- Tusse och jag har diskuterat det mycket, säger Krister.
- Vad, säger jag.
- Jo, vi har pratat mycket om hur fint och mysigt det vore med ett syskon. Tusse och jag vill så gärna det!
Tårarna rinner igen. Utlösta av tomrum och hormondränkta nerver som kilar iväg och ställer till det, då och då. Men bara då och då.
Det har gått bra faktiskt. Nu är snart den värsta spraytiden över. Jag tycker inte att jag haft så mycket biverkningar förutom humöret och tröttheten som helt plötsligt ramlar över mig. Men som försvinner lika fort igen.
Sen är det det här med Tusses närvaro hos oss.
Det finns de som kanske tycker att ett foto på sitt döda barn i sitt hus skulle göra det hela värre. Kanske finns det de som tycker att jag borde dölja bilderna. Lägga undan de i en låda för att inte bli påmind hela tiden.
Ack så fel de kanske har. Vår vackra underbara son får mig att vakna till liv, där jag svischar förbi honom, där hans bilder står på skåpet. De får mig att värna livet. Han får mig att med omsorg städa där, ta hand om, ge kärlek, göra fint. Han får mig att vilja göra vackert. Han får mig att vilja vara i nuet. Vara i kärleken till Krister och njuta. Vara nära. Nära det som är viktigt.
Oh, så fint sagt av din kära. Blir helt tårögd.
SvaraRaderaså klart att vi ska ha våra foton på våra barn framme. Jag har dock valt att "bara" ha ultraljudsbilden framme då bilderna på en 20 Veckors bebis inte är lika fin som er Tusse måste vara.
A, måste du fylla i en kod när du kommenterar på min blogg?
RaderaJa, det är så otroligt att jag träffat denna man. Jag som när jag var dryga 30 år var tillsammans med en man som faktiskt hånade mig nästan när jag sa att jag ville ha barn. Jag hade precis kommit hem från Sjukhuset, där jag opererat bort hö äggledare och äggstock. Jag hade ont och var ledsen och trodde att jag aldrig skulle kunna få barn. Jag frågade pojkvännen om han kunde tänka sig att försöka få barn. Han bara fnös mig rakt upp i ansiktet och sa: "Barn, det finns inte på kartan".
SvaraRaderaJa det är verkligen en tuff kamp med alla hormoner som sätts i spel. Skönt att du sluppit så mycket biverkningar av sprayen.Viktigast av allt i en sånhär "process", känner jag, är att man står enade och att ens partner är med till minst 100procent.Annars skulle iallfall inte jag orka. Det är ju i allra högsta grad en kärlekshandling och med kärleken orkar man allt !
SvaraRaderaHur man går vidare i sorg är ju väldigt individuellt, skönt att höra att du/ni, funnit en väg som känna bra för er.
Kram T
Kommer inte ihåg om jag måste fylla i en kod. kollar det nu...
SvaraRaderaSvar: Nej det behövde jag inte.
SvaraRaderaJag har lyckats ta bort ordverifikationen nu. :-)
Radera