I mitt förra inlägg om tröst så resonerade jag kring ordet om. Om det inte hade varit för Om. Jag är tvungen att ta med Alf Henrikssons text igen. En bloggvän till mig ladybond, har fåttt mig att tänka till och dra mina tankar några varv ytterligare, tack för din kunskap J!
"Hade jag fått vad jag aldrig fick, så hade det gått som det aldrig gick.
Hade jag mött den jag aldrig mötte och hade jag skött vad jag aldrig skötte och hade jag känt
vad jag aldrig kände hade åtskilligt hänt som nu aldrig hände.
Ja, hade jag gått dit jag aldrig går så hade jag stått där jag inte står!"
Texten ovan uttrycker för mig det faktum att det går inte att göra ogjort det som hänt. Att om om inte funnits så hade det varit annorlunda. Om det inte hade varit för att det hände då och då så skulle jag… Om jag hade vetat det jag vet idag så skulle han kanske överlevt. Jag skuldbelägger inte mig själv trots detta. Tro mig, det gör jag inte. Jag gjorde det jag kunde då och trots att vi ska lita på sjukvården och lita på riktlinjer som framarbetats med beprövad erfarenhet så har jag som patient, nu gjort ytterligare en beprövad erfarenhet, en klinisk praktisk sådan om än så smärtsam. Min erfarenhet och min kunskap kan kanske göra det annorlunda i framtiden för andra och det är det forskning är till för men även vi som får vara med om verkligheten har mycket att bidra med!
En mycket smärtsam erfarenhet som det finns riktlinjer kring men som inte tydligt framhålls är:
Barn ska röra sig i magen varje dag, även om det är dagen innan förlossningen! Säger någon något annat så är det inte rätt! Se följande länk för mer info: Spädbarnsfonden, räkna sparkar före födseln.
Än så länge lever jag också med OM. OM jag hade varit sjukskriven. OM jag hade varit sängliggande osv Om Om hade funnits - men nu gör det ju inte det.
SvaraRaderaMin läkare sa till mig idag att "nu har ni ju den här erfarenheten och kommer våga ställa mer frågor och veta vad ni ska fråga nästa gång" (Hon tillade iofs att det var ju så klart inte en sådan här erfarenhet de önskade någon). Tyvärr är det ju sant. Hur ska man kunna veta vad som är normalt när man för första gången är gravid? Självklart litar man ju på vad de som jobbar med det dagligen säger.
Kanske lite förvirrad kommentar, men i alla fall:
Många kramar till dig!
Mycket kloka ord. "Om" kan vara ett jobbigt ord, men det kan också vara ett hoppingivande ord. Det handlar kanske många gånger om hur man väljer att se på saken. Och det som varit kan vi inte ändra på, hur gärna vi än skulle kunna önska det. Men vi kan ta lärdom av det, och bidra med något för framtiden.
SvaraRaderaNär jag läste ditt citat, kom jag att tänka på en annan tänkvärd historia. Den är "några" rader, men jag delar den ändå :)
Många stora kramar från mig!
Tezz
ATT DÖMA
Det var en gång en gammal man som bodde i en by. Han var väldigt fattig, men till och med kungar avundades honom hans vita, vackra häst. Många hade erbjudit sig att köpa hästen, men mannen hade alltid nekat.
En morgon upptäckte mannen att hästen inte stod kvar i stallet. Hela byn kom och beklagade sig hos mannen. "Vilken dåre du har varit! Du kunde ha sålt hästen, så hade du nu haft lite pengar att leva för under slutet av ditt liv. Nu har hästen blivit stulen, och du har varken pengar eller häst. Vilken olycka!"
Den gamle mannen svarade: "Det kan vi inte veta. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet. Det är det enda vi vet säkert, allt annat är bedömningar. Om det är en olycka eller välsignelse, vet vi inte än, för det vi ser är bara ett fragment av livet. Vem vet vad som händer sedan?"
Folket i byn skrattade åt mannen. Han hade alltid ansetts som lite annorlunda, lite tokig, och nu hade de fått beviset. Men femton dagar senare återvände hästen plötsligt. Han hade inte blivit stulen, han hade rymt ut i vildmarken. Nu kom han tillbaka, tillsammans med tolv andra vita hästar, lika vackra som han själv.
