Kände mig lite missnöjd idag inombords. Kanske fanns det något där inuti som ville komma ut. Men på nåt sätt blev det bara tomt. Inga känslor direkt, eller jo, lite irritation som var tråkig och höll sig segt kvar under kvällen.
Tog fragminsprutan kl 20 och började sedan fundera på hur man kan ta den på bästa sättet. Jag har ju fått råd förut om att ta den väldigt långsamt. Men hur långsamt jag än tar den så gör det så ont att ta den, det svider som bara den.
Jag googlade på fragmin och helt plötsligt kastades jag in på en blogg skriven av kvinna, hustru och mamma till två pojkar som då var 9 och 12. Hon fick äggstockscancer 2008 och därefter upptäcktes metastaser i hennes hjärna. Hon skrev blogg varje dag fram till sin död april 2010.
Hennes blogg ingav en sån kraft och virvlande livslust att den lämnade mig inte ifred. Jag kunde inte sluta läsa. Den fångade mitt totala intresse och empati. Det gjorde något med mig under tiden jag läste. Bit för bit så öppnades mitt hjärta igen.
Hennes blogg heter "Bästa sättet att inte dö är att leva"!
Hon fick bland annat frågan av en läsare: "Hur gör du för att vara så positiv"?
Här är svaret:
"Jag ser på livet så här: Vad som händer kan jag aldrig påverka, men jag kan helt och hållet påverka hur jag reagerar på det som händer och hur jag agerar utifrån det. I varje situation finns det positiva sidor, och det är dem jag väljer att se. Det andra finns där men jag sätter inte strålkastaren på det. Jag väljer livet aktivt! Jag väljer kärleken som jag är omgiven av före att tycka synd om mig själv, jag väljer skrattet före gråten, att njuta av födelsedagstårtan före att sörja nästa års. Jag väljer att se allt det fantastiska jag har, istället för det elaka monster som lurar i bakgrunden. Han finns där, det räcker. Han behöver ingen uppmärksamhet".
Jag känner inte att jag kan leva efter hennes devis varje dag. Men jag försöker tänka på det och det är väldigt bra att få sig en tankeställare då och då och förstå hur skört livet faktiskt är och att jag har en möjlighet att här och nu påverka genom att se över hur jag reagerar på saker och ting istället för att sätta strålkastaren på det som är monstret, t.ex. På något sätt trodde jag att jag efter att ha förlorat ett barn skulle ha lättare att vara närvarande i livet och glädjas åt det jag har. Jag kan känna mig lite besviken på det ibland att jag så lätt hemfaller åt gnäll och missnöje. Tack Lilla H (bloggskriverskan), för att du fick mig att vara tacksam för det jag har; livet, mina vänner, kärleken till Krister, mina talanger och att jag fått bära världens finaste pojke i min livmoder.
Vad fint hon skrev, det stämmer så mycket!
SvaraRaderaFör att jag ska njuta av livet tänker jag på min underbara make, den kärlek jag känner för honom, våra älskade hundar som skapar skratt och kärlek genom att bara finnas och till min familj som gör att livet blir värt att leva för!
Lycka till med ruvningen igen, önskar dig ett fint plus snart! Kram
Fantastiska ord hon skrev den kvinnan "...Vi pratade faktisk en dag på jobbet...vad som är viktigt här i livet..det är förstås individuellt för många av oss...men jag tror ändå i slutändan för många av oss ..är att vi får vara med dem vi älskar så mkt som möjligt...känna..glädjen över att känna sig behövd o älskad tillbaka...."Jag sa när nåt plötsligt händer..någon som alltid funnits där går bort"..,,en skilsmässa ett krossat hjärta ..,,känslan av att känna sig så "ensam" fast man sitter med en massa folk i rummet ,,". Det är då man känner riktigt men var det så här livet!?..här har jag sprungit runt o inte. Tagit vara på stunden med vad som är livet!...Att njuta av varje litet fint ögonblick som händer under en dag..för det finns alltid nåt sånt i varje liten dag..hur svårt o enahanda det kan vara..Ett leende från en främling...,ett Tack från oväntat håll ...
SvaraRadera.En känsla av stark samhörighet o kännande av en fin vän...som man anförtror sig till"....O det största förstås att få en kram av mina allra käraste ..
Jag tror Tusse ger sin Mamma den största kramen till dig ida! i sin "himmel"!....Just bara för du är hans allra finaste Mamma... för "honom" finns ingen bättre än du.......Karin N vb2a...
Åh vad rörd jag blir av din kommentar!! TACK! Jag kan komma på mig själv då och då att jag inte tar vara på det jag har, då blir jag ledsen och blir det istället, istället för att göra det som är att ta vara på det jag har! Vet du Karin, om jag skulle förlora Krister så skulle jag nog gå under. Det är hemskt att säga så kanske, men jag har varit så ensam i så många år och nu när jag äntligen funnit honom så vill jag inte förlora honom. Jag kan verkligen sätta mig in i, hur fruktansvärt svårt det måste vara om den närmaste närmaste kärleken, mannen eller kvinnan i sitt liv dör!
RaderaSet det jag har varje dag, tacksam för allt jag har -varje dag.
SvaraRaderaFörsöker glädjas varje dag åt allt som går att glädjas över. De små ögonblicken. En ekorre som springer över vägen, en solstråle som lyser upp färgen p ett visst sätt. Att se de små sakerna som gör mig glad och sen de större också. Att riktigt njuta åt allt jag har.
Att jag kan se, att jag kan känna, att jag kan gå och springa och uppleva. Jag är medveten om det hela tiden. Om allt det fina som finns. Även om jag har en svår dag ibland så försöker jag se det fina.
Tack fina du!! Jag lyckas verkligen inte alltid med det. Men det är himla bra att påminna sig och varandra - helst varje dag! Kram!!
RaderaJag fösöker lyfta min blick till dem jag har runt omkring mig, som min man, jag är så innerligt glad att jag har honom. Bara att tänka på honom gör mig varm i kroppen. Det är betydelsefullt oavsett allt annat som händer.
SvaraRadera