Att välja sina strider

 
Tänk vad mycket tankar som väckts inom mig senaste dygnen. Det har ni mina vänner också varit med och bidragit till. Mycket konstruktiva idéer har väckts.

Jag tycker det är sorgligt som någon skrev här i en kommentar att hon blivit förvånad när hon hade fått ett vänligt bemötande i vården innehållande medmänsklighet och värme.

Läs det igen: Det är förvånande när man blir bemött med medmänsklighet och värme av en läkare.

Tyvärr har jag nu läst att andra har samma erfarenhet som jag av mötet med läkare på IVF kliniken i Falun. Tyvärr hade ju inte vi någon god erfarenhet av kontakten med Linnékliniken i Uppsala heller annat än att den första läkaren vi mötte där var mycket human men sen tyvärr glömde bort oss. Det har han faktiskt bett om ursäkt för! Vi fick pengarna för det besöket tillbaka till och med!

Det finns mycket att göra i vården vad gäller bemötande. Vi som är sjuksköterskor är ju de som fångar upp och räddar det hela oftast. Likaså är det i Falun. Sjuksköterskorna gör ett enormt jobb där. Ändå är det vi som sjuksköterskor som har den sämsta lönen. 

Som någon skrev för ett tag sedan i en artikel i aftonbladet; här så är löneskillnaden groteskt stor mellan sjuksköterskor och läkare. I artikeln tas det påslag upp som läkare får när de går in och jobbar vid storhelger. Där jag arbetar får vi inget påslag alls mer än några extra timmar, som vi visserligen kan ta ut i lön sen, men det gör inte någon anmärkningsvärd skillnad i lönekuverten måste jag säga.

Summa summarum. Denna dag började vackert i solen som jag lovade mig själv i går kväll. Den urartade sedan vid skrivbordet när jag insåg hur hög summa studiemedel jag är tvungen att betala tillbaka varje månad detta år och återigen fick jag ett psykbryt på mitt yrkesval – eftersom lönen är så urusel. Jag vet att jag inte kan göra något åt alla orättvisor, särskilt inte på en dag :-0 men en liten sak vill jag göra och jag tror att jag måste börja med att gå ur Vårdförbundet. 

Jag måste dock försöka tagga ned nu och välja mina strider lite. Jag kan inte gå in i allt till 100 %. Dock tror jag att något börjar utkristallisera sig ännu mer vad gäller mitt yrkesval. 
För att pigga upp mig själv så köpte jag en glad låda! Som vanligt tänker jag på Tusse när jag köper något lekfullt. Jag önskar han fanns så jag kunde få stoppa hans leksaker i lådan! Men lådan gör mig glad ändå!




5 kommentarer:

  1. Ja ibland kan man piggas upp av lite nya saker.. Själv är jag i stort behov av färger..(just nu är det ljuslila jag behöver..:).. Tror att du snart kommer ha en liten krabat som kommer lägga sina saker i din nya,fina låda.
    Kram Teresia

    SvaraRadera
  2. Åh, ja. Ljuslila... kanske kan det komma krokus snart som är ljuslila med. Hur har det gått för dig T? Sprutar du nu?

    Det är så svårt att tänka att det kommer kunna finnas en liten en som kommer vilja lägga sina leksaker i lådan...

    Kram till dig med!!

    SvaraRadera
  3. Hej Anne, jag brukar läsa din blogg ganska regelbundet, den berör mig så mycket. Jag har ingen som helst erfarenhet av det du gått/går igenom - jag har en perfekt liten son som just nu ligger och snusar sött i vår stora familjesäng (därav att jag kan skriva det här inlägget ;) Jag önskar så att din Tusse fanns hos dig i detta livet och jag hoppas verkligen att du och Krister ska få till ett litet syskon med det snaraste, så du också kan få ha ett litet varmt och gosigt barn i din säng. Stor kram!

    SvaraRadera
  4. Hej Anne ! Jo jag tar halva dosen spray nu, samt menopeur..;sista igår kväll..ikväll blir det pregnyl..imorgon inget..och på måndag morgon ägguttag ! Känns lite läskigt och härligt.. Hoppas,hoppas SÅ !
    Jodå snart tror jag vi båda får små tassande babyfötter runt om oss:) Kram Teresia

    SvaraRadera
  5. Tack gulliga Sara, för din kommentar, den gör mig rörd och jag känner stark längtan och dina ord gör att det glimtar till en möjlighet.

    Teresia, okända syster där ute! Måndag ÄP!! Jättespännande! Tassande babyfötter... så gulligt! Kram!

    SvaraRadera