Jag drömde inatt. Vi var vid en stor tillställning och ungefär 200 meter på andra sidan av där jag satt, satt det en man som skrek åt en kvinna att hon var en galen människa. Flera gånger hörde jag hur han skrek dessa ord till henne och tillslut så ställde jag mig upp och skrek till honom: ”Det finns inga galna människor – det finns bara människor som vill söka mer djup i livet” !
Kort därefter i drömmen satt jag bredvid mannen och han såg bitter och sur ut. Till saken hör att jag hade en bebis i min famn och Krister stod bakom den sura mannen. Jag frågade mannen varför han var så ilsken. Han sa att livet inte blivit som han tänkt sig och så sa han till mig att jag hade ju så mycket som han inte hade. Till exempel hade jag ju en liten bebis. Jag tittade förvånat på honom och i samma sekund brister Krister i gråt och säger till mannen: ”Men det är ju inte sant, vi har ju ingen bebis, han lever inte”. Mannen tittade förundrat på mig och bebisen som jag hade i min famn. Någonstans gick det nog upp för honom att han inte är galen och att ingen annan är det heller. Han söker bara mer djup i livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar