tag:blogger.com,1999:blog-17652090757316552152024-02-19T04:59:31.815+01:00Anne utan eAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.comBlogger574125tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-20221430825041458712015-10-27T20:24:00.001+01:002015-10-27T20:58:27.286+01:00BällingBälling, Bälling, Bälling säger hon och nickar när jag säger att vi ska sätta på pyjamasen först. Inne på toaletten får jag borsta hennes tänder om jag frågar om de kan skratta först. Då öppnar hon munnen och skrattar - så där lite konstgjort - Ha Ha med en liten raspig stämma och vips så kan jag borsta hennes tänder. Jag frågar om jag får titta i hennes mun och se om hon är på väg att få en tand. Då tittar hon först upp i taket och låter mig se lite grann men sen stänger hon snabbt igen munnen.<br />
<br />
När hon suttit på toa säger hon pädig. Hon byter konsekvent ut alla f mot p och v mot b. Hon byter även ut k mot t så när hon säger komma så blir det således tomma. Hon kan säga en del två-ordsmeningar och faktiskt någon mening med hela tre ord i. Hon säger "sitta där" och pekar uppfordrande åt oss när hon antingen vill att vi sitter på en speciell plats eller som ikväll att hon ville sitta i mitt knä och äta tin (clementin). Hon säger "månen himlen" "där borta" "på dig" (betyder på mig) "tlänning på sig" Hon kan säga blomma och pin vilket betyder fin förstås. När pappa ringer på kvällen och ska säga godnatt så säger hon "natt" och vill ta på skärmen där pappas ansikte syns och sen pussar hon honom. När jag tidigare ikväll sa att blommorna behöver vattnas så gick hon in i köket och öppnade skåpet där flaskorna finns som vi använder till vattning och kom genast med dem till mig. Jag ger henne välling och efter hon druckit ur så säger hon mer och det är inte så ofta hon vill ha mer så jag går och gör mer. Den blir lite varm och då säger jag till henne att hon ska smaka och säga om hon tycker den är för varm då ruskar hon snabbt på huvudet och säger "nää". Hon vill att jag går och svalkar ned den. Hon nickar med huvudet när jag säger jag ska göra det och sen blir hon nöjd. Hon säger till mig upprepade gånger Inrid, Inrid, Inrid och jag förstår först inget men inser sen att det är ju Ingrid hon säger. Vilket betyder att hon vill jag ska läsa sagan om Ingrid. Hon är nöjd när hon får titta på fullmånen och lägger sig sen till rätta. Hon smeker mig på kinden och kramar och pussar mig. Pillar mig ganska hårt på min örsnibb (första gången hon gör så ikväll) sen börjar hon färdas mot sömnens rike. Min älskade älskade lilla underbara kloka unge. <br />
<br />
Imorgon får barnen vara utklädda på förskolan och jag funderade ett tag på vad vi har hemma som hon skulle kunna klä ut sig i. Jag kom på att hon har den fina rosa/vita kanindräkten hon fått av Elida i Göteborg. Den hade hennes dotter när hon var i Klaras ålder. Jag frågade henne om hon ville prova den och det ville hon. Hon nickade så övertygat. Därefter frågade jag om hon ville att jag skulle rita små morrhår på henne näsa och det ville hon med. Vi gick in i badrummet och rotade bland mammas smink. En kajalpenna fick funka. Jag lyckades få dit två små streck på varsin sida av nosen innan hon ville ge sig ned från pallen. Hon springer fram till spegeln och ser de ditmålade strecken och skrattar förtjust och pussar på sin egen spegelbild!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ1fPSjB89hMqBMlI0wpb-qNVguXv6eY6phjiR4XVA7G73GSwhD6TSqrG3K99oDg4SOQEiUtRQS8ORIblKUzUTJh-TLyVHP5nf79iMH-c72GVfIua1sChTVsQeR0GSzdThBMiVqFzTVZLs/s1600/IMG_8201.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ1fPSjB89hMqBMlI0wpb-qNVguXv6eY6phjiR4XVA7G73GSwhD6TSqrG3K99oDg4SOQEiUtRQS8ORIblKUzUTJh-TLyVHP5nf79iMH-c72GVfIua1sChTVsQeR0GSzdThBMiVqFzTVZLs/s400/IMG_8201.JPG" width="300" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-27149096173667013242015-07-04T02:02:00.001+02:002015-07-04T02:02:02.722+02:00Sorgliga och malande tankarVissa saker är bara för sorgliga. Det går inte att ta in. Det faktum att en kvinna i min ålder med en underbar tvåårig son fått obotlig cancer och förmodligen hade det gått att göra nåt åt det om läkarna gjort mer undersökningar i tid! <div><br></div><div>Det är så sorgligt, förbannat grämande jävla tragiskt så jag kan inte sova. </div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-65240700497883722112015-05-06T23:26:00.001+02:002015-05-06T23:26:54.182+02:00Drygt ett år<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7Pzg4PCgOltM5ZXOykXO84WC9wqR6I5pcFMlDVWNNhAyyTlizUPRQ1800U3JQXlgLyWHfGTThclzZ1Uw7rYMEQXg7ch-RAf8Hg5LbXakVHREkftesKcm5YQ9LfnJUiTev5yhiRLtQqDBg/s640/blogger-image-387007938.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7Pzg4PCgOltM5ZXOykXO84WC9wqR6I5pcFMlDVWNNhAyyTlizUPRQ1800U3JQXlgLyWHfGTThclzZ1Uw7rYMEQXg7ch-RAf8Hg5LbXakVHREkftesKcm5YQ9LfnJUiTev5yhiRLtQqDBg/s640/blogger-image-387007938.jpg"></a></div>Ja. Hon har fyllt ett år. Ett år har vi fått äran att vara med henne!! Vår fantastiska, viljestarka och kärleksfulla unge!<div><br></div><div>Jag skulle vilja skriva mer här men jag har faktiskt inte tid. Vi har tusen saker på gång och all annan tid lägger jag på henne föstås! </div><div><br></div><div>Här kommer en bild!</div><div><br></div><div>Kramar till er!</div><div><br></div><div><br></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-30978132346529367192015-02-07T22:52:00.001+01:002015-02-07T22:52:44.598+01:00Stolt<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjy8RCNkl1Z6PiJA8nCHXUQiNfN2wT26Y80zx8c3k1Vnd5xIY3kgHyA3vKDm9zrcvUfmllKWN4cR2YplIXw4gcudKhFElwlQm9D9XhaZhmW4jo5qify0JOteVbhhM0IoU98W3vPeiLpoFk0/s640/blogger-image-774457813.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjy8RCNkl1Z6PiJA8nCHXUQiNfN2wT26Y80zx8c3k1Vnd5xIY3kgHyA3vKDm9zrcvUfmllKWN4cR2YplIXw4gcudKhFElwlQm9D9XhaZhmW4jo5qify0JOteVbhhM0IoU98W3vPeiLpoFk0/s640/blogger-image-774457813.jpg"></a></div>Idag hade sångföreställningen premiär som jag hjälpt till att regissera. Två gånger i veckan har vi repat senaste tiden. Det blev en väldigt bra kväll! Vilken sånggrupp, pianist, snyggt ljus och ljud och för att inte tala om vilken publik!<div><br></div><div>Jag är så stolt och glad att ha genomfört detta med sån glädje och tillgivenhet. Från början till slut! Tack!</div><div><br></div><div>Åkte sen hem i spårig snö med gammelbilen. Halt och isande vind. Tänkte jag skulle prova lite pommes frites i drive in att ha på vägen. Kan inte minnas den dagen jag åt Pommes. Men huuu vad det är äckligt egentligen. Det kändes som att äta en skummgummipinne fylld med olja! Tänk att folk äter sånt. En del äter det ofta!</div><div><br></div><div>Innan jag skulle åka idag så fick jag en puss av Klara. Vilken sensationell upplevelse. Hon sträckte fram sin lilla mun mot min kind och pussade mig med tungspetsen ute. </div><div><br></div><div>Innan det, tidigare idag så åt Klara pannkakor för första gången gjord på skrädmjöl, havremjölk och ägg. Hon rensade tallriken! Hon älskade det!<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWomQpPQ2uu04FDWNhMDCmqKHbY6EJDtQbCoziRNKNssLGBZB6OA3xTzD3DGLxE_YO1r9NZU3YH5P7sfO4vf0eTLwXxC00K_Xudh1qZqQ0-FRJthWKdTKja8jhHvwABLqHZdEx3RXYwEYQ/s640/blogger-image--2032608526.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWomQpPQ2uu04FDWNhMDCmqKHbY6EJDtQbCoziRNKNssLGBZB6OA3xTzD3DGLxE_YO1r9NZU3YH5P7sfO4vf0eTLwXxC00K_Xudh1qZqQ0-FRJthWKdTKja8jhHvwABLqHZdEx3RXYwEYQ/s640/blogger-image--2032608526.jpg"></a></div></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-21383759097361461212015-02-01T00:58:00.001+01:002015-02-01T00:58:15.376+01:00EC<div class="separator" style="clear: both;"><br></div>Jag läste på lite om EC = elimination communication. En metod som finns etablerad även här i Sverige. Förstod sen att vi inte ska göra så stor grej av pottresultaten. Alltså inte applådera tex. Inte göra vågen heller. Eller dansa kring och ropa hurra. Det är nämligen världens naturligaste grej att gå på pottan och det ska inte förstoras upp på nåt sätt. Det har emellertid vår dotter fattat själv och gör nu sina behov utan att applådera efteråt. Vi ler lite och säger nåt i stil med. Det var ju fint att det kom i pottan och inte i blöjan :-) inuti oss svämmar stoltheten över!<div><br></div><div>Hon, vår älskade dotter har tagit plats i mitten av vår 160 säng med kaninen lojt liggandes bredvid. Det var nog jag som stoppade ned den. Hon är inte så fäst vid nåt särskilt gosedjur än. </div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Hon har aningen lite feber och är snuvig. Efter besöket på öppna förskolan i tisdags (vi har inte varit där på tre mån nästan) så var smittan på plats direkt. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Jag har svårt att varva ned. Många tankar om mycket. Kvinnor, hormoner, läkare som saknas när de behövs, någon att vända sig till med hormonella problem - kort sagt: en kvinna borde få ha rätt att inte må som en galenpanna, ansatt av fluktuerande hormonella störningar tillika med symtom som oroar! </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Klara ligger på en kudde så att huvudet ska komma upp ordentligt. Hon snörvlar och vänder sig om i sömnen. Mannen jobbar på krogen. Ska åka hem i snötung natt. Jag ska sova. Jag ska. </span></div><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjpr-EzwWg_yG5VRwodwnHNBwLikyqKNg8_XWem8DhRR7KnFo90yV_rRD86quJUewg5g409L2OC2Skwrbo0Dm8eBx587Mxn0xyU68U6FP5795WlmSoJITm73aZxWNvTdnveTZ2X0ZUczST/s640/blogger-image--843121878.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; -webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><font color="#000000"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjpr-EzwWg_yG5VRwodwnHNBwLikyqKNg8_XWem8DhRR7KnFo90yV_rRD86quJUewg5g409L2OC2Skwrbo0Dm8eBx587Mxn0xyU68U6FP5795WlmSoJITm73aZxWNvTdnveTZ2X0ZUczST/s640/blogger-image--843121878.jpg"></font></a></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-18889190284716605762015-01-26T21:01:00.000+01:002015-01-26T23:41:39.499+01:00ytterringen till den innersta viljanJag skriver en del i en anteckningsbok om Klaras utveckling. Alternativet är ju att skriva här men jag har varit så ambivalent till det. Det har liksom inte känts relevant på något sätt. Vem kan vara intresserad av att läsa om Klaras olika sidor och utveckling?<br>
<br>
Men en och annan kanske kan vara lite intresserad förstås. Eller så kan jag ju se det hela som en dagbok, men då kommer jag genast till frågan, varför skriva en offentlig dagbok om mitt och min familjs liv? Varför inte? Varför inte bara skriva för mig själv här på datorn och spara ned det i en mapp som heter Klara. Varför inte det då?<br>
<br>
Jag...<br>
har varit väldigt utmattad sen Klara föddes och ibland så trött så att lyckan har gömts i en dimridå. Men den har funnits där som ett bubbel. En del grubbel har också gjort entré, om vad jag ska syssla med när föräldraledigheten är över. Det finns så mycket jag vill nämligen och ett av de svåraste grejerna i mitt liv har varit och är att komma fram till beslut och att fokusera på en sak. Särskilt om den saken gäller något som hettar till i mig inombords, om den saken är den som egentligen vill göras. Då lägger jag den ofta åt sidan och tänker att jag ska bara göra något annat först som liksom går i ytterringen till det som är den innersta viljan. Den innersta viljan får ge efter och i någon sorts chimär om att jag är odödlig så tänker jag att jag kan göra det där sen någon gång. Det nöjer jag mig ofta med och lutar mig tillbaka med den insikten en stund tills det kryper på mig igen, den där känslan om att jag skulle ju göra det jag innerst inne är bra på och vill, eller? Så går det runt runt så där... Nu försöker jag utmana mig själv med orden som jag inspirerats av en vän till: Våga göra det jag vill. Våga göra det jag vill. Våga göra det jag vill. För på något sätt handlar det om mod. Mod att genomföra det hela från grunden. Bygga något från grunden och ha tålamod med det. <br>
<br>
Klara...<br>
är oerhört medveten om så mycket. Hon sitter stadigt vid 9 1/2 mån ålder, gör en liten liten ansats till att vilja krypa iväg men inte mer än så. Hennes favoritsysselsättning är att suga och bita på snören samt när hon kommer åt dra ut stoppningen från täcket som vi lägger på golvet åt henne att vara på. Dessa små tussar täcke stoppar hon gärna i munnen. När jag tittar på henne så skriker hon till av förtjusning/skräck för att hon vet så väl att hon inte ska göra det där.<br>
En sak som är så fantastisk som jag inte trodde var möjlig med ett sånt litet barn är att hon kan gå på pottan. Jag ser på henne och märker när det är dags, eller så provar jag bara att sätta henne där en stund och då uträttar hon sina behov och när hon är klar så klappar hon i sina händer :-D och ser strålande nöjd ut. <br>
<br>
(Det är det jag menar, får man skriva sånt här på en blogg? eller kommer hon banna mig när hon blir stor, det är frågan??). <br>
<br>På eftermiddagen idag så läste vi en bok och då frågade jag om hon kunde peka på bilden av bananen. Hon gjorde det. Utan att jag hade hunnit säga nåt så började hon applådera. Hon var helt söker på sin sak! <div><br>
I vilket fall så är det fantastiskt att vara med om sitt barns framsteg på olika sätt. En bloggvän skrev om sin son när han skulle sova och jag känner så väl igen det. När Klara får sin välling så ligger hon och trycker in sina vassa naglar under mina naglar och sen nyper hon mig i näsan... Det är ganska oskönt. Hon måste känna sig oerhört trygg med mig eftersom hon kan utföra dessa små illdåd :-D<br>
Jag älskar henne av hela mitt hjärta! <br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2Cf5C7plwXEALOZ_5SNYZaYktD15QZE9HvqgLznRy79OsNgzaPWkpiKq_5z31uvfi_ecrS1q0gEYm7kLC5uwAK5oUuamVdyG7I8T-Ok9WQ4W1UfC509fNabcJ7NUIPm7Dw3riqimeRYK5/s1600/IMG_6084.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2Cf5C7plwXEALOZ_5SNYZaYktD15QZE9HvqgLznRy79OsNgzaPWkpiKq_5z31uvfi_ecrS1q0gEYm7kLC5uwAK5oUuamVdyG7I8T-Ok9WQ4W1UfC509fNabcJ7NUIPm7Dw3riqimeRYK5/s1600/IMG_6084.JPG" height="400" width="266"></a></div>
</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-55136906872257034112015-01-23T01:16:00.000+01:002015-01-23T01:16:58.116+01:00Ny dimensionFörut när jag aldrig trodde jag skulle kunna få ett barn. Långt innan jag träffade Krister så var jag alltid artig när jag mötte andras barn. Jag tyckte de var gulliga men höll inom mig ändå en liten distans. Sen när Tusse fötts så var det bara smärtsamt och möta andra bebisar eller andra som var gravida. Nu, när Klara finns så är det en helt ny dimension som inträtt. <br />
<br />
Igår var vi på Babysim med Klara för första gången. Det var ju flera bebisar där förstås och alla små ansikten fick mig att le och känna innerlig glädje. Förut har den varit utanpå. Nu, gick den ända in.<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-69537956987978994382014-12-01T07:37:00.001+01:002014-12-01T07:42:14.656+01:00TittutHon kan sätta för sin snuttekatt Mirre för ansiktet och sen drar hon bort och jag säger tittut. Då blir hon nöjd. Hon skrattar högt när jag prasslar med en plastpåse och sätter handen i och gör figurer med den. Hon skrattar högt när jag killar henne med och ibland när vi tar av henne kläderna på kvällen så skrattar hon, särskilt när hon är trött. <span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Klara visar så tydligt vad hon vill genom att dra i min arm när hon tex vill ha mer vatten eller sträcka sig mot det hon vill ha. Häromdagen när vi åkte tåg så visade hon tydligt att hon ville smaka min mat och när hon fick det så skrattade hon :-) upprepade gånger. Favoritleken är när jag sveper schalen över henne så det fläktar härligt och killar i ansiktet. Då sjunger jag om vinden och hon skrattar och njuter. </span><div><br></div><div>Senaste tiden har hon haft sin första förkylning. Det började den 6 nov. Vi fick besöka akuten den 7 nov för falsk krupp och hon hade ganska dålig syresättning. Nu har förkylningen tagit om så det är en envis en. Riktigt envis. Och jag har hängt på med täppta bihålor och örongångar. Hoppas bara det försvunnit lite mer till onsdag då vi ska ut och flyga. Det är på väg att bli bättre... </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyF5m7kdpHLXM_Pgp13D07MaF8wKuwNYbcJVqOTAfM78zBg4xhMV58AtGLGqLy6kgsSauvfaMH3VMNBi5kiYBTimqUzGLzdT3IeUqPxxD-LF63hbF4zI12cc5QVtA7Xr4bvSaytfuDP3EC/s640/blogger-image--1080921620.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyF5m7kdpHLXM_Pgp13D07MaF8wKuwNYbcJVqOTAfM78zBg4xhMV58AtGLGqLy6kgsSauvfaMH3VMNBi5kiYBTimqUzGLzdT3IeUqPxxD-LF63hbF4zI12cc5QVtA7Xr4bvSaytfuDP3EC/s640/blogger-image--1080921620.jpg"></a></div><br></div><div><br></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-15393929760863931852014-10-23T15:30:00.001+02:002014-10-23T15:45:55.262+02:00Råd till cancersjuk bloggvänMaktlöshet. Förtvivlan. Och egentligen helt fel att hon ska bli lämnad ensam med sitt beslut. Att läkarna inte tar beslutet utan allt ansvar hamnar på patienten. <div><br></div><div>Läs hennes blogg och om du känner en läkare eller är det själv. Se om du kan stötta/vägleda henne i den svåra sits hon befinner sig i. </div><div><br></div><div>www.jagtankerintedo.wordpress.com</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-19365883589166767342014-10-09T17:45:00.001+02:002014-10-15T00:10:21.009+02:00Till alla ni som läst min bloggFina vackra ni. Ni har funnits med vid min sida. Länge. Från svår sorg till euforisk glädje. <div><br></div><div>Mina ord känns inte längre nödvändiga. </div><div>De har tjänat ut sin tid. Just nu har de inget värde. I alla fall här i Bloggen. Jag kan inte blogga när andra bloggare skriver om svår smärta och sorg. I jämförelse med det finns inget att tillföra. </div><div><br></div><div>Klara har lärt sig plaska i sin badbalja så det stänker över hela köket. Hon har också två tänder på gång i nedre käken. </div><div>Hon säger dadada. Men har nu varit ganska tyst i två dagar. Hennes leende är oslagbart när jag säger godmorgon. Hon älskar att äta med sked. När jag frågar henne om hon vill ha mer så ler hon och gapar stort :-) vi sjunger nästan hela dagarna. Och ibland sjunger hon med. </div><div><br></div><div>Jag har senaste dagarna börjat återfå en energi som jag inte vet när jag kände. Serotoninupptaget är mycket knutit till hur magen mår och nu tar jag en drink varje morgon med magenzymer i bland annat och det gör att jag blir piggare. Magen har levt om som bara den. Så den blev nog positivt överraskad :-) </div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNeZ8-H6oozmoj0dfVLQxwD4U41OHPIMTqS7r246VtZjhvUuzuExb0wjHYUO525aCeySxlVTs4gszZ_g2cw3LlU3RTn832XitR221pv-adNas1Y7zWrOTd2niOctnYE3_FAyoo7evNKMhf/s640/blogger-image--142250962.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNeZ8-H6oozmoj0dfVLQxwD4U41OHPIMTqS7r246VtZjhvUuzuExb0wjHYUO525aCeySxlVTs4gszZ_g2cw3LlU3RTn832XitR221pv-adNas1Y7zWrOTd2niOctnYE3_FAyoo7evNKMhf/s640/blogger-image--142250962.jpg"></a></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-39128152468454903312014-09-12T23:37:00.001+02:002014-09-12T23:37:38.238+02:00OrsakerNågon skrev en olustig kommentar. Det är sällan jag får såna. Någon är anonym men det är helt klart någon som kände min far på något sätt. Denna någon har ingen aning om något uppenbarligen, annars skulle hen inte ha uttalat sig på det sättet. Men jag ber dig, du anonym, att sluta läsa min blogg, för det finns ingen vits med att du gör det helt enkelt. <br />
<br />
Det finns orsaker till mitt så kallade svarttänk (gnäll) - det jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag mår bättre nu efter att i drygt en vecka ätit Nor-Prolac igen. Jag är nästan 100 på att jag har förhöjt prolaktinvärde vilket medför en mycket tung känsla i hela kroppen - precis så. Låg vitalitet - alltså låg livskraft. Det är precis så jag känt hela sommaren. Trots min enorma eufori över Klara så har denna livskraft sugits ur mig. Nu känner jag att den är på väg att återvända. Livskraften. Jag ser livets möjligheter, mina möjligheter och jag gläds med andra och mig själv på ett helt annat sätt.<br />
<br />
Jag har ännu inte talat med någon läkare om detta. Blodproverna togs den 24 augusti och jag fick ingen läkartid förrän 22 sept. Men eftersom jag har mått så dåligt så började jag själv äta medicinen igen som jag har i skåpet och det visade sig vara rätt val. Den 22 sept får jag reda på blodprovssvaret och om jag ska fortsätta med medicinen eller inte.<br />
<br />
På söndag ska Klara döpas! Det ska bli så fint att få fira denna dag med vänner och släkt!<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-75553292626611492392014-09-04T22:30:00.001+02:002014-09-04T22:42:01.483+02:00Om ens trista svartmålarsidor när vardagen är fylld till bredden av kärlekIbland slås jag av att jag har en negativ sida som då och då gör sig påmind när jag pratar med andra. Jag har varit mastodontutmattad i sommar så det kan vara förklaringen när ni frågar mig hur min sommar varit. Det läggs som en sordin på min glädje av en utmattat håglöshet som gjort att jag knappt orkat gå upp för trapporna här hemma.<br />
Å andra sidan har sommaren varit den mest fantastiska sommar någonsin när jag tänker på Klara. Klara är fortfarande som en ofattbar dröm för mig där jag endast ser mitt leende och hennes genomhärliga leende tillbaka och det uppstår endast en ofantlig kärlek. Jag vill bara inte bli uppfattad som att jag nu inte njuter av att äntligen ha fått vårt efterlängtade barn. Jag inte bara njuter utan jag älskar det mycket mer än vad jag nånsin hade kunnat ana och drömma om.<br />
<br />
Det är inte bara Klara som är ofattbar utan det är min relation till min man med. Jag är en trist svartmålare ibland, en himla gnällspik och kan bli hopplöst uppeldad av småsaker i vardagen. Som tex att en säng på ett förlossningsrum för pappan kostar 200 kr/natt och då ingår inte ens någon mat. Sånt eldar jag upp mig för medan Krister säger lugnt åt mig att så här är det förstår du, det är inget att hetsa upp sig för. - Då skulle du inte få göra annat än att gå och hetsa upp dig för saker, säger han och han har ju så förbannat rätt. <br />
<br />
