V 27 (26 + 6)

Idag ska vi spela vårt barnkonsertprogram här hos oss och det kommer bli mycket folk! 

Jag har inte bloggat så mycket senaste tiden då jag känt mig lite grå inombords. Envisa gamla tankemönster som kommit tillbaka. 

Flingan växer och häromkvällen kunde man se tydliga krumbukter på utsidan som kom där inifrån. 

Hur mår ni? 

I botten på en loppfröburk

Tack för era tips då det gäller magstopp!!
 En del av tipsen är totalt raka motsatsen mot för vad jag tidigare har lärt mig: t.ex. att linfröna ska vara krossade och inte hela! Intressant! Jag har alltid hört att utanpå hela linfrön så finns en hinna som när man blöter upp dem så bildas en gelé som är bra när det ska passera tarmen, vilket då gör att de får en laxerande effekt.  Om man då istället krossar dem så försvinner denna gelé och istället frigörs de inre egenskaperna som linfrön har, som omega-3 och tyvärr frigörs det hemska giftet cyanid mer när de är krossade också. Faktum är att Livsmedelsverket avråder från att äta krossade linfrön. När detta blev uppenbart för mig så slutade jag äta krossade linfrön och jag blev inte så förtjust i tanken på att äta hela heller, för den delen.

Sen fick jag ett annat tips som gäller psylliumfrö. Det har jag tidigare i livet varit flitig användare av. De så kallade loppfröna. De är vad jag förstår helt giftfria och har samma geláktiga egenskaper som linfrön. Då när jag använde dem förut så sas det att det var oerhört viktigt för att få rätt effekt av loppfröna att de är av den svarta sorten (Ljusa frön kommer från en grobladsliknande ört, Plantago ovata, som växer i Indien. Mörka frön kommer från samma ört men är av en annan art, Plantago psyllium, som växer vid Medelhavet). Idag vid en snabb googlesökning så kan jag faktiskt inte hitta att egenskaperna skulle vara olika beroende på loppfrönas färg (dock heter ju faktiskt den ena plantan psyllium, kanske är det då den som ska användas?). Dessa loppfrön har blivit väldigt trendiga den senaste tiden eftersom de mals ned och säljs dyrt i små påsar men kallas då istället Fiberhusk. Fiberhusk används i glutenfria bröd och har blivit en het LCHF ingrediens!

I botten på min loppfröburk
Trots mitt dimmiga bomullsaktiga tillstånd jag befinner mig i för det mesta nuförtiden så gjorde jag en kraftansträngning nu på morgonen och kokade ihop en finfin fibergröt. Den består av russin, loppfrö, katrinplommon, havrekli och rågmjöl. Till detta serverades hemlagad lingonsylt och mjölk. Därefter har jag druckit en halv liter vatten.

Ps... gårdagens barnmorskebesök gick bra. Jag har gått upp 7 kg sen inskrivning och magens SF-mått är lite lite större än normalnormalkurvan. Blodsocker, blodtryck och HB såg mycket bra ut och Flingans hjärtljud var 152. Hon rörde sig en hel del då när jag låg där på britsen :-D

Nu borde jag väl vara redo!


V 26 (25+1)

Jag kan verkligen inte fatta att det är sant! Det faktum att vi väntar ett barn, förmodligen en lillasyster till Tusse! Vid vissa tillfällen under dagen vill jag inte prata om Flingan. Jag tänker att ingen vet vad som rör sig inom mig och att jag just i stunden det kommer på tal, min graviditet, är så orolig att det inte går att förklara. Då håller jag mig lite undan. Gömmer mig.

Idag trodde jag igen att det var över. Det kommer över mig som en iskall stilla vindpust och sen fryser jag till. Tankarna kan verkligen föra en människa till botten. Som tur är lyckades Flingan blåsa liv i mig igen efter att jag kommit hem från jobbet och legat en stund på sidan i sängen. Jag kände hennes tydliga rörelser och för varje rörelser blev jag mer och mer varm och levande igen. Då vill jag gärna prata om vårt barn och drömma om framtiden!

Fysiskt mår jag sådär idag. Tarmarna är fruktansvärt stilla och magen är stenhård. Det blev till att köpa laktulos på Apoteket. Hade det inte varit för mina osamarbetsvilliga tarmar så hade det inte varit någon konst att vara gravid, då det gäller den fysiska biten i alla fall.

Imorgon blir det barnmorskebesök med mätning av symfysfundusmått, vägning och lyssna på hjärtljuden förstås (på nåt sätt kan jag vara utan hjärtljuden för det är fosterrörelsernas frekvens och karaktär som räknas). Men det blir bra. Visst blir det bra att få höra dem imorgon.

Lördag

Första dagen på länge som det känns som att det finns ljus i livet och världen. Solen glittrade mot den nyfallna snön och vi tog en promenad trots ganska isig vind.

Jag försöker promenera varje dag men lyckas inte alltid med den föresatsen. 2 km är vad jag klarar sen gör det ont i ljumsken. Känns skönt att vi går mot ljusare tider och när Flingan är född inbjuder naturen här där vi bor till många promenader. Det ska bli så härligt att promenera i vitsippsskogen och lyssna på alla vårfåglar och äntligen få rå om vår efterlängtade bebis.

Vissa dagar sen UL har Flingan knappt rört sig alls (rört sig sen på natten men inte lika starkt som innan) och det är svårt att bedöma hur lite fosterrörelser som anses normalt. Det är en svår balans och gör mig en gång om dagen helt knäckt. Som tur var satte hon igång igår kväll och i natt med rejäla sparkar och verkade snurra runt flera gånger då hon ena stunden sparkade på magen och andra stunden på urinblåsan. Det gjorde absolut inget!!

Eftermiddagen tillbringas med den skönlitterära boken om en kvinna på 30-talet som blir gravid under helt andra förutsättningar än jag. Berättelsen är gripande. Mellan varven läser jag den mer praktiska boken om att hitta verktyg till att hantera sin rädsla under förlossningen.


Hälsning från Flingan

Allt såg perfekt ut på TUL och alla artärer hade fint blodflöde. 700 gram väger vår lilla flinga. 

Och det är med största sannolikhet en TJEJ!! Läkaren var dock inte helt säker men det verkar som så. Det visar väl sig ännu mer i v 28 vid nästa TUL!

Kram från oss!!

Framtidsfix och dags för TUL

Imorgon är det dags för det första tillväxtultraljudet (TUL) där de kommer titta om navelsträng och moderkaka har en bra blodförsörjning och flöde. Vi hoppas ju på att det ska vara helt komplikationsfritt och sen hoppas vi att läkaren kan se vad Flingan har för kön. Vi kommer sedan ha möjlighet att boka in TUL med jämna mellanrum hela graviditeten ut. Den 5 februari har vi också ett inbokat möte med vår favoritläkare på Spec MVC - hon som var vår närmsta läkare efter att Tusse fötts. Morgondagen blir mycket spännande för oss och något vi sett fram emot länge!

Krister har börjat rusta vårt sovrum. Det är gammal kalkfärg i taket vilket gör att det dagligen faller ned vitt damm från taket, så hur mycket man än städar så blir det fort dammigt igen. Vi ska alltså måla om tak och väggar och lägga in nytt golv. Vi har köpt sänggavlar, klädskåp och en byrå där alla våra kläder ska få plats samt Flingans. Eftersom Krister fick en symaskin av mig i födelsepresent så tänker vi inviga den med att sy nya gardiner till sovrummet och även sy ett babynest som Flingan kan ligga i, mellan oss i sängen. Så ny ska här pysslas och boas lite.

Under tiden Krister rustar och står i ska jag nu placera mig i soffan en stund och fortsätta läsa boken som vi har till nästa bokcirkelträff: "Att föda ett barn" av Kristina Sandberg.  Den har inget med förlossningsteknik att göra utan är en roman som handlar om en kvinna som är ung på 30-t och som blir oplanerat gravid. Författaren håller på att snickra vidare på historien om Maj och har nu snart en färdig trilogi.

V 25 (24+0)

Jag tappar hår! Under graviditeten med Tusse så blev mitt hår fantastiskt, så där som man ser många gravidas hår bli. Tjockt och glansigt men nu, håret försvinner för varje gång jag drar min hand igenom det! Förra hösten hände lika men då berodde det på att jag tog pravidel (mot förhöjt prolaktin). Nu beror det väl på att all näring sugs ur min kropp och det uppstår en obalans.
Jag har inte överproduktion eller underproduktion av sköldkörtelhormon. Senaste besöket hos läkaren fick jag det bekräftat. Mitt TSH-värde är 1.0. Jag tar nu varje kväll något som heter Restore från Fitline som innehåller enbart vattenlösliga vitaminer och mineraler. Detta pulver har faktiskt hjälpt mig hittills att inte få kramp i benen på natten. Jag hade en fruktansvärd kramp i benen under graviditeten med Tusse. Nu är det mycket bättre tack vare Restore. Restore innehåller också järn. På tisdag ska jag även få av min syster en produkt i samma serie som heter Activize och innehåller en hel del B-vitaminer. Dessa två produkter tillsammans ska kunna vara tillräckligt för att få järnbalansen under kontroll. Hoppas de kan hjälpa mot mitt håravfall med.

Jag börjar nu förstå också hur denna graviditet påverkar mig rent mentalt. Det är fruktansvärt att gå och känna efter hela tiden om Flingan lever. Ena stunden är jag lugn för hen rört sig bra en stund men sen går det några timmar och Flingan är nog inte tillräckligt stor så att hen svarar riktigt på mina buffar eller reagerar på kallt vatten som större bebisar kan göra. Igår kväll när vi lade oss ned för att känna efter om hen började röra sig så hände inget. Vi buffade, spelade gitarr och sjöng men inget hände. Senare på natten blev det full fart. Flingan rörde sig väldigt aktivt och lyckan var tillbaka för en stund!

Jag pendlar snabbt mellan att vara här och nu med Flingan och där jag hamnar tillbaka till söndagen den 17 april 2011 då jag satt i soffan och försökte buffa på Tusse. Jag minns att jag vände mig från sida till sida och hans lilla kropp på 3 kg flyttades av tyngdkraften enbart, inte för att han rörde sig själv! Den där skräcken kommer över mig minst en gång om dagen. Inte konstigt att jag är slut... Älskade, Älskade lilla Tusse - jag önskar så att du ska få ett syskon!

Del 2: Återblick andra halvåret 2013 med bilder

Juli: Hittar med hjälp av min syster jätteeterneller som jag älskar och som blivit Tusses blomma. Planterar en planta genast på hans grav. Jobbar hårt i vårt café. När alla andra är på musikfestivaler eller har små mysiga fester står jag och bakar som en tok i vårt cafékök! Det var roligt att få fylla kyldisken men kändes lite ensamt ibland. I juli har vi även besök av Friteatern som spelar en fantastisk föreställning: "Den långa vägen till nu". Vi har även 3 st välbesökta kvällar där vi gör ett levande melodikryss. Minst 50 personer kommer varje gång. Jag och Maria (vad skulle vi gjort utan Maria!) står i köket och serverar mat och bakverk och sedan kastar jag mig ut till Krister (Melodikrysset kunde vara utomhus alla gånger utom en då det regnade) och spelar och sjunger lite med honom!
Evighetsblomman på Tusses grav.

En riktig lycka när kylen väl blivit fylld.

Friteatern in action. Mycket härliga män och suveräna skådisar och musiker!

Välfyllt på melodikrysskväll.

Det var så kul att dekorera med blommorna från trädgården!

Kristers bror och jag!


Augusti: Den 3 augusti fick jag positivt utslag på ÄL-testet. Det hade jag fått de senaste månaderna. Skillnaden denna gång var att jag hade tagit östrogen från den 24 juli (första mensdagen) då vi skulle göra ÄD/FET den 13 aug. Jag tror att östrogenet gjorde att jag fick ägglossning en dag senare än vanligt. På Självaste ägglossningsdagen den 5 aug gjorde vi ett UL som visade en fin ägglossning. Livmoderslemhinnan var lite tunnare än vad som var bra. Läkaren tyckte att det var väl inte så viktigt. Alla utom vi själva var övertygade om att vi inte kunde få egna barn. Allt fokus låg på äggdonationen. Jag fick höja dosen östrogen eftersom slemhinnan behövde växa på sig! Redan söndagen den 18 augusti (5 dagar efter återföringen av två embryon i Åbo) visades ett plus på graviditetstestet. Vi började ana att det var nog inte de donerade äggen som fäst utan ett alldeles eget.


Vi satsade på två bebisar!!

I augusti (precis nygravida) firade vi våra fina vänners bröllop!

Här är de!! Lysande kärlek!

Dag 5 efter insättning av två embryon visades ett plus på testet.









Dag sju efter FET visades detta!
September: Börjar jobba heltid som sjuksköterska på socialpsykiatrin men gör en överenskommelse med min chef att jag kan få tjänstledigt när vi ska göra evenemang med Tuvalina i Trönödalen. Jag var nästintill skräckslagen de första veckorna av graviditeten. Jag hade lite blodiga flytningar och graviditetstecknen lurade mig ständigt genom att vara lynniga och försvinna mellan varven. Läkarna höll fast vid att det var ett donerat ägg trots att veckoräkningen skiljde sig på en vecka. Alltså embryot var en vecka för stort för att vara det donerade ägget...

Den 17 september åkte vi till Kalabrien i Italien!
Kristers fina affisch blev klar.

Vi skålade tillsammans med våra vänner - för Flingan!


Embryot visade sig om och om igen att vara större än läkarna räknade med. Vi visste att Flingan var Tusses helsyskon men läkarna gav sig inte.

Oktober: Präglades av mer oro på grund av små blödningar. Vi fick göra ett akut UL och träffade en underbart pedagogisk läkare på gynmottagningen i Gävle.
Den 23 oktober var det dags för KUB. Jag åkte ensam upp till Hudiksvall för att göra det då Krister var ute på turné. KUB visade ett friskt foster och det dess ålder var exakt som förut och barnmorskan sa att hon trodde det var mitt eget ägg som fäst.
Vi åkte Ålandsbåt med Jobbet och hade verksamhetsplanering.

Det var oerhört fint väder i oktober!



November: Dessa veckor mellan 12 - 20 som är ganska oroväckande eftersom man oftast inte känner några livstecken från fostret gjorde mig skräckslagen mer än en gång.  Vi bestämde oss för att köpa en egen ultraljudsdoppler som man kan ha för hemmabruk och lyssna på fostrets hjärtslag. Vi använde den med stor måtta och det var skönt att ha den även om jag kanske hade önskat att jag inte hade behövt använda den. Flingans moderkaka ligger i framvägg visade det sig. Vilket gjorde att jag inte kände fosterrörelser (trots jag trodde att jag känt det i vecka 13-14 någon gång).
I november så hade vi en del konferenser i verksamheten samt en fest för Trönös alla företagare. Den 23 november spelade vi på Kulturcentrum i Sandviken, ett program som var en timme långt där vi sjöng och agerade Astrid Lindgren-sånger.
Ångestdämpare vid nödtillfälle. Detta blev ett väldigt hett diskussionsämne här på bloggen. Då vissa säger att det kan förstöra barnets hörsel och känsliga hjärnceller som är i stark utveckling innan v 20. Men jag vet många som via sjukhuset fått lyssna med hjärtljudsdoppler innan vecka 20 i lugnade syfte (särskilt de som förlorat barn). Landstinget i Gävleborgs barnmorskor lyssnar inte förrän efter v 20. Men om man använder denna apparat med stor försiktighet och måtta så borde risken vara minimal. Men visst har jag lite dåligt samvete över detta ibland :-€ Det bör inte förglömmas att en doppler inte ska användas som ett entydigt instrument för att säkerställa barnets hälsa.  Det är fosterrörelser och ultraljud som är de säkraste instrumenten när det gäller att se hur barnet i magen mår. Hjärtat är ju det som stannar sist. Via fosterrörelserna kan man analysera om det är något som förändrats till det sämre.

