Jag har tagit några dagars bloggpaus. Jag koncentrerar mig på att vara i livet och det är mycket som händer just nu. Mycket tankar och känslor. Idag har jag varit i Stockholm på ett möte som fick mig att tänka efter en hel del och i morgon kommer det bli ytterligare tankeväckande möten. På förmiddagen ska jag först till Sjukhuset och genomgå en vaccinationsutbildning för influensavaccinering. Jag har anmält mig till frivilliga sjuksköterskornas influensa kår! Jag själv kommer inte vaccinera mig eftersom jag anser inte det nödvändigt, då jag är en frisk människa i övrigt (trots att jag just nu känner mig som en riktig rishög).
Senaste dagarna har jag även frenetiskt ringt runt till ställen där de eventuellt kan ha några jobb att erbjuda då jag faktiskt inte tänker dra iväg till Norge igen på ett tag, nu gäller det att stanna kvar i det som är!
Stenen i tavlan
Glider längs med livet och försöker faktiskt andas mellan varven. Om jag skulle förklara det kaos som jag har inom mig av tankar så skulle nog de som inte känner mig tro att jag förlorat mig, men så här är min värld nästan varje dag, ett ständigt vevande och fäktande i mitt inre med tankar som jag ena stunden förstår hur jag ska låta passera och andra stunden biter de sig fast, för de vet att de gör mig bergtagen.
De lurpassar på mig på morgonen, ligger lite i dvala och framåt förmiddagen när sinnet börjat vakna tillräckligt så går de till angrepp och förstenar mig, gör mig till en figur i en tavla som jag sedan tittar på igen och igen och analyserar den ideligen. Det blir ett ständigt ifrågasättande över vem jag är och vad jag blivit. Så är min värld och har varit så länge, från och till. Det jag längtar efter är det som gör mig levande, möten med andra som gör mig levande, människor som lyfter lite, svävar lite utöver det genomsnittliga, någon som ställer sig upp och brister ut i sång och sedan bjuder upp till dans...
Som tur är så kommer det tillstånd då och då som idag då jag tittade upp. Jag lade märke till var jag satt, vad jag gjorde, såg träden utanför, såg marken, människorna. Jag blev påmind om att det som behövs för att acceptera sitt nuläge är medveten närvaro och i dag lyckades jag finna närvaron några ögonblick och det är jag tacksam för. Jag är också mycket glad för gamla och nyfunna vänner som faktiskt bjuder upp till dans och sticker ut lite över genomsnittet, det är uppfriskande!
Några dagar har gått igen...
Sista dagarna i Norge arbetade jag så mycket att jag inte hann tänka och när jag sedan kunde tänka igen så var det tomt. Nu har vi det där med ordet tomt igen... det var egentligen inte tomt, men snarare kunde jag inte tänka något konstruktivt. Jag hade under några dagar förvandlats till ett gnällande monster som var missnöjd med allt som livet hade att ge och jag skyller en del av den sinnesstämningen på nattjobbet. Så det var inte tomt inom mig egentligen utan fullt så fullt att...
Det var som att datorn kraschade där ett ögonblick och nu startar jag om den på nytt. Det är bara att bryta ihop och komma igen och när man bryter i hop så behöver ett icke dömande förhållningssätt infinna sig. Jag vet att jag inte är bra på det. Jag är oerhört bra på att döma mig själv i alla lägen. Idag ska bli en dag då jag inte dömer mig själv. Jag ska åka ut till havet, det är lite regnigt i luften, men jag åker ut dit ändå och låter det grå omsluta mig. Jag ska lyssna en stund på havet och omfamna mig själv.
Jag blir så glad när jag läser era kommentarer, TACK!
Sista dagarna i Norge arbetade jag så mycket att jag inte hann tänka och när jag sedan kunde tänka igen så var det tomt. Nu har vi det där med ordet tomt igen... det var egentligen inte tomt, men snarare kunde jag inte tänka något konstruktivt. Jag hade under några dagar förvandlats till ett gnällande monster som var missnöjd med allt som livet hade att ge och jag skyller en del av den sinnesstämningen på nattjobbet. Så det var inte tomt inom mig egentligen utan fullt så fullt att...
