push the button


Ja men visst, det går att göra något. Det går att förändra. Det svirrade till i de svenska hjärtanen i onsdagskväll efter tv3 ”Sanning & Konsekvens” där Elin och Jens berättade om deras förfärliga förlust av sin Karin. Öppenhjärtat och med ord som nådde ända in i våra innersta skrymslen av förvägrade tankar fick deras berättelse ett gensvar. Även Marie Johansson som är styrelseledamot i spädbarnsfonden medverkade i programmet och delade med sig av sina personliga erfarenheter.

För under tiden hade smarta beredskapsligor laddat upp med fakta och inventerat bland felaktiga anvisningar. Ingela Rådestad är en mycket kompetent kvinna – TACK för dina fantastiskt sakliga argument och tydliga direktiv! För tänk… att det har stått, ända fram till idag i läroboken för barnmorskor att: ”fosterrörelserna minskar efter vecka 32 på grund av minskat utrymme i uterus (livmodern). Detta bör kvinnor upplysas om".

I onsdags, tack vare Ingela Rådestad med kollegors arbete och kanske har vårt upprop också spelat in, så har studentlitteratur ändrat texten i läroboken till:

” Registrering av fosterrörelser
Barnmorskor ska vara medvetna om och informera kvinnor att även om
fosterrörelserna tenderar att vara som högst i den 32:a graviditetsveckan, så är det ingen minskning i frekvensen av rörelser i slutet av graviditeten. Gravida ska också informeras om betydelsen av att vara uppmärksam på fosterrörelser ända fram till förlossningen och rapportera en minskning eller uteblivna rörelser till sin barnmorska eller till förlossningen. De som är bekymrade för att fosterrörelserna minskat ska inte vänta till nästa dag för att undersöka hur barnet mår”

Kom ihåg då också att det inte räcker med ett Ctg, ett ultraljud behöver göras för att se att allt står rätt till.

I onsdags slängdes argument efter argument upp, tack vare ett bra förarbete! Idag ringde de även från Göteborgsposten till mig för en kortare intervju om de vilseledande apparna som även de, bland annat liberos app går ut med att det blir lugnare i magen i slutet på graviditeten.

I kölvattnet från detta ska vi nu spinna vidare. Snart kanske vi fått Anders Tegnell på Socialstyrelsen att förstå behovet av nationella riktlinjer för minskade fosterrörelser.
Det är bara att ta fram illustrator nu Anders och tillverka en broschyr!

Push the button alla människor, push the button på www.facebook.com/fosterrorelser


Sugababes – Push The Button

10 kommentarer:

  1. Snälla skyll inte på sjukvården utan inse att du med har delaktighet i detta!
    När jag började läsa din blogg tyckte jag hemskt synd om dig/er och hela situationen.. Men när det visade sig att du INTE åkte in när du kände minskade fortserrörelser och INGA rörerlser alls(??) på lång lång tid ändrade jag helt uppfattning.. Då är det inte sjukvården som bär ansvaret!
    Jag blev med rådd att det är vanligt och normalt med minskade fosterrörelser, men JAG var gravid, det var MITT barn och jag tar kontakt/åker in till sjukvården precis hur många gånger jag vill under dessa 40 veckor!

    Men snälla sluta beskyll sjukvården för dina misstag!

    SvaraRadera
  2. Du anonym missar HELA poängen! Du blev ju också felaktigt informerad att det är normalt med minskade fosterrörelser i slutskedet av graviditeten. Det är ju DÄR hela problemet ligger.
    Dessutom undrar jag hur du är funtad som känner behov att anonymt vräka ur dig ett så känslokallt meddelande här. Jag baxnar över din feghet.
    /Jonas Törnros
    070-991 90 91

    SvaraRadera
  3. Tack Jonas för ditt mycket direkta och sakliga inlägg! Såna som du gör stor skillnad!

    Anonym, jag har nu suttit en stund och funderat på om jag ska skriva ett svar på din kommentar.

    Jag har väntat på den dagen när någon skulle skriva det som du skriver anonym. Det är priset man får ta när man skriver privata saker offentligt. Jag vet inte heller om du kommer läsa här igen, men jag försöker ändå ge mig i kast med ett svar på din kommentar.

    Om du läst tidigare inlägg jag har gjort så har jag själv ställt den frågan, här bl.a: http://anneutane.blogspot.com/2011/09/hjarnsnurr.html

    Varför åkte jag inte in? I mitt fall är det inte så att jag kan beskylla sjukvården för allt utan naturen gjorde så att det blev en infarkt i moderkakan vilket gjorde att Tusse dog fort. Det som möjigtvis hade kunnat hindra detta är om vi gjort ett UL några dagar innan i vecka 38, då hade man förmodligen upptäckt dåliga flöden i navelsträngen och det är något jag önskar sjukvården kunde bidra med precis som de gör i Frankrike. Där görs ett UL varje månad.

    Anledningen till att jag inte åkte in på dagen efter det att det blivit stilla i min livmoder har flera orsaker. Det är inte antingen eller livet, livet är inte bara svart eller vitt. Det finns många faktorer som avgör en handling. Det är väl det som är nackdelen med internet att saker som sägs där blir inte så nyanserade som de är i verkligheten.

    Vårt upprop och det jag skrivit i "push the button" inlägget har inte så mycket med mig att göra överhuvudtaget faktiskt. Det är något jag gör för alla gravida i Sverige och jag och Elin har även stöd för det hos spädbarnsfonden och Ingela Rådestad.

    Att du inte uppfattat vårt upprops mening kan jag bara beklaga.

    SvaraRadera
  4. Anonym, bara att du väljer att vara anonym är så fruktansvärt pinsamt. Du väljer ju att inte ens stå för det du skriver. Vilket gör att ingen borde ens ta dig på allvar.

    Hur kan det vara en kvinnas fel att hennes barn dör i magen pga av medicinska orsaker?

    Kärlek till sina barn är bland det största man kan uppleva. Man vill sina barn väl...eller ja, alla jag känner iallafall.

    Men skulden du sprider runt dig är det värsta man kan ge en annan människa.

    Det är tragiskt att försöka ge den till en så fin mammakvinna som Anne.

    Och säger tusen gånger mer om dig, anonym än om Anne.

    (vad A säger om B, säger mer om A än om B!)

    SvaraRadera
  5. Anne du kämpar för världens bästa sak!! Jag frågar mig själv ofta om jag kunde gjort något, men det kunde jag inte och det vet jag svart på vitt.
    Vad jag vill säga med är att jag tror att vi som mist våra små alltid lite har den undran, just som Elin säger i reportaget att en liten del av henne alltid kommer undra varför hon inte gjorde mer eller lät sig bli tystad.

    Jag ringde själv till förlossningen i ve.34 för jag tyckte inte att Rico rört sig på lite väl länge, dom sa till mig att dricka kallt vatten och sen vila och hade jag sen inte känt bebisen på några timmar skulle ja ringa igen.
    Jag gjorde som dom sa, grät och var orolig. Henke sa att vi skulle åka upp och när vi skulle ringa och säga att vi var på väg in så började han röra sig igen. Men det kunde också gått fel med den informationen dom gav. Nu skulle jag direkt åkt in. Detta uppror kommer rädda många barns liv.

    Tänk vad bra om detta kan döda myten om fosterrörelser sent i Graviditeten. Och om man tar mammans oro på allvar så det blir lättare att få göra ett tillväxtultraljud vid oro. Som Elin sa, om hon hade haft högt blodtryck hade säkert man skickat henne på kontroll och upptäckt att Karin behövt komma ut.

    Tusse tittar ner och ler åt sin fina mamma och hennes styrka!!

    SvaraRadera
  6. Återigen, kära Anne, måste jag skriva att du är fantastisk och att ingen är som du. Jag vet inte vad som rörde sig inom dig när du läste de vedervärdiga (ja, jag tycker de är det) ord som skrivits anonymt till dig, men att du bevarade dem så rakt, ärligt och faktiskt nära på vänligt är starkt gjort. Det arbete du har gjort för att alla blivande föräldrar i möjligaste mån ska slippa behöva uppleva den stora sorg du och din Krister går igenom är fantastiskt, och det ger resultat. Var dag ser jag på min lilla E med största tacksamhet gentemot livet. Jag önskar så att Tusse och hon hade fått leka med varandra i framtiden. Mycket kärlek till dig och din fina lilla son.
    Kram/H

    SvaraRadera
  7. Du har en ros att hämta på min blogg!

