Det är nu jag hade tänkt sätta igång

Vi har nu verkligen sovit på saken och tillslut kommit fram till att en 160 cm bred säng inte var så smart att ha. Särskilt inte nu i mitt tillstånd. Det resulterade i att vi rullade in i mitten av sängen och sen kunde jag knappt ta mig därifrån. Det blev som en grop i mitten eftersom sängen är den mjukaste modellen. Vi kom fram till, eller jag fick bestämma och min kära sambo gjorde som jag sa, vi lånade ett släp och åkte för att byta sängen till två 80 sängar istället - så nu hoppas jag att jag kommer bli nöjd. Annars vet jag inte vad jag gör, antar att man inte får sova på saken en gång till...

Tofflorna väntar på sina små fötter
Nu är det kväll och det är nu jag hade tänkt sätta igång med en litet filmredigeringsarbete. Jag hade också tänkt läsa en ganska avancerad forskningsartikel på engelska. Tyvärr är det nog så att jag är för trött för det. Jag har varit väldigt trött idag. Jag stoppade i mig aprikoser för att fylla på järnförrådet ordentligt. Bebisen växer mycket nu. Magen blir 1 cm större för varje vecka. Han rör sig mycket där inne och jag undrar om det inte är så att han ligger med rumpan åt vänster och ibland så är det som att han tar spjärn och liksom putar ut rumpan mot livmoderväggen så min mage blir helt skev åt vänster. I måndags var vi till Barnmorskan och hans hjärta slog med fasta 130 bpm. Mitt sf-mått var 31 och jag hade då precis uppnått vecka 31+0.

Stark och oövervinnerlig

känner jag mig för det mesta, men vissa dagar är gråten bara där lika oförklarligt som den kom försvinner den.
Sådan har jag i och för sig varit hela livet och den största delen av mitt liv har jag inte varit gravid. Fördelen nu är att det skiftar lite fortare - från ledsen till glad och tvärtom. Jag blir aldrig otröstligt ledsen.



Visst har jag rolig form på magen? Den är liksom platt där fram...

Några funderingar

Häromdagen träffade jag en kvinna som fött barn i höstas. Hon var fullgången och hade haft värkar ett tag, så de åkte in till förlossningen på kvällen. Där var det fullbelagt och eftersom hon var öppen endast 3 cm så blev de hemskickade igen. De bodde inte långt ifrån sjukhuset. Det var ju inget konstigt att hon blev hemskickad men det som hände var att hon blev hemskickad med VÄRKHÄMMANDE medicin. Hon åkte lydigt hem och väl hemma så svalde hon tablett och kort därefter gick vattnet. Hon ringde då förlossningen och frågade om hon skulle spy upp tabletten igen eftersom hela hennes födsloprocess var ju helt uppenbart igång helt NATURLIGT. Hon fick till svar att hon skulle försöka sova och komma åter dagen efter!! Hon gjorde som de sa, inte kunde hon sova men hon var hemma hela natten och det naturliga värkarbetet avstannade.

När de sedan dagen efter åkte in till förlossningen så blev de tvungen att ge henne oxytocindropp för att få fart på värkarna igen. Det blev väldigt kraftfulla värkar men det tog dock ett bra tag till innan hon kunde börja krysta. Framåt kvällen berättade hon att de återigen funderade på att stoppa processen! VAD I hela friden, tänkte jag där jag satt och lyssnade på hennes historia. Vad är människan för varelse som sätter sig på höga hästar över allt det som sker naturligt och mixtrar med det som om det var någon slags maträtt de håller på att göra i ordning:

"Hoppsan det blev visst lite för starkt, okej, men då får vi väl bara späda ut lite och hoppsan en gång till, det blev smaklöst - då tillsätter vi bara lite chilliolja här så blir det nog bra tillslut - nej, men hoppsan hoppsan, det blev visst vidbränt, ajdå, vi får nog slänga bort det och börja från början"...

För mig var det mycket bra att höra denna historia för det stärker mig i mina värderingar och i min uppfattning om hur jag vill ha det när jag ska föda vårt barn.

Gravid vecka 31

Nio månader sedan jag skrev något här sist. Skulle så gärna vilja lägga ut gravidjympadansfilmen jag gjort men tror den är för stor för att publiceras och dessvärre går det nog inte heller på grund av upphovsrättsliga skäl. Vi ska istället göra en egen danslåt att lägga till så kommer ni sedan kunna se filmen!

Jag är alltså gravid och inte så lite gravid heller. Befinner mig nu i vecka 31 och barnet skulle faktiskt kunna födas om ca sex veckor men troligtvis dröjer det väl i nio veckor till ungefär.

När jag var 24 år fick jag reda på att jag hade den gynekologiska sjukdomen Endometrios. Det är en sjukdom som 1 av 10 kvinnor har. Länken jag bifogar tillhör en annan bloggare som jag tycker skriver informativt: http://www.morticia.se/endointro.shtml

Många har sjukdomen utan att veta om det men många lider svårt av att ha endometrios, som är en autoimmun sjukdom utan känd orsak. För de flesta yttrar det sig så att man får svår smärta vid menstruation. Livmoderslemhinnan (endometriet) som ska komma ut vid mensen går istället bakåt i bukhålan och kan sätta sig på äggstockar och äggledare. Det har det gjort på mig. Stora klumpar av levrat blod satte sig på min högra äggstock och högra äggledare så när jag var 32 år så opererade de bort höger äggstock och äggledare på mig. I samma veva sa de att den vänstra äggstocken såg fin ut men att äggledaren på vänster sida var totalt igentäppt och skrumpen. Det innebar enligt läkarna, att jag inte kunde bli gravid på naturlig väg, eftersom fimbrietratten som ska fånga upp ägget vid ägglossning också var säckig som en gammal trött vissen blomma: http://www.uterustransplantation.se/patient/befruktning

Men ack vad fel de hade!! I augusti 2010 blev jag gravid på ett mycket naturligt och underbart sätt :-)

Efter denna mirakulösa händelse så har jag insett att inget är omöjligt. Visserligen tror jag att en hel del faktorer spelade in. Jag hade ändrat min kost och ätit olika organstärkande mediciner under hösten 2009 och våren 2010 och jag hade börjat motionera. Att jag sedan tillika var (och är) våldsamt kär gjorde nog detta mirakel ännu mer möjligt.

Jag kommer nu fortsätta skriva här på min blogg om mina tankar kring graviditeten som varit och är och om att föda barn - därför att detta intresserar mig rent subjektivt men även intressant ifrån ett större perspektiv. Möjligt är att jag kanske börjar läsa till barnmorska till hösten 2011. Även andra funderingar kommer få plats.