Förlossningen - under natten.


I förlossningssalen fanns en brits. Den som kvinnan sitter, ligger eller står på och föder. Längst ned på britsen fanns en anordning för att kunna skruva loss den delen av britsen, allt för att kunna göra det hela mer praktiskt för personalen. Under den löstagbara delen fanns en balja av rostfritt stål. I den är det meningen att vatten och blod ska rinna ned.

Det var två stora rattar på varsin sida av britsen varav Krister låg på den ena ratten så gott som hela natten. För att inte tappa balansen på den smala britsen och ratten och ramla av sängen så fick han hålla huvudet upprätt och hålla i sig i mig eller som jag tillitsfullt upplevde det, hålla om mig hela natten.

Efter det att jag fått EDA:n så försvann så gott som all smärta. Jag sov i intervaller under natten medan jag fick värkstimulerande dropp och mina värkars styrka mättes och visades i ett diagram på en dataskärm. Krister följde noga med i hela förloppet medan hans trötta kropp höll sig uppe halvliggandes på förlossningssängens rattanordning. Varje gång jag vaknade till tittade jag upp på honom och frågade varför han inte kunde lägga sig ned och slappna av lite. Jag ville så gärna att han skulle få lite sömn med. Jag minns inte vad han svarade. Vet bara att han la ned huvudet en kort sekund för att göra mig nöjd och när han var på väg att ramla ned i golvet och jag hade somnat igen så höjde han väl huvudet igen. 

Jag var totalt omtöcknad. Tryckte på EDA pumpen var 20 minut, det var det intervallet jag hade möjlighet att få smärtlindring inom. Natten var lång och helt overklig. Krister låg och höll om mig hela natten medan jag sövd fast sömnlös väntade på morgonen.

2 kommentarer:

  1. Anne jag tänker så ofta på dig!! Vad fint bildspel du gjort med jättefina bilder på Tusse & er.

    vi sjöng tillsammans på Ricos begravning Tryggare kan ingen var och Blott en dag samt att jag valde ca 10 låtar som vi spelade på skiva och lyssnade på och varavade med dikter. Sen läste även jag ett brev till Rico.
    För mig var tiden efter begravningen den svåraste, Många sa till mig att det kunde kännas bättre efter det sista avslutet men så blev det inte för mig, I den stunden så kom allt ifatt mig och jag föll...men sen efter en vecka började jag resa mig upp på vingliga ben. Men det är ju så olika hur kan är.
    jag skriver visst bara på! Vad jag ville säga var iallafall att jag tänker på dig ofta och önskar dig all styrka och kärlek. Kram

    SvaraRadera
  2. Tack Ilsis!! Hela mitt hjärta blir glatt av din omtanke! Vi ska sjunga tre psalmer på begravningen. Mina vänner ska sjunga och läsa dikter. Vår vän är präst så det känns tryggt. Jag är faktiskt lite beredd på att det kan kännas tomt efter begravningen.

    Vad fint det låter att ni lyssnade på en skiva med musik och text. Kan tänka mig att det blir avskalat och enkelt.

    Kramar i massor till dig!

    SvaraRadera