ha gjort något åt Tusses död. Tänk om han rörde sig mycket mindre än vad som var normalt, bara det att jag inte visste det? Hur skulle jag kunnat veta vad som var normalt, jag hade ju inte varit gravid tidigare... jag tänkte att jag borde krävt ett ultraljud i vecka 37 då när jag ringde och diskuterade det men fick till svar att det inte var något att oroa sig för.

En till sak som for genom mitt huvud det var näst sista gången jag var hos min barnmorska. Hon lyssnade då på Tusses hjärtljud och de var svagare den gången. Jag har förstått så här i efterhand att om ett hjärtljud är svagt vid en undersökning så ska man vänta 20 minuter och ta ett nytt. Det gjorde inte min barnmorska. Tänk om det hade visat sig att hjärtljudet var svagt fortfarande efter 20 minuter, då kanske jag hade gjort ett ultraljud och då kanske... men å andra sidan, när man läser om det som hänt mamman igår så är det ju frågan... skulle det hjälpt ändå?

Jag har skickat iväg det öppna brevet till socialstyrelsen och försökt göra det till Göran Hägglund. Det går nämligen inte att bifoga dokument till Göran hägglund till regeringen... men jag har skrivit dit för att fråga hur man gör. Jag har också skrivit till nio tidningar. Jag har gjort det jag kan nu.

Besöket i Sundsvall berättar jag om i morgon! Det finns saker att göra om det är svårt att bli gravid. Den saken är klar. Förr eller senare blir jag gravid igen. Det vet jag.

Att kunna skilja på små och stora problem

Jag har inte mycket tålamod idag för små problem. Små skråmor och gnäll ryms inte i min värld just nu. 

Det klagas mycket på äldreomsorgen. Det sägs att de äldre inte får den vård de har rätt till. Jag kan inte förstå det. Där jag jobbar så kommer undersköterskorna springandes för minsta lilla skråma på den äldre och vi sjuksköterskor är på plats direkt. Vilka ute i samhället får sådan vård?

Jag fick just ett mail från medicinsk ansvarig sjuksköterska om att det ska bli en högskoleutbildning för att kvalitetssäkra vården och vårdkedjorna inom äldreomsorgen. Inte nog med det så finns det redan flera kvalitetssäkrade riktlinjer och system för att de äldre inte ska felbehandlas. Senior alert är en sådan kvalitetssäkrad profilbedömning som ska göras på varje äldre patient för att minimera fallrisk, undernäring och trycksår. Senior Alert tar minst en timme i anspråk per patient att fylla då det är flera olika frågor i formuläret och samma fråga upprepas sedan i nästa formulär, vilken nytta finns med det?

Som sagt, det finns så mycket riktlinjer och kvalitetssäkrade program inom äldrevården. Men när en gravid måste åka 12 mil i ambulans och föda ett barn som sedan dör för att barnmorskan missat att se att barnet låg i säte, då finns det inga riktlinjer att tillgå. Riktlinjer om ultraljud i sen graviditet som skulle vara en självklarhet i sammanhanget, eller? Riktlinjer som skulle kunna rädda liv!

Nej jag får väl fortsätta ta hand om Agda 95 år som har lite klåda på underarmarna, hydrokortison eller lite svampmedel kanske, medan ytterligare ett barn dör…