Lakan i susande träd

Det finns inget annat jag älskar mer än trädens susande löv i vinden. Lägg därtill att samtidigt stå och hänga vita lakan på ett sträck. Solen skiner på mig och samtidigt detta susande. Det gör något med mig, det där susandet. Det gör att jag känner en pirrkänsla i magen. Jag får nästan bara den pirrkänslan vid två tillfällen. Det ena är just när jag hör susandet löv och det andra är när jag är på biblioteket...

4 kommentarer:

  1. Spännande :-)

    Susandet är fantastiskt...precis som kluckandet för mig!

    Kram från Liv

    SvaraRadera
  2. Vad härligt Anne! Jag sitter just nu, denna första septemberkväll, och lyssnar på vindens susande och lövens prasslande. Meditativt är vad det är. Ett skönt avslut på dagen!

    SvaraRadera
  3. TVÄTTEN
    Dags att hämta in tvätten
    en sensommarkväll
    när träden samlar in sina löv
    och havet sina vågor.

    Det mörka blandas med det ljusa
    det vita med det randiga
    det tunga med det skimrande lätta
    i kvällens vidöppna korg.

    Dags efter en hår byk
    genomblåst av sol och vindar
    hämta en rentvättad
    sensommarsval försoning. (Ingrid Arvidsson)

    SvaraRadera
  4. Tack för den fina dikten! TACK!

    SvaraRadera