Fosterrörelser

Igår när vi satt och åt middag tillsammans, jag och mina arbetskamrater så hände det! Det har ju hänt innan med men inte i närheten av det jag kände igår! Riktigt tydliga fosterrörelser. Tre buffar i livmodern. Tre underbara minibuffar. Jag fylldes av en obeskrivlig lycka. Just nu behöver jag inget annat än Kristers ständiga aldrig sinande kärlek och de små härliga buffarna! 

Tack JQ för tipset om blodbröd. Hittade inget som hette exakt det, men paltbröd hittade jag. Det är blod i det :-)

Jag tror att min idoga järnpåfyllnadskampanj gett resultat. Jag känner mig aningen piggare. 

Angående DNA på barnet så ser jag ingen anledning att vi skulle få betala det. Tror nog de gör det när Flingan fötts. Kan nog be dem ta blod från navelsträngen. 

Vickan, Flingan är ett superbt smeknamn men kanske svårt att använda om det blir en pojke... Men blir det en flicka finns det ju chans att hon får leva med det smeknamnet ett bra tag, ja :-) 

KUB - resultat (13+3) Förunderligt stort och känslosamt

Vår fina lilla Flinga. Vinkade och vinkade till mig som om hen försökte säga:
- Mamma, jag är här, du kan vara lugn, jag lever, tror du mig inte? Jag vinkar några extra gånger då så hoppas jag du inser det... Jag såg, jag tittade, jag fascinerades men jag kan inte riktigt uttrycka känslor märker jag. Det är för stort för att inse och för skört för att ta för givet.

Jag filmade några sekvenser och skickade till Krister. Flingan vinkade faktiskt flera gånger till sin pappa med. Förra gången vi gjorde KUB med Tusse hade vi en risk på 1/6052 vilket var väldigt väldigt bra för min ålder. Jag var då 39 år. Denna gång hade vi 1/803. Det är också bra för min ålder nu. Jag är ju snart 43 år. Det är en väldigt låg risk med andra ord att Flingan har någon kromosomavvikelse. 
Barnmorskan mätte till längden 76 mm och daterade Flingan till 13+3 idag precis som jag själv har räknat ut - exakt efter ägglossningen! Det är så oerhört att det blev så här, fattar ni? Det är mitt eget ägg som blivit lilla Flingan! Tusse kommer med största sannolikhet få ett helsyskon! 

Efteråt var jag så sugen på att köpa en liten body på affären. Jag klämde på det mjuka fina ekologiska materialet, det var en uggla på framsidan bl.a. och några till skogsdjur. Jag tittade lite till och drömde, men kände ändå tillslut att det är för tidigt. Jag tänker att vi kan vänta tills efter rutinultraljudet 25 nov.  




video

V 14 (13+2) KUB imorgon

Idag ringde de från sjukhuset i Gävle och sa att jag inte kan komma på KUB dit imorgon då Barnmorskan som gör KUB blivit sjuk. Jag skulle istället få komma på fredag men jag sa att det går nog inte eftersom det förmodligen är för sent att göra KUB då. Fostret ska ju inte vara längre än 84 mm. Då fixade hon en tid åt mig i Hudik istället vilket känns bra på många sätt.
Jag måste ju göra detta UL utan Krister eftersom han är bortrest. Det hade inneburit att jag skulle gått in på förlossningen själv och kanske till det UL-rum som vi var i när vi fick reda på att Tusses hjärta stannat. Jag är inte rädd för känslorna som skulle uppstå men jag hade gärna velat ha Krister med mig då. Därför känns det extra skönt att komma till Hudik nu, där är det liksom neutral mark.

Helt automatiskt inför alla UL vi gör så tänker jag mörka tankar,  tankarna poppar upp då och då. Handlar om att imorgon så kommer vi få se sanningen. Imorgon kommer det uppenbara visa sig att Flingans hjärta också stannat. Det touchar igenom mig, flera gånger under dagen och jag har så svårt att tänka då att det kommer gå bra. Jag förstår att de tankarna kommer. De är där och kommer och går. Jag får inte panik av dem men de finns där och de får finnas där också.

