Studiomössen och de två världarna

Natten till tisdag förra veckan drömde Krister att hårddiskarna kraschade i studions musikdator. Vi håller på att spela in låtar med en singer-song-writer man med superbra texter och på onsdagen hade jag precis lagt på ett nytt flöjtintro på en låt då skärmarna plötsligt började blinka oroväckande. Mycket riktigt - alltihopa hade kraschat - vikt ihop sig, svartnat, gett upp och sagt godnatt. Panik utbredde sig inom Krister. Tänk vad mycket jobb som nu kanske gått förlorat!

Helgen gick och inget nytt sätt att förstå sig på den kraschade datorn uppdagade sig. Jag har haft besök av fina vänner från Stockholm och vi hade två sköna dagar tillsammans. En av vännerna är gravid i vecka 35 och jag känner mig mycket glad för det och ser fram emot att få se hennes lilla bebis i augusti! Vi tittade tillsammans på bilder och en filmsnutt som vi spelat in under förlossningen. Vi grät en stund tillsammans, värdefullt och oerhört skönt att kunna göra det med sina vänner.

Sen kom måndagen och Krister tog sig an datorn igen... Två världar finns för mig. Den vardagliga, den där jag hjälper Krister en hel del med saker och den andra världen, där jag sörjer vår älskade son. Det som är så bra är att de båda världarna går hand i hand. Äntligen verkar jag ha lärt mig hur jag kan bära smärtan med mig, låta den finnas där men ändå röra mig framåt. Ibland stannar jag dock, jag blir väldigt trött, utmattad rent av och då sover jag en stund. Ibland sover jag inte och då blir jag ännu tröttare och så slut att det är som dimma inombords.

På måndagkvällen hjälpte jag och studiomössen till med datorkraschlagandet och vips, vi lyckades!! Nu fungerar datorn igen och inspelningarna kan fortsätta.