Huvudet ner!

Åh finaste lilla Flingan har lagt sig tillrätta med huvet ned nu. Hoppas det är ett läge hon kommer stanna kvar i. Barnmorskan sa att hon kände huvudet nedtill och att det var rörligt. Därefter kollade hon med ultraljud och mycket riktigt så hade Flingan vänt sig rätt. En otrolig lättnad spred sig inom oss!

Käraste fina unge. Ligg nu kvar där är du snäll. 

Vi längtar så efter dig vårt älskade barn. Tusses efterlängtade syskon! Kanske är det bara två veckor kvar nu. Kanske är livmodertappen på väg att mogna redan nästa vecka i v 36, vi ska till en läkare då. Men det kanske är att hoppas för mycket. Vi har en tid inbokad i V 37 för att göra en vaginal undersökning och ställningstagande om induktion.

 Vi blev så glada så vi sjöng Flingsången!!

v 35 (34+5) Livliga rörelser - annorlunda känsla

Idag har Flingan rört sig nästan hela dagen med korta pauser. Tror att hon ägnade hela föregående natt till sömn. Det har hänt något i magen idag men kan inte riktigt sätta fingret på vad. Jag känner sparkar upptill igen! Kanske har hon redan vänt sig om vi har tur. Dessutom har det varit en enorm aktivitet idag som sagt, vilket jag inte känt de senaste dagarna alls på samma sätt. Idag känns det också lite lättare att andas. Framförallt känns det lättare att äta. Jag kunde äta mycket till kvällsmat utan att få svimningskänslor efteråt. Det har ju varit så hela graviditeten, att så fort jag ätit något så trycker det antingen på aorta eller vena cava så jag har knappt kunnat sitta efteråt, ibland knappt kunnat stå. Det har varit en plåga två timmar efter maten och varje gång så har jag förbannat mig själv för att ha ätit för mycket men jag är ju hungrig samtidigt och längtar efter mat. Idag är det som att magen sjunkit lite (eller så är det bara inbillning).

På onsdag får vi se hur det står till. I och för sig kan hon ju hinna vända sig en gång till. Jag fick nämligen reda på igår att barnmorskan här på barnmorskemottagningen har en UL-apparat där de kan titta hur barnet ligger.

Som ni lägger märke till så skriver jag hon nu. Vi är ganska säkra på att det är en hon men helt säker kan vi ju inte vara då ingen läkare sagt med 100 % att det är en flicka. Å andra sidan kan de säga något med 100 % övertygelse också men så visar det sig att det ändå att det är motsatsen! På de UL-bilder vi sett så drar vi den slutsatsen. Om det är en pojke så blir ju det en glad överraskning!

Tack för era fina kommentarer! De ger mig hopp! Kram från mig till er alla!

V 35 (34+3) Tvärläge

Har känt att något inträffat i livmodern då jag upplevt mindre och annorlunda fosterrörelser. Inga fötter uppe vid bröstkorgen... Mycket riktigt så har Flingan vridit sig och ligger just nu i tvärläge. Någon med erfarenhet av det? Har bebisen sen vänt sig rätt eller ska vi räkna med att det blir snitt nu?

Efter UL så var jag och åt lunch med min syster på ett supermysigt ställe i Gävle och där träffade jag en kvinna som är barnmorska som jag känner till genom Krister. Hon lugnade mig mycket där i stunden, eftersom vi inte hann prata så mycket med läkaren om vad det innebär att bebisen ligger i tvärläge egentligen. Men hon som sagt, sa att det finns stor chans att hon vänder tillbaka med huvudet nedåt så som hon faktiskt låg förra veckan. Frågan är bara när hon gör det. Jag vill helst inte vänta till vecka 38.

Ny koll om två veckor. Lilla kära finaste Flingan, vänd dig rätt! Jag vill föda dig vaginalt!!

Nedan en bild som togs i lördags av Kristers systerdotter, mycket skicklig fotograf vid namn Tezz Pettersson. 

Lycka över ett fint sovrum

Äntligen är vårt sovrum färdigrustat. Tyvärr hittade jag ingen riktigt bra förebild men de här nere får duga. Ni får säkert en uppfattning om hur det såg ut innan på den översta bilden. Allt har bytts ut, golv, tak och väggarna har målats. Klädskåp har satts in istället för risiga öppna garderober som bara var ett provisorium och sängen har fått gavlar som den inte hade tidigare. Det är så fantastiskt att gå in där och se allt vackert och den ordning som nu blivit där!

När Flingan är född ska vi sätta ihop spjälsängen som ska stå bredvid min sovsida. Vi vill vänta med att sätta ihop den, det var så smärtsamt förra gången med vår finbäddade säng som stod och väntade på Tusse med alla gosedjur och sen minns jag hur jag efter vi kommit hem utan Tusse stod på huvudet ner i spjälsängen och grät.

