Berceuse

Det är Lotti och Jonas dotter som ritat teckningen. I första anblicken tycker jag att jag ser en glad liten figur med mungiporna uppåt men i figurens mage finns en annan figur med mungiporna nedåt...Titta lite närmare får ni se! Det går att förstora bilden om ni klickar på den.

Fortfarande omtumlad av all storhet som jag kände inom mig i lördags på begravningen. Jag smälter sakta alla intryck och ruvar på vad jag ska göra med dem.

Tack alla ni som var där! Tack för att ni gjorde detta till en fin, kärleksfull och ljus ceremoni.

Tack till Anna och Henrik som sjöng så fantastisk fint, den visa som jag satt och nynnande själv på när lilla Tusse fortfarande låg i min mage och dansade med rumpan. Visan som är skriven av Fred Åkerström, Berceuse – en vaggvisa:

Sov, sov, lilleman

Livet är en dröm

Uti mörkrets mareldsbrand

Seglar du mot nattens land

Alla går allena

Böljan sjunger mot din båt

Livet är en dröm

Djup är havets våg, salt och våt

Som av många ögons gråt

Alla går allena

Natten är så lång, så lång

Livet är en dröm

Djupt i sömnens blomsterfång

Drömmer du om dag en gång

Alla går allena

Gro, gro, lilla frö

Livet är en dröm

Mörkret mumlar runt vår ö

Kanske ska vi aldrig dö

Alla går allena

Särskilt den sista versen har satt sig i mig. Den lämnar ett avtryck med hopp. Anna och Henrik som ska få sitt andra barn i augusti. Anna var så vacker där i kyrkan, ljuset från fönstren strilade in och glittrade på hennes fina mage! Gro – Gro lilla frö!

Åh, tack mamma för du gjorde det fina blomsterarrangemanget till kistan. Lika omsorgsfullt som du stickade den gula tröjan som Tusse skulle få. Han skulle ju bli en en riktig påskbebis med gula kläder!

Åh, Tack Åsa, fina prästen, vännen som alltid får mig att skratta!

Tack Christer som spelade så bra till psalmerna. Du kändes så trygg. Så trygg. Mats som sen spelade trumma till sista psalmen gjorde att vi ville sjunga mer.

Åh, tack Viktoria för din text från det röda. Allt är bra, inget är bra, men jag planterar ett frö.

Dina starka röda rosor som du skickade till oss på lördagen när vi kommit hem från förlossningen har jag torkat nu och ligger på ett fat. Det röda, det starka, det som strävar framåt. För första gången i mitt liv är jag bestämd med att sträva framåt utan ångest.

Åh, tack Carola, min gamla barndomsvän som läste rakt från hjärtat ut till oss!

Åh, Robin, fina Robin, tack för att du läste Alf Henrikssontexten som jag citerat två gånger här på bloggen. Den ger tröst. För oss var det ovärderligt att höra dig läsa den.

Tack till er som bakade alla goda tårtor. Picknicken på udden utanför kyrkan blev så lyckad, alla hade med sig sitt eget men blev sedan bjudna på dessa tårtor som bakats av Helena, mamma, Diana, Sabina, Eva och min älskade Krister (jag hade gjort tårtbottnarna, och Krister designen… i vanlig ordning). Tack kusin Eva för alla goda kanelbullar!

Åh, tack Lotti och Frida för att vi fick sjunga tillsammans och göra Uno Svenningssons låt: Andas genom mig på det sätt som kändes äkta (inte för religiöst, som Åsa var rädd för att det skulle bli). Jag vill tacka mig själv för modet att gå upp där och sjunga tillsammans med Lotti. Äntligen fick vi göra ett framträdande tillsammans, som vi länge velat. Hoppas vi kan göra det mer i framtiden!

Tillslut – vill jag tacka Krister, min älskade för all din närvaro, kärlek och känslor du delar med dig. Det fina musikstycket du skapade till vår son, som spelades i början på ceremonin, den som också finns här på bloggen i ett tidigare inlägg, säger allt.

Tack fina älskade Tusse för att du fått oss att se klarare på livet. Jag älskar dig för evigt!