Men om någon frågar mig hur jag haft det i sommar så blir det lätt att jag lyfter fram det negativa fast jag varje dag vet hur jäkla bra jag har det egentligen. Om någon frågar mig som jag vet inte har barn som gärna skulle velat ha barn, så får jag ett hugg i magen när jag efteråt känner hur jag inte visat min tacksamhet över min nya situation. Varje dag tänker jag dessutom på människor som jag vet inte har det lika bra som jag, människor som jag har en relation till på något sätt som drabbats hårt och då försöker jag liksom ruska om mig själv och säga att jag ska skärpa mig och att verkligen ta in det som jag har :-D<br />
<br />
Jag får bli vänligare mot mig själv. Kärleksfull och vänligare mot mig själv. Igår tex så hann jag med att göra tre bra saker medan Klara sov. Jag tog ett fotbad, jag gjorde en mindfulnessövning - andningsankaret och jag bytte jord på en blomma som är mig mycket kär. <br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEim0YVEB33654v0_Xb-NO1C-2LFwwG3o2fIU10vyf_v4GoZmsLDBTwxgBy_ZKk2AM60LBaDyxYGr7Vgl0Eh5M4UisTQunchYJy1UYw4d9QbOaFNQTMT9Clr4_LKzl9_nfu71XGzvuD9gjYR/s1600/morgonhososs.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEim0YVEB33654v0_Xb-NO1C-2LFwwG3o2fIU10vyf_v4GoZmsLDBTwxgBy_ZKk2AM60LBaDyxYGr7Vgl0Eh5M4UisTQunchYJy1UYw4d9QbOaFNQTMT9Clr4_LKzl9_nfu71XGzvuD9gjYR/s1600/morgonhososs.JPG" height="400" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Klara kan sitta korta stunder i sin stol och har sen några dagar tillbaka fått smak på gröt! Hon ler när vi visar henne skeden! Även pappan ler som ni ser :-D</td></tr>
</tbody></table>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-33622235986552602102014-08-25T21:36:00.002+02:002014-08-26T07:58:58.841+02:00En len sommarvind - Fina TussesysterVi har mycket för oss och samtidigt så försöker jag verkligen ägna all min uppmärksamhet till Klara när hon behöver det. Krister håller på att renovera huset och snart kommer en hel vägg att tilläggsisoleras och det kommer göra att vår kall-trapp inte kommer vara lika kall i vinter!<br>
<br>
Dessutom ska vi bygga diskrum nere och städskåp så vi kan köra igång verksamheten ordentligt nästa år igen.<br>
<br>
Jag tar ut så få föräldradagar som jag kan just nu och tack och lov fungerar det skapligt i och med att Krister har en del jobb nu. Jag vill kunna vara hemma så länge som möjligt med Klara.<br>
Grejen är den att hon har både Krister och mig hos sig hela dagarna. Vilka bebisar har det så?<div><br>
Idag har hon suttit en kort stund med oss vid matbordet i en madrasserad barnstol. Hon är stark i nacken och superduktig att lyfta huvudet när hon ligger på mage, så vi testade och det gick bra en stund. Hon sa ifrån när hon inte orkade mer. <br>
<br>
Vi har fått in många rutiner. Varje morgon vaknar hon runt 7 och vill äta. Efter maten myser vi i sängen en stund, läser lite böcker och sjunger lite och sen vill hon sova igen och oftast somnar vi om alla tre till 9 igen. Jag behöver sova mycket. Jag är nämligen fortfarande väldigt utmattad och vissa dagar är det knappt jag orkar ta mig upp för trappen. Vid 9 går vi upp och äter frukost och hon vill ha sitt andra mål mat runt 11. Fram tills dess leker vi och sjunger mycket i köket på en filt på golvet. Därefter börjar dagen mer på allvar för mig med. Runt 12-13 vill hon sova några timmar tills det är dags att äta igen. Under den sovpausen hinner jag göra lite grejer som står på agendan. Hon är ju en mycket självständig tjej så när jag behöver göra saker och hon är vaken, så är hon med på ett eller annat sätt. Hon gillar dock inte att sitta i ergoselen så mycket. Jag försöker vänja henne vid det. <br>
<br>
Häromdagen fick Klara jättefina kläder från Umeå, från en bloggläsare som jag faktiskt har träffat i verkligheten en gång med!! STORT TACK för kläderna! Hon passar jättebra i dem, särskilt de randiga byxorna!<br>
<br>
Varje dag säger jag till Klara att det är en ny dag och så hittar jag på en visa om den nya dagen om vad som kan hända och att allt är möjligt. Jag hittar förövrigt på många visor och ibland använder jag kända melodier och hittar på visor men både jag och Krister sjunger mycket Astrid Lindgren-sånger för henne då det blir bra övning med till vårt kommande program!<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6Gq2It0qeGpXKBTjf0-wENreeZG2SIerhpjUzcbK7Rm15F2CAZRp2M1ZyNGjtpsM8_-cxQtiSO7OfiBtwA2nTYDOkPxvs_DnkynPJmAs3mA5f5qwhhND2xQHoTigLZr4AtJ4P1UXOBz0J/s1600/Len+som+en+sommarvind.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6Gq2It0qeGpXKBTjf0-wENreeZG2SIerhpjUzcbK7Rm15F2CAZRp2M1ZyNGjtpsM8_-cxQtiSO7OfiBtwA2nTYDOkPxvs_DnkynPJmAs3mA5f5qwhhND2xQHoTigLZr4AtJ4P1UXOBz0J/s1600/Len+som+en+sommarvind.JPG" height="320" width="240"></a></div>
Hon är verkligen en solstråle, vår kära unge. Ibland kallar jag henne för fina Tussesyster, för det låter så gulligt. Hon är som en len sommarvind, vacker, varm och kärleksfull. Alldeles full av kärlek och när jag tittar på henne så känner jag mig så enormt lyckligt lottad! På kvällen när vi lägger henne så ler hon och vänder sig sedan lite på sidan för att somna. Vi säger en ramsa: "Sovgott fina Klara, sovgott" sen går vi ut och i 95 % av gångerna somnar hon efter max 5 minuter. Vi byter på henne en gång under natten för att hon ska kunna sova längre på morgonen och det fungerar finfint! Även då vaknar hon och ler!! Mitt i natten. Ibland brukar jag säga till henne att hon inte behöver le, så när hon är trött då ser hon alldeles nollställd ut och somnar tillslut utan varken ett ord eller leende. Det är skönt. Det där okonstlade. Så oerhört skönt.<br><br></div><div>
Tillägg: Läste just en mycket olustig artikel om att låta barnet somna själv, den så kallade 5-minmetoden. Artikelförfattaren skriver om barn som far illa och som får skrika sig till söms och så gör inte vi, kan jag upplysa er läsare om. Klara är glad när vi lägger ned henne och fortsätter att vara det tills hon somnar. Om hon skriker så tar vi upp henne och tröstar henne. Att göra så som hon skriver om i artikeln har jag svårt att tro att någon gör. Det hon gör i artikeln är att dra fram det värsta och dessutom verkar det inte som att hon har mycket kunskap om hur det kan gå till på ett bra sätt utan hon väljer att svartmåla det hela, dra alla över en kam och vinklar det hela till en grotesk metod. Här är länken till artikeln: <a href="http://www.expressen.se/kultur/fem-minuter-av-grymhet/">http://www.expressen.se/kultur/fem-minuter-av-grymhet/ </a><br>Jag menar, om barnet gråter när det ska sova är det oftast något som är fel? Fast ibland kan det nog vara så att föräldrar håller på med sina barn för mycket också. Eller så har barnet en personlighet som gör att de är i mycket stort behov av att bli sedda och få närhet. Det finns ju de som håller på och nattar sina barn i flera timmar. Det mönstret jobbar vi för att inte hamna i. Vi vill att Klara ska känna sig trygg och ha känsla av att det är ok att vara med sig själv och somna. <br>
<br>
