Blev lite illamående nästan när jag hörde detta reportaget på radion från den 21 juni: Om dödfödda
Professor i omvårdnadsvetenskap Ingela Rådestad på Sophiahemmet i Stockholm har i flera år engagerat sig i hur vi inom vården möter sorg. Hon tar bland annat lite snabbt upp studien som gjordes på Nya Zeeland, av samme forskare som kom fram till att det var mycket bättre för bebisar att ligga på rygg än på mage i preventivt syfte för PSD. Denna studie, som gjorts tar upp hur kvinnor tror kunna förebygga IUFD genom att i slutet av graviditeten, undvika att ligga på höger sida och rygg. Här är rapporten. Nu skulle det vara väldigt bra att komma ihåg det jag lärde mig om case-control studier och ratio och Reliabilitet.
Med andra ord, undrar jag hur tillförlitlig studien är? Var på er vakt och ta inte in för mycket av det som skrivs! Det som ändå känns viktigt och som också Ingela Rådestad talar om i ekosändningen reportage är att det inte skett någon förändring på 20 år vad gäller dödföddhet. Ingen forskning bedrivs direkt som ger några användbara resultat och det talas alldeles för lite om det inom mödravården. Min barnmorska talade inte om det och inte heller om vikten av att känna fosterrörelser varje dag och att det verkligen skall kännas varje dag. Jag var den mest upplysta gravida kvinnan som finns, sa Krister till mig hela tiden. Jag är både sjuksköterska och mycket vetgirig men ändå lyckades detta med fosterrörelser inte riktigt gå ända in.
Kanske är det så, att sånt går inte in, oavsett hur mycket vi forskar? Återigen är jag tillbaka på ruta ett. Det är som det är, det som skett har skett, det som sker det sker. Ungefär nio barn i veckan dör intrauterint i Sverige. Enligt Ingela Rådestad skulle IUFD kunna minskas med 30 % genom att vi pratar mer om det bl.a.
Tillbaka på ruta ett.
SvaraRaderaFolk vill inte veta, inte höra.
Om jag tycker jag är snäll mot en gravid kvinna och informerar säger dom ofta:
"Det skiter jag i". "Det går bra ändå". "Jag känner mig bäst själv och vet vad som är bäst för mig."
Folk vill inte veta. För mig är det ju jättekonstigt. Det enda som händer om jag informerar om vad man ska tänka på...är att folk blir sura.
(Mina del-2 och tre-inlägg och det innan.. är ett bra exempel.)
Så det finns en orsak att de inte informerar.
Jag kan för mitt liv inte begripa det.
Många vill leva i sina bubblor där allt går bra.
OCH OM det inte gör det...så tror man att de kanske vill veta nästa gång..men det vill de inte alltid heller....
När det gäller sånt vill jag själv veta allt så jag kan förhindra det igen.
För mig är det en gåta att andra inte vill veta..
Sen är det jättebra att ifrågasätta. Men gör man det med läkare och bm kan de bli stötta och sura...för att man ifrågasätter..eller så har man tur med personal.
Du är speciell och du är bra.
Fosterrörelser blev vi informerade om EFTER Leia.
Så det visste vi, men det var av en bm jag känner privat. Min bm hade inte hört om den norska forskningen och nyligen så har det gjorts en undersökning också i Sverige.
Hade varit lättare med luren i det här fallet.
Du vet var jag finns.
Kram!
Det man inte pratar om, finns inte. Eller?
SvaraRaderaKram på dig Anne!!!
Att prata om det ...
SvaraRaderaDet hade inte gjort någon skillnad när det gäller min lilla tjej. MEN om det hade gjort det för 30 % av alla andra fina barn som dör i magen så är det ju "hela världen".
Cyniska jag undrar om det kan vara så att KK inte vill svämmas över att oroliga gravida som tycker sig känna minskade fosterrörelser?
Vill bara berätta att jag precis läst i din blogg. Hittade dig via änglarummet på fl. Har gråtit massor medan jag läst dina inlägg. Kram.
SvaraRaderaTack för era kommentarer! De är mycket värdefulla och viktiga.
SvaraRaderaAnonym, jag hoppas du kommer tillbaka, vem du än är. Skriv till mig om du vill.