Det vi inte pratar om - finns inte?

Jag väljer att stjäla min vän Maries kommentar här och gör den till rubrik och vill berätta att jag var väldigt medveten om det där med fosterrörelser och varje dag kände jag Tusses rörelsemönster. Han rörde sig ofta på dagen någon gång men mest på kvällen och natten med början runt 23. Den natten när han dog så blev jag misstänksam, då han rörde sig vid 23 tiden och sen avtog det ganska snabbt. Jag tror precis som tidigare kommentar att det inte hade hjälpt vad jag gjort för Tusse i det fallet, tror det gick väldigt fort.

Det som är väldigt fel i detta var att det är mycket otydligt vad gäller rörelser i magen när förlossningen väl startat. Till och med Läkare har fel information där och levandegör myten om att bebisen blir mer stilla innan förlossningen - det var denna myt jag gick på (men poängerar igen, att det hade ändå inte hjälpt mig, oss och Tusse) Det sa nog bara pang och syretillförseln ströps snabbt. Men jag tror att många andra kan bli hjälpta av att vara lyhörda inför fosterrörelserna och mönstren och kvaliten på dem. Om barnet har en infektion t.ex. så kan det mycket väl bli så att det rör sig mindre och mindre och då kan det ju gå att rädda!!

Jag håller med er som kommenterat. Det finns mycket vi inte talar om för då kanske det är så att vi kan leva under illusionen att det inte existerar. Mina vänner som är gravida har tagit till sig detta med största allvar. Jag upplever att de inte tar för givet att saker och ting bara går vägen utan tvärtom ser de på livet med stor ödmjukhet!

Jag läste till och med, två veckor innan Tusse dog i Gudrun Abascals bok ”Att möta förlossningssmärtan” om ett par som förlorade sitt barn intrauterint. Man fick i boken följa hur det gått till för dem och derar tankar och känslor kring det! Jättebra avsnitt. Det som också skulle stått är statistiken över dödfödda barn i Sverige. Då kanske det hade blivit mer verkligt. Bara här i Gävle har vad jag känner till, hittills fem barn dött i år. Alltså cirka ett barn i månaden. 

Kanske är det så som någon skrev att det informeras så lite för att KK vill undvika att bli nedsprungen av oroliga kvinnor som i tid och otid kommer in och vill göra CTG. Men jag vill inte tro att det är anledningen, tror att det mer handlar om rädslan, att vi skjuter det ifrån oss och att vi vill inte tro att det ska hända. 

Blev tvungen att lägga till denna bild, kanske har ni sett den förut. Den är så oerhört fin tycker jag. Tusses pappa håller honom i handen och sen ser man Tusses öra i bakgrunden.  I dag när vi var på Willys och handlade såg jag en mamma hålla sin ca fyramånaders bebis i handen precis som här på bilden. Hon hade bebisen i sele på magen. Då kom tårarna igen. Det gjorde mig inget. Krister höll om mig och sen var det vår tur att packa våra varor.