Imorgon ska jag gå och ta prov för prolaktinvärdet. Jag har nämligen fortfarande bröstmjölk i det ena bröstet och jag har ju haft förhöjt prolaktinvärde tidigare så förmodligen har jag det nu med. Ett av symtomen är: låg vitalitet. Kanske är det en del av förklaringen till min utmattning?</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-589370843015524232014-08-11T22:50:00.001+02:002014-08-12T05:58:11.797+02:00Fyra månaderTrygg, självständig, kreativ, nöjd, lycklig i många stunder och nöjd. En känsla av tillräcklighet. Good enough som vissa skulle sagt. Det är egenskaper jag önskar dig min dotter. <div><br></div><div>Hon som är väldigt lik mig när jag var barn. Nästan identisk. Till utseendet. Jag ser mig själv i henne och tiden sveper genom mig och får mig på kant ibland. Egenskaperna jag önskar att hon får är inget som självklart funnits hos mig. Jag ska inte säga de inte fanns när jag var liten. Men grunden som byggdes till min självkänsla var för skev att den brast när tonårstiden trädde in. </div><div><br></div><div>Kära dotter. Må du få en självklar grund som ger dig en rustning för resten av ditt liv. </div><div><br></div><div>För några dagar sedan skrattade Klara högt för första gången. En kittlande underbar och overklig känsla. Vi lekte och skrattade. </div><div><br></div><div>Jag är fortfarande väldigt trött, helt slut på det sättet att jag inte orkar röra mig. Det har inget att göra med sömnbrist. Vi har nämligen ett barn som sover från ca 21 till 07 och sen somnar om efter frukosten och sover till 10-tiden! </div><div><br></div><div>Dock sover jag inte så kvalitativt då jag dessvärre har den egenheten att snarka. </div><div>Jag tror också att jag har lite vätska i kroppen... </div><div><br></div><div>Kram till er alla från oss! </div><div><br></div><div><br></div><div><br></div><div><br></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-32157816509456380952014-07-27T22:41:00.001+02:002014-07-27T22:41:42.191+02:00Så stort - 3 1/2 månad. Egentligen är det så stort så jag inte skulle prata om nåt annat. Egentligen är det så. Jag har alltid sagt det finns ord för allt men jag tror de tagit slut nu. <br />
<div>
<br /></div>
<div>
Varje kväll när hon somnat så längtar jag till morgonen så jag kan få se hennes leende igen. Inte bara se utan höra hennes glädjetjut - ja, faktiskt. Hon somnar ungefär runt 21 på kvällen och vaknar runt 6 på morgonen och när jag kommer till hennes säng och säger godmorgon så tjuter hon till av glädje! Det är ju fantastiskt. Det är så stort. Det är så livs levande bejakande och bekräftande. <br />
<br />
Hon pratar mycket vår lilla flicka och hon ler mycket och som sagt har hon börjat få tendens till att skratta högt. Snart kan jag göra den där leken där man liksom får henne att känna förväntningen i kroppen så det hissnar, ni vet. Jag säger: " Akta dig" Nu kommer mamma och ger dig storpussen och så tar jag några djupa andetag så hon ser och jag ser att hon hissnar av förväntning och sen pussar jag henne över hela kroppen upp till kinden och då blundar hon förnöjt och ler med hela kroppen samtidigt. <br />
<br />
Hon kan vända sig på sidan nu och snart vänder hon sig väl helt om kanske. Hon tyckte inte om att ligga på mage tidigare men nu börjar hon även kunna gilla det lite mer. </div>
<div>
<br />
<br />
Här kommer en bildkavalkad över senaste tidens händelser:<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhK0MCqsUixUq97YC05j-cDrk22nRkr9hSqE6B0m0j8wc-qywqyN15P64-Qo0Wq1G-GBsNda3EGAbiwWG80u3f8yQQjwYaKxC8iiZbdxah7sOCgNXTRbkJ6PM5WlsCFgvR0Sn2uglyXpBp/s1600/bild(2).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhK0MCqsUixUq97YC05j-cDrk22nRkr9hSqE6B0m0j8wc-qywqyN15P64-Qo0Wq1G-GBsNda3EGAbiwWG80u3f8yQQjwYaKxC8iiZbdxah7sOCgNXTRbkJ6PM5WlsCFgvR0Sn2uglyXpBp/s1600/bild(2).JPG" height="320" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Girlpower i trädgården! </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOYueADveR-c9vbMlLaOHZD8slPfJ5eI7f7Ol4HnLaFOuOPOSapdslTLck06IIUKh5UjWmHi81L6z-7boAiSOVHcsgzNDDxKbLYveC_k-5ZryUnx43KFEDTgo9gEEpvPGFBK7qfBMH8vKs/s1600/bild(3).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOYueADveR-c9vbMlLaOHZD8slPfJ5eI7f7Ol4HnLaFOuOPOSapdslTLck06IIUKh5UjWmHi81L6z-7boAiSOVHcsgzNDDxKbLYveC_k-5ZryUnx43KFEDTgo9gEEpvPGFBK7qfBMH8vKs/s1600/bild(3).JPG" height="320" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På badstranden i kvällsljus. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6yyac-RCla9-NAzznXWQkIiRFd_TsWirZTsp6i2qK4SMqPIt5DKt1GNuBsKbIYQs0JuFhyphenhyphenzjnN77N7R5lj18lgfksTAhtutlATPNNhxbs-5Hm_AyFCe36-eeF7HCnKM1a5KSvILZpztGg/s1600/bild(4).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6yyac-RCla9-NAzznXWQkIiRFd_TsWirZTsp6i2qK4SMqPIt5DKt1GNuBsKbIYQs0JuFhyphenhyphenzjnN77N7R5lj18lgfksTAhtutlATPNNhxbs-5Hm_AyFCe36-eeF7HCnKM1a5KSvILZpztGg/s1600/bild(4).JPG" height="320" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEix1mXS7ICDTGTxjxwvsQrHSKg5Zo-ZdMVpGEIvogL5pGuXxE8Z_uBaohyphenhyphens8yJyygHnQAmplD5coXmuMCkSyrQAK2vhX5YZy5CLw4G8w98c4O0XmrUv3fIJnW1mmM6rS3P0ColslbapVkKv/s1600/bild(5).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEix1mXS7ICDTGTxjxwvsQrHSKg5Zo-ZdMVpGEIvogL5pGuXxE8Z_uBaohyphenhyphens8yJyygHnQAmplD5coXmuMCkSyrQAK2vhX5YZy5CLw4G8w98c4O0XmrUv3fIJnW1mmM6rS3P0ColslbapVkKv/s1600/bild(5).JPG" height="320" width="240" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnusZ6QTRz57CMVRmOErQh9WhZuqnJAYtJvV-dcrMw5wCt20BmzlsS783_f03j6lTZSmC5-wDF3_mURFXyGWV0yo5ovIyhsw9Nurz9ymoRtLkfv2jjIuNGgQolzG8d6NJ_v_myFOpFlEej/s1600/bild(6).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnusZ6QTRz57CMVRmOErQh9WhZuqnJAYtJvV-dcrMw5wCt20BmzlsS783_f03j6lTZSmC5-wDF3_mURFXyGWV0yo5ovIyhsw9Nurz9ymoRtLkfv2jjIuNGgQolzG8d6NJ_v_myFOpFlEej/s1600/bild(6).JPG" height="320" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hemma i skötrummet. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJKmWs4S783bmRxFWjFthEOHemOCuivgfv625Pe763q0SiE1u_Dr_zSL-GWr5XcnmxRyGMpEB6bNzw15nuIHdF5sCJ5WiRA0raOV2z2_m-3XmmyfH4O3PZ4uUIQ8seGjxUkmtSSrbpeFWW/s1600/bild(7).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJKmWs4S783bmRxFWjFthEOHemOCuivgfv625Pe763q0SiE1u_Dr_zSL-GWr5XcnmxRyGMpEB6bNzw15nuIHdF5sCJ5WiRA0raOV2z2_m-3XmmyfH4O3PZ4uUIQ8seGjxUkmtSSrbpeFWW/s1600/bild(7).JPG" height="320" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Favoritbild - på skötbordet. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijG_fR_DLK-6xWFHeHsGgahgI8cPRNlkq1HNIxWshK5T3yNH51jaM9axDZsdJb86PFVwvACjBHbTYA-RZCpa_OPLjDQfGDlEEXBVn00ixf9dIzVBLr9MGOe937daICi3HidpsYjWP1bKLo/s1600/bild(8).JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijG_fR_DLK-6xWFHeHsGgahgI8cPRNlkq1HNIxWshK5T3yNH51jaM9axDZsdJb86PFVwvACjBHbTYA-RZCpa_OPLjDQfGDlEEXBVn00ixf9dIzVBLr9MGOe937daICi3HidpsYjWP1bKLo/s1600/bild(8).JPG" height="320" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Läsandes i Goboken om Wille. Hon älskar att titta i den boken. Den är precis anpassad efter hennes utvecklingsfas. </td></tr>
</tbody></table>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-50346928526755168322014-07-13T16:50:00.002+02:002014-07-13T16:50:37.445+02:00Tre månaderKlara då, tänker ni säkert. Det är kanske henne ni väl läsa om?<br />
<br />
I torsdags blev Klara 3 månader. Vår fina underbara, tålmodiga och lekfulla dotter. Hon är på alla sätt och vis ett mycket lättsamt barn får jag säga. Nu senaste nätterna har hon ätit ca 21 på kvällen och sedan sovit hela natten till 6.30. Då är hon väldigt vaken och mycket lekfull och vi ligger oftast på en filt i vårt vardagsrum och leker, tittar i böcker och sjunger. Hon pratar mycket. Säger mycket aaahhh i olika tonarter och variationer. När jag sjunger så blir hon helt exalterad och sjunger nästan med verkar det som. Det är fantastiskt att få vara så nära henne och ha dessa stunder när vi följer varandras ansiktsmimik och bara improviserar med olika sånger, ramsor och ljud. Efter en timme ungefär när klockan är 07.30 så vill hon sova igen och ibland går jag och lägger mig själv då också vilket har resulterat i att jag vaknat runt 11 och har sedan varit som en zombie resten av dagen. Idag gjorde jag nämligen annorlunda! Jag stannade kvar uppe och skrev på morgonen när Klara och Krister sov. Det var väldigt skönt och det resulterade i att jag inte blev lika segt segt trött under dagen.<br />
<br />
Det verkar som det finns någon gräns i mig - sömngräns eller att sömncykeln blir rubbad om man somnar om efter att ha varit vaken en timme drygt. Det finns ju forskning om det där... Jag behöver ju sova fler timmar för jag går ju inte och lägger mig kl 21 när Klara gör det förstås. Men det känns som att kroppen mår bättre av att gå upp kl 06.30 än kl 11...<br />
<br />
Flera positiva saker inträffade. Bland annat gjorde jag mitt träningsprogram. Jag följer en bok av Olga Rönnberg som heter "Träning för nyblivna mammor" och det behövs verkligen. Jag är helt försvagad i hela sätesregionen och i benen. Nu i morse började övningarna i steg 1 äntligen kännas något sånär möjliga att göra. Men jag har inte gjort dessa övningar varannan dag som det står i programmet. Vissa dagar är jag fortfarande förlamande trött och det kan till stor del ha att göra med huset vi bor i och alla krav som hela tiden strömmar över mig som har med huset att göra. Blodproverna jag tog var helt felfria allihopa! Vet ni förresten att man inte ska göra situps efter man varit gravid? Det visste inte jag förrän jag läst Olgas bok. Det har att göra med muskeldelningen som blir i magen och gör man situps så går inte muskeldelningen ihop. Man ska istället ägna sig åt statisk träning där man drar in naveln mot ryggraden.<br />
<br />
Jag har fortfarande inte skrivit ned någon förlossningsberättelse. Det känns som att det skulle bli så kort. Det verkar som att jag lätt skulle kunna sammanfatta den till några rader. Men vi får se, kanske kommer massor av ord när jag väl börjar skriva? <br />
<br />
<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-58287825937717519542014-07-13T12:59:00.000+02:002014-07-13T13:12:00.437+02:00Genomhärlig och godJag är inte så genomhärlig och god som en del verkar tro.
Även jag har sidor som är svarta och sidor av missnöje och klagan. Om ni så
vill, kalla det gnäll. Men jag hävdar att ordet gnäll borde tas bort ur den
svenska ordlistan. Så här var det:
<br />
<div class="MsoNormal">
Jag höll på att städa och hittade min skrångliga brudbukett
i ett hörn. Jag tog en bild på den och la ut på FB hur förundrad jag
fortfarande är över hur denna brudbukett kunde bli så fatalt misslyckad. Min
inre bild över hur den skulle se ut stämde över huvud taget inte<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>överens med resultatet. När jag ser
bilder på mig och Krister så ser jag hur oerhört vackra och lyckliga vi är på
vår bröllopsdag men så ser jag den fåniga brudbuketten som sticker ut likt en
vårta på någons näsa. Mycket uppseendeväckande med andra ord. </div>
<div class="MsoNormal">
En del tycker att jag gnäller och att jag borde ha släppt
det där nu för länge sedan. Jag la dessutom ut floristens namn och det blev
uppenbarligen svårt för vissa. Skriva ned och vara kritisk mot någon så här på
FB? En recension, en negativ sådan, ska man verkligen ägna sig åt sånt på FB? </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det var ju ändå två år sedan. Vissa saker har jag inte bara
orkat ta tag i och det där är en av dem. Det kändes svårt att gå in på blomsteraffären och fråga, hur i hela världen den där brudbuketten kunde bli så
miserabel? Livet har gått på. Det har verkligen varit intensivt, minst sagt,
från ett liv fullspäckad med IVF mediciner – hormoner som gjort mig mer eller
mindre förtvivlad mellan varven och sorgen som hela tiden bultat under mitt skinn
och under tiden flytta och ta hand om ett stort hus med tusen visioner och
starta ett företag, också det med tusen visioner. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Kampen var
given. Från dess att Tusse föddes till nu så har det varit en kamp i 190 km/h.
Vi har tex fortfarande inte spelat in den skiva jag skulle velat göra som ett
tackkort till dem som deltog på bröllopet. Det har vi inte gjort på grund av
allt annat som hela tiden kommer emellan. Alltid är det nåt som kommer
emellan.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det här med brudbuketten
har alltså legat och gnagt inom mig. Jag ville allt skulle bli så bra. Vi
förtjänade verkligen det. Och det som man verkligen kan påverka och dessutom
betalar för borde kunna bli bra, resten går inte att göra något åt. Resten blir
man tvungen att släppa, och lämna till sitt öde. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men varför inte lyfta fram det positiva, säger någon då? För
det var ju 98 % som var positivt och 2 % som var negativt. Jag har aldrig varit
så bra på att lyfta fram det positiva på det sättet. Jag har aldrig varit bra
på att ta saker med en klackspark. I min instabila personlighet har mitt liv
aldrig varit så lätt att jag kunnat ta saker med en klackspark eller känt mig
som en gås, där allt rinner av mig. En gång har jag lyckats att inte höra
glåporden från min bror när han retades med mig som liten och den gången är
verkligen unik. Jag kom på mig själv med att inte lyssna helt enkelt. Efteråt
frågade jag, va? Sa du nåt till mig? </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-58603415882280329562014-06-25T14:27:00.001+02:002014-06-25T14:27:03.653+02:00Blodprov och skratt<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBclI7ZF4PNYRQ24t5xnxMHJ4dZuumWLJglLKsaorT0SJzOS1AIyxCbeYUrFLmohAxP8C9I9yjmVorl0wneZCUQMbV6jxcnE1QuPXK5Nv5XOKkNb16Q6bJwWHZgJrBpNvGxqqn4q7Oiz89/s640/blogger-image-1109050711.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBclI7ZF4PNYRQ24t5xnxMHJ4dZuumWLJglLKsaorT0SJzOS1AIyxCbeYUrFLmohAxP8C9I9yjmVorl0wneZCUQMbV6jxcnE1QuPXK5Nv5XOKkNb16Q6bJwWHZgJrBpNvGxqqn4q7Oiz89/s640/blogger-image-1109050711.jpg"></a></div>Tack snälla ni för era kommentarer! Jag var tilll läkare igår och har tagit blodprover nu för järn, B12,TSH, Glukos mfl. <div><br></div><div>Vi får väl se vad de visar. Annars är det väl som några av er skrivit med. En enorm omställning OCH faktum är att jag har oerhört svårt att slappna av på nätterna när hon sover. Har svårt att länna över till Krister. Men bestämde mig för att skärpa mig med det igår så det känns bättre med det. </div><div><br></div><div>Inatt åt Klara bara var sjätte timme. Hon sover lugnast på förnatten så det är då vi egentligen ska passa på att sova :-o</div><div><br></div><div>Igår valde vi emellertid att titta på Maria Bloms senaste film: Hallå, Hallå. Väldigt väldigt fin film med fantastiska skådisar!</div><div>Det är så härligt med människor som skrattar mycket. En av karaktärerna i filmen gjorde det. Fnissade så fort hon sa nåt. Igår träffade vi ett trevligt par som också är så, fulla av skratt helt enkelt. </div><div><br></div><div>Ska börja samla på såna människor tror jag ;-)</div><div><br></div><div>På tisdag kommer Friteatern hit och spelar sin föreställning Hässja. </div><div><br></div><div>Ska göra rulltårta med apelsin och jordgubbar till fikat. </div><div><br></div><div>Snart får vi börja använda storlek 2 på blöjorna. Alltså lämna newborn blöjor. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAGG8pT4VbnyGRNPxebOBCy7XoLtDiTFZg6OfmISi5-zLr1WX8-Fmcjuekpx_EJP85j6VvwlxKKT5Yyq3BGb3PBWq7tw2yDU_sCTlfw6xFna1RzEprw4ppiBt2QMcjMxgtxjbJ23pUgomW/s640/blogger-image--224804130.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAGG8pT4VbnyGRNPxebOBCy7XoLtDiTFZg6OfmISi5-zLr1WX8-Fmcjuekpx_EJP85j6VvwlxKKT5Yyq3BGb3PBWq7tw2yDU_sCTlfw6xFna1RzEprw4ppiBt2QMcjMxgtxjbJ23pUgomW/s640/blogger-image--224804130.jpg"></a></div>Vi har fått en tid hos ögonläkaren till Klara. Det kan hända att hemangiomet som hon har under ögat kan komma att trycka på synnerven. Bäst att kolla upp. </div><div><br></div><div>Nu ska här ätas blodpudding. </div><div><br></div><div>Kram från oss</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-37020402077305786572014-06-23T23:01:00.001+02:002014-06-23T23:06:25.712+02:00Nåt fel är detFick en kommentar under ett tidigare inlägg om att det är roligt att se det går så bra trots att jag förlorat så mycket blod under förlossningen. Sanningen är att det går inte så bra tyvärr. Jag är helt svag i kroppen. Har ingen ork nästan alls och ibland klarar jag inte av att ta hand om Klara. Det gör ont under mina fötter och jag stapplar fram när jag ger mig ut på promenad. Orken är så uttömd att jag skulle kunna skrika vid minsta lilla motgång och ibland gör jag det med och gråter av ledsenhet då jag inte vill känna mig så här. Jag vill ha kraft till att vara med vår dotter. Det är tur att Krister finns så nära till hands nästan jämt. <div><br></div><div>Faktum är att jag var piggare för en månad sen...</div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-6689189735525111972014-06-20T10:51:00.001+02:002014-06-20T10:51:50.115+02:00DNA-test svarBehövs inga ord. <div><br></div><div>Från dag 21 när vi gjorde UL så har vi vetat men många läkare tvivlat! </div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAsqO2Ytb7Id9QdZnToQ9yS2J90IWwmGxVhugF5kRuweShnHJFU7VVqZeBhP-liCldTW5QPELqCQWy8AYB6Et8qX9B4fLID0EnW8DSZI28w-ntntlTYxMmlp4AsZ0w8c2kNqcbz3bC7_ae/s640/blogger-image-158053415.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAsqO2Ytb7Id9QdZnToQ9yS2J90IWwmGxVhugF5kRuweShnHJFU7VVqZeBhP-liCldTW5QPELqCQWy8AYB6Et8qX9B4fLID0EnW8DSZI28w-ntntlTYxMmlp4AsZ0w8c2kNqcbz3bC7_ae/s640/blogger-image-158053415.jpg"></a></div><br></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-3399301574935820242014-06-13T22:32:00.000+02:002014-06-14T08:32:22.076+02:00Inget svar änNej svaret på DNA-testet dröjer än. 8 arbetsdagar kan det ta. Så någon gång i början på nästa vecka borde det ha kommit.<br />
<br />
Vissa dagar är jag väldigt utmattad och kanske har det med att göra att jag förlorade 1.6 liter blod under snittet och jag har liksom glömt bort att ta järntabletter. Vid återbesök igår hos barnmorskan påminde hon mig om att om man förlorat mer än 1 liter blod vid en förlossning så ska man äta järntabletter i minst tre månader efteråt. Hm... Jag tänkte att så fort min bleka hy fick färg igen så var det väl inget mer att hålla på med. Sjuksköterska som jag är. Smart tänkt. Min järndepot har förmodligen fått sig en rejäl tömning. Jag har ju alltid varit mer eller mindre slut, särskilt på f.m. När jag sovit och gått upp och ätit frukost så brukar jag vara så slut sen att det är lika bra att gå och lägga sig igen. Framåt kvällen kan jag bli lite piggare. Eftersom jag brukar känna mig slut på detta sätt så har jag trott att det är normalt det jag känner nu med men jag inser nu att det är mer än normalt. Det är inte sömnbrist heller, speciellt mycket, det är bara kroppen som inte orkar. Den liksom stapplar fram och ibland blir jag rejält yr med. Därför har jag börjat äta Hemofer igen. Vi får se om det hjälper, annars får jag väl ge mig på Niferexen... förhoppningsvis blir jag inte lika förstoppad nu som under graviditeten.<br />
<br />
Jag har förresten fått en mycket bra förklaring till varför mina tarmar står extremt stilla under graviditet. Tjocktarmen sitter nämligen fast i livmodern och även tarmarna på höger sida om livmodern sitter fast, så kallade adherenser. Även äggledaren som jag har sitter fast i livmodern på ett ställe. Det är med andra ord inte konstigt att det blir märkligt i min mage, mer problem än normalt när jag är gravid.<br />
<br />
Nu vaknade Klara, så jag ska gå och ta hand om henne. Påbörjar förlossningsberättelsen vid nästa inlägg.<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-75014275092393240522014-06-05T08:04:00.000+02:002014-06-05T08:06:23.578+02:00DNA-test<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqG9hFO_MRJOTjC_ru4O9CFGPgETfkttp9XyPseeTeJF-Odig921NLFl3IGssEsQvvIj3u-jDBp473Am79nzIT_0xHF-7EXLNicPyD7ZKb-KNy2jSTt-_RUjbG7xuB3ItCYLXmb8J1_e2e/s1600/bild(14).JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqG9hFO_MRJOTjC_ru4O9CFGPgETfkttp9XyPseeTeJF-Odig921NLFl3IGssEsQvvIj3u-jDBp473Am79nzIT_0xHF-7EXLNicPyD7ZKb-KNy2jSTt-_RUjbG7xuB3ItCYLXmb8J1_e2e/s1600/bild(14).JPG" height="320" width="269" /></a></div>
Igår sände jag iväg ett DNA-test på Klara och mig. Jag beställde det från ett lab i Danmark, vilket jag hittade när jag googlade. Det danska labbet var billigast och tog lika betalt oavsett kön. Det var det som var mycket märkligt med pappatest.se att de tog mer betalt om det var en kvinna som skulle göra testet...<br />
<br />
Familjerätten i kommunen gör inte DNA-test om inte det är så att barnet själv vill det. Klara skulle ju kunna som vuxen vilja ha ett intyg på att hon har sitt genetiska ursprung från mig och då kan hon kontakta familjerätten och få det. Äggdonation är relativt nytt för Sverige och Socialstyrelsen har inga riktlinjer hur man ska göra när t.ex. en mamma vill testa om barnet är från det egna arvsanlagen eller från en äggdonation. <br />
<br />
Nu är testet på väg till Danmark i alla fall. 2 st bomullspinnar från mig och 2 st från Klara ligger i varsitt brunt kuvert. Man tar testet på insidan av kinden. Snurrar ordentligt på pinnen så att det ska fastna slemhinna på toppsen. Det var lite lurigt att göra det på Klara men jag tror det gick bra. Resultatet bör väl komma nästa vecka. Är dock övertygad om att Klara kommer från mina arvsanlag. Hon är så lik mig när jag var liten.<br />
<br />
Amningen slutade jag med för ca två veckor sedan. Det var ett mycket skönt beslut för oss alla. Klara äter var fjärde timme ungefär och nu senaste två nätterna har hon sovit nästan 7-8 timmar i sträck utan mat. Jag har bara gått upp då och då och stoppat in nappen i hennes mun och då har hon förnöjt sovit vidare. <br />
<br />
Har tänkt att jag ska skriva ned en förlossningsberättelse faktiskt. Mycket för att det är intressant för mig själv att kunna gå tillbaka till och kolla in. I måndags var vi till spec. MVC på återbesök och vi diskuterade förlossningen och försökte hitta lite förklaringar till varför den gick som den gick. <br />
<br />
Återkommer om det. Nu ska jag gå till min underbara dotter som legat och sovit en stund under mamma och pappas täcke medan jag bakat bröd. <br />
<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-22452018714836121862014-05-28T18:09:00.003+02:002014-05-28T18:24:54.126+02:00InspirationTänk att ha en sån här bra och fin kontakt med sitt barn att det går att sjunga en sång på detta sätt!<br />
<div id="fb-root">
</div>
<br />
<div class="fb-post" data-href="https://www.facebook.com/photo.php?v=10152649848628998" data-width="466">
<div class="fb-xfbml-parse-ignore">
