För några veckor sedan ringde läkaren från Åbo och äggdonationskliniken. Han ville bara försäkra sig om att det var okej att de gör s.k. ICSI på äggen om det behövs. Ni vet då de injicerar en spermie in i ägget vid befruktningen. Det sa jag var helt okej. Han meddelade sen på sin brutna svenska att det kommer vara vår tur i april eller maj. Det är klart jag känner mig glad att vi står i kö och att jag kanske har möjligheten att bli gravid i år men mina förhoppningar är ganska små ändå. Känner mig inte så positiv just nu och det är nästan svårt att omge mig med positiva människor har jag märkt. Jag menar när folk hela tiden säger hur fantastiska deras liv är.
Det är en sak som oroar mig vad gäller äggdonationen och det är min stresskänsla i kroppen. Senaste tiden har jag fått flera utslag av herpes på mina läppar. Det tyder på stress och jag känner att det susar i huvudet och jag fortsätter och fortsätter att hålla mig upprätt och göra det jag gör trots att kroppen skriker att den vill gå och lägga sig. Varför går jag inte och lägger mig då, kanske ni frågar er? Om man har sovit mer än 10 timmar på en natt så känns det helt avigt att tänka sig att man ska behöva sova mer... Jag sover 10 timmar på natt men är dödstrött när klockan är efter lunch. Inte trött på det där sömniga viset, utan just utmattad med en värkande nacke på köpet.
Som jag skrev i mitt inlägg igår så har jag sagt upp mig från jobbet på 1177. Min axel och arm klarade inte av det monotona som var att sitta vid en dator hela dagarna. Här hemma är en annan sak, jag skriver lite och sen kan jag gå och slappna av en stund. Det kan man ju inte göra på sin arbetsplats, bara så där.
Jag är just nu sjukskriven på grund av axelbesväret men frågan är om inte min utmattning har lika stor del i min totala hälsostatus. Jag är sjukskriven under tiden min uppsägning ska gå igenom. Det är en månads uppsägningstid. Därefter får jag söka ett nytt jobb. Det bästa vore dock om jag hittar ett jobb på 50 % och att jag kanske kan vara sjukskriven 50% ett tag framöver. Jag behöver hitta ett sätt att återhämta mig mellan varven om det över huvudtaget ska vara någon vits att göra den här äggdonationen.
Det går verkligen upp och ned, hela hela tiden. I morse kunde jag konstatera att min temp efter att ha gett mig hopp igår, då den steg de grader den ska stiga efter ägglossning sågs nu ha sjunkit tillbaka till noll-läget. Alltså den temp jag har innan ägglossning. Jag tog inte den där Ovitrellesprutan och det ångrar jag nu. Kanske hade den hjälpt till... vem vet?
Så ser det ut. Just nu.
Samtidigt är jag så glad och tacksam över alla människor som uppskattar det jag och Krister gör. Vi har fått väldigt många gillare till vår företagssida på Facebook och det vore väldigt kul om jag kunde få igång min verksamhet här mer och mer: www.facebook.com/Tuvalina
Info finns också på tuvalinaitronodalen.blogspot.se Vi håller på att fila på en hemsida också :-)
Hej!
SvaraRaderaÅhh va spännande med ÄD. Själv gör vi vårt sista IVF-försök i mars. Sen blir det nog ÄD för oss med, kanske ÅBO. Är de bra där?
JaHa, du har sagt upp dig du från 1177... Jag som just har sökt jobb där. Kramar från Annica
Åbo känns bra. Vi har bara träffat dem en gång men det var bra.
RaderaOj! Har du sökt jobb på 1177. Intressant! Frågan är var du bor? Förstår om du inte vill säga det här. Skriv gärna till mig.
Din mailadress?
SvaraRaderaTuvalina (at) gmail.com Den står här på sidan med... :-D
RaderaHör gärna av dig!
Kram Anne