Mina förhoppningar är dock inlindade i is. Det är inte så konstigt. Acceptans och validering. Det är som det är och det är inte så konstigt. Jag befinner mig i en ständig kris - det är verkligen så och därför är det inte så konstigt att jag då och då faller, snubblar, inte tror jag kan ta mig upp men sedan gör det i alla fall. Tack vare acceptans, validering och en stor portion kärlek från Krister och fantastiska vänner så reser jag mig upp ändå. En Krister som verkar mer och mer utsliten efter alla turer i denna bebiskarusell. Vi lärde oss en läxa igår.
Lärdomen lyder:
Försök inte göra kreativa saker tillsammans när hjärnan är slut för dagen! Det slutar i missförstånd och besvikelse. Försök inte heller göra projekt med en kvinna vars mens borde kommit men stannat av på ett mystiskt sätt och som har en pyrande vulkan inombords.
Nu är en ny dag och jag fick ändå lite luft under vingarna nyss och blev kreativ. Vi håller nämligen på att slipa på en inbjudan. En mycket speciell inbjudan...
En dramatisk himmel igår över snödränkt landskap. |
kör hårt på zonterapi, är säker på att det va det som gjorde susen för oss ;) Kram!
SvaraRaderaHoppas hoppas att du snart kan komma igång igen. Vi ska ju vara ett helt gäng med änglaföräldrar som i höst får levande barn!!
SvaraRaderaEn speciell inbjudan... Det låter väldigt spännande ;-)
Kram kram
Hoppas så att du får komma igång igen ! Ja det är sannerligen en utmaning utan dess like, för nerverna..oron,vänta, förväntan.. Speciell inbjudan..,blir man ju nyfiken !
SvaraRaderaOtroligt vacker bild !
Kram T