<a href="https://www.facebook.com/photo.php?v=10152649848628998"></a><div id="fb-root">
</div>
<script>(function(d, s, id) { var js, fjs = d.getElementsByTagName(s)[0]; if (d.getElementById(id)) return; js = d.createElement(s); js.id = id; js.src = "//connect.facebook.net/sv_SE/all.js#xfbml=1"; fjs.parentNode.insertBefore(js, fjs); }(document, 'script', 'facebook-jssdk'));</script><br /><div class="fb-post" data-href="https://www.facebook.com/photo.php?v=10152649848628998" data-width="466">
<div class="fb-xfbml-parse-ignore">
<a href="https://www.facebook.com/photo.php?v=10152649848628998">Inlägg</a> av <a href="https://www.facebook.com/mia.debbins">Mia Debbins</a>.</div>
</div>
<br /></div>
</div>
<br />
<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-22449384559984725002014-05-22T23:50:00.002+02:002014-05-22T23:54:04.788+02:00Dagens tre positivaJa ni vet på Facebook pågår en skickavidarelek som är ganska trevlig faktiskt. Den går ut på att man ska lista tre positiva händelser för dagen i sju dagar. Jag hade det på min blogg ett tag, en gadget i marginalen där jag varje dag skrev in några positiva saker för att påminna mig om att det faktiskt skedde bra saker. Det var då när jag mådde som sämst i slutet på 2009 och början på 2010, precis innan jag träffat Krister.<br />
<br />
Detta skrev jag på Facebook idag:<br />
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}">Jag
har äntligen varit iväg och fixat AC:n till min bil! (Dock kunde jag
knappt komma dit då det är andra smärre problem med bilen, men det är ju
en annan historia). AC:n kommer göra det lättare för mig och Klara att
göra utflykter i sommar! <br /> 2. Det är väldigt positivt att det går att bråka med min älskade make och bli sams fort igen (Till alla<span class="text_exposed_show">
som tror att jag och Krister aldrig blir osams så tror ni fel, vi är
oerhört envisa - var och en på sitt sätt och varje gång tänker jag
flytta och tror att vi aldrig mer kommer prata med varandra (taskiga
erfarenheter)). <br /> 3. Jag har gödslat mirakelhäcken - så nu kommer den växa kämpa-, kämpa, kämpahög (vi kommer snart sitta bakom den och mysa) </span></span><br />
<br />
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show">Tänker att jag gärna vill skriva det här på bloggen med för det hänger ihop med mina uppdateringar här och eftersom jag nuförtiden är lite dålig på att uppdatera så är det ju smart att använda det jag skrev på FB. (Jag är lite vimsig märker jag :-))</span></span><br />
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show"><br /></span></span>
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show">TACK till er som kommenterat om amning!! Det har varit väldigt betydelsefullt och ni som läser min blogg är så kloka, så underbart kloka! </span></span><br />
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show"><br /></span></span>
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show">Jag håller faktiskt på att lägga ned amningen. Det blev för mycket kamp och Klara blev bara mer ledsen av att vi försökte. Någon dag så fungerade det och idag när jag gett upp så lät jag henne bara ligga hos mig på bröstet efter att hon fått sin flaska och då rootade hon sig fram mot bröstet - precis så där som barnet gör efter förlossningen. Det är nog så vi får göra. Jag kommer handmjölka lite några dagar framöver och prova ibland att hon får eftersuga lite efter att hon fått mat och se om hon vill mysa lite bara, inte forcera något. Det blir ju lätt så desperat när hon är hungrig. </span></span><br />
<br />
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show">Detta beslut känns så bra!! </span></span><br />
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show"><br /></span></span>
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show">Nu ett svar på en fråga från en läsare. Någon undrade om vi kunnat ta reda på om Klara är från mitt ägg eller inte. Familjerätten gör inte det. Däremot kan vi göra det när Klara blir stor och vill veta själv. Det finns dock en sida på nätet som heter pappatest. se där man kan beställa test men mammatestet är flera hundra kronor dyrare än pappatestet. Då blev jag lite tvär. </span></span><br />
<br />
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show">Sen tänker jag på en grej. En annan bloggare talade idag om risken att skriva och lägga ut bilder på sin bebis och att bebisen sen i vuxen ålder ska reagera över detta. Jag tänker, det går ju att låsa bloggen så ingen annan kommer åt innehållet. Det kan man ju göra när det gått några år, eller? Finns ändå alla bilder tillgängliga på nätet? Hur resonerar ni kring detta, ni som bloggar om barn osv... </span></span><br />
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show"><br /></span></span>
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show">Kramar till er alla! Hoppas ni haft en skön solig dag idag!</span></span><br />
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show"><br /></span></span>
<span class="userContent" data-ft="{"tn":"K"}"><span class="text_exposed_show">Det har jag och Klara haft! </span></span><br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-85117644958542943412014-05-21T18:19:00.001+02:002014-05-21T18:19:57.200+02:00Underbara älskade ungeSå fort jag får chansen försöker jag prata lite med henne. Dock sover hon mest, men senaste dagarna har hon varit mer social och idag, dagen innan sin 6-veckorsdag så gav hon mig ett leende efter en stunds flörtande från min sida. Det blir dn kontakt och det bara klickar till i hela kroppen, hjärtat och själen. Tänk, vi fick vårt levande barn! Hon är här och hon ler mot mig!<div><br></div><div>K väger idag 4055 gram och mår väldigt bra förutom magknip som hon får ganska ofta. Det är svårt att veta om de är normala, knipen eller något som vi borde analysera mer. Vi ska testa en annan ersättning så får vi se om det blir bättre. Igår började vi även med magdroppar. </div><div><br></div><div>Just nu är det 17 grader varmt i skuggan och jag och K sitter under ett parasoll och lyssnar på vinden och en gök som hörs i söder. </div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6OKuocM3EmUPJ4pqjObvq3D04vSf4x9heqHUikrndEOgA1Y3wot6hQrCTHl_64vR3bA-Bmle8Ds-XFJYgJZfZDqS_Qo_IWBANc6KQP_cPddh-gt9YVREdour0At_525ofV3h1YUCOWIr0/s640/blogger-image--1616106621.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6OKuocM3EmUPJ4pqjObvq3D04vSf4x9heqHUikrndEOgA1Y3wot6hQrCTHl_64vR3bA-Bmle8Ds-XFJYgJZfZDqS_Qo_IWBANc6KQP_cPddh-gt9YVREdour0At_525ofV3h1YUCOWIr0/s640/blogger-image--1616106621.jpg"></a></div>Här, inte så leende. Ganska varm och trött och alldeles underbart söt enligt mamma. </div><div>K har fått ett smultronmärke under vänster öga. Det är den röda förhöjnaden. </div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYYuexFRTDD_GOvR3SsxFqmqvcmv94kZa1uQvC_c_dxGUjlJu-VcjQlhMkyppJPuULwGwBaIieIuKXbgAo1CKBUHY-C_qEpnbxAprdIesdMTqn7XblI2JSnIGb3_9vziUVeuzA7C0qLD1H/s640/blogger-image-1364417643.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYYuexFRTDD_GOvR3SsxFqmqvcmv94kZa1uQvC_c_dxGUjlJu-VcjQlhMkyppJPuULwGwBaIieIuKXbgAo1CKBUHY-C_qEpnbxAprdIesdMTqn7XblI2JSnIGb3_9vziUVeuzA7C0qLD1H/s640/blogger-image-1364417643.jpg"></a></div>Den här bilden togs i söndags när vi hade besök av våra kära vänner från Uppsala! </div><div><br></div><div><br></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.com5