Tro Inte

Inför den stora dagen i morgon så vill jag dela med mig av vår vän Urban Dahlenlunds sångtext "Tro inte". Den skrev han samma dag som Tusse begravdes. Texten beskriver så väl Kristers & min kärlek:
Tro inte

Tro inte att jag sover
Jag släcker lampan, men jag kan se ut
Tro inte att jag skrattar
Jag har min mask, och där ser dom ingenting.
Tro inte att jag glömmer
Ditt ansikte, din hand och lena hud.
Tro inte att hjärtat kallnar.
Jag håller det varmt, och blodet rusar snart igen.

Du har min ring, och vet du, jag har din.
Sen kan det storma, det gör oss ingenting.
Det blinkar till.
Det blir som det vill.

Tro inte att jag tvivlar.
Kärlek övervinner allt.
Tro inte hjärtat stannar.
Går bara i vila ibland och samlar kraft.
Tro inte att jag fryser.
Vi har det varmt här, fast det blåser kallt.
Tro inte att du är ensam.
Vi är det finaste vi haft.

Du har min ring, och vet du, jag har din.
Sen kan det storma, det gör oss ingenting.
Det blinkar till.
Det blir som det vill. 






osynlig sorg

Den fortsätter. Sorgen. Säger det då och då. Ibland inte alls och ibland så påtaglig. Kära älskade son, kommer du någonsin få ett syskon?

Bland förberedelser inför bröllop låter den mig inte vara ifred. Sorgen låter sig inte hindras. Jag är varm och svettas konstigt.  Svag i benen ibland, yr och trött. Jag kan inte låta bli att undra om det är något allvarligt fel? Inget är ju egentligen annorlunda nu än för ett år sedan.

Ändå ser jag fram emot bröllopet. Lagar just nu ett gäng pajer till buffébordet.

I fredags åkte vi till Ångermanland för att fira vår vän som fyllde år. Det kändes mycket angeläget att få göra det. Hon betyder så mycket. Vi slet oss bort ur fixandet här och kom överens med oss själva att det är bra att ta en paus och ibland är det viktigt att tänka igenom vad som är viktigt och vilka som är viktiga i sin omgivning. Det gäller att påminna sig och förstå innebörden att ingenting är så viktigt och måste göras här så att det inte går att åka till bästa vännen och fira hennes födelsedag. 


avstånd och glädje

På avstånd hörs diskmaskinens susande arbete. För första gången i mitt liv har jag en alldeles egen diskmaskin! (Ja, vi delar ju på den förstås, jag och Krister) men det är vår!! Det tog ett tag att få den på plats, med droppande kopplingar, ostyriga slangar som inte räckte och luckan som inte var rätt, men nu är den på plats och den diskar just i denna stund.

På avstånd hör jag också Krister spela på pianot som står i den stora salen. Det är en trevlig akustik som når upp till mig här i köket.

Jag känner också ett avstånd till det sorgliga just nu. Kanske har akupunkturen hjälpt mig med att få en behaglig distans till saker och ting. 

En till sak som hjälpt mig att få glädje in i livet var den fantastiska möhippan mina vänner ordnade för mig i lördags. Mer rörd än så kan jag nog inte bli. De fick mig att känna mig levande och glad och mycket mycket omtyckt! Jag kunde väl aldrig ana att de skulle dyka upp här i Trönö bland hyllorna på ICA och sjunga för mig! Hela kvällen hade de gjort ett fantastiskt program där mitt ego fick suga åt sig all deras kärlek. Kärlek var det till fullo! Nu ser jag fram emot bröllopet!

Pom poms har det också blivit, tillverkade tillsammans med fina Trönövänner!

Livet vill fram

Livet värker i oss. Krister sa idag att han hoppas snart vi kan börja leva igen. Han sa det efter jag sagt att jag önskade så vi slapp gå igenom allt det här.

Läste sen ett blogginlägg och det var så fint det som bloggvännens man gör. Det påminde mig om så mycket. Hennes man har satt upp på kylskåpet en lapp där det står: Vad är viktigt? Han ställer fram hennes vitaminer till henne på morgonen och har gjort en liten lagom plan över hur de kan ta hand om sig på bästa sätt inför nästa äggdonationsförsök. Vad är viktigt?