Fri som en fågel!


Konferensfrukostbröd (hembakat förstås)

Buffé till Trönöföretagarna.


 I november hade vi många gäster hos oss av olika slag. Vi hade åtminstone tre möss i vårt sovrum som vi fick gå upp på natten och jaga. Krister fångade dem i en plastlåda och fraktade dem sedan ca 1 km bort.

I slutet på november så trodde vi att vi skulle få se om Tusse skulle få en lillebror eller en lillasyster men barnmorskan på rutinultraljudet kunde inte se vad det var för kön. Hon sa att det putade ut lite men inte tillräckligt mycket för att vara en pojke! Cliffhanger! I övrigt såg Flingan helt frisk och välskapt ut! Lycka! Hon sa också att det var mitt eget ägg utan tvekan! Det hade visserligen läkaren på spec. MVC konstaterat också i V. 13.

December: Blev sjukskriven halvtid då jag började få mer och mer sömnstörningar på nätterna. I december så började jag också känna ordentliga sparkar och buffar från Flingan. Fantastiskt men också förvirrande. Reporter från TV4 hörde av sig till mig (haft kontakt med henne förut, det är en vän till en vän). Hon frågade hur det gick med de nationella riktlinjerna som socialstyrelsen lovade i slutet på 2012 att upprätta. Det resulterade i att det startades en kampanj av paret som är grundare till Barnuppropet. Familjen Jadeblom förlorade också en son i slutet av graviditeten, 2012. Deras hemsida kan ni finna här. De har även fått med Dogge Doggelito med i sin kampanj för att informera om minskade fosterrörelser och ta bort myter kring detta. Här är filmen med Dogge. Gå gärna in på Facebook och gilla Barnuppropets sida för att stödja arbetet för att minska intrauterin fosterdöd. Här är FB-sidan.
Bilden är från julaftonsmorgon. Stooor mage redan. Beror en del på att tarmarna är helt utspända. De står helt stilla. Varenda liten munsbit som åker ner stannar visst och växer till sprängningsgränsen. Det var lika besvärligt i graviditeten med Tusse.


Julaftonsfirande med min släkt och fina vänner!

Gott nytt år kära kära bloggläsare och vänner!

Del 1: Återblick första halvåret 2013 med bilder

Januari: jobb. Ett tag till på äldreboendet där jag hade svårt att känna mig tillfredsställd med mina arbetsuppgifter. Väldigt trevliga och fina arbetskamrater och ett ställe som välkomnade mig till Hälsingland.
Vi gjorde ett jympapass som vi sedan utförde två gånger i veckan under våren 2013. Många Trönöbor deltog!

En kamin fick komma på plats i stora salen.

Varmt och mysigt!


Februari: Jobb. 1177. Helt enkelt miserabelt. En miserabel arbetsplats. Den fungerade inte. Dessutom var det någon som försökte anmäla mig till patientnämnden efter att jag skrivit ett blogginlägg som de härledde till sekretessbrott. Patientnämnden sa att det inte var det men jag fick en lektion i att man måste avidentifiera tid och plats, inte bara person. Konstigt i alla fall att denna person hängde upp sig på det jag skrivit. Det var enbart skrivet av omtanke.
Blev sjukskriven från 1177 och sa upp mig omedelbart från den fasta tjänsten jag fått.
 Blev uppringd av en sjuksköterska i Socialpsykiatrin - Söderhamns kommun som absolut tyckte jag skulle söka jobb som sjuksköterska där!
Jag gjorde det och det blev
Gardinerna som mamma hjäpt oss sy kom på plats i stora salen.

