Några ord kan gå långt in och slå an en disharmonisk ton. Några ord kan också stanna hos den där de hör hemma. Orden som någon skrev men som inte fick fäste. Orden ni mina vänner vände till kärlek och medmänsklighet.
Ni rev murar av domar. Ni rev stängsel av förbjudna känslor. Ni stack hål på uppblåsta och bombastiska krav. Ni röjde undan den förbittrande skulden. Ni stod upp och det kändes att ni stod stod upp för något som är så viktigt att bara ord kan sättas mot ord. Kärlek sätts mot hat. Empati mot kyla. Harmoni mot tritonusskam.
Nu återstår transformationen.
Den består i att börja tro igen, att det är möjligt. Uttala det som om det redan finns här.
 |
| En bild som nu sitter på kylskåpet. |
Samma sak jag kände härom dagen. Den negativa känslan som försökte smyga sig in hade inte en suck mot den positiva som kom av alla vänners kommentarer. Anonym var en gammal rostig cykel och vännerna en stor magnet som avlägsnade den fortare än kvickt. Vilken tryckvåg av kärlek!
SvaraRaderaSkickar 100 kg kramar
Fin.
SvaraRaderaBara så.
Du är full med kloka ord. Och med värme och tröst. (Tack för ditt stöd.)
SvaraRaderaKram!