Åkte från Stockholm i morse. Själen är inbäddad. Snön som kommer igen. Hittar några texter som jag sjunger tillsammans med en H som spelar gehörspiano med mycket lyhörda fingrar. Ett Roland - elpiano - med härlig mekanik. Mina låtar lyfts fram och det känns så enkelt. Själv känner jag mig genialisk men är tveksam på om det uppfattas så utifrån. Skulle repa igen på kvällen men orkade inte. Tillräckligt med prestation.
Kommer hem till Åsa, späntar lite ved igen. Skönt att hugga i, jag klyver vedträden med ett enda hugg. Hugg. Hugg. Snön faller. Går in för att diska. Stopp i vasken. Nytt projekt. Trött under allt. Trött och spänd i kroppen, men ändå skönt att rensa. Rensar hela underredet på diskbänken. Hittar en tesked, en gaffel och en kniv i avloppet! Hittar tjockt slam som är som sand. Hittar gammal mat, rester, skal. Rensar och tar bort rör efter rör. Skruvar isär och får nästan inte i hop det igen, hur satt kröken ihop från början? Får ihop rören och vattnet rinner helt friktionsfritt genom vasken ned i rören.
Tacksamhet
Tänkte hänga på mina bloggvän Jenny Lindgrens idé om en rubrik där jag presenterar något jag är glad och tacksam för varje dag, det kan vara fler saker det kan också vara något jag ber om att få mer av.
Hm... men jag får inte riktigt till en bra gadget för detta... är det någon som har tips?
Var rädd om er alla!
Hm... men jag får inte riktigt till en bra gadget för detta... är det någon som har tips?
Var rädd om er alla!
Ta hand om
Tack för era fina kommentarer! Jag känner er omsorg.
Jag är övertygad om att man kan bygga upp sin kemiska balans på flera olika sätt. Problemet var nu att jag gjorde det allt lite för fort. Nu backar jag några steg och tar det från början igen. Det läskigaste av allt är hur jag ska lära mig att ta hand om mig själv mer och inte uppleva den där fruktansvärda skräck och isolering som blir när jag finner mig själv helt övergiven som utslängd i en snödriva. Jag behöver lära mig ta hand om mig själv och jag trodde i min enfald att jag gjort det genom alla olika terapier jag gått i.
Här några rader om var jag är nu:
Stockholm och det här med drama och teater.
Barn/ungdomar och jag står där och gör de här övningarna.
Är det här jag? Ser att barnen har roligt, de är engagerade, blir glada över det jag gör. Jag gör det med hjälp av det inre system jag får som stöd av medicinen. Barnen är liv. Jag tittar på dem och ser mig som någon som ger verktyg till agerande. Teateragerande. Är det jag? Jag undersöker. Stolt över att jag klarar det men vet inte något om vad jag vill och vem jag är för det.
Jag är övertygad om att man kan bygga upp sin kemiska balans på flera olika sätt. Problemet var nu att jag gjorde det allt lite för fort. Nu backar jag några steg och tar det från början igen. Det läskigaste av allt är hur jag ska lära mig att ta hand om mig själv mer och inte uppleva den där fruktansvärda skräck och isolering som blir när jag finner mig själv helt övergiven som utslängd i en snödriva. Jag behöver lära mig ta hand om mig själv och jag trodde i min enfald att jag gjort det genom alla olika terapier jag gått i.
Här några rader om var jag är nu:
Stockholm och det här med drama och teater.
Barn/ungdomar och jag står där och gör de här övningarna.
Är det här jag? Ser att barnen har roligt, de är engagerade, blir glada över det jag gör. Jag gör det med hjälp av det inre system jag får som stöd av medicinen. Barnen är liv. Jag tittar på dem och ser mig som någon som ger verktyg till agerande. Teateragerande. Är det jag? Jag undersöker. Stolt över att jag klarar det men vet inte något om vad jag vill och vem jag är för det.
okej
Så här blev det. Jag rasade ihop i morse igen. Efter att ha flyttat och flackat runt. Lämnade Stjärnsund i går på grund av att jag blev allergisk bl.a. mot deras katter, men det fanns fler skäl som jag inte går in på här. Åker hem till en annan fin vän som har tre katter!! Känner på kvällen att jag får svårt att andas, luftrören blir påverkade förstås. Tar antihistamin. Tar lugnande för att kunna sova och vaknar alltså idag med en känsla att jag är ett litet barn som blivit utslängd i en snödriva. Ångesten bränner inom mig. Alla föreställningar om vem jag är och vad jag ville vara rämnar, vill också att föreställningarna ska dö. Jag är så förbannat trött på föreställningarna.
Åsa följer med mig in till stan för att besöka psykjouren. Det visar sig att vi ska få vänta i två timmar. Då bestämmer vi oss för att åka upp till Södertulls hälsocentral för att lista mig där. Jag har en föreställning att det är svårt att få kontakt med psykosocial teamet men när jag kliver in där så träffar en distriktssköterska som är en f.d. skolkamrat till mig, hon bara dyker upp där precis när vi kliver in på hälsocentral. Hon ska säga till psykosociala teamet att kontakta mig. Jag fattar inte det är sant! Trodde det var flera års väntetid att få kontakt med dem. Hon ber mig också att lyssna på de råd jag får av läkaren och tillåta mig vara patient och inte sjuksköterska nu. Tack Malin!
Väl hos läkaren så berättar jag allt, vad jag gjort. Jag har försökt göra allt jag kan och det värsta är ju att jag dömer mig så hårt. Men jag har gjort det jag behövt och det finns inget rätt eller fel. Men nu handlar det om att överleva denna krisen och då följer jag rådet att äta SSRI och ta lugnande för ångesten. Det är min livboj just nu. Jag har gjort en resa runt, min kropp ville en sak, men nu måste mitt förnuft också vara med.
Jag är allergisk och vet inte hur jag ska tackla det. Jag är välkommen att bo här hos Åsa men som sagt de tre katterna.... Jag har späntat ved nu och det brinner i spisen. Ett steg i taget.
Tack Åsa för ditt fina stöd idag! Tack Lisa och Fredrik för att jag fick bo hos er och för ert fina välkomnande!
Åsa följer med mig in till stan för att besöka psykjouren. Det visar sig att vi ska få vänta i två timmar. Då bestämmer vi oss för att åka upp till Södertulls hälsocentral för att lista mig där. Jag har en föreställning att det är svårt att få kontakt med psykosocial teamet men när jag kliver in där så träffar en distriktssköterska som är en f.d. skolkamrat till mig, hon bara dyker upp där precis när vi kliver in på hälsocentral. Hon ska säga till psykosociala teamet att kontakta mig. Jag fattar inte det är sant! Trodde det var flera års väntetid att få kontakt med dem. Hon ber mig också att lyssna på de råd jag får av läkaren och tillåta mig vara patient och inte sjuksköterska nu. Tack Malin!
Väl hos läkaren så berättar jag allt, vad jag gjort. Jag har försökt göra allt jag kan och det värsta är ju att jag dömer mig så hårt. Men jag har gjort det jag behövt och det finns inget rätt eller fel. Men nu handlar det om att överleva denna krisen och då följer jag rådet att äta SSRI och ta lugnande för ångesten. Det är min livboj just nu. Jag har gjort en resa runt, min kropp ville en sak, men nu måste mitt förnuft också vara med.
Jag är allergisk och vet inte hur jag ska tackla det. Jag är välkommen att bo här hos Åsa men som sagt de tre katterna.... Jag har späntat ved nu och det brinner i spisen. Ett steg i taget.
Tack Åsa för ditt fina stöd idag! Tack Lisa och Fredrik för att jag fick bo hos er och för ert fina välkomnande!
Statusuppdateringar
Jag kan inte sova. Klockan är snart tre. Fortfarande kemisk obalans i kroppssystemet.
Slår på datorn och ser genom alla sociala mediala kanaler att människor finns och gör saker även en måndag. Någon kommer hem kl två på natten och vill bjuda tillbaka efter en trevlig kväll, i alla fall verkar det som hon haft det enligt statusuppdateringen. Alla dessa statusuppdateringar.
Statusuppdateringar
Lägger undan ordet och går in i mig själv, omsluter det hårda, kravtyngda med acceptans, omsluter det som vill uppdatera och backar igen några steg.
Slår på datorn och ser genom alla sociala mediala kanaler att människor finns och gör saker även en måndag. Någon kommer hem kl två på natten och vill bjuda tillbaka efter en trevlig kväll, i alla fall verkar det som hon haft det enligt statusuppdateringen. Alla dessa statusuppdateringar.
Statusuppdateringar
Lägger undan ordet och går in i mig själv, omsluter det hårda, kravtyngda med acceptans, omsluter det som vill uppdatera och backar igen några steg.
Andningsövning
Sätt tungspetsen bakom övre framtänderna.
Andas först ut ordentligt genom att ljudligt blåsa ut all luft ur lungorna genom munnen. Stäng sedan munnen och andas tyst in genom näsan medan du räknar till fyra.
Hål nu andan under det att du räknar till sju.
Andas sedan ut ordentligt genom att ljudligt blåsa ut all luft ur lungorna genom munnen samtidigt som du räknar till åtta.
Det här är ett andetag. Andas nu in igen och upprepa hela proceduren tre gånger till så att det sammanlagt blir fyra.
Kom ihåg att du ska andas in tyst genom näsan och andas ut ljudligt genom munnen och ha tungspetsen bakom övre tandraden hela tiden!
Den här övningen har en naturligt lugnande inverkan på nervsystemet. Till skillnad från lugnande medel som ofta bara är verkligt effektiva till en början men som blir mindre verkningsfulla med tiden är den här övningen knappt märkbar när man börjar med den men ger starkare effekt ju mer man övar och använder den. Gör den minst två ggr per dag.
All text är tagen ur Naturlig hälsa - Alternativ medicin av Andrew Weil (1995).
Jag har börjat göra denna övning idag och använder även en annan övning som Bob Hansson skrivit om på sin sida som är en övning som man kan använda när det finns en besvikelse på någon som finns eller som inte finns.
Något har hänt med mig ikväll. Jag var en på en underbar gudstjänst som heter värdefullgudstjänst. Av flera anledningar har jag sökt mig till andligheten den senaste tiden. Jag har inte tidigare varit av den uppfattningen att jag trott att Gud skulle finnas hos mig på något sätt. Kanske inte den Gud som kristendomen predikar om i alla fall. I det helvete jag befunnit mig i de senaste veckorna har jag tillslut inte haft någon annan utväg än att just vända mig till Gud, överlämna mig. Jag vet inte vad eller vem Gud är men jag ber om att få släppa taget och ber om att få vägledning ut ur mitt kaos. Gudstjänsten ikväll leddes av en mycket fin präst och hon sa meningar som sagts så många gånger i kyrkan av många präster men ikväll fick de orden en helt annan betydelse för mig. Jösses! Det låter som jag blivit frälst.
Nu till min kemikaliska status. Jag har inte ätit sertralin idag alls, ätit två tabletter av johannesört istället + R184 + binjurestärkande tabletter. Jag VET att man inte ska blanda SSRI med johannesört därför har jag bytt ut det ena preparatet mot det andra idag efter några dagars utfasning av SSRI. Halveringstiden på Sertralin är 26 timmar vilket innebär att jag fortfarande har SSRI preparatet kvar i kroppen. Eftersom jag har fyllt på med johannesört så har det nog orsakat en viss kemisk explosion inombords. Ikväll känner jag mig nämligen speedad, vilket jag inte gjort på minst fyra veckor....Att vara speedad är i och för sig att föredra framför att vara håglös men mittenläget är ändå att föredra. Därför fortsätter jag andas med övningen ovan och inväntar att kroppen ska återta den kemiska balansen.
Andas först ut ordentligt genom att ljudligt blåsa ut all luft ur lungorna genom munnen. Stäng sedan munnen och andas tyst in genom näsan medan du räknar till fyra.
Hål nu andan under det att du räknar till sju.
Andas sedan ut ordentligt genom att ljudligt blåsa ut all luft ur lungorna genom munnen samtidigt som du räknar till åtta.
Det här är ett andetag. Andas nu in igen och upprepa hela proceduren tre gånger till så att det sammanlagt blir fyra.
Kom ihåg att du ska andas in tyst genom näsan och andas ut ljudligt genom munnen och ha tungspetsen bakom övre tandraden hela tiden!
Den här övningen har en naturligt lugnande inverkan på nervsystemet. Till skillnad från lugnande medel som ofta bara är verkligt effektiva till en början men som blir mindre verkningsfulla med tiden är den här övningen knappt märkbar när man börjar med den men ger starkare effekt ju mer man övar och använder den. Gör den minst två ggr per dag.
All text är tagen ur Naturlig hälsa - Alternativ medicin av Andrew Weil (1995).
Jag har börjat göra denna övning idag och använder även en annan övning som Bob Hansson skrivit om på sin sida som är en övning som man kan använda när det finns en besvikelse på någon som finns eller som inte finns.
Något har hänt med mig ikväll. Jag var en på en underbar gudstjänst som heter värdefullgudstjänst. Av flera anledningar har jag sökt mig till andligheten den senaste tiden. Jag har inte tidigare varit av den uppfattningen att jag trott att Gud skulle finnas hos mig på något sätt. Kanske inte den Gud som kristendomen predikar om i alla fall. I det helvete jag befunnit mig i de senaste veckorna har jag tillslut inte haft någon annan utväg än att just vända mig till Gud, överlämna mig. Jag vet inte vad eller vem Gud är men jag ber om att få släppa taget och ber om att få vägledning ut ur mitt kaos. Gudstjänsten ikväll leddes av en mycket fin präst och hon sa meningar som sagts så många gånger i kyrkan av många präster men ikväll fick de orden en helt annan betydelse för mig. Jösses! Det låter som jag blivit frälst.