Jympa för fullt i Trönöskolans jympasal.

Glada tapeter i hallen där alla gäster kommer in.

 Mars: Fick jobb i socialpsykiatrin. Superbra på alla sätt och vis. Fantastisk chef och härliga
arbetskamrater.  För första gången i mitt liv vågade jag ställa ett krav. Jag sa att jag ville gärna jobba där men att jag kunde enbart jobba 65 % då jag skulle ju starta ett sommarcafé under sommaren!
Det kravet godtogs utan problem! Fantastiskt, det går att få det man ber om!
27 mars, har invigning av Tuvalina i Trönödalen. Massa glada och entusiastiska personer kom hem till oss, till vår stora sal och invigde den tillsammans med oss!
Personalen på kyrkogården hade skottat upp en enorm hög framför Tusses grav då grannen skulle få vila i jorden bredvid. Det tog ett tag att ta sig ned till Tusses grav.

I mars hade vi våra allra första konferenser! Hudiksvalls sjukhus skulle här snart bjudas på lunch.
Efter lunchen började underhållningen och musiktävlingarna. Det var en underbar känsla att få göra sånt här i sitt eget hem! Gästerna blev glada, lekfulla och uppskattade det!


April: Äggdonationsstart. Började behandlingen inför äggdonationen. Steg 1: försätta sig i klimakteriet. Steg 2: knapra östrogen och steg 3 kolla med ultraljud att allt är ok. Samtidigt tittade jag mig länge i spegeln och kände sorg att mitt barn inte skulle få något från mina ögon. Vårt barn skulle komma från en helt annan kvinna, en främling.
Den 19 april skulle Tusse blivit 2 år. Vi åkte inte ned till Gävle och graven det datumet men tände vår lykta för honom vid Tusses minnesplats. Däremot åkte vi ned den 20 april och tittade till hans grav.
I april började också renoveringen av köket nere som skulle användas till Café- och konferensverksamhet.


Maj: Hela maj var fullkomligt överhettad av allt som hade med äggdonation och Åbo att göra. Vi åkte dit, kände tvivel och ångest och sen hopp igen. Parallellt med äggdonationen jobbade vi stenhårt med att förbereda inför vår caféstart den 1 juni. Graviditetstesten jävlades och visade svaga plus och det innebar att jag förmodligen blev biokemiskt gravid. Den sista maj, dagen innan invigningen av caféet så stod det tydligt att det inte blivit någon graviditet.
I början på maj var första året krokusen verkligen tog fart vid graven. Jag satte lökarna hösten 2011.
Utanför sjöfartsmuséet i Åbo finns en gigantisk prästkrage. Vid denna har vi tagit många foton och som alla andra flikiga blommor så blir den en symbol för vårt efterlängtade barn! 

Ruvardag 11 började testet bli starkare men helt plötsligt vände det ruvardag 13. Graviditeten kom av sig innan den ens börjat.



Visst kan man se ett plus?

Skylten är klar och snart även köket och invigningen av caféet hos Tuvalina i Trönödalen är snart här!


Juni:  Den 1 juni smällde det! Det var bara att bita ihop och öppna caféet. Det fanns inte en susning av tid att ens tänka på graviditeters vara eller icke vara under den dagen. Fullspäckat med folk! Väldigt väldigt lyckat! Kändes kul på många sätt! Fina vänner var här och hjälpte oss - TACK!

Populär räksallad!




Jag hann med att var med och sjunga och spela lite flöjt.

Fylld kyldisk!
Sommaren 2013 var fantastisk! Solig och varm. Vi hann med några besök till vårt favoritparadis vid havet.


Och ni mina bloggvänner, ni som läser det jag skriver. Ni fortsätter troget följa vår resa som är så blandad med sorg, förtvivlan, längtan och hopp! Ni är fantastiska! Ni är så kärleksfulla i era kommenterar. Det är något väldigt speciellt att få dela allt det här med er!

Fortsättning följer....