Det var som att datorn kraschade där ett ögonblick och nu startar jag om den på nytt. Det är bara att bryta ihop och komma igen och när man bryter i hop så behöver ett icke dömande förhållningssätt infinna sig. Jag vet att jag inte är bra på det. Jag är oerhört bra på att döma mig själv i alla lägen. Idag ska bli en dag då jag inte dömer mig själv. Jag ska åka ut till havet, det är lite regnigt i luften, men jag åker ut dit ändå och låter det grå omsluta mig. Jag ska lyssna en stund på havet och omfamna mig själv.
Jag blir så glad när jag läser era kommentarer, TACK!
Väg vidare
Det är torsdagkväll. Solen lyser och himlen är så där riktigt hög och klar som den bara kan vara på hösten. I går kväll tog jag en promenad här i omgivningarna där jag bor, en bit utanför Oslo. Orten kan kanske jämföras med Danderyd utanför Stockholm. Det är fullt med stora herrgårdslika villor här och det märks att denna kommun har pengar då det byggs överallt. En ny skola håller på att ta form uppe på höjden, med utsikt över fjordarna.
Jag gick där i solskenet som även lös i går. Jag gick och försökte att acceptera mitt nuläge. Ni vet, livet utvecklas här och nu oavsett vad som händer...vad mina tankar säger... så finns möjligheten till förändring här och nu. Jag lät mina sinnen ta över, jag kom på att jag måste tvinga mig lite på vägen, det kanske låter hårt, men i mitt fall måste jag tvinga mig att hålla kvar vid ett fokus en stund, eftersom jag så snabb kan gå från handling till handling, tanke till en annan tanke, impuls till impuls. Jag behöver tvinga mig lite att stoppa impulserna. Eller snarare att inte haka på det impulserna vill. Jag gick och tittade upp bland trädens kronor. Jag såg löven i vinden och kände solen glittra i mitt ansikte. När jag sedan tittade ned framför mig på vägen igen, så mötte min blick en kvinna som gick på andra sidan vägen. Vi möttes i varandras blickar och vi log mot varandra som att vi tackade för denna dag, för solen, för träden och för vinden.
Jag blev så glad för det leendet som kändes så äkta att tårarna trängde fram... vad är det som gör att jag pressar mig så hårt att hela tiden vilja vara någon annanstans än där jag är? Jag har gjort vissa val som jag inte är nöjd med... ja jag vet, men det finns en väg vidare, eller hur?
Jag gick där i solskenet som även lös i går. Jag gick och försökte att acceptera mitt nuläge. Ni vet, livet utvecklas här och nu oavsett vad som händer...vad mina tankar säger... så finns möjligheten till förändring här och nu. Jag lät mina sinnen ta över, jag kom på att jag måste tvinga mig lite på vägen, det kanske låter hårt, men i mitt fall måste jag tvinga mig att hålla kvar vid ett fokus en stund, eftersom jag så snabb kan gå från handling till handling, tanke till en annan tanke, impuls till impuls. Jag behöver tvinga mig lite att stoppa impulserna. Eller snarare att inte haka på det impulserna vill. Jag gick och tittade upp bland trädens kronor. Jag såg löven i vinden och kände solen glittra i mitt ansikte. När jag sedan tittade ned framför mig på vägen igen, så mötte min blick en kvinna som gick på andra sidan vägen. Vi möttes i varandras blickar och vi log mot varandra som att vi tackade för denna dag, för solen, för träden och för vinden.
Jag blev så glad för det leendet som kändes så äkta att tårarna trängde fram... vad är det som gör att jag pressar mig så hårt att hela tiden vilja vara någon annanstans än där jag är? Jag har gjort vissa val som jag inte är nöjd med... ja jag vet, men det finns en väg vidare, eller hur?
Några funderingar
Tre saker funderar jag på just nu...
