Idag, imorgon och de närmaste dagarna kommer Gilda Guldblomman fästa i livmodern, hon kommer implantera sig. Det tänker jag att hon gör! Hon är just nu på väg :-) Eller hur!
Har känt igår och idag att jag är väldigt mån nu om att få göra saker som är bra och ha positiva människor runt mig. Jag behöver verkligen sätta mig själv i första rummet, det är svårt!
Det är svårt att säga ifrån till situationer som jag inte räknat med och där jag blir indragen i sociala sammanhang där jag inte vill vara. Jag behöver verkligen total egoistisk uppmärksamhet med bara ljus och glädje till mig och embryot. Saker som jag kan påverka ska jag försöka påverka så gott jag kan och det jag inte kan påverka ska jag försöka använda föregående inläggs devis. Lilla H:s devis att jag ska försöka välja hur jag reagerar inför det som sker. Men oj oj oj, vad det är svårt.
Igår kväll blev jag verkligen oroad i kroppen över situationer jag förmodligen kunde styra över och att faktiskt göra något åt och jag vill inte bli en sån som bara går med på det som händer men om det händer så gäller det ju att inte ta in det för hårt i sig själv och det gjorde jag igår. Jag är så sensibel nu att det gäller att inte blanda sig i någon eller något. Jag behöver få vara i fred helt enkelt, eller snarare om jag har kontakt så ska det bara vara av kärlek, glädje och gemenskap!
Imorgon ska jag till en psykolog som jag hoppas kan få en bra dialog med i min längtan att fokusera mer på det som är jag och det jag vill och bli mer likt en gås, låta störande element rinna av mig.
Väl tänkt!
SvaraRaderaDet är lätt att ta ansvar när man inser att man kan bestämma så mycket själv.
Där jag är uppväxt säger dom alltid att man inte kan rå för vad man känner. Men det tror inte jag på. Alls. Man kan faktiskt det. För det är tanken som skapar känslan. Alltid. Det är hur man tänker som skapar måendet. Tänker man bra så mår man bra. Visst finns det små saker utifrån som kan påverka men det är ju då men väljer hur man hanterar det.
Massa massa kram på fina starka vackra du!
Jag håller helt med!! Man kan visst rå på det man känner, i allra högsta grad och visst är det så att saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig men det är då det verkligen gäller att ta ansvar för situationen och antingen föra sig bort från den eller hantera den på något lättsamt sätt för en själv!!
RaderaStor kram till dig med - och det dina!!
Jag har hört att man ska spela klassisk musik för embryot och meditera... jag gjorde det, och det verkade ju fastna! Lycka till!
SvaraRaderaVad kul att du gjorde det!! Vad lyssnade du på för klassisk musik då? Någon favorit? Vad gjorde du för meditation? Jag har legat mycket på sängen och sagt fina positiva saker till guldblomman. Härligt att du är gravid!
RaderaJag svarade på min blogg, jag kopierer in det här också! :
Radera"Jag är jättedålig på klassisk musik så jag tog första bästa jag kunde komma på: Vivaldi och Mozart. Sen gillade jag bara Vivaldi, så jag spelade den när jag kunde. Spelade också meditations musik; tibetanska munkar som sjunger – chanting. Jag gör bara vanlig meditation där jag börjar med att koncentrera mig på andning – när jag gjort det ett tag så visualiserar jag; i detta fallet en stor gravid-mage samt en scen med mig själv på stranden med en liten unge som springer och leker; vårt blivande barn. Samtidigt som jag gör detta försöker jag dra in lyckokänslor och ljus – gult eller vitt vanligtvis. Det låter flummigt när jag förklarar. Men om man gjort rätt brukar man känna sig väldigt harmonisk och “lycklig” efteråt. Maken satt också med ibland och lade en hand på min mage och försökte skicka positiv energi."
Åh det låter ju suveränt. Vi lyssnade också på klassisk musik i morse och min man pratar mycket med embryot. Vi säger hela tiden positiva saker till det. Din meditation låter bra och som sagt! Du är gravid!!
RaderaOch jag tror att ju mer man försöker att inte känna sådant som är obekvämt, ju mer känner man det. Ju mer man försöker ta kontroll över känslorna, istället för bara känna dem och gå vidare. Vi är liksom besatta av att känslorna ska vara lagom, därför byggs det på hela tiden med det som går utanför lagom, tills vi spricker. Ensamhet tror jag mycket på när man har svårt hävda sig emot andras förväntningar och det står något viktigt på spel. Sedan vill jag lägga till en sak när det gäller att försöka bli som någon annan, som kanske tar livet ljusare. Vi är alla olika, unika, att förlora ett barn är väldigt tungt, att bara överleva det helt enkelt, du är stark!
SvaraRaderaTack Jane, jag vet ju du uttalar dig ur erfarenhet och jag tycker du är suverän på att uttrycka dig! Jag håller helt med dig, när jag gick min dialektiska beteendeterapi så gick det helt ut på att acceptera den känsla som fanns, varken kämpa emot eller döma den.
RaderaOch som du säger, just nu så ska jag nog ha med så lite människor att göra som möjligt! Vara här i min och Kristers bubbla!
Stor kram och tack för din kommentar!!