Min massör frågade mig häromdagen vad jag skulle tycka om att göra, om någon skulle få för sig att göra en möhippa för mig. Vad skulle du tycka va kul? Så frågade hon. Och jag insåg att jag inte visste något svar. Tillslut kom jag fram till det. Jag vill leka! Jag vill leka massa lekar! Skratta och göra prestigelösa flamsiga skojiga saker. Det är bara för strävsamt det här just nu, (idag känns det ju så).

Nu vill jag börja samla på lekar. Kom med tips!


Sorg går inte att mäta i tid

Idag är det en sån dag då orken sinar igen och oron tar över. Livet liksom rinner mig ur händerna och kontrollbehovet tar över. Kväver lusten att resa sig upp, lägger sordin på kraften i att ta ansvar över sitt eget liv och inte hjälplöst sitta och ropa på hjälp. Mitt tålamod tog nästan slut idag som var dagens sista dag på jobbet, innan semestern. Ibland känner jag att jag vill skrika till de patienter som finns där: "Du får ta hand om ditt liv själv! Jag har full sjå att ta hand om mitt!"

Idag var en sån dag. Ni vet alla har olika dagar. Visst är det så.

Sen kommer gråten, efter att ha insett ett tag att jag hållit mig uppe länge idag och mungiporna känns som de glidit ned. Jag börjar tänka att jag nog är en sån där gnällig människa som aldrig är nöjd med något och efter ett tag, när gråten kommer förstår jag att det inte är så. Jag är inte en sur och bitter person. Jag är inte gnällig utan väldigt ledsen bara och det finns fortfarande starka skäl för att vara det. Det är det som är sorg.

Förberedelser

Förberedelserna pågår för fullt i vårt hem. Stora salen ska få lampor, hallen ska fixas till och köket nere ska få två stora kylskåp och arbetsbänkarna ska städas. Där ska snart lagas mat för 120 personer! Gården ska fixas till, så att stolar och bord kan få stå på någorlunda jämn mark och i tvättstugan ska det bli diskrum. I uthuset ska det bli sovloft men logementskänsla. Åtta sängar ska upp som skänkts från traktens allt i allo fixare, en man som kan allt, verkar det som. Sängarna kommer ursprungligen från ett regemente. Vårt kök uppe har också fått ett hål i väggen. Se bilder nedan!

Det som händer med mig är att jag har fortsatt matthetskänsla och även nu svettningar nattetid. Jag är inte bara utmattad på grund av den psykiska stressen utan något har skett i min kropp så det blivit obalans. Kanske är det DHEA:t (prasteron) som gör att min kropp har fått en hormonchock!
Så pass väl känner jag min kropp att jag förstår att det är något kemiskt som händer. Min läkare säger att jag är deprimerad... hm... höll med om det när jag satt där, men tror ändå inte att jag är det. Detta är snarare något kemiskt. Ska träffa henne igen på måndag.

Idag när jag kom hem från jobbet sov jag tre timmar! Nu hoppas jag att jag kan somna igen då jag snart ska upp igen. Sista passet i morgon innan semestern eller sjukskrivning (vilket det kanske blir).

Här kommer lite foton från allt arbete min älskade Krister har utfört senaste tiden:

Här är den 70 kvm stora salen innan ommålningen. Blåa iskalla väggar.

Nu har salen fått vitt tak (nästan i alla fall, färgen bet inte trots Krister stod med färgsprutan 4 gånger...) Väggarna är lite svagt varma av ockra i det vita.

Här är väggen i köket på väg att få ett hål. Nu kan vi gå genom båda lägenheterna vilket kommer innebära att vi får möjlighet till att installera en diskmaskin på andra sidan.

Japp, så här ser det ut nu!

Det börjar närma sig

Först vill jag tacka er alla för kommentarerna. Så skönt att se att ni finns där!

Det börjar närma sig. Snart ska vi gifta oss. Det är tre veckor kvar!

Tänk, för bara 2 1/2 år sedan så kunde jag inte drömma om att jag skulle få vara med om ett bröllop. Mitt eget dessutom ;-) Jag har alltid varit singel så gott som. Har jag haft en relation så har jag i alla fall varit singel för relationen har inte varit tillförlitlig. Jag har hittills endast haft relationer med män som inte älskat mig - det vet jag med bestämdhet nu. För 2 1/2 år sedan kämpade jag med mitt liv. Ett tag kämpade jag med att överleva och nu så här när jag tittar i backspegeln så känns det så märkligt att jag då och innan i mitt liv alltid haft så svårt att hantera mina känslor och tankar.

Då för 2 1/2 år sedan kravlade jag på djupet av en brunn, i ett mörker som jag aldrig trodde jag skulle kunna ta mig upp ur. Jag sökte hjälp och provade olika sorters mediciner för att tämja ångesten som slet i mig. Jag vaknade på morgonen med en ångest som skrek åt mig att inte leva vidare. Jag tvingade mig upp och levde ändå vidare. Jag tvingade mig ut på en promenad på morgonen. Hade jag tur så släppte ångesten framåt eftermiddagen. Sakta men säkert mycket tack vare Åsa som jag då bodde hos så började jag hitta tillbaka till ljuset och livet och så en dag så stod han där eller snarare var det jag som stod där, framför honom och han stod i mitten. Musiken började och min kropp började nyfiket och glatt att röra på sig efter de instruerande rörelserna som kom från mitten. Där i mitten stod Krister och var Friskis-Svettis ledare.

Mitt liv hade redan innan det mötet börjat anta nya former. Jag hade börjat förstå ett och annat med mig själv och hur jag skulle handskas med min ångest. Kärleken till Krister gjorde att jag växte ännu mer och livet fick plötsligt en helt annan mening. Nu förstår jag att meningen började ändå med mig själv då jag i början på april fick en fin lägenhet i Gävle och för första gången i mitt liv kände jag mig hemma både i mig själv och i mitt hem. När jag sedan träffade Krister så kände jag mig så fri. Jag läste boken av Byron Katie "Behöver jag din kärlek" och resonerade med den och praktiserade den tillsammans med min fina vän Åsa. Vi vände och vred på resonemangen och tillslut kände jag mig så fri, så fri att kärleken strömmade till mig!

En månad innan jag stod där på Friskis och såg honom så hade jag gjort en önskelista på min önskeman och jag kan säga att Krister stämmer in på varenda punkt på den listan. Jag ska se om jag hittar den någonstans...

Nedan en låt som stämmer så väl in:


Kortis

Vill bara berätta att jag finns kvar. Däremot finns det flera av er läsare som jag undrar om ni finns kvar och hur det gått för er? En Theresa som skrev mycket ett tag, hon gjorde också IVF och blev gravid i februari. Hur har det gått för dig? Har du gett upp bloggvärlden?

Alla ni andra som läser, ni är så värdefulla, glöm inte bort det!

Idag skiner solen för fullt. Min sinnesstämning är lika med PMS. Ska jobba idag efter att ha varit sjukskriven en vecka. Min armar känns tunga.

Saknar Tusse så. Det blir extra när jag träffar min familj, då fattas Tusse mer. Han skulle varit med igår och firat sin kusin som tog studenten. Inte var Krister med heller så jag kände mig riktigt halv (egentligen 1/3) även om studentfirandet var underbart arrangerat med fantastisk mat och fina gulliga människor.

Upprättelse

Heder åt Testlagret och deras VD - Anders Nilsson!

Jag skrev ett mail till honom igår där jag beskrev hur det med stickorna gått till. Jag beskrev det som att jag hade förstått att det var fel på stickorna och att jag vänt mig till kundtjänst för att få reda på vad felet bestod i. Personen i kundtjänst kunde inte redogöra för det men det har nu Anders gjort för mig och det känns mycket tillfredsställande och dessutom är han ett proffs på bemötande vilket känns så viktigt i vår situation. Han förklarade att det kan bli ett rosa streck på vissa stickor när munstycket är förorenat så det som ska komma på kontrollstrecket kommer på teststrecket. Några stickor, väldigt få blir därför förorenade och visar därför ett falskt positivt resultat. Därför är det viktigt att ta om testet när det blivit så för att

Det uttryck som min vän använt kommer väldigt väl till pass i detta sammanhang. Det lyder ungefär så här: "Eftersom vi inte kan råda bot på att livet är orättvist så kan i alla fall världen vara det ibland". Det tycker jag Anders Nilsson nu verkligen stått upp för!