Det ska bli intressant att se vad mitt blodvärde ligger på nu. på morgnarna och kvällarna är jag så urlakad att jag inte kan tänka... inte göra något. Jag passar på att krypa ned i sängen och titta på en bra film.


v 13 (12+6) 2 och ett halvt år

Idag skulle Tusse blivit 2 1/2 år. Tänk om vi hade haft en 2 1/2 åring sprungit runt här med oss!!?? Och kanske hade ett syskon varit på väg... Ett levande syskon till en levande Tusse (som ju skulle hetat något annat om han levt). Nu kommer det förhoppningsvis bli så att Tusse får ett levande syskon till sin 3-årsdag!
Tusse och jag, alldeles efter hans födsel.

Det gula, ger hopp och nytt liv. Tusse kommer alltidvara förknippad med gula blommor! Jag hittade Penséen ute på gården idag. Den hade tre kompisar! Kraftfullt blommande 19 oktober! 











Idag har jag och Krister varit ute i skogen och vi hittade 2 kg trattkantareller på en halvtimme! Vi hade klätt på oss röda luvor för att synas i skogen så ingen jägare skulle ta miste på oss och ett djur (älg eller rådjur, som jagas nu skogarna).

 
Jag passade på att ha lite rött läppstift på mig också så älgarna skulle bli glada!

Ganska rund mage har jag för att vara i vecka 13!

I torsdags dog min kusin efter sviterna av en metastaserande cancer. Vi kommer alltid minnas henne när hon kom infarande till oss, till vår trädgård 7 dagar efter att Tusse fötts, med en hel papperskasse fylld med kanelbullar. Hon hade en enorm livslust och nyfikenhet på livet. Trots många svårigheter i livet så fann hon alltid en ny väg att gå! I söndags var vi hos henne där hon bodde på ett vilohem. Vi fick låna en gitarr av en personal så vi passade på att sjunga lite för henne och de andra som bodde på vilohemmet. Det blev mycket uppskattat. Jag är så glad att vi fick göra det innan hon försvann från oss här på jordelivet.

Blodfattig men lycklig och planering för framtiden

Sådär ja, nu har jag ätit tre skivor blodpudding, 25 ml blutsaft och några smörgåsar med messmör på - om någon dag hoppas jag på en liten kick av detta ut i blodet så kanske jag slipper äta järntabletter för om jag säger så, utan att gå in på för många detaljer så producerar jag redan kaninpluttar, så mer av den produkten behövs inte!

Jag har varit obeskrivligt trött idag och det där suget i magen är här igen. Har börjat knapra omeprazol igen OCH tar det en halvtimme innan frukost men det har inte börjat hjälpa än i alla fall. Jag var så trött idag att mina arbetskamrater ansåg att jag såg mer död än levande ut där jag låg i soffan i personalrummet. Jag tittade upp och log och bara nickade. Önskade att jag låg i min älskade makes armar och  bara sov sött. Jag har ändå haft en bra dag på jobbet. Fått mycket gjort! Väl hemma har jag städat lite bland krukorna ute för jag hörde rykte om att det skulle komma snö men det verkar som det togs tillbaka. Men nu efter blodpuddingsintaget är jag färdig för sängen... hm. Kanske lite väl tidigt att gå och lägga sig 18.30?

Planering inför framtiden:

Nästa vecka kommer vi få göra KUB, närmare bestämt den 23 oktober. Jag kommer åka själv på det eftersom Krister turnerar i Skåne nästa vecka. Därefter kan vi om vi vill få komma till Spec MVC i mitten på november för en extra UL-koll och för andra ev. undringar. Den 25 november ska vi få göra RUL (RutinUltraLjud)  och därefter får vi göra TUL (TillväxtUltraLjud) med notchUL från vecka 24 i graviditeten, där man genomlyser moderkaka och navelsträng för att se så att blodflödet fungerar bra. Även om det ser bra ut då kommer vi få fortsatt kontakt med spec MVC  och göra kontinuerliga tillväxtultraljud och jag behöver bara säga till min barnmorska så ordnar hon en tid åt oss där och vi kan få träffa samma läkare som vi hade som konstaterade att Tusse var död och som följde oss efteråt om vi vill. Å andra sidan tycker jag att hon vi träffade igår var fantastiskt professionell med så det känns som vi är i trygga händer. Förlossningen kommer sättas gång i slutet av v 37 eller i början på v 38. Alltså någonstans runt 4 - 13 april!