1. Vad betyder de där stationerna på E18 nära Oslo? Jag tänker att det kanske är vägskatt men som sagt jag åkte ju aldrig in i byn... Jag körde på jag... körde där det stod autopass... Kommer jag bli straffad nu?
2. Hur kommer det sig att man vill bygga räls för supersnabba tåg som ska ta oss ännu snabbare fram mellan Stockholm - Göteborg och Stockholm - Malmö när det fortfarande är så dyrt att åka vanliga tåg - vilken vanlig människa ska ha råd att åka dessa supersnabbtåg? Varför inte acceptera att det tar 4.25 timmar till Malmö från Stockholm och sänka priset istället?
3. Varför i hela världen ska CSN höja återbetalningsbeloppet per år för de stackars studenter som har studerat och som dessutom har t.ex. en alldeles för låg lön (sjuksköterskor) så de knappt kan betala tillbaka det där förbenade studiemedlet, för att kompensera för de stackars studenterna som har alldeles för lågt bidragsstöd så att de ska få 300 kr mer i mån?
Förundrad Anneutane som nu snart ska ikläda sig rollen som sjuksköterska igen. Denna gång på natten på en ortopedisk avdelning.
1. Vad betyder de där stationerna på E18 nära Oslo? Jag tänker att det kanske är vägskatt men som sagt jag åkte ju aldrig in i byn... Jag körde på jag... körde där det stod autopass... Kommer jag bli straffad nu?
2. Hur kommer det sig att man vill bygga räls för supersnabba tåg som ska ta oss ännu snabbare fram mellan Stockholm - Göteborg och Stockholm - Malmö när det fortfarande är så dyrt att åka vanliga tåg - vilken vanlig människa ska ha råd att åka dessa supersnabbtåg? Varför inte acceptera att det tar 4.25 timmar till Malmö från Stockholm och sänka priset istället?
3. Varför i hela världen ska CSN höja återbetalningsbeloppet per år för de stackars studenter som har studerat och som dessutom har t.ex. en alldeles för låg lön (sjuksköterskor) så de knappt kan betala tillbaka det där förbenade studiemedlet, för att kompensera för de stackars studenterna som har alldeles för lågt bidragsstöd så att de ska få 300 kr mer i mån?
Förundrad Anneutane som nu snart ska ikläda sig rollen som sjuksköterska igen. Denna gång på natten på en ortopedisk avdelning.
Bön för en som alltid är krasslig
Jag är trött på dessa ständiga krämpor, dessa små utmattande och löjliga sjukdomar, och av att alltid känna mig kraftlös, fast jag inte har uträttat särskilt mycket. Jag är trött på dess eviga krassligheter som gör att man säger om mig: "Den där är det då alltid något fel på."
Ja mig är det alltid något fel på.
För all del, inget allvarligt, inget som gör att de andra ser på mig med den lite skrämda respekt som man känner i sådana fall. När man tänker: "Det kunde hända mig..."
Inte ens det. VAd som händer mig är struntsaker. Struntsaker som inte skrämmer någon: Lite ångest där (eller förresten, det skrämmer nog...) lite deppigheter där (ja och det skrämmer nog det med...) men lite förkylning då? Lite huvudvärk, sen är det något med levern, äggstockarna, livmodern. Struntsaker, eller hur? Men det tar aldrig slut. Och mitt tålamod håller inte längre.
Jag börjar drömma om ett annat liv, ett liv utan sjukdomar och andra bekymmer. Ett kraftigt sunt liv, där jag skulle stiga upp utvilad och frisk varje morgon, beredd att möta allt med ett leende. Ett vackert liv i fantasin.
Och så börjar jag nu bli avundsjuk på andra människor. De friska och glada. Jag tycker det är orättvist med deras avsända min, deras fräscha hy, deras måltider utan ängslan och bekymmer. Och det där leendet de har när de säger åt mig: " Jaha, vad är det med dig i dag då?" med ett tonfall som om de inte visste vad sjukdom och lidande var.
Herre, hjälp mig att förstå. Hjälp mig förstå att de inte förstår. Ge mig också kraften, som är så dyr, när man inte har lust att göra någonting alls. Kraften att inte ge efter, som alla snälla människor säger. Kraften att vara duktig i alla fall.
Herre, hjälp mig att åtminstone bära mina ändlösa krassligheter med lite stil.
Fritt bearbetad ur " Böner för omöjliga dagar" av Lucien Jerphagnon
Idag får jag en drivande lust att skriva till alla öppna mottagningar i hela Sverige och berätta för de vilket misstag de gör om de är ensidigt inriktade mot en terapiform. Socialstyrelsen har kommit fram till att de måste skjuta upp beslutet angående KBT som ledande behandling vid depression, se bl.a. följande länk: http://parboork.wordpress.com/ och denna länk: http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/nationellariktlinjer/depressionochangest/depressionochangestborbehandlasmedkbt
Jag vill säga att jag tror ni gör ett misstag i att bara söka KBT steg 1 utbildade till mottagningarna. Det finns så många terapeuter i detta land med psykodynamisk grund och med andra ibland mer fungerande inriktningar som t.ex. gestaltterapi och uttryckande konstterapi. Dessa terapeuter är väldigt bra på det de gör! De har en fokuserad och målmedveten inriktning i det de gör och för det behöver man inte ha KBT verktygen. Fler och fler mottagningar går nu över till att endast ha KBT terapeuter. Jag har under många år gått i olika terapier och provat både det ena och det andra och kommit fram till att det inte är metoden som är det viktiga utan terapeuten, hur hon eller han är som person och terapeut!
Jag vill säga att jag tror ni gör ett misstag i att bara söka KBT steg 1 utbildade till mottagningarna. Det finns så många terapeuter i detta land med psykodynamisk grund och med andra ibland mer fungerande inriktningar som t.ex. gestaltterapi och uttryckande konstterapi. Dessa terapeuter är väldigt bra på det de gör! De har en fokuserad och målmedveten inriktning i det de gör och för det behöver man inte ha KBT verktygen. Fler och fler mottagningar går nu över till att endast ha KBT terapeuter. Jag har under många år gått i olika terapier och provat både det ena och det andra och kommit fram till att det inte är metoden som är det viktiga utan terapeuten, hur hon eller han är som person och terapeut!
Malamel
I mina flyttkartonger hittar jag Malamel. När jag fyllde 30 år fick jag den av min hyresvärd i Uppsala. När jag var 30 behövde jag en Malamel. Hon var mitt lilla barn och se på hennes leende, det går ju inte annat än att smälta för det....
Minikaos
Äntligen fått lite mer struktur och plockar nu upp kläderna i den fina byrån. Ska snart ge mig i kast med att borra lite i väggen, hylla ska upp, böcker ska upp. Funderar vara jag ska ha mina högtalare... de är så fula... men samtidigt så vill jag ju ha förstärkt ljud och inte bara lite skräll ur min macbook... Lyssnar just nu på Lisa Nilsson – Allt du ville vara.
Tänk att det ska ta sån lång tid att få lite ordning.
Idag har jag haft en enormt kaos inombords. Så blir det för mig ibland. Som tur är har jag en fantastisk syster som stod där när kaoset forsade ur mig och tårarna kom sprutande. Det är så mycket som far inom mig, tankar och saker som ska falla på plats. Inte bara rent bokstavligt utan även rent mentalt.
På måndag åker jag till Norge igen. Denna gång går färden till Tönsberg, som ligger utanför Oslo. Jag gör det för att kunna försörja mig, intalar mig det och hoppas jag ska kunna få jobba på någon avdelning där det kan vara lite spännande. Jag tar bilen till Norge. Jag ska se om jag hinner fixa till CD spelaren i bilen så jag kan lyssna på en ljudbok och musik... det underlättar resan enormt eller så kanske jag kan hitta en medresenär... ska se vad jag kan göra åt den saken.
Tänk att det ska ta sån lång tid att få lite ordning.