Vi ska få 100 teststickor skickade till oss nästa vecka och inte nog med det vi får också 1000 kr till vårt IVF konto för att få en ursäkt och plåster på såren. Det gjorde mig rörd att han bemötte vår sorg och visade medkänsla över vår kamp med att försöka bli gravida på nytt!

Vilken hjälte!! TACK Testlagret!

Testlagret.se

Jag kan meddela till er att jag pratat med Testlagret nyss och tester som ser ut som dem i mitt förra inlägg anser de helt klart vara negativa! Det är ingen idé att tro något annat. Hon var helt oförstående till att jag hade trott att jag var gravid i lördags när jag såg detta resultat. Dumförklarad? Hon kunde inte förklara varför ett test blir rosa så att det ser ut som om man skulle kunna tro att det är positivt. Hon som jag talade med ansåg att det där inte alls kunde räknas som ett falskt positivt resultat.

Graviditetstest från testlagret går inte att lita på.

Vad har jag lärt av detta? Jo, testa aldrig med grav test tidigare än ÄL +13 möjligtvis (BIM -3).

Upp som en sol och ned som en pannkaka - resultatet är...

Och nu försöker jag komma upp igen... Tyvärr lyser solen med sin frånvaro. Tror att skottkärran här utanför aldrig sett så mycket vatten förr. Nästa helg verkar bli lika regnig. Hoppas bara det vänder lagom till vårt bröllop - hoppas - hoppas!!

Igår hände något mycket märkligt. Ni ska få se två bilder här:
Man kan tydligt se ett teststreck på stickan. Det kom på en gång efter jag doppat ned det i burken.

 
På morgonen tog jag detta test!!! Helskumt. Ungefär som att jag skulle målat dit ett teststreck själv lite slarvigt.


Jaha... Ni kan ju förstå hur glad jag var i går kväll. Jag hade ju fått för mig att ett positivt test är ett positivt test och kan inte vara falskt positivt. Men - - - det kan det visst vara. På morgonen efter det konstiga testet ni ser här precis ovan så tog jag tre test till för att försäkra mig om att det inte var något fel och mycket riktigt. Alla tre test jag tog efter detta hemmagjorda tuschtest visade oerhört negativt. Inte en tillstymmelse till graviditet. Visst är det lite konstigt?

Vi åkte till COOP och köpte ett RFSU testa tidigt test och gjorde om testet ikväll och det var tvärnegativt. Det var i alla fall roligt en liten stund. Pom pomandet kom tyvärr av sig rejält. Nya tag imorgon.

Ska döpa om testlagret till skitlagret.

Pom-poms

Det var förmodligen för mycket tillskott som gjorde att jag kände mig så svag i benen. Jag kunde knappt gå i går. Jag tog bort Adrekompen i går kväll och ikväll tänker jag ta bort den kinesiska medicinen med. Det är inte bra att mixtra med för mycket mediciner samtidigt. Konstigt att jag fått dessa från min akupunktör faktiskt.

Min vän som också är sjuksköterska/distriktssköterska och har många års erfarenhet berättade för mig om att när det står att något kosttillskott används traditionellt t.ex. i Kina för uppiggande effekt så ska man dra öronen åt sig. Det har jag nu gjort. Jag mår mycket bättre även om jag fortfarande är trött och även om jag fortfarande måste lära mig att koppla av, komma till ro. Jag är som en snurrig propeller inombords. Det märker jag i och med att jag bara vill ha saker gjorda. När jag planterar en blomma så vill jag ha ner den snabbt i jorden och få det överstökat bara. Förr kunde jag njuta av själva planterandet och komma till ro i det. Antar det bara finns ett botemedel och det är meditation och att göra något riktigt länge för tillslut komma in i det.

Därför ska jag nu syssla med ett terapiarbete, nämligen fixa vacker dekor till bröllopet, göra så kallade pompoms. Om jag kan göra det och känna ett lugn inombords, fortsätta göra det och andas under tiden, då vet jag att jag är på väg tillbaka till mig själv.