Så jag fortsätter att glädjas. Det är ofattbart att detta hänt! Vår lilla Flinga är nog mitt genetiska och om hen inte är det så kommer jag inte bli besviken. Om hen är från donatorn, som svar på en fråga som någon ställde, så har hen rätt att få träffa sin genetiska mamma när hen fyllt 18.

Precis som någon också skrev här så fint och ödmjukt så är det ju exakt så att jag kommer bli biologisk mamma oavsett om Flingan är från mitt genetiska arv eller från donatorns arv. Det är viktigt att tänka på!!

Ni är så gulliga att ni skriver så fint till mig!! TACK!

Kramar till er alla!

Rosen Ingrid Bergman har kupats och fått lite ris runt sin rot. Två knoppar är på väg trots att vintern snart är här!

UL - tidsbestämning

Egentligen lät det på läkaren som att det var onödigt att göra en mätning av fostret  då hon litade på de två senaste mätningarna. För henne verkade det uppenbart att Flingan kommit till på min ägglossningsdag. Hon räknade och höll med om att våra antaganden troligen var korrekta. Men sen gjorde hon en noggrann mätning ändå och Krister filmade Flingans akrobatiska dans! Det var så fantastiskt!

Å andra sidan sa hon att det inte spelade någon roll då hon ansåg vi kunde få göra KUb-UL i alla fall. Oavsett vems ägg det är.
Tidsbestämningen av fostret är viktigt för att kunna göra KUB innan v 13+6 löpt ut. 
Hon daterade Flingan 12+2 idag precis som vi räknat hela tiden.

Då blir det KUB nästa vecka och vi gjorde även en planering inför framtiden. Berättar mer om det i nästa inlägg. 

Vi kommer naturligtvis göra DNA-test när Flingan kommer ut för hennes/hans skull som har rätt att veta vem som är den genetiska mamman. 

Konstigt är dock att jag känner rörelser för moderkakan ligger i framvägg  men jag är säker på att det är lilla Flingans ivriga rörelser jag känt. Oj oj vad Hen sträckte ut och krumbuktade! När vi kom ut sken jag inombords av lycka. 

Tänk att jag vågar tro på detta? Jag gör ju det. Jag tänker att vi kommer få ett levande barn! 

Musse måste flytta V 13 (12+1)

Krister går runt med en sån där plastlåda som det kommer godis i till affären, föser omkring lådor, papperskorgar och stolar och samtidigt pratar han snällt med en mus som bott i vårt hus i tre dygn. Den är livrädd vid det här laget men jakten fortsätter. Krister ger sig inte förrän musen är ute ur vårt hus men den ska vara levande!

- Den är så söt, så man smäller av, säger Krister med lådan i den ena handen och lådans lock i den andra och fortsätter sen, nu så lilla Musse, ska du få komma ut härifrån, men vart har du nu tagit vägen? Krister fortsätter hitta lösningar för att få in Musse i ett hörn så den lilla sen snällt kan stiga ombord i plastlådan. Där i hörnet hittar han en övergiven smörgåsbit som musen hittat på något delikat ställe.

Musjakt tar sin lilla tid. Igår försökte vi gillra en fälla med en annan godisplatslåda. Vi la en bit ost i lådan och i mitten av lådan satte vi en liten pinne. Det var min idé. Jag tänkte att när musen hoppar i lådan för att ta osten så kommer han komma åt pinnen och locket kommer ramla ned och vips så hade vi honom där. Men tji, fick vi. På morgonen hittade vi lådans lock fortfarande fint uppställd med den lilla pinnen. Osten var minsann borta och musen likaså... jakten fortsätter...

Nu lite graviditetssnack: Jag känner Flingan röra sig!! Jo jag gör faktiskt det. Små små rörelser, nästan varje dag. Det är en fantastisk upplevelse!
När jag var hos barnmorskan häromdagen hade jag ett blodvärde på 131. Det är bra. Med Tusse hade jag alltid ett blodvärde på 145 och det gick aldrig ned. Blodvärdet ska gå ned när man är gravid. Jag tycker det är bra. Men trött är jag. Kanske för att jag är van att alltid ha ett så extremt bra blodvärde eller snarare är det så att för mig är 15 enheter ned en stor skillnad mot för vad jag är van vid.
Igår när jag tog en promenad kände jag en slags bäckenbottenspåverkan, som om underlivet skulle gå åt två håll... Skumt men det gick över idag, ganska så mycket i alla fall.