Idag har jag haft en enormt kaos inombords. Så blir det för mig ibland. Som tur är har jag en fantastisk syster som stod där när kaoset forsade ur mig och tårarna kom sprutande. Det är så mycket som far inom mig, tankar och saker som ska falla på plats. Inte bara rent bokstavligt utan även rent mentalt.
På måndag åker jag till Norge igen. Denna gång går färden till Tönsberg, som ligger utanför Oslo. Jag gör det för att kunna försörja mig, intalar mig det och hoppas jag ska kunna få jobba på någon avdelning där det kan vara lite spännande. Jag tar bilen till Norge. Jag ska se om jag hinner fixa till CD spelaren i bilen så jag kan lyssna på en ljudbok och musik... det underlättar resan enormt eller så kanske jag kan hitta en medresenär... ska se vad jag kan göra åt den saken.
Den röda tråden
Just nu pågår ett turbulent omkullkastande av mina känslor och tankar. Å ena sidan känner jag tacksamhet till mina nära och andra sidan aningen panik inför min situation, vilket går ut över de i min omgivning. Jag har knepiga värderingar i mitt huvud, ni skulle bara veta... Under milslånga promenader har min syster försökt genomborra mina grundvärderingar som är byggda på en illusion av mig själv och av någon som jag vill bli uppfattad som utifrån. Tillslut vet jag inte om det är jag som vill eller något som jag borde vilja för att jag trott mig vilja det så länge... hm... komplicerat - ja.
Det kan också vara någon som jag uppfattat mig själv som eller trott mig själv vara och ska nu leva upp till den bilden som egentligen inte är integrerad i mig och bottnar inte i den innersta viljan och lusten.
Jag hade faktiskt tänkt uppsöka en coach i Stockholm, ni vet, en riktig licensierad coach som ställer just de där frågorna som gör att du inte kommer undan. Det kostar en hel del att gå dit och jag tvekar, jo, jag tvekar för jag har inte någon garanti för att hon ska slå in på rätt spår hon heller... min väg i livet har varit väldigt krokig och det är svårt att vid min ändå uppnådda vuxna ålder konstatera att, visst, jag har gjort en hel del, arbetat på många ställen, satt upp en och annan föreställning att vara stolt över, visst, men var tog den röda tråden vägen?
Det kan också vara någon som jag uppfattat mig själv som eller trott mig själv vara och ska nu leva upp till den bilden som egentligen inte är integrerad i mig och bottnar inte i den innersta viljan och lusten.
Jag hade faktiskt tänkt uppsöka en coach i Stockholm, ni vet, en riktig licensierad coach som ställer just de där frågorna som gör att du inte kommer undan. Det kostar en hel del att gå dit och jag tvekar, jo, jag tvekar för jag har inte någon garanti för att hon ska slå in på rätt spår hon heller... min väg i livet har varit väldigt krokig och det är svårt att vid min ändå uppnådda vuxna ålder konstatera att, visst, jag har gjort en hel del, arbetat på många ställen, satt upp en och annan föreställning att vara stolt över, visst, men var tog den röda tråden vägen?
Byrån
Måndagkväll - Här är den! Byrån som jag gladeligen placerat i rummet som nu är klart för inflyttning, Jag kommer sova i rummet i natt och jag kommer sova gott i natt, då jag vaknade redan klockan fem i morse. Denna dag har varit fylld av spänningar. Det har varit ett ständigt koordinerande av känslor inombords och av olika tankar. Det har varit svårt att vara bland folk i dag, mina intryck gav så mycket hoppiga tankar i huvudet. Det hoppade fram och tillbaka och ambivalensen blev så svår, just idag, har varit en riktig sån ambivalent dag då det blir svårt att se på alla andra.
Nu sitter jag dock här i mitt nya rum och tänker att nu släpper jag taget en stund. Nu låter jag nuet få ta över. Just nu är jag glad över byrån... ska bara sätta på de sista knopparna på nedersta lådan.
