Ståndpunkt

Ruvardag 2:
Dagen började bra. Efter ett tag förstod jag att jag var arg faktiskt. Det var efter att jag fått svar från boupptecknaren. Förstod först inte var ilskan kom ifrån men förstår det mycket väl nu när jag tittar i backspegeln.

Någonstans pös ilskan ut så jag skrev ett långt inlägg som jag sen tog bort för jag fick för mig att det var för argt. Det var det inte enligt Krister. Så jag ska sätta tillbaka det, men jag kommer skriva till lite mer i det för att känna att jag har min ståndpunkt i det hela utifrån ett rent perspektiv.

Dagens positiva var att få ett sms från min älskade där det står: "Älsklingsruvis". Det gjorde att jag för ett litet litet ögonblick trodde på att jag ruvar igen. Kanske håller det där embryot på att fästa i slemhinnan precis i denna sekund. Jag känner inget. Nej. En sak har jag känt och det är att det gör ont över äggstocken... samma gamla känsla som vanligt när herr Endocysta växer till sig... Svullen mage till max och vill bara äta godis och jag hemföll åt det då jag köpte en glass tidigare ikväll. Det var mycket gott!

En annan sak som är annorlunda nu är att det inte gör lika ont att ta Fragminet. Det verkar som om jag är mer smärttålig.

Det är fortfarande magsjuka på jobbet. Jag får inte gå in på den avdelningen. Hoppas det inte sprider sig...

1 kommentar:

  1. Härligt att det det befruktade ägget överlevde insättningen. Grattis! Lycka till nu med ruvningen. Jag tror inte att du kan promenera sönder embryot. Gör sånt som din kropp och själ blir glad av. Då har du åtminstone haft trevligt under ruvartiden. Jag håller tummarna hårt för er! Tack för dina kommentarer hos mig (och förlåt om jag lurade dig, testdagen har inte varit än).

    SvaraRadera