Folket i byn samlades förundrade. "Gamle man, du hade rätt. Det var sannerligen ingen olycka att din häst försvann. Vilken välsignelse det visade sig vara!"
Den gamle mannen svarade: "Det kan vi inte veta. Det enda vi vet är att min häst har återvänt. Om det är en olycka eller välsignelse vet vi inte än. Om du läser ett enda ord i en mening, hur kan du då bedöma hela boken?"
Den här gången skrattade byborna inte åt mannen, men inom sig visste de att han hade fel. Han hade ju nu tretton vackra hästar att glädja sig åt.
Den gamle mannens son började träna vildhästarna, men bara efter en vecka föll han av en av vildhästarna och bröt benet.
Folket i byn samlades igen. "Tänk, du hade rätt! Det var sannerligen en olycka att dessa hästar skulle komma i din väg. Nu har din ende son brutit benet, han som tjänade pengar för er båda. Nu är du fattigare än någonsin"
Den gamle mannen svarade: "Det kan vi inte veta. Det enda vi vet är att min son har brutit benet. Om det är en olycka eller en välsignelse vet vi inte än. Ett enda penselstreck är inte nog för att bedöma hela tavlan."
En månad senare blev det krig i landet, och alla unga män i byn tvingades gå med i armén. Men den gamle mannens son undslapp, eftersom hans ben var skadat.
Folket i byn samlades hos den gamle mannen. "Du hade rätt, att din son bröt benet visade sig vara allt annat än en olycka. Han är förvisso fortfarande skadad, men han är i varje fall kvar hos dig. Vilken välsignelse! Vi kanske aldrig får se våra söner igen."
Och den gamle mannen svarade: "Det kan vi inte veta. Allt vi vet är att era söner tvingats gå ut i krig och att min son är här. Om det är en olycka eller en välsignelse vet vi inte än. Döm inte, då stelnar sinnet. Det enda vi vet är att livets väg är oändlig. En väg når sin ände, en annan väg har bara börjat. En dörr stängs, en annan öppnas. Du når toppen - det finns en högre topp någon annan stans. Livet är en resa. Vad som väntar bakom kröken vet bara den som går vidare.
Hej igen!
SvaraRaderaJa, det var fina ord Anonym!
jag tror det är sant så.
Man måste vara öppen för allt -alltid. Att inte fastna och välja att tro på ord man hör av andra.
Som de där klyschorna man hör.
"Sorgen går aldrig över-men den blir lättare att bära." Jag hör det om och om och om igen och jag ser orden om och om och om igen.
Jag har bestämt mig för att gå vidare och fortsätta resan mot nya mål. Jag kommer lyckas med det eftersom jag är flexibel. Försöker vara.
Men för dom som tror det är sant. Kommer kanske bära sorgen alltid. De tar andras sanning och gör den till sin egen. Jag vill finna min egen sanning.
Man behöver alla OM, för man behöver gå igenom allt som hände. För att komma till vila i tanken.
Vissa tankar som man är klara med-läggs till vila och faller i glömska, andra kan stanna krav tills man är färdig vid dom.
jag utgår från att sorgen -defintionen gör ont.
Sorg gör ont och känns. En dag hoppas jag att den kommer inte göra ont och då, då är jag fri från sorgen men minnen har jag kvar. Det som jag skrev har jag skrivit många gånger och det är det jag jobbar med just nu.
Försöker också dela med dom som vill, men även här, som med kunskapen, vill en del sitta i sorgen. Nu är du nymist. Och jag med. Relativt. och jag sörjer och sorgen gör ont.
Norge har ju en framstående forskning och Sverige har precis börjar forska på det.
Vi ligger efter när det gäller sånt. Och jag hoppas vi blir bättre på det.
(Jag är utan koncentration, fokus och sammanhang. Jag kommer tillbaka ngn dag och är som ny igen. Vänta bara! :) )
Du är fin Anne-utan e.
Ta hand om dig!
Stor kram!
Tack ni båda för era kommentarer!
SvaraRaderaJa tänk Jenny, min BM som hävdar att Sverige har den bästa vården i världen... hm... kanske på 70-talet men nu... vi ligger ganska bra efter med vissa saker, helt klart"
Tack Tezz för den fina texten!
Kram