Greppar

Nu gäller det att greppa tag i linan. Hiva sig upp, frodigt låta tänderna hugga i, söka med ögonen i horisonten. Inte stirra ned! Nej inte stirra ned! Leta lite men inte för mycket och framför allt sluta älta för i helsike, vad är det för mening med allt ältande? Det finns så många kurser för att lära dig att hitta dig själv, det finns så många böcker. Men just nu, det går nog inte att ta in mer information och går nog inte att bli klokare just nu.

Det värker i mig av någon slags förlossningssmärta, förvärkar som segar sig fram i nattens timmar. Hyenorna finns kvar fast lite mer avlägset nu. Jag hör de skrika och skratta i mörkret bakom garderoben. Flickan, den lilla flickan började gråta av de smädande ord som haglade över hennes nakna kropp. Mamman som suttit år efter år och upprepat sin smärta. Ändlös sorg, ändlös hopplöshet. Mamman tar inte tag i sitt, mamman är maktlös och flickan tar ett beslut. Hon ska aldrig bli som mamma men kommer alltid ändå känna skuld över det.