Ibland tror jag att de runt mig då under förlossningen svarade på mina farhågor med ett nej, nej så är det inte, det har ingen betydelse – ett nej för att de trodde att det gav tröst. Om jag har kunskap och frågar personalen om min uppfattning och det jag läst stämmer och de svarar – Nej, så behöver det inte alls vara, på vilket sätt ger det mig tröst?
Tror att det är väldigt vanligt att människor svarar på förtvivlan med ett nej. Vem ställer sig och bekräftar/validerar någon som efter att sitt barn blivit överkört av en lastbil, utropar – Åh, tänk om hon inte hade gått precis på den trottoaren vid just det tillfället – då hade det aldrig hänt! Vem svarar då: ”Ja precis så är det, om hon hade valt en annan väg så hade det aldrig hänt”.
Istället säger man: ”Nej, men tänk inte så, det är inte bra att tänka så, det leder ingenstans”.
Ja, eller som jag fick höra.
SvaraRadera"Man ska inet tänka för mycket..."
Ehh, nä, men kan ju bli smart då svarade jag.
Information gör att man får förmågan att vara delaktig i besluten som tas när det gäller ens graviditet.
Plus att man vet vad man kan kräva och så. Inet för att det hjälpte mig den här gången heller.
Men nästa..då vet jag allt.
Stor kram på fina fina du!
Läkaren har sagt till mig att hon kan mäta flödet i navelsträngen och på så sätt se om det skulle vara något fel med moderkakan och i så fall plocka ut bebis i tid.
SvaraRaderaJag hoppas att det stämmer som hon sagt..
Kramar!! // Maria
Ja Jenny, Information är ju det första man försöker undanhålla människor från vid maktutövning.
SvaraRaderaMer information till oss!!
Maria, jag hoppas också att hon har rätt, så innerligt.
Kram till er båda!
När jag var gravid för drygt 22 år sen mättes flödet i navelsträngen. Inte för att jag hade några komplikationer utan för att de behövde veta vad normala värden var.
SvaraRaderaDet kan jag bidra med här. Men tröst. Nej, jag vet inte. Jag är ledsen att det gick som det gick för er. Men om det hjälper eller tröstar? Det vet jag inte. Det vet bara ni.
Anne:
SvaraRaderaDu?
Tänkte på en sak, du tycks tänka som jag på det här med kunskap och jag har skrivit mycket om allt jag vet i trådarna för att öka kunskapen.
MEN det vill sig inte.Ok, jag gör ju IVf så jag tänker snälla mjuka tankar men ibland kommer de ut i skrift och då hörs ju inte tonläget.
Och jag är på tok för trött för att fundera ut vad som låter eller inte bra, men nu.
Iallafall så ÄR inte alla -ändå-trots de mist sina barn intresserade av den här kunskapen och jag finner det högst besynnerligt.
jag har under en ganska lång period samlat på mig en del info om graviditeter och hur man undviker missfall med väldigt små medel.
Men ibland så VILL inte andra höra om det eller så väljer de att inte tro en. Det gör mig ganska ledsen.
Jag vet saker som kanske kan rädda andras barn, men ingen vill ha den..Visst är det konstigt?
Jag vet inte vad jag ville säga med det här, men om du har frågor..vet du vart du kan vända dig. Stor kram!
ps, jag är utmattad..så jag skriver när jag kan tvinga ur mig litet energi.
Fina Jenny!
SvaraRaderaJag har också mycket kunskap och vill gärna dela med mig och har nog upplevt lite samma som du talar om. Men ibland vänder ju folk sig till mig med eftersom jag är sjuksköterska, så har de en föreställning om att jag kan ha svar på vissa frågor. Det jag har upplevt också är att folk förlitar sig mycket på vården och det är det man ska göra enligt alla, när man går till Barnmorskorna så "ska" man kunna förlita sig på att de kollar det de ska och berättar det de kan. Men så är det ju inte har vi fått erfara. Hade jag vetat det jag vet idag så hade kanske inte Tusse varit död!