    SvaraRadera
  8. Kära Anne, nu måste jag oxå skriva till din Blogg. Egentligen ville jag kommer upp till dig men hos oss är det just nu hulle och bulle pga sjukdomar. Jag förstår inte varför den anonyma skrivande tror att du skyller på sjukvården? hon har inte förstått vad du kämpar för!Detta inlägg gör mig upprörd!Hur kan hon lägger skulden på dig och hur kan man säga sådant till en mamma som förlorade sitt barn!Vilken förstföddande ska veta hur det ska kännas med fosterrörelse i magen??Sedan blir man oxå ofta sagt,att det är normalt och man behöver inte oro sig.Säkert är det ju så ofta men ibland inte!!och då är det viktigt att man få bra information ...precis den informationen som du kämpar för..att det är INTE normalt att barnet rör sig mindre från och med vecka 32!.Du gör ett bra jobb!Säkert är det oxå att bearbeta allt...men vad kan vara fel på ett bearbete som hjälper även andra gravida? Ge inte upp!Inlägget från den anonyma är okänslosamt och den personen saknar Empatien!Hon har inte fattat meningen med allt och sedan är det ju så att svenska sjukvårdsystemet har vissa brister!Den personen tror så som det är i Sverige så är det rätt men hon ska titta hur det är i andra europeiska länder där man gör ultraljudet i slutet av graviditeten att kolla blodgenomflöde i navelsträngen,att se om moderkakan fungerar som det ska och hur mycket fostervatten är kvar.Även CTG(15-30 minuter ligger den gravida hos gynekologen) är en rutinekontroll till slutet att lyssna på hjärtljudet. Nu får jag säkert mycket kritik att jag angrepper svenska sjukvårdsystemet ;).
    Så vet vi inte om dödligheten är mindre i dem andra länderna och om alla ultraljud är nödvändiga men jag tycker som du att det är viktigt att man minst måste upplyser gravida om fösterrörelse!
    OCH bästa Anne du har INTE gjord någon misstag!!Låt inte säga sådant bullshit(ursäkta) till dig!Den anonyma tror att hon kan bestäma själv hur många gånger hon kan åka in för en kontroll då är hon helt fel ute....hur kan man bestäma själv när man först måste ringa 1177 sedan ringa ev barnmorskan och hela tiden höra att allt är normalt???och inte får en tid för en ultraljudkontroll.hon vet ingenting om dig och inte om svenska sjukvården heller!Du gjorde allt du kunde göra!Jag skickar en stor kram upp till dig och jag tror på dig!Det första som jag lärde mig i Sverige är det som ni svenskar brukar säga: "Allt kommer att ordna sig!" Och det kommer att ordna sig för dig Anne.. förre eller senare.Du och Krister ni är så duktiga att hitta nya vägar!Ni båda kommer att kunna gå genom allt sorge och i slutänden kommer ni att ha mycket glädje!!!Du får bara inte tappa tron på att det finns en väg ute från allt.Det kanske är ett levande barn(som jag verkligen önskar mig för er!) men det kanske är oxå någonting annat!Ni båda är stark tillsammans!Det känns alltid när man ser er.:D Din granne Tine som kommer att sakna er när ni flyttar!

    SvaraRadera
  9. Oj vilken brutal kommentar... jag tänker så här. När man känner att rörelserna minskar och sedan försvinner så blir det ändå inte helt stilla i magen. Tarmrörelser, gravitation och annat förvillar sinnena. Hjärnan och hjärtat vill inte förstå. Man lugnas av omgivningen. Det är så många delar som bidrar till varför man reagerar som man gör i stunden. Skulden över att inte ha gjort mer finns där givet. Den räcker till både mig själv, sjukvården, Gud och några till. I hjärnsnurren finns det ständigt ett gnagande. Men man kan inte fastna i snurren. Man måste förlåta sig själv och förändra det man kan, hur vi informerar om fosterrörelser är en sån sak! Det du gjort är så bra Anne! Hoppas vår uppskattning kan värma i hjärtat när inte alla förstår.

    SvaraRadera
  10. Tack alla ni som kommenterat här! Det ger oerhört mycket. Det är ovärderligt att få veta hur ni tänker och känner! Stor kram från mig!

    SvaraRadera