Nu till min kemikaliska status. Jag har inte ätit sertralin idag alls, ätit två tabletter av johannesört istället + R184 + binjurestärkande tabletter. Jag VET att man inte ska blanda SSRI med johannesört därför har jag bytt ut det ena preparatet mot det andra idag efter några dagars utfasning av SSRI. Halveringstiden på Sertralin är 26 timmar vilket innebär att jag fortfarande har SSRI preparatet kvar i kroppen. Eftersom jag har fyllt på med johannesört så har det nog orsakat en viss kemisk explosion inombords. Ikväll känner jag mig nämligen speedad, vilket jag inte gjort på minst fyra veckor....Att vara speedad är i och för sig att föredra framför att vara håglös men mittenläget är ändå att föredra. Därför fortsätter jag andas med övningen ovan och inväntar att kroppen ska återta den kemiska balansen.
Sjukdom
Läser om depression som en psykoterapeut vid namn Johan Ydrén skrivit om på den här sidan. Han skriver och poängterar att depression är en sjukdom och jag känner att det stödjer mig lite. Han skriver om vad svårt det är att göra det som man mår bra av när depressionen fått sitt fäste. Då är det viktigt att sätta upp små mål. Det kan vara att t.ex. tänka på morgonen att nu ska jag gå upp, nästa mål är att sätta sig på sängen, nästa mål att ta sig till badrummet. Nästa delmål kan vara att ta en promenad.
Han skriver sedan" Viktigast av allt är att du belönar dig för varje sak du lyckas med. Det spelar ingen roll om det är att ordna en födelsedagsfest eller att sätta dig på sängen. Varje delmål är en prestation för dig, du förtjänar beröm för att du löst det. Försök le mot dig själv, bocka av ditt delmål på en lista, ge dig själv en chokladbit, berätta vad du lyckas med för någon som ser storheten i det. Fira din självhjälp!"
Det som är skönt att läsa är att han inte prisar medicin utan menar att det går genom psykoterapi, stöd och självhjälp att ta sig igenom depressionen.
Igår tog jag mig ut på en lång promenad. Bara det är en bedrift och värt att klappa mig själv på axeln för. På kvällen var jag på sinnesrogudtjänst med en fin vän. Tackar mig själv för det! Jag tog en del lugnande medicin i går på dagen. Men i går kväll och idag har jag inte tagit något lugnande. Jag trappar ut antidepressiva som min kropp i samråd med kinesiologen bett mig göra. Jag tar droppar istället som heter R184 som är serotoninhöjande. Jag ska snart börja skriva en biografi enligt rekommendation från min terapeut. Jag fattar inte hur jag hamnade i detta helvete! När jag vaknade i morse så började det bränna igen och tankarna finns ju där, de negativa. Jag började skriva i min dagbok men samtidigt var jag så trött att ögonen orkade inte vara öppna, samtidigt kunde jag inte somna heller. När jag skrev lättade trycket en aning.
Jag önskar att fler människor skulle läsa min blogg, särskilt de som är i samma situation som jag.
Han skriver sedan" Viktigast av allt är att du belönar dig för varje sak du lyckas med. Det spelar ingen roll om det är att ordna en födelsedagsfest eller att sätta dig på sängen. Varje delmål är en prestation för dig, du förtjänar beröm för att du löst det. Försök le mot dig själv, bocka av ditt delmål på en lista, ge dig själv en chokladbit, berätta vad du lyckas med för någon som ser storheten i det. Fira din självhjälp!"
Det som är skönt att läsa är att han inte prisar medicin utan menar att det går genom psykoterapi, stöd och självhjälp att ta sig igenom depressionen.
Igår tog jag mig ut på en lång promenad. Bara det är en bedrift och värt att klappa mig själv på axeln för. På kvällen var jag på sinnesrogudtjänst med en fin vän. Tackar mig själv för det! Jag tog en del lugnande medicin i går på dagen. Men i går kväll och idag har jag inte tagit något lugnande. Jag trappar ut antidepressiva som min kropp i samråd med kinesiologen bett mig göra. Jag tar droppar istället som heter R184 som är serotoninhöjande. Jag ska snart börja skriva en biografi enligt rekommendation från min terapeut. Jag fattar inte hur jag hamnade i detta helvete! När jag vaknade i morse så började det bränna igen och tankarna finns ju där, de negativa. Jag började skriva i min dagbok men samtidigt var jag så trött att ögonen orkade inte vara öppna, samtidigt kunde jag inte somna heller. När jag skrev lättade trycket en aning.
Jag önskar att fler människor skulle läsa min blogg, särskilt de som är i samma situation som jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
