Ska snart gå ut. Det är sommar. En stund grät jag, just här vid köksbordet. Blommorna på Tusses grav vill inte blomma. Knopparna sitter där slutna och brister inte ut. De verkar vilja hålla sig kvar i sina inneslutna rum. Jag behöver införskaffa en ny blomma som kan stå där i mitten, helst en riktigt gul och stark blomma som kan smitta av sig till de andra två.
Undertext:
Jag har lite svårt att ta mig för idag. Svårt att ta mig iväg. Det är lite svårare än andra dagar. Känner mig lite bunden i någon föreställning som jag byggt upp. Jag tänker att jag borde, men varför? Det finns väl inget som säger att jag borde? Jag låter den gula blomman symbolisera kraft och acceptans. Jag är där jag är, just nu. I det gula, det gulas mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar