ÄD 1 Ruvardag 14 - är det mig eller testen det är fel på?

Se här, är det något fel på testerna? Jag fattar inget..

Det här ser mer ut som en färgrest...Det är för smalt. Dessutom fick jag montera isär det för att se strecket över huvudtaget.

Testen från Testlagret visar lika som igår.
Morgonens test som jag fått från kliniken visade mycket riktigt ingen graviditet. I N G E N. Helt blankt. När jag monterade isär testet så ser man ett svagt streck, se översta bilden. Testlagrets test visar fortfarande ett svagt streck... lika som igår, mycket skumt eftersom deras stickor mäter 25 mIU/ml medan klinikens test mäter 20 mIU/ml så klinikens test borde ju vara känsligare. Med Clearblue var det också streck häromdagen. Vad är det som händer? Jag vill ju kunna sluta med medicinerna så fort som möjligt därför behöver jag veta nu.

Har Embryot alltså fäst i slemhinnan men sen släppt. Undrar vad det berodde på? Kan det ha varit för att jag sov för lite, stressade, eller gjorde jag något annat som inte var bra? Troligtvis har jag inte gjort det.

Det händer ju ofta. Problemet är att vi (jag) testar så förbannat tidigt. Hade jag inte gjort det så hade jag inte upptäckt att det överhuvudtaget var början på en graviditet. Nu är det inte så i alla fall. Det var en så kallad preklinisk graviditet och jag kan bara säga att jag var beredd på detta i går kväll när jag gick och la mig och på sätt och viss kanske det var bra att jag var förvarnad för annars hade kanske hela den här dagen blivit förstörd och det har vi inte tid och råd med.

Först kände jag att det hade lyckats och sen i tisdagskväll så hände något. De där svettningarna var inte bra. Jag visste det.

Tänk, min intuition var så stark. Det är ju fortfarande där, strecket! Har vi blivit lurade allihopa? Åh, ni mina kära vänner som såg strecket och ville ju så gärna. Vi vill ju så gärna allihopa, jag känner ju hu ni är med mig till fullo! Hoppas ni orkar en runda till? Då ska jag inte testa tidigare. Den gången kommer jag inte ha ett café som ska öppnas heller.

Jag skriver till kliniken på en gång. Dessutom har jag ringt för att få ta ett Hcg- blodprov på HC.

Det blir som jag sa. Vi ska prövas ett varv till. Jag bara kände det. Tusse får vänta ett litet tag till på ett syskon. 

ÄD 1 Ruvardag 13 - mycket tveksamt

Först vill jag tacka er alla för era varma och fina kommentarer! Det är otroligt vilken uppbackning vi känner från er, både här på bloggen och på Facebook.

Tyvärr finns det stora stora tvivel för tillfället och kanske får jag ångra nu att jag testade så tidigt.
Testet jag tog i tisdags var med testlagrets test. Det var det sista jag hade hemma. Jag beställde nya och testade på nytt i dag på ruvardag 13. Tyvärr har inte strecket blivit något starkare över huvudtaget. Snarare tycker jag när jag ser på det med blotta ögat att det ser svagare ut.
Jag tog tillslut ett foto på alla stickorna och jämförde. Ni kan själva se här, det översta är från idag:
Jag tycker testerna borde har blivit något starkare i alla fall. Det finns risk för att det inte blir något av det här busfröet med andra ord. Nu gäller det att köra mycket ångesthantering här. Det kommer massor av folk hit i helgen på vår invigning av caféet och jag visste ju att det kunde bli så här. Nu gäller det att andas, släppa taget, låta allt har sin gång, den gång som universum vill att det ska bli. Jag kan inte göra något. Acceptera tillståndet. Inte döma. observera. Surfa på känslorna. Se om jag hittar lite gamla verktyg att ta fram. Jag får försöka öppna mig för all tillit som finns.

Tillägg lite senare på kvällen:
Anledningen till mitt tvivel är också det att jag började svettas så ymnigt natten till onsdagen och svettningar på natten associerar jag till misslyckat IVF. Det har varit så alla gånger det misslyckats för oss.

ÄD 1 Ruvardag 12

Under eftermiddagen kom tvivlet. Det är nog inte så att jag är gravid. Testen visar svaga streck... när ska de bli starkare? Ett tag fick jag till och med för mig att Gonapeptylsprutan jag tagit skulle kunnat förorsaka det svaga pluset! Men efter att ha lusläst Fass så insåg jag att det inte kunde vara så.

Jag blir inte mer gravid av att testa tusen tester. Jag vet. Ändå gör jag det. Det är ett sätt att hantera ångesten. Det går inte att ha kontroll över förloppet.

Jag har bakat hela kvällen inför vår cafépremiär på lördag. Jag glömmer bort mig ibland. Skönt. Förmidddagen idag var riktigt bra. Ledde några dramaövningar på personalträffen idag. Vi var på ett superfint ställe ute i naturen och där stod jag och gjorde lite dramaövningar med personal från olika psykiatriboenden runtom i Söderhamn! Kul och intressant!

Sen kom ångesten och tvivlet. Det har som sagt nästan suttit i hela kvällen. Inget kan jag göra. Andas. Släpp kontrollen. Det finns ingen kontroll att äga. Jag kan inte påverka förloppet. Igen. Andas.

Symtom:
Törstig
Svettas på natten
sticker i livmodern, särskilt på kvällen.
ömmar till lite i brösten


ÄD 1 Ruvardag 11 - Nytt liv

Äggdonationen har lyckats!!
Embryot har fäst.
Det är en påbörjad graviditet!!
Äntligen. Äntligen. Äntligen. Äntligen. Äntligen.
Det är en lång väg kvar.

Först ska strecket bli starkare. Idag är det dag 11.
På fredag är det officiell testdag.

Tack fina fina äggdonator som hjälpt oss att påbörja en ny väg mot ett Tussesyskon.
Tack fina Tusse.
Tack min älskade man, för att du ställer upp på mig till 100 % med sån enorm kärlek!
Tack mina fina nära släktingar!
Tack mina älskade fantastiska vänner!
Tack alla underbara stöttande läsare!
Till sist vill jag tacka mig själv med för att jag inte gav upp! Allt känns möjligt! 

ÄD 1 Ruvardag 7

Vi satte in ett fyr-celligt embryo förra fredagen och nu har det gått en vecka. Man brukar börja räkna de så kallade ruvardagarna från dagen efter ET. Alltså är jag på ruvardag 7 idag. Jag tar ju progesteron och det gör att jag får biverkningar som liknar en graviditet. Oavsett så är det för tidigt att känna något än... ändå letar jag efter tecken, förstås. Det är helt förståeligt och inte konstigt på något sätt.

Jag vill i alla fall berätta för er att jag jobbar mycket för tillfället både med mitt jobb inom kommunen och där hemma och nu idag åkte jag hem tidigare för att vila en stund då jag sovit dåligt de senaste nätterna. Jag hoppas inte jag är för stressad så att embryot inte känner sig välkommet. Jag tror inte det. Jag känner mig lugn och samlad. Kan ta djupa andetag och kan somna som nu snart... tror inte det blir några som helst problem.

Detta är hemskt att erkänna och kanske inte något jag borde "säga" högt men jag tror inte det kommer fungera den här gången. Jag tror på något sätt att vi ska utmanas mer jag och Krister. Vi ska gå ett varv till. Jag tror det kommer fungera med några av dem som ligger i frysen därborta i Åbo. Samtidigt när jag skriver detta får jag dåligt samvete mot det lilla livet som ändå fanns där häromdagen, som läkaren så noggrant satte in i min livmoder. Om det fortfarande lever så sitter det nog inborrat i livmoderslemhinnan nu och visst vill jag hoppas på det men jag tror inte det är så.
Krister är så fin, han pratar med vårt lilla busfrö varje dag och han är fylld av tro och hopp!

Jag vet att ni är det med.

Tack för att ni finns!!

Overklighetskänslan - ÄD 1 Ruvardag 3

Då är jag där igen. I overklighetskänslan. Fattar inte att jag behöver göra detta och fattar inte att Tusse dog. Kan fortfarande se mig själv gravid med den stora fina magen och som jag längtade och längtade och var oerhört ovanligt lycklig! Längtan är så stark nu med. Särskilt när så många runt mig fått sina efterlängtade bebisar eller fått positivt på graviditetsstickan. Dessutom har jag känt så enorm glädje över att vi bor i vårt hus på den plats vi bor på. Jag trivs så och känner sån framtidstro när jag ser för mitt inre allt vi kan göra här och ett barn här hos oss skulle lyfta upp det hela till ytterligare en nivå förstås.

Nu har det gått tre dagar sen återföringen. I lördags kom vi hem och sen dess har vi haft en del att göra och det är skönt. Jag äter ju kortison och hittills har jag inte känt av dem tabletterna mycket men igår och idag har jag känt mig lite speedad och i fredags på båten tyckte Krister att jag verkade hög/euforisk och det var jag. Jag har känt mig väldigt lugn och glad senaste dagarna. Dock vaknade jag väldigt tidigt i morse och har tänkt att jag ska vila hela dagen men inte tagit mig för. Sitter här nu och tillåter mig att slösurfa lite och tänker sen gå och lägga mig tidigt för att i morgon åka och jobba första dagen på 11 dagar!

Imorgon ska jag ta Gonapeptylprutan som jag fick med från kliniken. Den ska öka förutsättningen för embryot att fästa. Om det fäster gör det det idag, i morgon eller på onsdag...

 Och tack förresten alla ni som hejar på mig/oss!! Ni är så oerhört kärleksfulla och gulliga!

Positiva nyheter

Tre embryon blev det till frysen och ett till min livmoder. Ett till ägg hade befruktats igår efter att de ringt!!

Alla embryon har god kvalitet!!

Lättad. Längtar nu hem. Hoppas och tror nu. 

Kram!!

Drabbad av olycksaliga korpar


Något sliter mig itu nu. Svarta monster tonar upp. De gamla dåliga erfarenheterna gör sig påmind. 
Jag borde kanske vara tacksam men det enda jag känner nu är besvikelse. Gårdagen var så ljus och hoppfull. 

Sex mogna ägg fick de ut av donatorn. Endast tre blev befruktade. Tre. Jag tycker också att vi kanske skulle fått lite mer info från början. T ex hur många blåsor hon hade från början. Kanske hade vi varit mer förberedda då?
Jag undrar också hur gammal hon är? Tänk om vi fick en för gammal donator? 
Det blir ET imorgon. Vet inte hur de har tänkt med hur många... Vad jag förstår så fryser de  in embryona två och två. Det innebär att de helst vill sätta in ett imorgon. Men jag vill prata med den läkaren. Jag har skrivit ett mail nu och sagt jag vill ha samtalstid. Det är så många tankar som rör sig inom mig nu. Känner mest förtvivlan och stark ångest. Det var länge sedan jag hade ångest. Men nu är den här. 

Vi hade så väl önskat lite medvind nu. Vi skulle behövt fler ägg så att vi kan slappna av lite. Då hade jag inte behövt känna det som att denna ruvningen är på liv och död. Vi hade behövt lite flyt nu. Men livet vill hela tiden annorlunda med oss. 

Hörrni, något har hänt med min RSS feed för bloggen. Ni som har mig under bloggfavorit, ser ni mina nya inlägg? 

Åbo

Nu är det cirka 1 1/2 timme kvar tills de ringer och meddelar hur många ägg som blivit befruktade. Vi har ingen aning hur många äggblåsor det var. Därför inte heller någon aning hur många ägg det blev. Snart får vi reda på det som sagt och jag har ett obevekligt darr i magen. 

Minnen från tidigare IVF kommer upp till ytan. De gånger vi fått negativa besked sitter stämplade i mellangärdet. En illamåendekänsla. 

Vi hade en fantastisk fin dag här i Åbo igår. Vi promenerade i solskenet, shoppade lite kläder, åt gott och uppe på det sov vi en djup lång sömn. Så bra har vi nog inte sovit på mycket länge. Jag minns inte när sist. 

Idag har vi hyrt cyklar. Det blir en tur till havet. 

Bra besked

Kliniken ringde nu på morgonen och meddelade att det blir ägguthämtning på onsdag och återföring på fredag. 

Nu slipper jag boka om allt igen. Skönt. Känner ett ögonblicks lättnad. 

Väntan

Väntan, ligger i vattnet och väntar. Det skvalpar runt. Grunt vatten och det är svårt att inte bege sig ut och skrika vansinnigt efter respons... Vill framåt och det enda som gäller är att vara i nuet så mycket som möjligt.
     I går efter de ringt från kliniken och sagt att det blir uppskjutet så försökte jag intala mig om att det var för att de är noga. De vill ju inte plocka ut ägg från blåsor som är för små. Men hur många blåsor hade hon, vår donator? Var det sju jättesmå som inte har någon chans alls, eller var det tio som var på väg att bli lagom stora och två jättesmå eller var det fyra små som behövde växa till sig...

Om det hade varit sju jättesmå som inte har någon chans då hade väl kliniken ändå avbrutit det hela får man anta. Om det är tio som är på väg att bli lagom stora så är det ju super, kanske var det 10 blåsor som var runt 12-16 mm och de behövde några dagar på att bli 16 - 20.... Är det fyra små blåsor som behöver bli runt 18-20 då är det ju ganska få blåsor får man säga. Jag ångrar att jag inte frågade sköterskan i telefonen. Undrar om hon hade svarat då?

Det enda jag vet är att donatorn har brunt hår, gröna ögon och är 1.58 cm lång. Jag skulle vilja veta mer. Vad heter hon, har hon långt hår, lockigt hår? Vad har hon för intressen, vem är hon? Jag skulle också velat fråga hur många blåsor hon har på gång! Hur många ägg bär hon på som har en potentiell chans att bli vårt barn?

Sen igår på dagen har jag fått stresspanna. Kallar det så när pannan är som sten. Den är inte spänd men ändå på något sätt. Det känns som en dimma över pannan och ögonen. Det går inte att sova bort. Den kommer framåt lunch och stannar sen resten av dagen. Det var ett himla sjå att hålla på att boka om resorna och vi har mycket som händer här hemma och sen kom oron på det om hur det ska gå med vår donator och alla vi lägger in i detta och sen kanske det ändå inte går. Tur min mamma varit här i tre dagar och hjälpt oss. Hon är otrolig! Hon har fått styr på nästan hela vår hallonhäck som löpt amok över gräsmattan. Det som är roligt med det är att nu kan vi plocka hallon i sommar att ha till bakverken i caféet. Nu gäller det bara att få bort lite nässlor som frodas mellan hallonen. Det är en oerhört bördig jord där nere. TACK MAMMA! Jag var lite vresig igår mot dig men jag hoppas du känner att vi tycker så mycket om att ha dig här!

Mamma och jag försöker få överblick över hallonhäcken. Dagen efter tog mamma tag i det och band upp plantorna i varandra. Hon satte ett snöre i toppen på vare buske. Ett bra sätt när det kändes omöjligt att göra små prudentliga rader.


Spårändring

Inte riktigt allt går som planerat. Har haft en ganska pressad dag då jag behövt boka om alla resor och hotell eftersom ägguthämtningen inte blir på måndag utan förmodligen på onsdag först. 

Det beror på att donatorns äggblåsor behöver växa till sig mer innan de kan plockas på mogna äggceller. 

Nu ber jag om tålamod och att donatorns äggblåsor växer fint och att det blir ägguthämtning på onsdag. 

Tack för att ni finns!!

Allt går enligt planerna

Ultraljudet igår visade att jag har en 9 mm slemhinna. Endometrioscystan var där på äggstocken som vanligt. Men i övrigt såg allt fint ut!

På fredag gör donatorn sitt sista UL innan ägguthämtningen.

På väg ut från fertilitetsmottagningen träffade jag läkaren som konstaterade att Tusse var död. Jag började gråta, mitt där vi stod mitt emellan hissarna på sjukhuset. Hon gav mig en kram. Vi pratade en stund och hon välkomnade mig tillbaka förlossningen. Hon är så innerlig. Jag önskar få henne som läkare på spec MVC.

Jag kan inte säga det för det känns så omöjligt. Men jag tänker att kanske någon gång får jag komma dit och träffa henne och sen få föda ett levande barn.

Progynon dag 13

Ikväll tog jag den första Fragmin-sprutan.
Imorgon ska det där ultraljudet göras, det för att se att slemhinnan växt till sig bra!

Efter det ska något helt annat göras. Nämligen en träff hos en advokat som är vår bodelningsman.

Det finns all anledning att tänka allt positivt som bara går imorgon.

2 delmål

I veckan är det två delmål som ska uppnås. På tisdag så är det gyn-besök och mätning av livmoderslemhinnan. På fredag ska vår donator göra sitt UL nr 2 och det hoppas vi ska visa på ett bra resultat. Ett bra resultat är naturligtvis att stimuleringen har gjort så att hon fått många äggblåsor. Vi hoppas ju att det ska bli några ägg. Efter UL ringer kliniken till oss och meddelar när ägguthämtningen blir. Förmodligen blir den på måndag om allt är som det ska. Det kommer innebära att vi åker om en vecka!

Idag har jag varit mycket piggare än på länge. Jag har också haft ett kärt besök sen igår kväll av en mycket nära vän! Vi har tagit en lång skön promenad, tränat mindfulnessövning och faktiskt slumrat samtidigt, hon i soffan och jag i fåtöljen. Vi har haft inspirerande samtal som gör att jag känner livet spira inom mig!

Krister och jag har också hunnit med en snabbvisit på ett bröllop idag! Vilken grej! En kvinna här i Söderhamn hade ordnat med massor av olika sponsorer som helt enkelt bjöd på ett helt bröllop till ett par på IOGT-NTO i Söderhamn. Vi stod för musiken under vigselakten. För paret var det en överraskning. Det var mycket roligt att få göra det för dem.  Vi spelade "Bröllopsvals från Hagen" av Stefan Andersson, den går alltid hem. Paret svängde sig ut i valsen efter ett tag in i låten. Härligt uppsluppet även om brudgummen såg oerhört nervös ut. Det hör kanske inte till vanligheterna att man dansar framme vid "altaret".
Utsikt på promenaden. Vitsippsbeklädd torparträdgård.

omvänd strategi

Tänker inte gå och lägga mig än. Trots jag ska upp kl sex. Är bättre om jag blir riktigt trött först så jag kan sova lite tyngre kanske. De senaste nätterna innan jag ska jobba har inneburit en mycket lätt sömn. Därför stannar jag uppe en stund till. Hellre det, än en natt endast i dvala mellan sömn och vakenhet.

Vi har bokat biljetter till Åbo nu. Vi har gjort det och tänker att vi kan ändra på dem när vi får definitivt besked. Den 10 maj får vi det. Då ska donatorn göra sitt andra UL. Ägguthämtningen blir nog måndag den 13 eller tisdag den 14 maj och då ska vi vara på plats.
Vi hittade ett ganska fint hotell med hjälp av Coop-premien. Det blev inte speciellt dyrt och resan över vill vi tillbringa i en hytt ovan vattenytan men ändå inte i lyxhytt. Vi åker med Viking Line.

Om det blir så att vi åker den 12 maj så är det bara 11 dagar kvar nu... just nu är känslan i magen kittlande och återigen hoppfull.