Några dagar har gått igen...
Sista dagarna i Norge arbetade jag så mycket att jag inte hann tänka och när jag sedan kunde tänka igen så var det tomt. Nu har vi det där med ordet tomt igen... det var egentligen inte tomt, men snarare kunde jag inte tänka något konstruktivt. Jag hade under några dagar förvandlats till ett gnällande monster som var missnöjd med allt som livet hade att ge och jag skyller en del av den sinnesstämningen på nattjobbet. Så det var inte tomt inom mig egentligen utan fullt så fullt att...

Det var som att datorn kraschade där ett ögonblick och nu startar jag om den på nytt. Det är bara att bryta ihop och komma igen och när man bryter i hop så behöver ett icke dömande förhållningssätt infinna sig. Jag vet att jag inte är bra på det. Jag är oerhört bra på att döma mig själv i alla lägen. Idag ska bli en dag då jag inte dömer mig själv. Jag ska åka ut till havet, det är lite regnigt i luften, men jag åker ut dit ändå och låter det grå omsluta mig. Jag ska lyssna en stund på havet och omfamna mig själv.

Jag blir så glad när jag läser era kommentarer, TACK!

2 kommentarer:

  1. "Livet, åh livet, det är bara att samla ihop kjolarna och gå vidare", var det någon som sa, det är så bra. För det är ju det man måste, resa sig samla ihop kjolarna, andas lite havsluft, vad bra! Du har verkligen slitit nu, belöna dig själv, lova det, döm inte!

    SvaraRadera
  2. Tack Eva! Jag lovar att inte döma mig, jag har inte gjort det idag, jag har vilat idag även om det inte blev lika mycket hav som jag hade tänkt från början. Det började regna precis när vi skulle åka så vi åkte till ett café vid havet istället... och där är det det mer en vik än öppet hav... men det var inte fel det heller. På lördag ska jag ta mig iväg på en fest, då du är och svänger runt på bokmässan så svänger jag runt på konstnärsfest i Gävle.

    SvaraRadera