Hur mår jag egentligen?

Med risk nu att mina släktingar kommer vilja ställa in julfirandet hos oss så uttalar jag nu mig om mitt innersta mående. (OBS inget blir bättre av att jag sitter här helt själv eller med Krister, det är uppiggande med vänner och släkt).

Frågan är om man ska vara så här trött när man är gravid? Jag var inte det förra gången...Jag har sovit relativt bra i natt men efter att jag hade gått upp i morse så var jag tvungen att gå och lägga mig igen, tung i kroppen, gråt i själen, håglös och totalt orkeslös. Vår barnmorska säger att jag ska ta järntillskott efter vecka 24 först och sist vi var där så tog jag inget Hb men förra gången jag kände mig så här riktigt riktigt trött så tog vi ett Hb och det var inte speciellt lågt... Barnmorskan säger att man kan va så här trött när man är gravid, det är hormonerna förstår du!

 Jag klarade inte av att gå och jobba mina 50 % på jobbet idag, sms:ade min kollega och sa att jag var helt utslagen och därefter tänkte jag att lite solsken och en promenad säkert skulle göra susen... när jag kom hem så slocknade jag och sov två timmar. När jag vaknade så kände jag mig precis lika håglös, gråtmild och totalt utmattad. Orkar inte laga mat så jag har livnärt mig på gröt i dag fram tills nu då jag har stekt lite potatis och lyckades hitta lite salladsrester i kylskåpet, till det några prinskorvar som låg i frysen. Jag har i flera dagar längtat efter mammas stekta fläskkotletter och bara det att få vara hos mamma och bli rejält ompysslad... Visserligen var hon ju här nu några dagar i samband med att jag fyllde år och hon grejade en hel del här med... men fläskkotletterna uteblev...
Tur jag tar lite tillskott med Omega-3 bl.a för det verkar som att Flingan mest blir uppfödd på mannagrynsgröt och lite nyttigare gröt ibland, som idag, dinkelgröt. 

Tillslut sms:ade jag en vän och frågade om det var så här när hon var gravid med? Hur känns det att ha järnbrist, kan det vara det ändå? eller är det något annat, eller ska det helt enkelt vara så här? Hon ringde upp mig och jag snyftade fram mina stackars inre känslor och tankar.

Flingan verkar ju växa och må bra i alla fall, för rörelserna från henne/honom känns starkare och starkare för varje dag och det är ett gott tecken.

Kram från mig,

utmattad men lycklig och inser nu att jag behöver acceptera min trötthet.
Fram med mindfulnessövningarna som jag hittade häromdagen; mindfulness för gravida.

Vecka 22 (21+3) Vad gör socialstyrelsen i frågan kring "riktlinjer vid minskade fosterrörelser"?

Senaste dagarna har jag börjat känna fler och fler rörelser från Flingan och idag var det rejäla kickar! Det gör mig så fylld av glädje att känna dessa rörelser att jag kan sitta en hel dag och bara vara tacksam för dem och känna dem om och om igen, men alldeles lika oroad kan jag bli när jag inte känner några rörelser, för inom mig finns en automatiserad tanke: "snart blir det stilla" "Snart är Flingan död". Än är det för tidigt att räkna med kontinuerliga fosterrörelser varje dag men vad spelar förnuftiga tankar in när chocken en gång stämplat mitt inre?

Jag tänker dock köpa en bok/häfte, som nyligen kommit ut, kanske inte så mycket för att jag behöver kunskapen, utan mer för att det är intressant att Spädbarnsfonden har kommit ut med den och jag vill gärna se vad den innehåller. Boken som mer är ett häfte är skriven av professor Ingela Rådestad och heter "Mindfetalness - Det bästa för ditt ofödda barn" och finns att köpa på http://spadbarnsfonden.se/Article.asp. Jag tycker också om att köpa saker från Spädbarnsfonden för att stödja dem i deras arbete för att rädda fler ofödda barn till livet.
Vid en snabb googling hittade jag en resumé över boken: http://www.fodabarnbloggen.se/2013/07/19/mindfetalness-en-ny-bok/

Häromdagen ringde en reporter från TV4 i Växjö som jag hade kontakt med förra året, då när Socialstyrelsen gick ut och lovade att de skulle avsätta pengar och upprätta en projektgrupp för att arbeta fram ett bra underlag för riktlinjer vid minskade fosterrörelser, trodde vi, visar det sig nu. De har gjort upp en projektplan men frågan är om det ens kommer hända något 2014. Reportern undrade vad som händer i frågan och kanske är det dags nu att ta upp den igen och sätta luppen över vad Socialstyrelsen egentligen gör i frågan. Det visar sig att det inte alls kommer upprättas några nationella riktlinjer utan de väljer att kalla det vägledning och någon information kommer det inte satsas på, information för alla blivande föräldrar som det fortfarande finns risk för att de inom den öppna mödravården blir lugnad när de egentligen borde agera snabbt. Om Socialstyrelsen hade gått ut lika som de gjorde med kampanjen kring hur vi kan minska risken för plötslig spädbarnsdöd så skulle möjligheten att rädda fler ofödda barn ökas. Det finns nämligen fortfarande gravidtidningar som håller myten vid liv, myten om att barnet lugnar ned sig i slutet av graviditeten.Vad jag förstår så är det inom den öppna mödravården och till de blivande föräldrarna informationen om hur fosterrörelser ska kännas och hur ofta behöver nås ut.

Kampen fortsätter...

Små Flingbuffar

Känner dem. Det gör jag. Äntligen. Jag känner hur Flingan grejar runt lite och buffar och det är ljuvligt. Så enormt fantastiskt. 

Vi var till BM i måndags och hjärtslagen var då 156. Därefter var vi till Förlossningen och hade ett samtal med en barnmorska. Det var bra att få gå igenom förlossningen med Tusse och planera lite inför framtiden. Vi fick gå in i förlossningsrummet där vi var den 18-19 april 2011. De har bytt ut sängarna till väldigt moderna. Krister ser fram emot att slippa ligga på en skruv om han ska ligga bredvid mig. 

Det blev tårar blandat med en stark intensiv längtan. Tänk att få ligga där och få upp det där varma knytet på mitt nakna bröst! Tänk vilken fantastisk känsla!!

Kallelse där partnern lämnas utanför

Det kom ett brev från förlossningen och auroramottagningen. Brevet är enbart ställt till mig. Det står du, fyra gånger - aldrig ni. Bokat en tid till dig, Du är välkommen, anmäl dig, om Du inte kan komma... Partnern nämns inte på något ställe. Det verkar som att aurorabarnmorskan tror jag ska föda barn själv...

Krister hade en mycket mycket stor stor del i förlossningen med Tusse (Han agerade barnmorska, anser jag) och det är på grund av allt som hände under förlossningen vi nu vill träffa en aurorabarnmorska. Vi vill tala igenom det som hände och planera inför framtiden.

Läste i en gravidtidning att barnmorskorna numer arbetar för att inte utelämna partnern utan tvärtom göra allt för att ta med denne som en självklar del i allt innan och under förlossningen. För mig är det helt självklart att Krister ska vara med överallt. Det är några gånger han inte har varit med hos barnmorskan och det har berott på att han varit bortrest.

Jag tänker ta upp det här med henne.