Just nu. Det är varmt. Jag klagar inte över det, men märker att jag påtagligt har blivit påverkad av värmen. Sitter inne efter att ha varit ute hela dagen i trädgården. Känner mig jagad inombords, funderar över hur jag ska häva tankarna som skapar känslan. Tankarna säger och vill framåt, framåt och framåt. Ska bara göra det, det och det. Tankarna skapar stress. Stress är å andra sidan ingen känsla. Kanske är det rädsla jag känner i grunden. Rädsla att inte kunna bli gravid igen. Naturligtvis känner jag sorg med. En grundkänsla är det. Liksom rädslan också är en grundkänsla.
Känner aningen ånger ibland att jag inte tog upp Tusse på min mage när han föddes. Tänk att få ha känt hans hud mot min mage, det hade varit skönt. Men jag var rädd, förstår ni, rädd för att han skulle se konstig ut. Rädd för att jag skulle bli rädd för mitt barn, så jag kom överens med barnmorskan och undersköterskan att de först skulle ta honom åt sidan och ”besikta” honom innan de gav honom till mig. De gjorde lydigt som jag sa naturligtvis. Undersköterskan kom sedan och sa till mig att Tusse var jättefin, helt perfekt. Hon svepte in honom i ett badlakan och la honom sen i min famn. Jag kysste hans fina runda panna.
Jag var med jätte rädd för att ta emot Rico, BM sa det när jag krystat en stund, hon sa : När bebisen kommer ut vill jag att du tar emot den. Jag var rädd fast ändå nyfiken. Jag vet att jag tänkte väldigt märkliga tankar om hur jag skulle reagera.... Ja sa att hon fick lägga honom jämte mig först, och sen när jag kände mig redo skulle jag ta honom i famnen. Det tog 2 min sen var han uppe, fast oxå i ett badlakan. Känner lite som du, ångrar med att jag inte kände hans varma kropp emot min. Men sen tänker jag på allt vi gjorde efter det, man gjorde nog så gott man bara kunde i chocken, tror du inte? Kram
SvaraRaderaglömde skriva, vilken vacker bild på er! Lille Tusse så fin.
SvaraRaderaTack lisis!! Hans varma kropp ja... precis så. Kram
SvaraRaderaHej Anne!
SvaraRaderaLäser din blogg ganska ofta och lider så med er! Du skriver så otroligt bra och så gripande om vad ni gått igenom med er fina lilla ängla son Tusse så att man inte kan sluta läsa. Detta är ju sådant som drabbar människor runt oss fast ingen pratar så öppet om det. Jätte fin liten ängla pojke ni fick måste jag säga....så perfekt och fin. Fast livet är så orättvist och jag hoppas innerligt att ni kan få ett litet syskon åt er lilla ängla son. Ta hand om dig så gott det går Kram
Skickar en kram! Lider med oss. Vi gjorde och gör båda ALLT vi kunde och förmådde.
SvaraRaderaTack Anonym och Sandra med! Det betyder jättemycket att ni kommenterar och läser det jag skriver! Kram
SvaraRaderaHej Anne!
SvaraRaderaHar läst din blogg några ggr och känner så med er.
I september 2008 förlorade jag och min man vårt första barn, vår dotter och när jag läser dina ord är det som att kastas tillbaka dit känslomässigt. Jag minns allt så tydligt, det är som en film som spelas upp i mitt huvud. Jag tror att hur mycket vi än gjorde med och för våra barn så kommer vi alltid att ångra saker vi inte gjorde, jag tror att det kan bottna i att man ju vill/ville uppleva allt, vi ville ju ha resten av våra liv med våra barn och fick inte det. Då vill man inte ha missat ngt. Men det är omöjligt att vara med om allt och vi får försöka vara glada åt det vi gjorde. Jag tog emot vår dotter direkt i famnen, där låg hon på mitt bröst och navelsträngen var kvar och moderkakan kvar i mig, kände att vi verkligen fortfarande satt ihop. För mig är det ett vackert minne. Men jag har andra saker jag önskat att jag hade gjort.
Vacker bild på dig och din son och jag är säker på att han alltid kände och känner din/er kärlek och dina läppar har känt hans fina hud, det kan ingen ta ifrån dig.
Varmaste kramarna // Jessica
Hej,
SvaraRaderaVilken otroligt fin bild på dig och lille Tusse! Så mycket ömhet och värme i den bilden.
Man ångrar saker. De flesta som mist ett barn ångrar något, tror jag. Man är ju så chockad och det är en sådan situation som ingen ens skulle behöva hamna i så man är så oförberedd. Det finns saker jag ångrar också...
Kram
violatricolor