Packdags


Jag packar idag, för jag vet inte vilken gång i ordningen... Banankartonger fylls med mina böcker, köksgeråd, anteckningsblock och noter. Det är varmt idag, väldigt varmt. Jag springer upp de exakt 76 trappstegen till vinden, också för att få lite motion och varje gång får jag sätta nyckeln i vindsdörren med det kladdiga låset. Vinden är det mest otrevliga med den här lägenheten, det ser ut som om någon försökt bränna ned hela utrymmet, då det är svart, kladdigt och luktar illa där. Mina banankartonger är placerade där som för att jag visste att jag snart skulle flytta igen. Jag sparade dem.

Jo, jag tyckte om lägenheten i första anblicken, men sen när jag väl flyttat in så förstod jag ju att jag gått emot mitt inre kännande jag igen... igen... och åter igen går jag emot mitt inre som om jag vill utmana mig själv med alla destruktiva förslag i världen och varje gång är jag lika dum och går på dem. Som om jag ska se hur mycket dumt jag kan göra och hur mycket jag ska hålla på och fixa och dona och greja och administrera innan jag inser att livet inte går ut på det!

Jag har en vän som nu har uppmanat mig att våga stanna i en lägenhet i fem år. Det kommer bli så nu. Jag har lovat mig det. Nästa hem jag hittar, som inte kommer bli en lägenhet, kommer jag stanna minst fem år i.

Jag ska gå in till Musikhögskolan i morgon för att lämna tillbaka några böcker. Det blir svårast. Jag känner mig inte riktigt redo att lämna skolan igen, sist jag gjorde det var 2003, trots att jag vet att jag måste börja leva och veta att jag kan saker ändå utan att behöva få det på papper. Det känns skrämmande men nödvändigt.

3 kommentarer:

  1. Lycka till Anne! Hoppas du finner ro i ditt nästa bo.

    SvaraRadera
  2. Jag försöker i stället säga till mig själv att det inte är farligt att flytta!

    SvaraRadera
  3. Det är en ypperlig inställning, jag använder den också mellan varven...

    SvaraRadera