Ett rum
Jag har ägnat helgen åt diverse aktiviteter i syfte att öka trivseln för mig och förutsättningarna för att känna några små begynnande rötter växa ut. Istället för att sova i ett rum med kläder överallt på golvet, en säng som inte är min, gardiner jag inte själv valt, springarunt och leta efter allt som jag behöver, inklusive att jag inte har några kläder att ta på mig så ska jag nu snart kunna inviga ett alldeles eget rum!
Jag har målat klart rummet som nu ska bli mitt och min mor har hjälpt mig med starkt engagemang och frenesi. Det är tack vare henne som jag fick tummen ur och verkligen sparkade igång måleriprojeket. Parallellt med väggmålandet har jag också målat en gammal sliten 80-tals byrå i en fantastisk gul färg som nu pryds med djupblåa porslinsknoppar som beslag.
Nu ska rummet möbleras och även en sväng till Svensson-Meckat för inhandling av passande gardiner skall göras under måndagen.
Jag har målat klart rummet som nu ska bli mitt och min mor har hjälpt mig med starkt engagemang och frenesi. Det är tack vare henne som jag fick tummen ur och verkligen sparkade igång måleriprojeket. Parallellt med väggmålandet har jag också målat en gammal sliten 80-tals byrå i en fantastisk gul färg som nu pryds med djupblåa porslinsknoppar som beslag.
Nu ska rummet möbleras och även en sväng till Svensson-Meckat för inhandling av passande gardiner skall göras under måndagen.
Reglage
Jag tar hjälp av en metod då och då, när sinnesstämningen blir för fastlåst eller när känslorna stegras och blir orimliga. Metoden går ut på att tänka sinnebilden av att ha ett känsloreglage och ett villighetsreglage. Det går att tänka som att det är reglage på en stereo, en slags volymkontroll. Volymen är mellan 1 och 10. Känsloreglaget står för ångest, depression, olust och störande tankar. Mår man dåligt är känsloreglaget uppskruvat högt. Envist försöker man vrida ned reglaget ofta genom att säga olika saker till sig själv men det lyckas sällan genom hård uppfostring.
Det andra reglaget är villighetsreglaget. Ett reglage där du ställer in hur villig och öppen du är inför att känna det du känner och tänka det du tänker. Detta utan att försöka manipulera det, fly från det, undvika eller förändra det.
När känsloreglaget står högt så står ofta villighetsreglaget på noll. Man är helt ovillig till hela situationen - helt ovillig att uppleva den vidriga ångesten eller känslorna som översköljer en.
Villighetsreglaget fungerar som ett vridmotstånd för känsloreglaget. När villighetsreglaget är helt åtskruvat, då är känsloreglaget fastlåst och känslorna fastnar.
När det istället är tvärtom - du har ångest men tycker det är OK, du låter känslan finnas utan att göra något åt den (du vrider upp villighetsreglaget, villigheten inför känslan). När villighetsreglaget vrids upp högre så kan känsloreglaget röra sig lättare.
Denna metod är hämtat ur denna bok: Acceptance and commitment Therapy av Hayes, Strosahl, Wilson.
Det räcker numera för mig att jag läser just detta om reglagen för att påminna mig själv om hur jag ska kunna hantera mina känslor och min ångest. När jag upptäckte detta var det mycket revolutionerande för mig! Nästan i 24 år har jag varit maktlös inför min ångest men nu genom dessa rader och denna sinnesbild kan jag för det mesta ta mig vidare när känslorna har låst sig.
Det andra reglaget är villighetsreglaget. Ett reglage där du ställer in hur villig och öppen du är inför att känna det du känner och tänka det du tänker. Detta utan att försöka manipulera det, fly från det, undvika eller förändra det.
När känsloreglaget står högt så står ofta villighetsreglaget på noll. Man är helt ovillig till hela situationen - helt ovillig att uppleva den vidriga ångesten eller känslorna som översköljer en.
Villighetsreglaget fungerar som ett vridmotstånd för känsloreglaget. När villighetsreglaget är helt åtskruvat, då är känsloreglaget fastlåst och känslorna fastnar.
