Igår var vi till Falun. Vi åkte över bergen. Från Hälsingland och in i Dalarna via en bergskedja. Sist vi åkte där låg det snö kvar trots det var snöfritt i Trönö och plusgrader. Denna gång var det bart och vägen var snabb att ta sig fram på.
Den här gången var det Dr Nilsson som tog emot oss. Jag fick lämna ett blodprov för att se hur östrogenhalten var och sedan gjorde vi ett ultraljud. Ultraljudet visade inte så mycket än... jag hoppas det är i sin ordning. Livmoderslemhinnan såg bra ut men han kunde inte se mycket till äggblåsor än. Jag hade bara sprutat i fyra dagar också, så vi hoppas det kommer se bättre ut på onsdag då vi ska dit igen.
Blodprovet visade på ca 800 i östradiol. Barnmorskan jag pratade med i tel sen sa att det var i nederkant men inom det som räknas som helt ok värde på denna dag i behandlingen.
Dr Nilsson frågade om jag varit gravid förut. Suck. Ja, sa jag, vi födde ju en död pojke i vecka 39. Jag blev inte ens arg. Faktiskt. Jag bara konstaterade det stilla. Han bad om ursäkt och sa att det var ju väldigt tråkigt. Han funderade över varför inte sjukhuset i Gävle kunde ha hjälpt oss att göra IVF eftersom det slutade så tråkigt? Ja, det undrar jag med.
Alla journaler borde ha en liten röd notis högst upp på varje blad där det står "OBS IUFD!" Det skulle underlätta en del missförstånd och det skulle göra mötet med läkarna mer empatiskt för vår del.
Idag är det ett år sedan, den där lördagen när Tusse förmodligen dog i min mage. Det känns så overkligt att skriva det. Det är nämligen fortfarande helt overkligt. Jag var hemma själv den kvällen och tittade lite på TV. Jag satt och guppade på en bobathboll och helt plötsligt kände jag det som en rysning genom hela kroppen. Jag började frysa och något hände. Helt klart. Något hade hänt. Det visade sig sen på måndagen. Något fruktansvärt hade hänt.
Kram till alla er därute!! Fina människor!
Anne
Kom igen nu alla värden och äggblåsor och allt annat som ska funka. Miljoner kramar till dig Anne
SvaraRaderaTack marie! Gulliga du, jag tror de kommer bli bättre om du sjunger lite för dem! :-) Kram!
RaderaKram båda två och lycka till :)
SvaraRaderaTack Glenn, gulliga du!! Hoppas vi kan ses snart och spela och att jag är på bättre humör då!
RaderaMen varför är de inte pålästa!!! Jag blir så arg!! Varje gång jag haft kontakt med min klinik så har det sagt tex "ja ni har ju varit med om så mycket på kort tid". Det känns då skönt att veta att de läst journalen!!
SvaraRaderaJag ryser när du skriver om din upplevelse för ett år sedan. Så onödigt det som hände...
Kram
Det står ju någonstans i journalen. Ja, suck, det känns så trist att de inte är pålästa. Det är därför man borde göra en manual för journaler där det på varje blad högst upp står just de orden OBS - IUFD!! med röda bokstäver. Tänk att du är på en klinik där de gör sitt jobb! Kram till dig med!!
RaderaVad läskigt det låter att du på nått vis kännde på dig när det hände fast du då inte kunde veta vad den känslan betydde. Märkligt hur man är sammankopplade liksom.
SvaraRaderaJag hade någon liknande känsla när jag fick missfall i v5, fsat bara diffust sådär så kännde jag att det var något som var fel, fast sen slog jag bort det och tänkte att det inte var det.
Många gånger har jag (fast har bara haft tidiga missfall) någonstans inom mig "vetat" vart det brakat. Men det är svårt att lita till saker när man har hopp och sånt att luta sig mot.
Håller tummarna för detta försök och håller med om att kliniken borde ha mycket mer koll, och tycker gott du kan poängtera att du tycker det är okänsligt att inte ha läst in sig. För det är det.
Tack Sussi för tummarna!
RaderaDe är oprofessionella på kliniken. Det är så tråkigt.
Det var läskigt när jag insåg att det var Tusse som dog när jag kände så... det gick väldigt fort. Kan vara en tröst ibland med. Jag hade nog inte kunnat göra något...
Kram till dig med, låt denna nya vår fylla dig med nytt hopp!
SvaraRaderaFörsöker med det! Tänker på dig och den nya bebisen! Hoppas ni har det bra!
RaderaTänker på dig lite extra de här dagarna, jag vet hur jobbigt det är runt ettårsdagen! Det är svårt att förstå att så mycket tid har passerat, ett år, det är overkligt...
SvaraRaderaJag hoppas att du snart får känna den oro och rädsla som jag idag känner för den är både fruktansvärd och underbar på en och samma gång... Jag hoppas verkligen att det här försöket ska funka för er och att Tusse snart får bli storebror!
Kramar
Blev helt fel, v 15 hade jag missfall skulle det stå...Den föddes sen ut i v16. Då kännde jag på mig att något blev fel. (Har haft missfall i v5 med men då har jag aldrig kännt något =) ) Vi åkte in till akuten och läkaren sa innan att det är ovanligt att man får missfall efter v12 så det är nog ingen fara, och så minns jag att hon blev alldeles tyst sen och jag såg själv på skärmen att den inte längre rörde på sig. Jag hade mycket tankar sen om att den skulle ha lidit eller vad man ska säga, iochmed att jag haft 6 missfall så tror man det är min kropp som motarbetar och "dödar" fostrena så jag tänkte länge på hur den liksom kännde där inne när den dog. Eller kännde och kännde men om hur det liksom blir.. Sånt plågar mig fortfarande. (Angående att du skrev att du fått ett behov av att skriva av dig och prata om det som hände, gör det för vi finns här! Kram
SvaraRadera