Hörrni, förlåt att jag inte svarar på era kommentarer. Jag är jätteglad att ni skriver men jag jobbar på dagarna och när jag kommer hem så har jag knappt ork till mer än att äta... och nu ska jag sova. Fortsätt gärna läsa min blogg och häng med...

Godnatt, alla fina! I morgon blir det UL igen. Lilla Flingan, hoppas få se dig så levande igen imorgon och att vi får besked från läkaren vad hon tror.  Var det mitt eget ägg som fick fäste eller inte... frågan är om hon kan matte bättre än de andra läkarna...I morgon kl 14 är det dags!

Ljus i mörkret

Som T skrev; i mörkret finns också ljuset och ljuset just nu är att vi såg en livfull liten krabat där inne.  Hen sög på tummen, vinkade, snurrade runt och vilken läkare!! Så oerhört psykologisk och pedagogisk. Han tog gott om tid på sig. Berättade och visade och visade. Vände och vred på apparaten. Pratade med lilla Flingan. Och Flingan rörde sig som bara den.  Han gjorde VUL och vanligt UL. Han mätte huvudet och det var exakt så stort som det ska vara i v 11+4! 

Vi är så fantastiskt lättade. Just nu lever Flingan för fullt!

Blödningen som jag har kommer från livmodertappen. Den är känslig. Blodet kommer inte inifrån livmodern utan är en ytlig blödning. Fragmin och Trombyl gör blodet mer lättflytande. 

Tack alla ni fina för era uppmuntrande ord och för att ni delar med er av era erfarenheter. Det betyder jättemycket. 

Världen på mina axlar

Helt plötsligt så kommer ett mörker till mig. Jag dras till rubriker som handlar om död, sjukdom, övergrepp och misshandel. Jag sörjer världens elände och helt plötsligt känns det som att världen bara innehåller elände. 

Att vår lilla Flingas hjärta kanske slutat slå känns som något mycket litet i det stora eländet. 

Vi ska snart gå in till ett väntrum. Kanske runt 13.30 vet vi om Flingan fortfarande lever. Jag försöker säga tror jag att det finns för lite glädje just nu och det är som att jag tror att jag ska engagera mig i all världens orättvisa och känner dåligt samvete om jag inte gör det. 

UL inbokat igen

Jag ringde gyn och fick en tid i morgon kl 13. De har gravidmottagning där på torsdagar verkar det som och då är det liksom drop in. Många är där för just blödningar i tidig graviditet och de kollar också om man har en infektion och var blödningen kommer ifrån.

Jag tog inget progesteron igår kväll. Enligt Åbokliniken skall jag sluta med det idag och idag är blödningen lite mer och sådär som det kan se ut vid mens nästan. Det kan vara så mycket det beror på. Det kan bero på sköra slemhinnor, det kan vara en så kallad genombrottsblödning, alltså en blödning man får när man egentligen skulle haft sin mens, det kan ökas på i och med att jag tar Trombyl och fragmin, det kan vara ett begynnande missfall...

Nu är det frågan om jag ska ta progesteron ikväll igen... jag kanske behöver det då eller så är det redan kört och då är det ju ingen mening med att ta det. Usch. Känner mig ganska nere nu. Vi var till barnmorskan. Fått tid hos en läkare nästa vecka då vi kan planera framtiden och vi har fått tid för RUL. Tog blodprover och blodtryck, vikt m.m. Men oron håller nu sitt grepp om mig tills i morgon kl 13 då vi förhoppningsvis får se Flingan leva.

Specialistmödravård??

Tack för era kommentarer. Jag tror inte jag har svamp. För det har jag haft mycket och vet hur det känns. Jag fick ju dessutom det efter antibiotikakuren nu sist och har behandlat med canesten.

Jag känner mig lite ledsen över att vi inte fått någon läkartid på spec MVC än trots det är v 12. Fertilitetsmottagningen sa första gången att vi skulle gå hos dem i första trimestern och sen få komma till Spec MVC i andra trimestern. Det var den första läkaren vi träffade som sa så. Nu andra gången vi var dit träffade vi en annan läkare och då lät det helt annorlunda. På henne lät det inte alls som att vi skulle planera så mycket utan till spec MVC skulle vi få komma någon gång sen... sen... löst.... hängande och inte bra bemötande från henne. Jag ringde sen BM och fick en tidigare tid för inskrivning. Det är väl det  minsta vi kan få. Tid för inskrivning lite tidigare, kontakt med läkare tidigare, en plan, eller hur? Jag tycker också det känns sent med inskrivning i dag, 11+3. Med Tusse blev vi inskrivna fortare, V 9 tror jag till och med. Nu när vi verkligen behöver en kontakt så dras det ut så här??

Ni som varit i kontakt med specialist Mödravården under er graviditet, när fick ni komma dit? Hur var er plan upplagd? Hur ofta träffade ni en läkare? Hur ofta gjordes UL?


V 12 (11+2)

Är orolig idag. Trött och lätt till gråt. Trappat ned progesteronet och hoppades att blödningarna skulle avta men det gör de inte. Det verkar som det kommer från slemhinnorna. Det rinner inte på något sätt. Nej. Det kommer på pappret när jag torkar. Dessutom stinker det från mitt underliv... Vad kan det va?

Imorgon ska vi till Barnmorskan för inskrivning. Jag hoppas hon kan ringa en läkare och få en tid åt oss snart för vi behöver någon att planera med nu, känner jag. Inte hänga löst i intet bara. Jag skulle önska hon kan göra en vaginal undersökning med och se om blödningarna kommer från slemhinnorna, det borde väl hon kunna göra, eller tror ni att hon tycker det är för svårt att avgöra och vill lämpa över det till en läkare?

Tillägg kl 21.50. 

Tanken är att barnmorskan ska ringa spec MVC och ordna en läkartid åt oss men som det känns nu så måste vi nog ringa sjukhuset i morgon och få en akuttid. Det känns lite knasigt på ett sätt för vi ska ju skriva in oss först innan vi kan komma till spec MVC... synd att tiden hos BM är på eftermiddagen...

V 11 (10+6)

Jag håller vardagen i mina händer. Tappar inte utan styr mig framåt, parerar, sover bra de flesta nätter och jobbar mycket. Det är därför jag inte uppdaterat här på länge. 

När vi var i Italien fick jag för mig att jag hade fått UVI så vi begav oss till en läkare. En lång korridor, en fredagskväll, en dörr på glänt och en kvinna som satt där med ett stetoskop framför sig läsandes en bok. Hennes arbetsbelastning verkade föga betungande. Med tre ord på italienska (hon förstod knappt ett ord engelska) fick jag fram mitt budskap och hon skrev genast ut antibiotika. Några urintester gjordes inte där. 

Efter ytterligare några funderingar och försök att få göra ett urintest dagen efter började jag äta antibiotikan vilket sen gjorde att jag fick en svampinfektion som ett brev på posten. 

Jag tar 75 mg Trombyl och 5000 ie Fragmin dagligen vilket nu tillsammans med sköra slemhinnor (svampinfektion och progesteron och gravidsymtom) gjort att jag blöder lätt från underlivet. Inte några stora mängder alls men det är rosa/rött på pappret varje dag de senaste dagarna. 

Enligt kliniken i Åbo ska jag sluta med progesteron och progynon den 9 oktober,alltså på onsdag. Jag tänker att jag börjar trappa ned det och slutar om en vecka cirka. Det ska bli skönt att sluta med det eftersom applikatorn till progesteronet är hård och förmodligen orsakar mer blödning. 

Nu har jag börjat blöda näsblod också, hej och hå. Det gäller att jag är försiktig med kärlen nu... 

Jag vill hoppas och tro att Flingan lever men under vissa nätter mal obehagliga tankar genom mitt huvud. Jag tycker jag haft mer molvärk i magen senaste dagarna med men det kanske inte är konstigt eftersom fostret ska ju växa till dubbel storlek nu på tre veckor!

Jag har annars inte mycket graviditetssymtom förutom att min mage ser ut som om den är i vecka 30 redan... Har gått upp mycket i vikt redan. Den värsta hungerkänslan har lagt sig men det är på tok för mycket kakor, bullar och tårtor i min omgivning. 

Jag är orolig för att inte bli lyssnad till. Bra bemötande i vården är så oerhört viktigt. Jag ska nog doktorera på det. 
På onsdag ska vi på inskrivning hos barnmorskan.