Min förkylning och hostan har nästan helt gett med sig. Förmodligen hjälper mina vitaminpulver mig fint att hålla uppe mitt motstånd och gör att jag får en frisk kropp trots att graviditeten kräver sitt hela tiden, förstås. Känns bra. Ska försöka komma iväg till sista vattengympapasset ikväll.

Flingan rör sig mycket för det mesta, ska jag säga. Det är inte mycket logik och dygnsrytm som kan göra mig lugn direkt då hon ena natten kan röra sig intensivt för att den andra natten inte röra sig alls (eller åtminstone så känner inte jag det i alla fall). Då rör hon sig mycket på dagen istället. Det är det jag menar, det hade varit störtomöjligt att varje dag tre gånger räkna fosterrörelser på vår lillFlinga. Det man måste göra är att när bebisen är vaken räkna rörelser och känna in kvaliteten på dem. Det är verkligen en konst att vara gravid och ha koll på hur barnet mår i magen.

I morgon ska vi till förlossningen igen för Ultraljud och samtal om den stundande förlossningen och igångsättningen.

Och K, du som nyligen fått ditt lilla barn (som även förlorat ett barn) jag har inte ännu hört av mig till dig, hoppas du läser detta, då jag är så glad för din skull att du nu har ditt barn hos dig! Stor Grattiskram!!


v 34 (33+2) sjuk

Jag tror inte jag varit så här sjuk sen sommaren 2010 då jag fick någon rejäl tarminfektion så CRP:t rusade upp ganska högt men nu, att vara höggravid och ha rethosta är nog bland den värsta kombinationer man kan råka ut för. Jag har nu varit sjuk i en vecka. I natt var den värsta natten då jag hostade ihållande hela natten tror jag. Trots att jag tog några ml Cocilliana och trots hinkvis med honungsvatten. Tillslut tog jag 7,5 ml Cocilliana och somnade en stund på morgontimmarna.

Det är läskigt att ta Cocilliana eftersom det påverkar Flingan med. Hon blir mycket lugnare så natten till måndagen var vi tvungna att åka till förlossningen för att kolla att allt stod rätt till med henne. Det gjorde det. Men frågan är vad som är bäst, man måste väga fördelarna med nackdelarna. Att jag inte får sova är ju inte heller bra så inatt ska jag ta en rejäl dos innan jag förhoppningsvis somnar några timmar.

Inatt var också första natten vi sov i vårt nyrustade sovrum och det var fantastiskt. Nu är det bara lite småfix kvar sen har vi ett praktiskt och vackert nytt sovrum!

Varje dag tar vi en kort promenad jag och Krister till koghagen bredvid där en ko nyligen fått en kalv. Kalven ser lite klen ut så vi hoppas varje dag att den ska ha rest sig upp för att dia sin mamma. Den är säkert en vecka gammal och nån mat har den säkert fått i sig annars skulle väl den inte leva vid det här laget. Känner enorma moderskänslor för kalven. Vill gå dit och hjälpa den överleva!

Det är skönt att ta en kort promenad i solen och hålla Krister i handen för att sedan gå in och vila igen.


Vår älskade bebis i profil

Igår var det dags för TUL igen, tillväxtultraljud. Flingan är ca 8 % större en genomsnittet för vecka 32 så hon får bra med näring och det fanns gott om fostervatten. Flödet i navelsträngen var också helt utan anmärkning. Vi var så lättade och glada. På slutet av undersökning så fick läkaren till en fantastisk profilbild på Flingan. Hon ligger nedåt med huvudet och snuttar lite med munnen och ser väldigt förnöjd ut.
Se film nedan - går endast att se i datorn verkar det som.


Vi träffade vår favoritläkare och trots att det var lite ont om tid så kände vi oss så väl omhändertagna.
Nästa gång vi ska dit blir om tre veckor för en rutinkoll/TUL och därefter ska vi dit om två veckor för planering av dag och igångsättning. Vi frågade vad det är som styr att man sätts igång i vecka 37 eller 38 och läkaren menade att det har egentligen inte så stor betydelse mer än att varje kvinna har en biologisk klocka när förlossningen brukar starta. Tusse föddes i vecka 39+3 och runt vecka 38 - 39 är nog min livmodertapp redo. Hon sa också att jag har alla förutsättningar för att det ska bli en bra vaginal förlossning men att det är något högre %-antal där det blir kejsarsnitt när man sätts igång än i vanliga fall, när förlossningen startar naturligt.

Nästa gång ska vi ta med oss frågor som vi vill ställa om förlossningen och igångsättningen.

Igår kväll blev jag förkyld och ont i halsen och idag är jag ganska risig, orkar bara gå mellan soffan och köket. Sitter en stund i soffan tills jag får för ont i rumpan och sen rör jag lite på mig igen. Men Flingan sparkar i alla fall och står i så jag känner mig lugn på det planet.

Kram till er alla fina bloggläsare!!