Nätkärlek

En början, en väv, ett hav av trådar, garn och längtan som sammanförs. En brusten dröm, en kärleksfull men mycket öm hand. Ett rop på hjälp, en andning ifrån det som hade varit sanningen. Ett ögonblicks verk, en mirakulös händelse med en tragisk historia som letar ett lyckligt slut.

Ni, ni därute som tror på oss, på mig på livet. Skulle jag inte vara en tvivlare så skulle jag tro jag är religiös. Det växer ett liv hos er, en sån stark kraft att den sprider ringar på vattnet i den klaraste bergsjön. Där botten lyser som kristall.

Ni är inte bara kontakter på nätet. Ni är ett nät av sammanlänkade solstrålar. Jag vill ge er det ni ger mig.

Tack kära ni för det de pengar ni har skänkt oss, anonym som känd!

Jag är så glad för det ni gör - snacka om att omge sig med boostande människor!
Med våra sparade pengar tillsammans med era insättningar har vi nu 13.500 kr.
Det innebär att det fattas 11 500 kr. Det kommer vi säkert kunna fixa på något sätt, för fler har också sagt att de kommer skänka oss en slant lite längre fram!

Nästa plan är uppstakad:
Vid nästa mens ska jag börja med sprutor, Menopour, korta metoden. Förra gången sprutade jag med Gonal-f. Korta metoden. Jag ska använda Menopour denna gång för de tror att äggen kommer bli ännu bättre då :-)

Det var först snack om att jag skulle äta en medicin som använts i USA en del. En medicin som ska förbättra äggkvaliteten. Läkarna ansåg efter en diskussion att mina ägg inte har dålig kvalitet därför tycker de att vi ska köra på med ett nytt IVF försök snarast istället. Medicinen heter Prasteron och är en kapsel 25 mg. Det är en syntetisk variant av DHEA, ett androgent könshormon. Det verkar som att medicinen funnits länge (används som dopingpreparat i vissa sammanhang) men att det skulle användas i Svenska IVF vården är helt nytt!!

Det är spännande med denna medicin, men jag är ju glad om de tror på mina ägg ändå... vilket de nu gör. Så i slutet på mars börjar vi nästa behandling!


All kärlek till er! 
Anne

Bakslag nr 2

Vem har sagt att det ska vara lätt? Det är ett bakslag här igen, då det var falskt alarm. Jag kan sätta hundra tusen på att cystorna sitter kvar då mensen som skulle komma har kommit av sig.

Ringa till kliniken i morgon. Förmodligen vill de att jag ska komma dit och göra undersökning. Jag jobbar i morgon kväll, mina ben känns som de inte riktigt bär mig... Just nu gick hoppet och drog över sig något svart täcke igen.

Just nu känns det så här. Förhoppningsvis lite nya känslor och tankar i morgon.

Misslyckat möte i Falun

 

Det som gör det hela förvirrande är att ena stunden så tror man att de har full koll, läkarna alltså, men sen när man inser hur lätt det är att bara byta riktning, så undrar jag om det inte är bara ett lotteri, en chansning alltihopa?

Om man är äldre, som jag är, så finns det olika rekommendationer vilken sorts IVF behandling man ska göra. Om man dessutom har lågt AMH värde som jag har och dessutom Endometrios som även jag har så finns det olika metoder som är bättre eller sämre.

Jag antog att den första läkaren visste vad hon gjorde när hon la upp behandlingsplanen. Men nu förstår jag att hon kanske inte hade räknat in min anamnes riktigt… eller så hade hon det och den här läkaren jag träffade idag verkligen gör skäl för socialt inkompetent, missanpassad person, alltså fel man på fel plats – BYT JOBB - människa! Det har man lust att skrika till läkaren.

För det första var han på väg att ta lunch istället för att ta emot mig till undersökningsrummet. Hade det inte varit för den prudentliga sjuksköterskan (vad skulle alla läkare göra utan dessa sjuksköterskor som påminner, rättar till och ursäktar?) så hade han väl suttit och knaprat på sin torftiga lunch än. Sjuksköterskan påminde läkaren om dennes patient. Han ropar upp mig och jag får komma in till undersökningsrummet. Det första som slår mig är att det inte finns någon stol vid skrivbordet, det finns alltså ingenstans där han inbjuder mig att sitta ned. Vi blir stående i dörrhålet och han bläddrar förstrött i mina journaler, utan att presentera sig eller titta på mig.

Jag försöker förklara min oro och alla mina frågor. Han tar inte in varken min sorg över Tusse (jag kände att det är bäst jag berättar om Tusse så det inte blir några missförstånd) eller mina andra undringar. Han talar inte om vart jag ska klä av mig och han talar inte om om jag ska lägga mig i undersökningsstolen eller inte. Han är helt okapabel till att kommunicera helt enkelt!

Det visar sig att jag har två vätskefyllda cystor vid äggstocken och de ligger så illa till att det inte går att punktera vid äggplock som jag fått höra innan. Dessa cystor måste få försvinna av sig själv. Alltså ska jag sluta spraya och börja äta Primolut Nor istället för att framkalla en blödning. Därefter ska jag börja den korta metoden istället för den långa som var bestämt från början, och det är här min rädsla och oro kommer in. Vet de vad de sysslar med? Har han läst min journal? Vad avgör metod? Det fanns ju en behandlingsplan från början, om det hade varit bra att köra den korta metoden varför gjorde man inte det från början då?

Frågorna hopar sig igen.

En sak börjar bli klart. Är det något jag ska jobba med i framtiden så är det bemötande. Bemötande i livet och i vården. Något som också ligger på önskelistan är att öppna en IVF klinik. Den ska heta ”DEN HUMANA IVF KLINIKEN” undertext: Här är bemötandet det viktigaste.

Ps... Naturligtvis påpekade läkaren idag att jag var över 40 och då är det inte ovanligt att mensen börjar krångla. Den första läkaren var mer positiv och menade att jag faktiskt inte varit gravid för så länge sen... Jag vet att jag är 41. Det behöver de inte tala om för mig. Vad han inte visste var att jag förlorat en son i vecka 39, en frisk liten hel pojke. Egentligen skulle jag ha visat en bild på Tusse, så han hade satt den torftiga lunchen i luftstrupen. För det verkar som många tror att vi varit med om ett missfall när det i själva verket är ett fullt utvecklat fullgånget barn som dött.