När det istället är tvärtom - du har ångest men tycker det är OK, du låter känslan finnas utan att göra något åt den (du vrider upp villighetsreglaget, villigheten inför känslan). När villighetsreglaget vrids upp högre så kan känsloreglaget röra sig lättare.
Denna metod är hämtat ur denna bok: Acceptance and commitment Therapy av Hayes, Strosahl, Wilson.
Det räcker numera för mig att jag läser just detta om reglagen för att påminna mig själv om hur jag ska kunna hantera mina känslor och min ångest. När jag upptäckte detta var det mycket revolutionerande för mig! Nästan i 24 år har jag varit maktlös inför min ångest men nu genom dessa rader och denna sinnesbild kan jag för det mesta ta mig vidare när känslorna har låst sig.
Ett leende för mycket eller för lite
Jag stod i närheten av grindöppningen. Grindhålet är omgivet av långa klängande roskvistar som envist klänger vidare, dock finns en liten glugg att titta ut igenom. Jag stod i närheten av grindhålet och slipade på en byrålåda. Jag hade hörlurarna i, ganska hög volym med Caroline af Ugglas, skrålande i öronen. Jag slipade och fejade och stod i. Så tittade jag upp och där, på andra sidan grindhålet fanns en ung man i en bil. Jag såg hans ansikte och han verkade ha flottigt hår. Något jag inte förstod var att han verkade ha högerstyrd bil med eftersom hela hans ansikte och överkropp sträckte sig ut ur bilrutan när han stoppade i bladet i brevlådan. Jag hade Caroline af Ugglas på hög volym i öronen och jag såg den unga flottiga mannen sträcka sig ut ur bilen. Jag tittade upp och mötte hans blick, jag i min värld och han i sin. Jag tyckte i den stunden att jag kunde kosta på mig ett leende åt den främmande unga mannen. Inte för att jag tycker om reklam... jag förstår inte varför min syster har reklam i sin brevlåda men för att jag just den här dagen stod och slipade på en byrålåda med Caroline af Ugglas i öronen och såg mannen luta sig ut ur sin bil. Jag kostade helt enkelt på mig ett leende.
Efter att den flottiga mannen kört iväg så fick jag ändå en känsla av att jag sett honom tidigare... Jag gick bort till brevlådan för att se efter vad han stoppat ned där och upptäcker att han delat ut propaganda för Sverigedemokraterna.
Snabbt ville jag ta bladet och rusa efter honom och be honom ta tillbaka bladet, för det hörde inte hemma här, nej, han hade stoppat i det där förgäves, det ville jag att han skulle veta. Men framförallt ville jag stoppa honom och ta tillbaka mitt leende. Jag vet inte vad jag skulle gjort istället för leendet, åtminstone förklara hur jag tänkte... men jag gick in och la ned bladet i pappersinsamlingen.
Efter att den flottiga mannen kört iväg så fick jag ändå en känsla av att jag sett honom tidigare... Jag gick bort till brevlådan för att se efter vad han stoppat ned där och upptäcker att han delat ut propaganda för Sverigedemokraterna.
Snabbt ville jag ta bladet och rusa efter honom och be honom ta tillbaka bladet, för det hörde inte hemma här, nej, han hade stoppat i det där förgäves, det ville jag att han skulle veta. Men framförallt ville jag stoppa honom och ta tillbaka mitt leende. Jag vet inte vad jag skulle gjort istället för leendet, åtminstone förklara hur jag tänkte... men jag gick in och la ned bladet i pappersinsamlingen.
Lakan i susande träd
Det finns inget annat jag älskar mer än trädens susande löv i vinden. Lägg därtill att samtidigt stå och hänga vita lakan på ett sträck. Solen skiner på mig och samtidigt detta susande. Det gör något med mig, det där susandet. Det gör att jag känner en pirrkänsla i magen. Jag får nästan bara den pirrkänslan vid två tillfällen. Det ena är just när jag hör susandet löv och det andra är när jag är på biblioteket...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)